På en fest häromdagen fick jag en fråga om varför jag är så upprörd över det jag anser är attacken på Internet, vår rätt till anonymitet och inskränkningar av medborgarrätten. Och när jag var tvungen att tänka till för att parera alla argument liknande “alla har inte datorer“, “nätet är bara tillhåll för fildelare“, “terrorist outlet“, “om man har rent mjöl i påsen så…“ etc. så slog det mig att det enklaste måste vara att försöka konkretisera hur jag ser på nätet, hur jag använder nätet och hur jag påverkas av alla inskränkningar som står på rad. Om inte för dig så om inte annat för mig själv.
bildens källa
Det framkom tre saker av mina funderingar:
- Dels det att Internet måste ses för vad det är, dvs. en plattform för att kunna delta i samhället år 2009.
- Dels det att det är en attack på mig, min integritet och mina möjligheter att fullt delta i samhället.
- Dels att vi alla påverkas oavsett hur mycket eller litet vi använder internet.
Först ett förtydligande:
Låt det bli allmänt känt att jag anser att mat för dagen, rent vatten, sanitära problem i tredje världen osv, är en smula viktigare än att sitta framför en datorskärm och halka omkring på tangenterna. Jag vill gärna tro att jag har koll på perspektiven. Ok? Det finns alltså de som inte har mat alls och lider alla helvetes kval, och här i det rika väst så är ett av den vanligaste huvudvärken huruvida man ska äta stroganoff eller fiskpinnar till middag. Medan en del slåss för att överleva slås jag av hur enfaldigt det är att vi slåss om att komma först till kassan i butiken. Med detta sagt håller nog de flesta om att rätten till mat är viktigare än rätten till det fria ordet.
Men är det verkligen ett motsatsförhållande, att vissa rättigheter är viktigare än andra? Dvs, bara för att vi har mat för dagen ska det väl inte innebära att vi inte ska hojta till när våra rättigheter kränks? Jag är av den bestämda åsikten att vi inte får ge vika! När olika lobbygrupper smyger in märkliga och i en del fall skräddarsydda lagar, när politikerna ger sitt samtycke till legaliserad utpressning, när mäktiga intresseorganisationer får polisiära befogenheter, när människor blir dömda i strid den allmänna rättskänslan, jadå är det hög tid att greppa tag i ett rykande färskt exemplar av deklarationen om Mänskliga Rättigheter och vifta med dokumentet i ansiktet på de som vill underminera och bryta emot denna generellt gällande överenskommelse.
Vi har ju för fan skrivit på att vi ska följa riktlinjerna! Kuriosa – länken som leder till ratifikationen på regeringskansliets hemsida funkar inte…bör vi bli oroliga?
Ingen svensk medborgare ska dömas ohörd i Sverige! Ingen människa ska kunna dömas ohörd överhuvudtaget! Hur fan kan vi sitta här och dissa länder som fängslar journalister och samtidigt blunda för att APB vill att en svensk domare ska döma till böter:
”…sökanden yrkar vidare att tingsrätten jämlikt 53 b § andra stycket URL – i första hand utan att varken Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde Kolmisoppi eller Black internet AB ges tillfälle att yttra sig – meddelar förbud enligt 1.1 och 1.2 för tiden intill dess målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats”
Det är grundläggande att i demokratisk stat att man måste få tala för sin sak! Vem dog och gjorde Sverige till en bananrepublik utan minsta lilla uns av rättssäkerhet?
Europakonventionen som ratificerades av Sverige 1952:
Artikel 6 – Rätt till en rättvis rättegång:
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala.
Och hur fan ska man kunna försvara sig OM MAN INTE FÅR YTTRA SIG?!
Betyder det då att vi inte ska höja våra röster om COOP sakta men säkert tar bort alla konkurrerande matproducenter från sina hyllor? Betyder det då inte att vi ska höja våra röster om de styrande en dag beslutar att det bara får finnas Coop i Sverige? Betyder det då inte att vi ska höja våra röster om någon som snattat på Coop en gång för mycket ska portförbjudas i ett år?
Vår plikt
Vi är för fan förpliktade att dra åt handbromsen. Om inte för vår egen skull så för våra barns skull. För 60 år sedan gick många människor ut i krig för att stoppa fasonerna som en galen österrikare hade dragit igång. De dog för sin samtid men även för sin framtid. Oss! Ska vi betala tillbaka genom att bara låta detta ske? Ska vi bara sitta tysta och låta systemet dra åt remmarna? Ska vi tillåta att de som kämpade för oss gjorde det förgäves. Ska vi tillåta att vi tillät oss det via skenmanövrar som ”hotet från terrorister?”, “pedofiler“. Frågan är snarare vilka som terroriserar oss mest? Några galningar som släpper en bomb och slaktar en handfull eller några andra galningar som osäkrar våra fundamentala rättigheter och drar alla med sig i detonationen?
Hela vårt elektroniska liv är inblandat i frågor som Telekompaketet, Ipred, Fra, Acta, Hadopi och Q6/17. Och nu senaste mysiga bebisen Cybersecurity Act of 2009, S.773 – som kort går ut på att ge USA:s president makten att “stänga av delar av nätet” (att fler anser det vara totalt omöjligt är egentligen inte en issue – kruxet som jag ser det är att man överhuvudtaget vill ha den möjligheten/makten).
• Min integritet är redan kränkt med FRA – någon osynlig jävel kan läsa min korrespondens utan min vetskap
• Jag är plötsligt rättslös i och med implementeringen av IPRED – utan bevisföring kan jag dras in i ett civilrättsligt mål utan att vara skyldig till något brott.
• Med Hadopi inskränks delar av mina mänskliga rättigheter – jag riskerar att stängas av från delar av samhället utan möjlighet till dels insyn men även möjlighet att överklaga.
För att datalagringsdirektivet inte ska bli en uddlös lag så smyger myndigheterna med detta bakom våra ryggar – så de människor som fått förtroendet att styra landet i mitt och ditt intresse ljuger nu för oss rakt upp i vårt ansikte!
Så ja. De människor du och jag har röstat på ljuger oss rakt upp i ansiktet!
Eller som fru Ask säger “Tyvärr har integritetsdebatten inte bara i Sverige utan också i EU på något sätt kommit lite sent” samtidigt som DN rapporterar att motståndet mot övervakningssamhället ökar. Snacka om att inte leva i verkligheten. Hon vill ju inte ens ha en debatt. Minns vilka som klubbade igenom FRA med argumentet – “alla tjänar på att debatten lägger sig“.
Småsaker?
Nej! Det är inga vita små lögner. Som kan negligeras med “alla tjänar på att debatten lägger sig ned”. Nej de som tjänar på det är de som inte vill att saker ska dras fram i ljuset. Frågan är stor. Större än att tanka hem en låt. Större än att porrsurfa. Större än att skriva skitposter i skitbloggar. Större än att spela online spel. Större än stelbenta företags rätt att existera med förlegade affärsmodeller. Större än vårdbidraget. Större än Lissabonfördraget. Större än kulturministerns klavertramp. Större än Sahlins ”Sportify”.
Det ingen småsak att stängas ned från en fundamental rättighet.
Jag betalar mina räkningar på nätet. Jag deklarerar på nätet. Min omvärldsanalys sker på nätet. Jag för dagbok på nätet. Jag hanterar alla mina kontakter på nätet. Jag synkroniserar min privata kalender med min jobbkalender på nätet. Min kunskapsbank växer tack vare nätet. Jag laddar upp mina bilder på nätet. Jag laddar upp mina egna låtar på nätet. Jag använder nätet för att publicera min roman. Jag umgås med min familj på nätet. Jag kommunicerar med mina olika nätverk på nätet. Jag gör källforskning på nätet. Jag lär mig om islam, buddism, kristendom på nätet. Jag lär mig människans historia på nätet. Jag använder nätet varenda sekund i mitt arbete. Jag stöttar mina samarbetspartners på nätet. Jag publicerar mina tankar, åsikter och kreationer på nätet.
Småsaker II?
Nätet är inte bara ett medium. Nätet är inte bara ett verktyg. Nätet är inte bara en samling datorer, sladdar och ihopkopplade nätverk. Nätet är summan av oss alla som tillsammans utgör mänsklighetens största bedrift i termer av att sammanföra människor med varandra. Och en fantastisk mojäng. Tänk på Youtube, Flickr, Bloggar, Google, Bolibompa, väderprognoser, CNN, Twitter, Facebook, StayFriends, Google Docs, Ica´s receptsamlingar, Bilbesiktningen, Skatteverket, Blommogram, PayPal, Försäkringskassan, Wikipedia, CDON, Amazon, Hotmail, Skype…listan kan göras hur lång som helst på tjänster, varor och produkter som hittar fram till människor – när som helst OCH var som helst.
Fundera på hur det skulle vara om försäkringskassan, a-kassan, banken, posten, skatteverket, sl, lexicon, eniro, cdon, svt play, tidningarna,radio mm en dag skulle få för sig att lägga ned all verksamhet på nätet och säga åt dig att börja köa igen…
- En DN tack!
- DN är slut!
- Aftonbladet då!
- Alla tidningar är slut. Kom tillbaka i morgon…
eeeeeller hur liksom…
Och nu har man alltså godkänt i Frankrike att man kan stängas av från nätet!
Skulle du överhuvudtaget tänka dig tanken att du “avstängdes från att läsa i ett år”. Ingen dagspress, ingen bok, inga skyltar, inte ens innehållsförteckning för att kolla att påsen inte innehåller nötter du är så allergisk emot, ej heller läsa på baksidan av mjölkpaketet. Ser du mönstret? Man kan inte bränna nätet på bål – men man kan brännmärka dig! Förringa inte nätets betydelse! Det är allestädes närvarande! I en del människors liv faktiskt allt!
Mitt elektroniska jag har samma rättigheter som mitt fysiska jag!
Det är det allt handlar om!
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, debatt, fra, hadopi, avstängning, internet, politiker, eu, lissabon, makt, rättigheter, ipred, coop, Cybersecurity Act of 2009, Acta, rättsröta, domstol
Det finns några tråkiga individer som påstår att undertecknad är en tråkig figur som letar upp tråkiga ämnen och skriver om dem på ett tråkigt sätt. Tråkigt att en del tråkmånsar känner så men att undertecknad skulle be om ursäkt för det får man se sig om i månen efter...det är ju inte på så sätt att det inte finns andra tråkigare bloggar att hänga på.