Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Slutbloggat…Aprilskämt?

Nope!

På fullt allvar kommer jag nu att sluta surfa och planlöst bruka Internet  under 1 månads tid. Detta trots att  jag arbetar med datorer och har konstant access 24 timmar alla dagar i veckan var jag än är. Där andra ser ett problem ser jag ett bekymmer. Lösningen är enkel:  De enda gånger jag får bruka nätet är givetvis när mitt arbete så kräver. Så jobbrelaterade mail besvaras, jobbrelaterade bloggposter sköts, går servers ned måste jag logga in och underhålla etc. Men allt annat surfande, hängades på youtube, twitter, facebook, jaiku och what not (läs vuxensiter där*host* klädkoden är none)  kommer att förbjudas under hela april.

Jag kommer alltså att sluta twittra och facebooka och buzza. Helt!

Jag vill se om jag fixar att vara utan nätet (inte jobbnätet eftersom det är lätt att vara frånvarande från det utan det där andra nätet som jag gillar som har mig i sitt grepp, som pockar på i bakhuvudet med “undrar om jag inte ska kolla om det hänt något på twitter” eller ” fett att så många gillade min senaste profilbild i Facebook“). Vidare känner jag likt Peter Englund som beskrivit det som att han känner

“en förändring som bland annat visar sig i en minskad uthållighet vad gäller en viss typ av långa, snåriga texter”

Jag känner likadant. Och när det kommer till att publicera något så kommer jag till en snygg rubrik och sen dör det… Jag kan inte få energi nog att författa annat än meningar på max 140 långa tecken numer. Vid 141 blir jag uttråkad och vill ha mer och nytt! Min hjärna behöver konstant stimulans och det verkar som om det bara är ett klick bort…

klick

klick

klick

klick

… gahhhh….det verkar aldrig ta slut

Och under tiden rinner livet förbi mig bakom min rygg. Jag vill hinna ikapp. Jag vill läsa böcker. Och då menar jag läsa – inte som nu skrolla snabbt över baksidan för att med ett “pfft…vem har tid med detta” hiva den i bokhyllan. Promenera utan ett öga på iphonen och twitterville. Jag vill kunna konstatera för mig självt att “nice solen skiner idag” utan att behöva logga in i Facebook och bekräfta det. Hur många solstrålar glider förbi när jag måste statusuppdatera?

När mina barn säger “pappa vill du bygga lego med oss?” vill jag att mitt svar ska vara “Ja jippi! Jag vill bygga en spöklegobrandbil…” istället för ” mmm….visst jag ska bara kolla mina mail“. Det är dags att vända lite på steken. Så. När bloggosfären, twitterville och alla fejsare säger “Steffo vad händer? ” så säger jag:

– Ni får vänta lite och medan ni väntar kolla ut genom fönstret och se om inte solen skiner…

Vi syns/Stefan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

24 Comments April 1st, 2010 | Posted in PausPost, Sugsaker |