Nope!
På fullt allvar kommer jag nu att sluta surfa och planlöst bruka Internet under 1 månads tid. Detta trots att jag arbetar med datorer och har konstant access 24 timmar alla dagar i veckan var jag än är. Där andra ser ett problem ser jag ett bekymmer. Lösningen är enkel: De enda gånger jag får bruka nätet är givetvis när mitt arbete så kräver. Så jobbrelaterade mail besvaras, jobbrelaterade bloggposter sköts, går servers ned måste jag logga in och underhålla etc. Men allt annat surfande, hängades på youtube, twitter, facebook, jaiku och what not (läs vuxensiter där*host* klädkoden är none) kommer att förbjudas under hela april.
Jag kommer alltså att sluta twittra och facebooka och buzza. Helt!
Jag vill se om jag fixar att vara utan nätet (inte jobbnätet eftersom det är lätt att vara frånvarande från det utan det där andra nätet som jag gillar som har mig i sitt grepp, som pockar på i bakhuvudet med “undrar om jag inte ska kolla om det hänt något på twitter” eller ” fett att så många gillade min senaste profilbild i Facebook“). Vidare känner jag likt Peter Englund som beskrivit det som att han känner
Jag känner likadant. Och när det kommer till att publicera något så kommer jag till en snygg rubrik och sen dör det… Jag kan inte få energi nog att författa annat än meningar på max 140 långa tecken numer. Vid 141 blir jag uttråkad och vill ha mer och nytt! Min hjärna behöver konstant stimulans och det verkar som om det bara är ett klick bort…
… gahhhh….det verkar aldrig ta slut
Och under tiden rinner livet förbi mig bakom min rygg. Jag vill hinna ikapp. Jag vill läsa böcker. Och då menar jag läsa – inte som nu skrolla snabbt över baksidan för att med ett “pfft…vem har tid med detta” hiva den i bokhyllan. Promenera utan ett öga på iphonen och twitterville. Jag vill kunna konstatera för mig självt att “nice solen skiner idag” utan att behöva logga in i Facebook och bekräfta det. Hur många solstrålar glider förbi när jag måste statusuppdatera?
När mina barn säger “pappa vill du bygga lego med oss?” vill jag att mitt svar ska vara “Ja jippi! Jag vill bygga en spöklegobrandbil…” istället för ” mmm….visst jag ska bara kolla mina mail“. Det är dags att vända lite på steken. Så. När bloggosfären, twitterville och alla fejsare säger “Steffo vad händer? ” så säger jag:
- Ni får vänta lite och medan ni väntar kolla ut genom fönstret och se om inte solen skiner…
Vi syns/Stefan
Läs även andra bloggares åsikter om paus, internet, böcker, livet, promenad, facebook, twitter, buzz, bloggosfären, peter englund, lego
Det finns några tråkiga individer som påstår att undertecknad är en tråkig figur som letar upp tråkiga ämnen och skriver om dem på ett tråkigt sätt. Tråkigt att en del tråkmånsar känner så men att undertecknad skulle be om ursäkt för det får man se sig om i månen efter...det är ju inte på så sätt att det inte finns andra tråkigare bloggar att hänga på.
