Det här är den roligaste drift med något band som någonsin gjorts och då ska man veta att jag är ett fullblodskissfan…

Andra bloggar om kiss, humor, paul stanley, gene simmons, ace frehley, peter criss, video, rock, ironi

Men varför går du omkring och är sur för, muttrade frugan när jag gick omkring och  fnös och kastade ljungade blickar i hennes riktining. Och är det så konstigt? Jag hade precis vaknat upp ur en eftermiddagslur där jag hade drömt att frugan hade köpt en ventilationsanläggning för 47 000 kalla utan att konsultera mig. Jag nämde detta för frun och hon exploderade:

- Vänta lite! Du drömde detta? Inte på riktigt alltså?
- Det spelar ingen roll, det är handlingen som är talande. Fatta 47 lax!
- Men vi har ju inte ens ventilationssystem. Vi bor i en lägenhet!
- Ja det var ju det jag försökte informera dig om men du brydde dig inte. Nädå här skulle handlas ventilation. Till en lägenhet som har så mycket korsdrag i sig så att Götgatan en vanlig höstdag måste ta i en smula för att komma ikapp.
- Men det har ju inte ens hänt!
- Av mindre vikt.
- Jag finner inte ord

…och eftersom jag fick en lucka passade jag på att lufta min misstanke om att hon och den hala luftkillen hade en liten deal ihop. Kanske till och med en fling. Han såg ut som en sådan som kilar in i förhållanden och luckrar upp dem och passar på att skjorta upp mannen med 47 000 lax. Ironin i att sabba och dessutom fakturera fick även en sådan som mig att applådera åt ödet den lömske rackaren och Murpy den ogine jäveln. Att bli rövknullad händer på daglig basis, men att bli det med stil och elegans händer inte så ofta. Hon gav mig en blick. Som jag givetvis tolkade som att jag hade något på spåren.

- Ahhhha!, sade jag sherlockaktigt.
- Ah ha på dig själv!

Jag vet nog, skrek jag med förfärande ljus och omanlig röst när hon vacklade ut från arbetsrummet. Jag återgick till att googla på “smutsiga affärer med ventilationskillar“. Här skulle spåras upp. Jag hade knappt hunnit klicka på den första träffen när jag känner en ilsken tappning på axeln. Jag igenkände den som frugans benhårda pekfinger.

- Snälla, kan inte du blogga om det här?
- Att jag ska!
- Bra!
- Vänta nu? Varför bryr du dig om att jag bloggar. I nittio procent är det “vem bryr sig“, “jag förbjuder dig att blogga om” och så favoritförbudet “tänk om folk jag känner läser detta“.
- Jodu. Den här gången vill jag att folk äntligen får se under vilket otrevligt ok jag lever under.
- Vadå otrevligt?
- Ja att bli anklagad för något som har hänt i din dagdröm när jag inte ens var hemma. Du låg och dagdrömde dig bort när du hade perfekt läge att diska, tvätta och dammsuga och är dessutom sur på mig. Kanske kan man få lite “you go mrs.sug” från en del av dina *host* läsare.
- Yoghursurt? Varför skulle suglallarna ge dig yoghurt?
- Inte youghurt! You go, mrs sug!
- Bah, min publik kommer att vara på min sida!
- Ska vi slå vad?
- De som är pro-smutsigt-smusslandes-med-ventilationskille-fru-sug är inte riktiga sugoholiker. Bara mesiga hunsade lallare, ventilationskillar, kvinnor eller lesbiska frontfigurer…
- Det där vågar du aldrig skriva!
- Tror du inte?
- Du är för p.k för sådant
- Watch me…

Andra bloggar om politisk korrekt, påklädd, lesbisk kamp, ventilationssystem, skjorta upp, otrohet, dagdrömmar, feberyra, bloggförbud, yoghurt, sugpublik, lägenhet, humor, ironi, google

Om snygghet är in the eyes of the den där som kollar upp i smyg, så innebär det att jag har en lång resa framför mig.

Idag fick jag för mig att Dagens Outfit™ skulle utgöras av (häng nu med utan att rynka på ögonbrynen och visa att ni är en del av det nya som inte begränsas av det gamla)

• blommiga kalsonger
• randig skjorta
• prickig slips
• tjock tröja med snedställda rutor
• kritstrecksrandiga bruna byxor
• svart kavaj
• röda skor

Se, jag ville nämligen liva upp mig själv en smula. I dessa dystra fratider kände jag att än så länge kan ingen kontrollera och säga åt mig vad jag ska ha på kroppen. Innan de inför nya K.R.O.P.P (kommunalt reglerad obligatoriskt plagg påbud) vill säga. För den lär ju komma som ett brev på posten. Minns var ni läste det först utan att för den sakens skulle hålla undertecknad ansvarig. Yttermera visso är jag sur på våren som genom sin envishet att inte komma gör mina dagar med vårmönstrade plagg färre till antalet. Man kan se detta som en stilla statement till våren eller ett illa maskerat fuck you vårjävel.

Frugans “jösses amalia“, när jag oanmäld gled in i köket efter att hänsynsfullt smugit förbi de små legobyggandes genkopiorna och på så vis besparat dem om inte men för livet  i alla fall en mardröm mindre, hänvisar jag till den arla morgonens brist på schysst kaffe innanför hennes väst. Med ett “ja ja nu gittar jag till jobbet“, gled jag fram till hallen och drog på mig en:

• fiskbensmönstrad rock
• halsduk
• lovikavantar
• röd keps

Dagen till ära tog jag fram den metallicblåa ryggsäcken och försvann ut i morgontrafiken efter att jag tryckt in de fint grönt skimrade öronsnäckorna till den överkörningsbara ipoden (givetvis i blästrad tigermönster).

Att jag inte kommit på detta stilistiska grepp tidigare! Jag fick precis hela bakre regionen för mig själv på bussen. Det var som om min kombination av alla, i naturen och av människans uppfinningsförmåga tillgängliga mönster, skapade en sfär runt mig. Ingen släpptes in i min sköna mönstrade värld. Inte ens våren hade kommit in om den så hade fallit på knä och erbjudit mig fellatio (fan… allt finns verkligen på nätet).

Nu ljuger jag (vilket är en sällsynthet här i sanningens högborg). Dileva gled fram och jag kollade riktigt noga, hans fötter svävade tre centimeter ovanför golvet. Med att “mrng brdr” gled han igenom min mur, och visade att han anser vokaler vara onödiga, så som han med all sannolikhet anser smak, flärd, och fjättrande bojor vara. Världarna stod stilla i en nanosekund. En låååååång nanonsekund. Steffo och Dileva i matchande kläder på en folkfull sl-buss driven av en koffeinstärkt rattare. Någonstans i Universum skrek någon oroligt “hur ska det här gå?”

Jag morsade ett “snygg kjol” och han replikerade “ere kul att vara second to me eller är det second hand, var har du köpt halsduken” och visade på en skicklig förmåga att anpassa sig genom att utan dialekt langa med vokaler då det verkade vara den rådande normen.  Reviren var inpissade och vi gav varandra respektfulla blickar.

Resan gick som på räls och jag hade inte märkt det men bussen hade förvandlats till en tunnelbana. Innan jag visste ordet av så hade tunnelbanan förvandlats till en flygande matta. Jag frågade diLeva hur detta var möjligt och han vände sig om och sa “eru medveten om att du sitter på min kjol?“. Jag bad naturligtvis om ursäkt. Han muttrade buttert “skrynka upp kjolen sådär. Fyfan va respektlöst!“. “Öh… hörde du inte att jag bad om ursäkt” och han “som om det skulle oskrynkla kjolen, nä här kliver du av ” och med en knyck så hade han kastat av mig från mattan som visade sig vara kjolen och jag fann mig själv hängande ungefär 600 meter i luften. Jag hörde ett “Mors det var inte igår” och såg min polare Jonathan – från den gången jag fick för mig att sluta blogga och måsa istället.” Tjena Jonte, hur mås?“, sa jag. “Hörru kan du hjälpa till här” sa jag när jag insåg att jag i rasande fart var på väg ned mot marken. Självklart sa han och släppte en laddning måskit mitt på huvudet på mig med ett mohahahaha, och flög vidare.

Jag hytte med näven men insåg det meningslösa med detta förfarande för marken kom farande hastighet emot mig. Med ett:

- Gahhhhhhhhhhhhhhhhh….blundade jag för den oundvikliga smask!iga kontakten med cementen och det omedelbara återbesöket i andevärlden.
- Gahhhhh… hörde jag marken säga och med ett “åhej…” langade marken upp mig en bit i luften. Lite som om den inte ville ta i mig. Wtf?
- Gahhhh, vrålade jag när jag på nytt susade ned.
- Gahhh…vrålade marken.
- Gahhh…
- Gahh….
- Gah…
- Ga…

…och så höll vi på tills jag med en mjuk inglidning kunde sätta de röda pjukken på backen. Folk runt omkring kliade sig i huvudet som om de inte riktigt kunde greppa vad som skett i en kvart. Bah! Enkel elementär fysisk anomalitet. Världen försökte mota bort Steffo – that will be the day liksom. Inte ens med gravitationens hjälp kan planethelvetet kasta ut mig. Jag vet att det har med min outfit att göra men mark my words: allt rutigt, randig, tigermönstrat är av denna planet sanktionerat från början. Banne mig om det ska användas för att peta ut mig härifrån. Bah! Jag hytte med näven nedåt bara för att.

Jag gled in på kontoret och slog dövörat till alla kommentarer och satte mig – inte för att arbeta utan för att njuta av livets oförmåga att rubba mina cirklar. Vid hemkomst muttrade frugan att hon ryktesvägen hört att jag bråkat med jorden. Tydligen hade någon gemensam jävel sett mig studsa upp och ned vid Hötorget. Jag förklarade hela storyn och avslutade med  “endast i Stockholm säger jag bara“. Min fru sa “endast i din skalle“.

Poäng? Va?Det finns ingen poäng. Det här är en everydayhistoria. Sugbloggen tar ett nytt blogggrepp (reds anmärkning: kan man verkligen ha tre ggg:n sådär. Min anmärkning: fuck ju jag har hur många gen jag vill) genom att berätta en allmän historia som inte kommer att ha någon betydelse för någon whatsoever. Eventuellt retar det upp skitnödiga störar som Guillou och felfinnaren Marklund men det ser vi bara som en win win. Eller så retar det upp andra modebloggar eftersom vi ger oss in i modebranschen utan att darra på manschetten

Imorgon “mitt makabra möte med mördarmarsvinen“.

Andra bloggar om galet, dileva, modeblogg, kaffe, sl, gravitation, flygande matta, klädsnobb, dagens outfit, marklund, guillou, fra, mås, second hand, svamp, humor, nonsens, ipod, vårkänslor

Det är något liknande så här ni borde agera, skiv- och filmbolagen. Då hade vi sluppit IPRED och ni IPREDATOR.

kommentarer från youtube:

this is why acts like monty python don’t disappear. they are smart enough to adapt to the new technology, cheers!

Well it’s not totally a case of “if it works”. It’s more a case that the video and music industry don’t have a choice. They either get stuff pirated and don’t show willing, of they get stuff pirated and DO show willing. The old business model is dead. They have to accept that they will earn less, but over all they will still do very well, because a channel like this is free advertising which saves money with expensive advertising, so over all the profits might be the same.

These guys may act like loons, but this video shows how smart they are. If they sued the people who put up the videos, then everyone would call them douches and continue watching these free videos anyway. By willingly participating on YouTube, the Monty Python members make themselves look even classier and make their fans even more inclined to buy their stuff. Sheer brilliance. Hopefully, other companies will learn from this.

Andra bloggar om fildelning, skivbolag, monty python, piratebay, immaterialla rättigheter, ipred, ipredator, torrents, ladda ned, tanka hem, youtube

Det är många som skrivit om detta men jag blir så inihelvete förbannad när okunniga idioter skriver om sådant de inte har en susning om – och dessutom far med osanning. Hela krönikan där Lisa Marklund står som upphovsman till finns här. Jag pallar egentligen inte bemöta skiten eftersom allt Marklund lyckats författa på nätet andas okunnig idiot. Men en sak fick mig att irriterat knacka på tangentbordet.

“Tre: Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas”

Ja herregudihelvetefanjävlajösses!

Det är väl precis som att börja bötfälla Vägverket för att deras vägnät används för att dra ifrån snuten efter ett bankrån, eller att transportbilar åker på vägarna och som fraktar allehanda varor, eller någon som cyklar hem till någon annan med ett recept på hur man bygger ihop en bomb eller…självmordsreklam( tyvärr jag kan inte finna en enda liknelse i verkligheten som är relevant i sammanhanget och som dessutom skulle göra det till något fel något sätt. Omoraliskt måhända.)

Hela krönikan visar en gång för alla att Lisa Marklund inte har alla hästar hemma – jag misstänkte det när hon försökte vrida sig ur Skavlans frågor. Dessutom far hon med osanning. Bandet hon hänvisar till ska ha haft 87000 sidvisningar på deras egen upplagda myspace sida. Märk väl att det förmodligen inte är någon annan jävel som lagt upp deras skitsida  som dessutom är en anskrämlig syn och får det till siffran 80 000 illegala nedladdningar i artikeln!  Hur i helvete då!?

Jag tror att det är så här. Fru trist – är så sur över att hon fick sig en näsknäpp på grund av att hon far med osanning och det enda som behövdes var en “vanlig” persons arbete för att påvisa detta. Vi vet ju att de gamla surpösade lallarna på traditionell media inte brydde sig om att gräva i marklundsfallet. Detta är fru Tråkmåns så in i helvete sur över så nu ska hon straffa ut hela nätet. Bara det att hon överhuvudtaget hänvisar till Kina och deras internetcensur vittnar om hur efterblivet hon tänker. Sen måhända är det inte hennes ord – MEN det är hon som skriver det.

Det sugiga bandet som inte lyckats sälja mer än 379 skivors åsikter är inte överhuvudtaget intressanta eftersom hela deras argumentaion bygger på en felaktig jävla premiss. De är sura över att de inte säljer skivor och håller Internet ansvarig. Varför finns ni då på myspace? Varför finns ni då på iTunes? Godnatt Jord! Opassande är schysst och önskar dem lycka till – själv så… hoppas att det aldrig mer får en endaste spelning. Med deras argument kan jag hålla hela svenska folket ansvarigt och varför inte heller dra med bankväsendet i min missriktade bitterhet till varför jag bara lyckade sälja 10 000 ex av mina alster och inte idag sitter i en fet Explorer när jag åker ut till veckans storhandel.

Det var FÖRE internets tid…eller ja så gammal är jag inte men typ modemtiden – det jag vill påvisa är att det ALLTID går en miljon misslyckade akter på en Madonna eller Prince. Minns detta!!! Skyll för fan inte på internet när dina sugande låtar inte lyckats sälja. Sen spelar det ingen som helst jävla roll hur mycket radiotid du får. Säljer du inte så säljer du inte. PUNKT!

Läs här en intressant blogg som visar på ett gäng haltande fel angående marklunds krönika när det gäller nedladdningsbiten och torrentsiter med bandet. Det är så att man kan gråta. Ska inte en journalist ha FAKTA för handen när de skriver i stora jävla tidningar? Eftersom det är ett av pundhuvudet Guillios argument att packet på traditionella medier är så skolade, skickliga och källkritiska så blir jag intresserad av att veta hur han försvarar Marklund – för det måste han väl göra rent definitionsmässigt? Marklund är en journalist. Hon jobbar på gammal media. Seså Janne hit mi om du kan…

En annan blogg är inne på att det är skicklig marknadsföring som ligger bakom hela artiklen. Nu är jag inget marknadsföringsproffs men…skicklig? Vad är det skickliga i att reta upp folk som KNAPPAST kommer att åka till COOP för att handla deras sugande skiva? Eventuellt gör jag detta eftersom det är storhandelsvarning på G idag och vi handlar alltid på Coop. Om inte annat köper jag skivjävlen, rippar den och kastar in den på en torrentsite. Inte för att jävlas o.b.s inte för att j ä v l a s…utan för att hjälpa bandet och Lisa Marklund på traven så att fakta och verkligheten hinner ikapp krönikan. Rätt ska vara rätt.

Påstås det att deras låtar laddas ned 80 000 gånger så måste jag som ansvarstagande fildelare vara med och lägga upp filerna. Kom för fan inte sen och grina. You had it coming!

Till sist – kopplingen mellan att stänga ned alla fildeliningssiter, implementera ipred, fra och ACTA – hur får man det att gå ihop med att det skulle sälja fler cd-skivor? Förklara det för mig någon.

Till allra sist: Svågerpolitiken in our faces “Min kompis Johan är med i ett band…” Det säger väl egentligen allt om hela skiten…

censur, internet, kontrollsamhället, journalism, wikileaks, fildelning, liza marklund, politik

Hur svårt ska det vara att steka upp ett par fiskpinnar? Frågan är bara vilka jag ska hålla ansvariga? Trålaren, havet, fisken, teflon eller Findus?

Under de berömda vabdagarna så vill alltid lilleman ha fiskpinnar till morgon, lunch, mellanmål och middag och är det någon gång som man ska få sin vilja igenom så är det när man är som svagast, så att kommentaren ” fisk nu igen?” muttras enbart genom sammanbiten mun.

I dagarna tvenne har undertecknad kokat välskalad potatis, lagat grym spenatsås och skickligt öppnat upp locket till remouladsåstuben för att därefter langa upp fisken på faten i sann Gordon Ramsey anda. Och varenda gång så har första tuggan direkt gett vittnesbörd om att här ligger en död fisk begraven – i stick och stäv med andan i meningen innan. Hade Gordon varit närvarande hade man säkert fått sig en bitchslap med öppen handflata.

Har fiskpinnarna inte varit ljumna så har de varit iskalla. Vid andra tillfällen så har de varit ostekta på insidan medan frityrfettet på utsidan har kunnat gå i clinch med första bästa kevlarförstärkta väst. Har de inte varit stentorra så har de haft lika mycket vatten i sig som en medelsvensk insjö minus saltet.

Och som ett brev på mailet har lilleman dystert konstaterat “mamma lagar godare mat“. Och lika dystert har man insett att dra den om findus, haven, sjömännen inte på något vis kommer att lyfta upp ens aktier hos lillemannen…

Andra bloggar om snabbmat, fiskpinnar, fadäs, vab, gordon ramsey, elak kock, dålig kock, matlagning, spenat, findus, teflon, dupontidioter

Det går inte fort här just nu och vad det beror på är inte det gamla vanliga skitsnacket om “mycket nu” för den faktorn är en konstant konstant. Det är inte heller brist på material, på insidan av sugbloggen finns det ett 40 tal drafts som bara behöver publiceras men det är just det, det måste putsas och anas och det är förenat med en massa gäspande och jag pallar inte med dem just nu. Dessutom har jag redan läst dem en gång och gammal skåpmat är inte så jävla kul alltid…

Lusten är alltså direkt kopplat till knopen på det worditabla fartyget sugbogen…just nu har jag ingen lust och alltså heller igen styrfart…

Teflonminne är tillbaka, läs Anjo och sist men inte minst Gyrot – alla finns under länkarna här till höger.

Andra bloggares om bloggtristess, uttråkad, blähhh

En gång gled det fram en mogen kvinna och muttrade att jag hade en “sexy walk”. Coolt kan man tycka men vad de flesta inte känner till är att med sådana omdömen kommer ett stort ansvar att alltid sexy framföra sin kropp.

Inte lätt kan jag be att få tala om med en liktå som är en avlägsen släkting till mount everest största topp och med ett par skor som tagit begreppet “passa som hand i handsken” hela vägen ut…

Oh…the pressure. Bara så att ni vet vilket tryck sexybloggaren sug lever under…

Ajjj… Bara så att ni vet vilket tryck sexybloggarens lilltå lever under….

Hånet på berget. Eller nästan “skriket från vildmarken” om jag hade varit ensam, nu vart det mer “muttrandet från fjälltoppen“,  tills vi kom hem och frugan muntert uttryckte det träffsäkert och målande som “ultimata hånet“.

Man spänner på sig ett par smala platta jävla plankor på fötterna. Fötterna i sin tur är inpressade i ett par fula tunna skor, modell skitfula och skitkalla. Därefter pressar man in sig i långkalsonger, t-shirt och lovikastrumpor. Eftersom man hört att det är fett kallt i Norrland så har man införskaffat så kallat underställ och hoppar in i densamma. Underkläder på anabolastylen typ. Och även tillfället till ära brutit loss handvärmaren och sett till att de sitter på plats i handsken.

Säger farväl till barnen och frugan och ger sig ut på tur i de vackra fina fjällen tillsammans med svärfar. Här ska boundas.

Swish swosh

Det här verkar ju inte vara så jävla svårt. Fattar inte varför Svan och Wassberg gör en så stor affär av att åka horisontellt. Hur svårt är det?

Swish swosh

Svärfar gastar “det går ju bra det där” och man vrålar tillbaka:
- Lätt som en plätt. Det är ju bara att tänka passgång så är man hemma. Om det inte vore för min bakgrund och direkt förenat med konflikt mot naturen skulle jag säga att jag har det i blodet.
- Haha
- Eller hur…haha

Swish swosh

En ripa hoppar fram och ger en en kaxig blick, väl medveten om att man inte har ett gevär med sig.

Swish swosh

En uggla hoar vänskapligt. Man vinkar tillbaka eftersom man har ett soft förhållande till ugglor. Allt bottnar i M. Ugglas sköna program “va fan e mitt band”. Och att årets udda fågel i melodifestvalen lystrar till uggla hon med.

Swish swosh

Man hör svärfar ropa 20 meter längre fram att “sverige blir inte vackrare än så här“. Man håller med för husfridens skull och håller inne med “mja…vette fan om inte gallerian med en latte i näven faktiskt toppar det här”.

Swish swosh

Men hur mycket snö kan det finnas egentligen? Och hur långt är det kvar? Jag är hungrig. Tankarna far synkront med varje stavtag.

Swish swosh

“Det är bara 11 kilometer kvar“, ropar svärfar. “Det blir lite uppför, men det är bara nyttigt!”

Swish Swosh

Man ser att liten stuga, med skylten java 20 spänn och föreslår “varför inte här” och får svaret “Det är bara 9 kilometer kvar till toppen, lite uppför, men det är det värt. Stugan däruppe har Sveriges bästa pannkakor, seså kämpa på”

Swish swosh

En naggande nostradamusaktig känsla poppar upp, för i helvete tänk om det är stängt? “Tänk om det är stängt” ropar man till svärfar och får till svar, “under mina 30 år här har de aldrig haft stängt. Sluta mjäka dig. Visa lite vikingatakter!” Man håller inne med wikipediakunskaperna att vikingarna höll sig till sjöss. Husfriden.

Swish swosh

“se upp i backen!!” hör man och det kommer en galen fjällrävenkittad familj i full karriär. Endast ens undvika-frontal-skills från betongens förlovade land räddar en från en frontalkrock i fjällen med efterföljande löpsedlar.

Sugbloggarn

spöade

upp hurtig

familj.

Pappan “han var rasande och verkade hata fjällrävenväskorna väldigt mycket! Jag har aldrig förut blivit så förolämpad som när han bitchslappade mig med lovikavantar med värmestavar i! “

Swish swosh

Och äntligen. Till slut kommer man upp. Med så mycket mjölksyra i benen så att en normal bondgård hade kunnat gå plus två raka år i stöten utan att vråla efter subventioner. Känner sig lite som snubben som frös ihjäl i Alperna för en miljon år sen med den enda skillnaden att man är 3 grader varmare och lystrar till ett namn med enklare vokalsammansättning. Kastar av sig laggarna och glider fram till den lilla stugan för att mötas av en lapp i storlek post-it.

stäng idag på grund av inventering.

De kunde inte funderat på att sätta upp ett plakat 15 kilometer ner i backen? Vad är det de behöver inventera? Tre kilo mjöl och ett paket jävla renskav inventerar man utan att ens titta in i skafferiet. Och vad är grejen att inventera under sportlovsveckorna? vad är det för fel på alla de andra jävla folktomma månaderna då?

Svärfar: hå hå ja ja…tur att det bär utför nu!

Låt mig en gång för alla klargöra att swisha ned för fjället i ett par långfärdskidor model smalare än thord i 30 km i timmen inte är speciellt skoj, lärorikt eller uppbyggligt på något plan. Speciellt inte med en vrålande hungrig mage…

Andra bloggar om Gunde Svan, berg, fika, fjäl, gnnnhh, kyla, natur, semester, skidtur, vinter, sportlov, tomas wassberg, längdskidor, fjällen, underställ, humor, hån

över 400 000 sidvisningar och jag hann inte ens notera det! Fan! Jag som skulle korka upp en ljummen öl och vråla “tänk om jag hade fått det i cash!!”

Fan oxå…och yeeei (klappar mig själv på axeln eftersom jag är ansvarig för minst 395 000 av dem)