Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

KISS

Det här är den roligaste drift med något band som någonsin gjorts och då ska man veta att jag är ett fullblodskissfan…

Andra bloggar om , , , , , , , ,

No Comments March 30th, 2009 | Posted in PausPost |

Ventilationsmardrömmen

Men varför går du omkring och är sur för, muttrade frugan när jag gick omkring och  fnös och kastade ljungade blickar i hennes riktining. Och är det så konstigt? Jag hade precis vaknat upp ur en eftermiddagslur där jag hade drömt att frugan hade köpt en ventilationsanläggning för 47 000 kalla utan att konsultera mig. Jag nämde detta för frun och hon exploderade:

– Vänta lite! Du drömde detta? Inte på riktigt alltså?
– Det spelar ingen roll, det är handlingen som är talande. Fatta 47 lax!
– Men vi har ju inte ens ventilationssystem. Vi bor i en lägenhet!
– Ja det var ju det jag försökte informera dig om men du brydde dig inte. Nädå här skulle handlas ventilation. Till en lägenhet som har så mycket korsdrag i sig så att Götgatan en vanlig höstdag måste ta i en smula för att komma ikapp.
– Men det har ju inte ens hänt!
– Av mindre vikt.
– Jag finner inte ord

…och eftersom jag fick en lucka passade jag på att lufta min misstanke om att hon och den hala luftkillen hade en liten deal ihop. Kanske till och med en fling. Han såg ut som en sådan som kilar in i förhållanden och luckrar upp dem och passar på att skjorta upp mannen med 47 000 lax. Ironin i att sabba och dessutom fakturera fick även en sådan som mig att applådera åt ödet den lömske rackaren och Murpy den ogine jäveln. Att bli rövknullad händer på daglig basis, men att bli det med stil och elegans händer inte så ofta. Hon gav mig en blick. Som jag givetvis tolkade som att jag hade något på spåren.

– Ahhhha!, sade jag sherlockaktigt.
– Ah ha på dig själv!

Jag vet nog, skrek jag med förfärande ljus och omanlig röst när hon vacklade ut från arbetsrummet. Jag återgick till att googla på “smutsiga affärer med ventilationskillar“. Här skulle spåras upp. Jag hade knappt hunnit klicka på den första träffen när jag känner en ilsken tappning på axeln. Jag igenkände den som frugans benhårda pekfinger.

– Snälla, kan inte du blogga om det här?
– Att jag ska!
– Bra!
– Vänta nu? Varför bryr du dig om att jag bloggar. I nittio procent är det “vem bryr sig“, “jag förbjuder dig att blogga om” och så favoritförbudet “tänk om folk jag känner läser detta“.
– Jodu. Den här gången vill jag att folk äntligen får se under vilket otrevligt ok jag lever under.
– Vadå otrevligt?
– Ja att bli anklagad för något som har hänt i din dagdröm när jag inte ens var hemma. Du låg och dagdrömde dig bort när du hade perfekt läge att diska, tvätta och dammsuga och är dessutom sur på mig. Kanske kan man få lite “you go mrs.sug” från en del av dina *host* läsare.
– Yoghursurt? Varför skulle suglallarna ge dig yoghurt?
– Inte youghurt! You go, mrs sug!
– Bah, min publik kommer att vara på min sida!
– Ska vi slå vad?
– De som är pro-smutsigt-smusslandes-med-ventilationskille-fru-sug är inte riktiga sugoholiker. Bara mesiga hunsade lallare, ventilationskillar, kvinnor eller lesbiska frontfigurer…
– Det där vågar du aldrig skriva!
– Tror du inte?
– Du är för p.k för sådant
– Watch me…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

10 Comments March 29th, 2009 | Posted in Mutter |

Dagens Outfit

Om snygghet är in the eyes of the den där som kollar upp i smyg, så innebär det att jag har en lång resa framför mig.

Idag fick jag för mig att Dagens Outfit™ skulle utgöras av (häng nu med utan att rynka på ögonbrynen och visa att ni är en del av det nya som inte begränsas av det gamla)

  • blommiga kalsonger
  • randig skjorta
  • prickig slips
  • tjock tröja med snedställda rutor
  • kritstrecksrandiga bruna byxor
  • svart kavaj
  • röda skor

Se, jag ville nämligen liva upp mig själv en smula. I dessa dystra fratider kände jag att än så länge kan ingen kontrollera och säga åt mig vad jag ska ha på kroppen. Innan de inför nya K.R.O.P.P (kommunalt reglerad obligatoriskt plagg påbud) vill säga. För den lär ju komma som ett brev på posten. Minns var ni läste det först utan att för den sakens skulle hålla undertecknad ansvarig. Yttermera visso är jag sur på våren som genom sin envishet att inte komma gör mina dagar med vårmönstrade plagg färre till antalet. Man kan se detta som en stilla statement till våren eller ett illa maskerat fuck you vårjävel.

Frugans “jösses amalia“, när jag oanmäld gled in i köket efter att hänsynsfullt smugit förbi de små legobyggandes genkopiorna och på så vis besparat dem om inte men för livet  i alla fall en mardröm mindre, hänvisar jag till den arla morgonens brist på schysst kaffe innanför hennes väst. Med ett “ja ja nu gittar jag till jobbet“, gled jag fram till hallen och drog på mig en:

  • fiskbensmönstrad rock
  • halsduk
  • lovikavantar
  • röd keps

Dagen till ära tog jag fram den metallicblåa ryggsäcken och försvann ut i morgontrafiken efter att jag tryckt in de fint grönt skimrade öronsnäckorna till den överkörningsbara ipoden (givetvis i blästrad tigermönster).

Att jag inte kommit på detta stilistiska grepp tidigare! Jag fick precis hela bakre regionen för mig själv på bussen. Det var som om min kombination av alla, i naturen och av människans uppfinningsförmåga tillgängliga mönster, skapade en sfär runt mig. Ingen släpptes in i min sköna mönstrade värld. Inte ens våren hade kommit in om den så hade fallit på knä och erbjudit mig fellatio (fan… allt finns verkligen på nätet).

Nu ljuger jag (vilket är en sällsynthet här i sanningens högborg). Dileva gled fram och jag kollade riktigt noga, hans fötter svävade tre centimeter ovanför golvet. Med att “mrng brdr” gled han igenom min mur, och visade att han anser vokaler vara onödiga, så som han med all sannolikhet anser smak, flärd, och fjättrande bojor vara. Världarna stod stilla i en nanosekund. En låååååång nanonsekund. Steffo och Dileva i matchande kläder på en folkfull sl-buss driven av en koffeinstärkt rattare. Någonstans i Universum skrek någon oroligt “hur ska det här gå?

Jag morsade ett “snygg kjol” och han replikerade “ere kul att vara second to me eller är det second hand, var har du köpt halsduken” och visade på en skicklig förmåga att anpassa sig genom att utan dialekt langa med vokaler då det verkade vara den rådande normen.  Reviren var inpissade och vi gav varandra respektfulla blickar.

Resan gick som på räls och jag hade inte märkt det men bussen hade förvandlats till en tunnelbana. Innan jag visste ordet av så hade tunnelbanan förvandlats till en flygande matta. Jag frågade diLeva hur detta var möjligt och han vände sig om och sa “eru medveten om att du sitter på min kjol?“. Jag bad naturligtvis om ursäkt. Han muttrade buttert “skrynka upp kjolen sådär. Fyfan va respektlöst!“. “Öh… hörde du inte att jag bad om ursäkt” och han “som om det skulle oskrynkla kjolen, nä här kliver du av ” och med en knyck så hade han kastat av mig från mattan som visade sig vara kjolen och jag fann mig själv hängande ungefär 600 meter i luften. Jag hörde ett “Mors det var inte igår” och såg min polare Jonathan – från den gången jag fick för mig att sluta blogga och måsa istället.” Tjena Jonte, hur mås?“, sa jag. “Hörru kan du hjälpa till här” sa jag när jag insåg att jag i rasande fart var på väg ned mot marken. Självklart sa han och släppte en laddning måskit mitt på huvudet på mig med ett mohahahaha, och flög vidare.

Jag hytte med näven men insåg det meningslösa med detta förfarande för marken kom farande hastighet emot mig. Med ett:

– Gahhhhhhhhhhhhhhhhh….blundade jag för den oundvikliga smask!iga kontakten med cementen och det omedelbara återbesöket i andevärlden.
– Gahhhhh… hörde jag marken säga och med ett “åhej…” langade marken upp mig en bit i luften. Lite som om den inte ville ta i mig. Wtf?
– Gahhhh, vrålade jag när jag på nytt susade ned.
– Gahhh…vrålade marken.
– Gahhh…
– Gahh….
– Gah…
– Ga…

…och så höll vi på tills jag med en mjuk inglidning kunde sätta de röda pjukken på backen. Folk runt omkring kliade sig i huvudet som om de inte riktigt kunde greppa vad som skett i en kvart. Bah! Enkel elementär fysisk anomalitet. Världen försökte mota bort Steffo – that will be the day liksom. Inte ens med gravitationens hjälp kan planethelvetet kasta ut mig. Jag vet att det har med min outfit att göra men mark my words: allt rutigt, randig, tigermönstrat är av denna planet sanktionerat från början. Banne mig om det ska användas för att peta ut mig härifrån. Bah! Jag hytte med näven nedåt bara för att.

Jag gled in på kontoret och slog dövörat till alla kommentarer och satte mig – inte för att arbeta utan för att njuta av livets oförmåga att rubba mina cirklar. Vid hemkomst muttrade frugan att hon ryktesvägen hört att jag bråkat med jorden. Tydligen hade någon gemensam jävel sett mig studsa upp och ned vid Hötorget. Jag förklarade hela storyn och avslutade med  “endast i Stockholm säger jag bara“. Min fru sa “endast i din skalle“.

Poäng? Va?Det finns ingen poäng. Det här är en everydayhistoria. Sugbloggen tar ett nytt blogggrepp (reds anmärkning: kan man verkligen ha tre ggg:n sådär. Min anmärkning: fuck ju jag har hur många gen jag vill) genom att berätta en allmän historia som inte kommer att ha någon betydelse för någon whatsoever. Eventuellt retar det upp skitnödiga störar som Guillou och felfinnaren Marklund men det ser vi bara som en win win. Eller så retar det upp andra modebloggar eftersom vi ger oss in i modebranschen utan att darra på manschetten

Imorgon “mitt makabra möte med mördarmarsvinen“.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 Comments March 26th, 2009 | Posted in Svamp |

Se och lär

Det är något liknande så här ni borde agera, skiv- och filmbolagen. Då hade vi sluppit IPRED och ni IPREDATOR.

kommentarer från youtube:

this is why acts like monty python don’t disappear. they are smart enough to adapt to the new technology, cheers!

Well it’s not totally a case of “if it works”. It’s more a case that the video and music industry don’t have a choice. They either get stuff pirated and don’t show willing, of they get stuff pirated and DO show willing. The old business model is dead. They have to accept that they will earn less, but over all they will still do very well, because a channel like this is free advertising which saves money with expensive advertising, so over all the profits might be the same.

These guys may act like loons, but this video shows how smart they are. If they sued the people who put up the videos, then everyone would call them douches and continue watching these free videos anyway. By willingly participating on YouTube, the Monty Python members make themselves look even classier and make their fans even more inclined to buy their stuff. Sheer brilliance. Hopefully, other companies will learn from this.

Andra bloggar om , , , , , , , , , ,

No Comments March 25th, 2009 | Posted in Politik |

Självmordsreklam ala´Marklund?

Det är många som skrivit om detta men jag blir så inihelvete förbannad när okunniga idioter skriver om sådant de inte har en susning om – och dessutom far med osanning. Hela krönikan där Lisa Marklund står som upphovsman till finns här. Jag pallar egentligen inte bemöta skiten eftersom allt Marklund lyckats författa på nätet andas okunnig idiot. Men en sak fick mig att irriterat knacka på tangentbordet.

“Tre: Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas”

Ja herregudihelvetefanjävlajösses!

Det är väl precis som att börja bötfälla Vägverket för att deras vägnät används för att dra ifrån snuten efter ett bankrån, eller att transportbilar åker på vägarna och som fraktar allehanda varor, eller någon som cyklar hem till någon annan med ett recept på hur man bygger ihop en bomb eller…självmordsreklam( tyvärr jag kan inte finna en enda liknelse i verkligheten som är relevant i sammanhanget och som dessutom skulle göra det till något fel något sätt. Omoraliskt måhända.)

Hela krönikan visar en gång för alla att Lisa Marklund inte har alla hästar hemma – jag misstänkte det när hon försökte vrida sig ur Skavlans frågor. Dessutom far hon med osanning. Bandet hon hänvisar till ska ha haft 87000 sidvisningar på deras egen upplagda myspace sida. Märk väl att det förmodligen inte är någon annan jävel som lagt upp deras skitsida  som dessutom är en anskrämlig syn och får det till siffran 80 000 illegala nedladdningar i artikeln!  Hur i helvete då!?

Jag tror att det är så här. Fru trist – är så sur över att hon fick sig en näsknäpp på grund av att hon far med osanning och det enda som behövdes var en “vanlig” persons arbete för att påvisa detta. Vi vet ju att de gamla surpösade lallarna på traditionell media inte brydde sig om att gräva i marklundsfallet. Detta är fru Tråkmåns så in i helvete sur över så nu ska hon straffa ut hela nätet. Bara det att hon överhuvudtaget hänvisar till Kina och deras internetcensur vittnar om hur efterblivet hon tänker. Sen måhända är det inte hennes ord – MEN det är hon som skriver det.

Det sugiga bandet som inte lyckats sälja mer än 379 skivors åsikter är inte överhuvudtaget intressanta eftersom hela deras argumentaion bygger på en felaktig jävla premiss. De är sura över att de inte säljer skivor och håller Internet ansvarig. Varför finns ni då på myspace? Varför finns ni då på iTunes? Godnatt Jord! Opassande är schysst och önskar dem lycka till – själv så… hoppas att det aldrig mer får en endaste spelning. Med deras argument kan jag hålla hela svenska folket ansvarigt och varför inte heller dra med bankväsendet i min missriktade bitterhet till varför jag bara lyckade sälja 10 000 ex av mina alster och inte idag sitter i en fet Explorer när jag åker ut till veckans storhandel.

Det var FÖRE internets tid…eller ja så gammal är jag inte men typ modemtiden – det jag vill påvisa är att det ALLTID går en miljon misslyckade akter på en Madonna eller Prince. Minns detta!!! Skyll för fan inte på internet när dina sugande låtar inte lyckats sälja. Sen spelar det ingen som helst jävla roll hur mycket radiotid du får. Säljer du inte så säljer du inte. PUNKT!

Läs här en intressant blogg som visar på ett gäng haltande fel angående marklunds krönika när det gäller nedladdningsbiten och torrentsiter med bandet. Det är så att man kan gråta. Ska inte en journalist ha FAKTA för handen när de skriver i stora jävla tidningar? Eftersom det är ett av pundhuvudet Guillios argument att packet på traditionella medier är så skolade, skickliga och källkritiska så blir jag intresserad av att veta hur han försvarar Marklund – för det måste han väl göra rent definitionsmässigt? Marklund är en journalist. Hon jobbar på gammal media. Seså Janne hit mi om du kan…

En annan blogg är inne på att det är skicklig marknadsföring som ligger bakom hela artiklen. Nu är jag inget marknadsföringsproffs men…skicklig? Vad är det skickliga i att reta upp folk som KNAPPAST kommer att åka till COOP för att handla deras sugande skiva? Eventuellt gör jag detta eftersom det är storhandelsvarning på G idag och vi handlar alltid på Coop. Om inte annat köper jag skivjävlen, rippar den och kastar in den på en torrentsite. Inte för att jävlas o.b.s inte för att j ä v l a s…utan för att hjälpa bandet och Lisa Marklund på traven så att fakta och verkligheten hinner ikapp krönikan. Rätt ska vara rätt.

Påstås det att deras låtar laddas ned 80 000 gånger så måste jag som ansvarstagande fildelare vara med och lägga upp filerna. Kom för fan inte sen och grina. You had it coming!

Till sist – kopplingen mellan att stänga ned alla fildeliningssiter, implementera ipred, fra och ACTA – hur får man det att gå ihop med att det skulle sälja fler cd-skivor? Förklara det för mig någon.

Till allra sist: Svågerpolitiken in our faces “Min kompis Johan är med i ett band…” Det säger väl egentligen allt om hela skiten…

, , , , , , ,

4 Comments March 23rd, 2009 | Posted in Politik |

Fiskpinnar

Hur svårt ska det vara att steka upp ett par fiskpinnar? Frågan är bara vilka jag ska hålla ansvariga? Trålaren, havet, fisken, teflon eller Findus?

Under de berömda vabdagarna så vill alltid lilleman ha fiskpinnar till morgon, lunch, mellanmål och middag och är det någon gång som man ska få sin vilja igenom så är det när man är som svagast, så att kommentaren ” fisk nu igen?” muttras enbart genom sammanbiten mun.

I dagarna tvenne har undertecknad kokat välskalad potatis, lagat grym spenatsås och skickligt öppnat upp locket till remouladsåstuben för att därefter langa upp fisken på faten i sann Gordon Ramsey anda. Och varenda gång så har första tuggan direkt gett vittnesbörd om att här ligger en död fisk begraven – i stick och stäv med andan i meningen innan. Hade Gordon varit närvarande hade man säkert fått sig en bitchslap med öppen handflata.

Har fiskpinnarna inte varit ljumna så har de varit iskalla. Vid andra tillfällen så har de varit ostekta på insidan medan frityrfettet på utsidan har kunnat gå i clinch med första bästa kevlarförstärkta väst. Har de inte varit stentorra så har de haft lika mycket vatten i sig som en medelsvensk insjö minus saltet.

Och som ett brev på mailet har lilleman dystert konstaterat “mamma lagar godare mat“. Och lika dystert har man insett att dra den om findus, haven, sjömännen inte på något vis kommer att lyfta upp ens aktier hos lillemannen…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

8 Comments March 23rd, 2009 | Posted in Sugsaker |

Knop

Det går inte fort här just nu och vad det beror på är inte det gamla vanliga skitsnacket om “mycket nu” för den faktorn är en konstant konstant. Det är inte heller brist på material, på insidan av sugbloggen finns det ett 40 tal drafts som bara behöver publiceras men det är just det, det måste putsas och anas och det är förenat med en massa gäspande och jag pallar inte med dem just nu. Dessutom har jag redan läst dem en gång och gammal skåpmat är inte så jävla kul alltid…

Lusten är alltså direkt kopplat till knopen på det worditabla fartyget sugbogen…just nu har jag ingen lust och alltså heller igen styrfart…

Teflonminne är tillbaka, läs Anjo och sist men inte minst Gyrot – alla finns under länkarna här till höger.

Andra bloggares om , ,

6 Comments March 20th, 2009 | Posted in Helvete, Sugsaker |

Osexig walk

En gång gled det fram en mogen kvinna och muttrade att jag hade en “sexy walk”. Coolt kan man tycka men vad de flesta inte känner till är att med sådana omdömen kommer ett stort ansvar att alltid sexy framföra sin kropp.

Inte lätt kan jag be att få tala om med en liktå som är en avlägsen släkting till mount everest största topp och med ett par skor som tagit begreppet “passa som hand i handsken” hela vägen ut…

Oh…the pressure. Bara så att ni vet vilket tryck sexybloggaren sug lever under…

Ajjj… Bara så att ni vet vilket tryck sexybloggarens lilltå lever under….

No Comments March 18th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Ultimata hånet

Hånet på berget. Eller nästan “skriket från vildmarken” om jag hade varit ensam, nu vart det mer “muttrandet från fjälltoppen“,  tills vi kom hem och frugan muntert uttryckte det träffsäkert och målande som “ultimata hånet“.

Man spänner på sig ett par smala platta jävla plankor på fötterna. Fötterna i sin tur är inpressade i ett par fula tunna skor, modell skitfula och skitkalla. Därefter pressar man in sig i långkalsonger, t-shirt och lovikastrumpor. Eftersom man hört att det är fett kallt i Norrland så har man införskaffat så kallat underställ och hoppar in i densamma. Underkläder på anabolastylen typ. Och även tillfället till ära brutit loss handvärmaren och sett till att de sitter på plats i handsken.

Säger farväl till barnen och frugan och ger sig ut på tur i de vackra fina fjällen tillsammans med svärfar. Här ska boundas.

Swish swosh

Det här verkar ju inte vara så jävla svårt. Fattar inte varför Svan och Wassberg gör en så stor affär av att åka horisontellt. Hur svårt är det?

Swish swosh

Svärfar gastar “det går ju bra det där” och man vrålar tillbaka:
– Lätt som en plätt. Det är ju bara att tänka passgång så är man hemma. Om det inte vore för min bakgrund och direkt förenat med konflikt mot naturen skulle jag säga att jag har det i blodet.
– Haha
– Eller hur…haha

Swish swosh

En ripa hoppar fram och ger en en kaxig blick, väl medveten om att man inte har ett gevär med sig.

Swish swosh

En uggla hoar vänskapligt. Man vinkar tillbaka eftersom man har ett soft förhållande till ugglor. Allt bottnar i M. Ugglas sköna program “va fan e mitt band”. Och att årets udda fågel i melodifestvalen lystrar till uggla hon med.

Swish swosh

Man hör svärfar ropa 20 meter längre fram att “sverige blir inte vackrare än så här“. Man håller med för husfridens skull och håller inne med “mja…vette fan om inte gallerian med en latte i näven faktiskt toppar det här”.

Swish swosh

Men hur mycket snö kan det finnas egentligen? Och hur långt är det kvar? Jag är hungrig. Tankarna far synkront med varje stavtag.

Swish swosh

Det är bara 11 kilometer kvar“, ropar svärfar. “Det blir lite uppför, men det är bara nyttigt!”

Swish Swosh

Man ser att liten stuga, med skylten java 20 spänn och föreslår “varför inte här” och får svaret “Det är bara 9 kilometer kvar till toppen, lite uppför, men det är det värt. Stugan däruppe har Sveriges bästa pannkakor, seså kämpa på

Swish swosh

En naggande nostradamusaktig känsla poppar upp, för i helvete tänk om det är stängt? “Tänk om det är stängt” ropar man till svärfar och får till svar, “under mina 30 år här har de aldrig haft stängt. Sluta mjäka dig. Visa lite vikingatakter!” Man håller inne med wikipediakunskaperna att vikingarna höll sig till sjöss. Husfriden.

Swish swosh

se upp i backen!!” hör man och det kommer en galen fjällrävenkittad familj i full karriär. Endast ens undvika-frontal-skills från betongens förlovade land räddar en från en frontalkrock i fjällen med efterföljande löpsedlar.

Sugbloggarn

spöade

upp hurtig

familj.

Pappan “han var rasande och verkade hata fjällrävenväskorna väldigt mycket! Jag har aldrig förut blivit så förolämpad som när han bitchslappade mig med lovikavantar med värmestavar i! “

Swish swosh

Och äntligen. Till slut kommer man upp. Med så mycket mjölksyra i benen så att en normal bondgård hade kunnat gå plus två raka år i stöten utan att vråla efter subventioner. Känner sig lite som snubben som frös ihjäl i Alperna för en miljon år sen med den enda skillnaden att man är 3 grader varmare och lystrar till ett namn med enklare vokalsammansättning. Kastar av sig laggarna och glider fram till den lilla stugan för att mötas av en lapp i storlek post-it.

stäng idag på grund av inventering.

De kunde inte funderat på att sätta upp ett plakat 15 kilometer ner i backen? Vad är det de behöver inventera? Tre kilo mjöl och ett paket jävla renskav inventerar man utan att ens titta in i skafferiet. Och vad är grejen att inventera under sportlovsveckorna? vad är det för fel på alla de andra jävla folktomma månaderna då?

Svärfar: hå hå ja ja…tur att det bär utför nu!

Låt mig en gång för alla klargöra att swisha ned för fjället i ett par långfärdskidor model smalare än thord i 30 km i timmen inte är speciellt skoj, lärorikt eller uppbyggligt på något plan. Speciellt inte med en vrålande hungrig mage…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

6 Comments March 16th, 2009 | Posted in Mutter |

400 000

över 400 000 sidvisningar och jag hann inte ens notera det! Fan! Jag som skulle korka upp en ljummen öl och vråla “tänk om jag hade fått det i cash!!”

Fan oxå…och yeeei (klappar mig själv på axeln eftersom jag är ansvarig för minst 395 000 av dem)

1 Comment March 12th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Parkeringspaxaren

Jag fattar inte! Verkligen!!!

Mikebike slängde upp en post om någon skön gubbe som försökte paxa en parkeringsplats enbart klädd i några Willyskassar och fick mental däng av Mike för detta ofog. Läs storyn, en underbar historia. Så slångt så väl men sen tog det hus i helsike i kommentarsträsket där alla försöker överrösta varandra av indignerad harm över något så sunt beteende som paxning.

Först så skrattade jag bara åt de första kommentarerna eftersom jag antog att det handlade om att stå på Mikes sida bara för att.  Men efter 20:e kommentaren började jag se ett mönster. Ett mönster som stör mig som fan. Varenda käft (utom undertecknad då) ställer sig mangrannt  i man-får-inte-paxa lägret (och en del hade väldigt gälla röster might I add) och hytter med nävar och är allmänt unisona i sin iver att fördömma parkeringspaxaren. Buhuh liksom. Jag är inte vän av allt för starka ord men jag säger bara: bloggmob.

Min fråga är:

Varför i helvete får man får inte paxa? Ingen har några vettiga argument. Är det rättvisepatoset som kickar in? Eller är det kom-int-här-och-kom mentaliteten?

– plats i liftkön
– solstol med handuk (internationellt gångbart – anammade nästan intill perfektion av broderfolket i tyskland)
– bord på restaurang (om kötthuvvena som ställer sig i kö är sinneslöa nog att inte först kolla upp att det finns plats så får man väl ta och skylla sig själv)
– sittplats på bussen – när polaren står och jiddrar med sms:et till sl
– paxa skåp på gymmet
– paxa parkeringsplats

Ge mig ett enda vettigt argument till varför man inte får paxa. Ett! Ett enda!

Nä! Paxandet är det enda som skiljer en smart från en korkad lirare. Punkt! Grejjen är nog att folk som blir bortskuffade på grund av att någon som varit lite snabbare och lite smartare nog att paxa egentligen hytter med näven åt sig själva – för att de inte kom på det geniala i att paxa först. Så ere. Om någon paxar upp en p-plats med en Ica-kasse när jag glider in med min folkhemsracer så tar jag bara av mig hatten och säger “respekt broder“. Komma och skrika “att så får man inte göra…jösses vad är det för fel på folk?”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

10 Comments March 12th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Osynlig meny

Häromdagen fick jag för mig att gå på restaurang med polarna och käka en bit och agera vuxet. Vi eniroade upp en soft matlangare på söder och bestämde träff. Väl där blev vi placerade i ett mörkt litet hörn med utsikt mot absoult ingenting men det störde oss inte det minsta eftersom nu skulle vi umgås och ha det trevligt. Jag vill minnas att en polare drog fram ett litet häfte med sånger att sjunga men som tur var så är en av oss tillräckligt modig för att säga det vi andra tänkte.

– Medhavda texter att sjunga? Vadå är du hundra år? Lägg ned för fan. Här ska inte sjungas här ska supas.

Och me de orden fick polaren stoppa ned texthäftet och gömma undan stämgaffeln. Vi andra andades ut och ropade på kyparen.

– Bira för fan! Och låt det flöda!

Han gled bort lite ostentativt och verkade brydd över att vi använde oss av gasta-hem-korna-volym. Som om vi brydde oss. Ett gäng bira var senare kom han fram och frågade om vi ville ha menyn.

– Vischt fan! Vi schulle ju käka okshå!
– Det är det man gör på restaurang, sa han
– Ja ja, det gör man på machdonaldsh oxshå…langa menyn för fan!

Och här fick han in sin hämnd. Han langade fram menyer lika stora som mini post-it lappar. Med fontstorlek absurt smått och textfärg som hade tagit begreppet smälta in i bakgrunden till absoult perfektion.Vi tittade först på menyn, sedan på varandra och sist på kyparen som gled iväg och gömde sig i sitt bås med en illa dold föraktfull blick.

– Vafan! Jag sher inte vad det schtår!
– Inte jag heller.
– Är det någon som har glajjor?
– Shoom om det shkulle hjälpa. Här behöver man schtjärnkikare.
– Vad gör vi nu då?
– Håller fanan högt och beshtäller.
– Men hur shka man veta vad man får?
– Lita på mig . Jag nollschänder mig fram genom menyn.
– Falling down standing typ?
– Psis aldrig erkänna en schvaghet, och med ett highfive, knäppte vi med fingrarna och bad kyparen komma förbi.

Och eftersom orden och talet är en gåva jag har snott från de mer talträngda lallarnas skara så gasade jag på och spelade kunnig, intresserad och ställde en massa snygga frågor som i och för sig inte gav mig något vettigt svar eftersom allt innehöll orden “connuseuer”, “chatu”, “pomme da this” och põmme da that” “conflour”, “eel” och fan och hans moster. Jag viftade friskt med de packade armarna och pekade (fullomligt övertygad om att jag visade prov på sällan sedd initiativförmåga) på måfå på några osynliga rader och sa “det, det där och så lite schdant ocshå och shå tar vi in lite mer bira oxå”.

När maten en timme senare kom in i läskigt skick sa jag:

– Vad är det här?
– Det du har beställt?
– Skojar du med oss
– Ser jag road ut?
– Det här går ju inte att äta.
– Det gör det visst men kanske inte i den här kombinationen du har beställt, sa han och gled iväg.

Jag ska erkänna att jag aldrig förut ätit pocherad ål med ponfritt, jordnötsås och bönsallad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

4 Comments March 11th, 2009 | Posted in Mutter |

Steffo 2.0 del 2

Den vakna Sugblogoholicen™, vet att det är något av ett signum det där med “hörru” på denna blogg och att det oftast får stopp på meningslöst dravel och leder den meningslösa historien vidare så att vi kan komma till ett meningsfullt avslut, så att var och en av oss kan gå vidare med våra patetiska meningslösa liv. Men denna gång spårade det ur eftersom det fanns fyra av oss som skulle köra “hörru” processen. Pavlovs hundar på steroider typ. Om ni inte hänger med så är det helt ok. Jag hängde inte med och inte heller det sunda förnuftet. Logiken och naturens lagar hade båda två för länge sedan gått och tagit en bira på krogen med ett “Herregud! Allvarligt varför försöker man överhuvudtaget resonera och sätta gränser med den här motvalsskapelsen?“. Varpå Gud givetvis svarade “Heeeey! Håll för fan inte mig ansvarig för allt skit, och tro inte att jag inte ser att ni himlar med ögonen era lallare“.

Gör som jag; fnys åt naturen, peka finger åt logiken, ge tummen upp till Gud som inte kan ha det lätt, luta dig tillbaka, langa in en snus och go with the flow. “Det löser sig nog “sa hon som simmade med en lös mage i den publika simhallen…

– Hörru!
– Hörru på dig själv!
– Hörru du du…
– Nä hörru!
– Jag sa hörru först!
– Ja men jag menar hörru mer än dig!
– Hörru det heter du!
– Hörru ni båda!
– Hörru vem e du?
– Hörnu på här!
– Hör på den!
– Höhö!
– HÖR NU UPP ALLIHOP, dånade den som avslutade kampen om vem av oss som hade rätten att säga hörru till mig själv. Mästerminden. Själv känner jag bara att kvoten “hörru” är fylld för en lång tid framöver.

Och tja… mästerminden vinner ju. Inte på grund av naturliga skäl eftersom naturen hade börjar sjunga dumma fyllevisor, utan på grund av volymen i rösten. Dessutom kände nog både jag och vi andra oss en aning obekväma i rollen som gäster i vårt undermedvetna. Låt det bli känt att jag aldrig är till min fördel om jag inte är så att säga rotad i mig själv. Och det gäller givetvis för undermedvetna medvetna jag också. Faktum är att det för en gångs skull var lite skönt att bli åthutad åt. Jag fejsbookade med Nini häromdagen och ondgjorde mig över att jag inte kan hytta med näven åt mig själv men se på fan, det går hur bra som helst!

Och det var riktigt skönt att bli hyttad åt av någon som jag respekterar. Inte varje dag det händer. En annan sak jag noterade var att den inre mästerminden hade massa hår på huvudet och när vi frågade varför så förklarade han “att mot väder och vind, naturens lagar och genslarvandet kan jag inte råda på, men det ska fan till om jag ska gå och bli flintis i min egen föreställningsvärld. Aldrig säger jag bara!” Man kan inte annat än hysa respekt för en sådan taktfast karaktär.

Kruxet nu var bara att det fanns två Steffes som var i skarp drift för att använda en dataterm. Vilken av oss skulle vara den som tog över? Undermedvetne jag brydde sig inte alls eftersom han hade sitt på det torra. Jag kollade på den andre versionen. Steffe 2.0. Han såg fin och pigg ut. Nyfiken, hungrig och hade vakna ögon. Det var verkligen inte alls som att se sig i spegeln. Mästeminden sa att “detta var ju en delikat historia. Hur ska vi lösa detta?” Ett förslag om vi kunde tänka oss att turas om så att Steffo 2.0 tog udda dagar och undertecknad jämna dagar dryftades. Ett bra förslag men jag kände att om jag inte är fullblodssteffe alla dagar i veckan så kan det nog vara. Och plötsligt slog det mig att “vafan jag behöver en semester från mig själv. Jag signar off”, sa jag.

Trots en hastigt uppkommen protestmarsch och en massiv kampanj blev det som jag ville. Få saker kan ändra mig när jag bestämt mig. Inte ens jag själv kan göra detta. Grejen är att hur mycket 2.0 och mästerminden än slet så hade de inget att sätta emot när jag slog an den tonen. Det blir så. Jag drar mig tillbaka.

Det har varit kul det här med att vara chefssteffe, men det är dags att lämna över stafettenpinnen till en piggare och hungrigare mig. Steffe 2.0:an. Behandla honom inte alls väl. Behandla honom som mig så blir det precis som vanligt. Jag lovar ni kommer inte att märka skillnaden. Migreringen kommer att ske glitchfritt.

Kungen är död!
Länge leve Kungen!

*viskar*

– Säg hej till pöbeln nu!
– Vadå död?
– Det är sådant man säger!
– Och sen leve Kungen?
– Jaja…vinka nu.
– Men han var ju död nyss!
– Det är bara ett uttryck. Haka inte upp dig på småsaker nu.
– Ett dumt jävla uttryck om du frågar mig.
– Jaja, jag drar mig tillbaka nu. Seså vinka nu. Var snäll mot minNini! Och extra schysst till Cliff för Hanging med så länge…
– Vem fan e Nini och vad är Cliff  för ett jävla namnf?
– Du lär bli varse…hej hej

och med ett klick stängde jag av mig själv.

– Öh…eh… Kan jag få er uppmärksamhet! Jag är inte så bra på att hålla tal (varför säger alla jävla talhållare alltid så), men ska ändå göra försöka att säga några ord. Som ni vet så har Steffe hoppat av tåget och tar en kortare paus vilket för erat vidkommande inte innebär någon förändring. Men för min del så ser jag detta som en utmaning. Att få ta vid och föra sugfacklan vidare. Jag lovar på heder och samvete att vi ska hålla oss till vardagsvidrigheter, ilandsknas och saker som ligger under skinnet. Och med de orden vill jag tacka steffo 1.0 för det tusen poster han mäktat leverera (varav merparten sugit men det kan vi hålla för oss själva).

Skål!

Andra bloggar om , , , , , , , ,

4 Comments March 10th, 2009 | Posted in Svamp |

Steffo 2.0 del 1

Häromdagen snavade jag på en apelsin och föll handlöst till golvet. Inte vilket golv som helst utan det nylagda stenhårda klinkersgolvet i vårt state of the art kök.

*Smack*, sa det och jag svimmade.

De flesta som svimmar (i filmer i alla fall) brukar rulla ögonen uppåt och inåt och försvinna bort från denna verklighet. Det gjorde även jag. Men jag försvann inte utan gled in i en djupare och finare verklighet. Eller ja verklighet är väl egentligen fel ordval utan mer overklighet. Vad som hände var att mitt medvetna jag med ett “aldrig att jag står till svars för att ha halkat på en apelsin” stängde av sig. Och då borde jag rimligtvis ha legat nedsläckt likt en golvad medelmåttig boxare och chillat fram till tio med sikte på hundra. Tycker man ju.

Men inte eder undertecknade otecknade jävel inte. Jag fortsatte som om ingenting hade hänt. Med ett “jävla apelsinskalshelvetsfanskapskit” borstade jag av mig smulorna från frukosten och såsade vidare.

Det som förvånade mig mest var att allting verkade så fräscht. Jag såg allt med nya ögon. Borta var tinnitusen, stressen, defaultilskan men framförallt känslan av att ha blivit lurad till det vi kallar livet av ett halt lömskt jävla ägg var som bortblåst. Jag skulle ha tänkt “va fan nu då” om jag hade varit den gamle Steffe, men mitt nya jag hade inte sådana barska ord i sin vokbulär. Nosörribobaa!

Men jag visste att något var fruktansvärt fel. Jag kände mig liksom inte hemma i mig själv. Det här med att bottna i sig självt ni vet. Det där som träd- och morots-kramarna hyllar. Och beviset för att jag inte var den som nyss hade snavat över apelsinskalet manifesterade sig omedelbart då jag på nytt satte stödjefoten på apelsinskalshelvetsfanskapskiten och med ett “åh…hej vad det går mellan pattar och lår” flög jag upp i luften, viftade förgäves på armarna i ett misslyckat försök att få gravitationen att titta bort en stund och föll likt en golvad oxe ned i backen. Igen. Smack. Igen. In i dimman. Igen. Men denna gång fick jag en glimt av vad som skett. Där inne i mitt undermedvetna såg jag mig själv. Äldre, mer sliten, garvad och inte så död blick might I add. Jag såg också förvirrad ut. Inte så konstig kanske när en nyare fräckare version poppade upp från ingenstans.

– Hey…, sa jag
– Va fan vill du då, sa jag.
– Vad gör jag här?
– Jag undrar också vad jag gör här?
– Nu sa jag det först!
– Ja men jag var här först.

Som den vakne läsaren förstår var detta en av de mest absurda dialoger som har skett någonsin någonstans. Jag kollade runt och sa var är jag? Och svarade själv jag är i mitt undermedvetna. Hur vet man att det är ett undermedvetet sa jag. Det vet man inte, svarade jag. Det är det som är poängen, fortsatte jag.  Hur kan jag då vara här, sa jag på nytt.

Jag hörde en röst dåna.

– OPPPS! NU VART DET VISST LITE FEL I MASKINERIET! HUR FAN HAR DETTA GÅTT TILL? VI KAN JU INTE HA TVÅ MEDVETNA STEFFES HOS STEFFES UNDERMEDVETNA. NÅGON HAR KLANTAT TILL SIG.

Vi uppenbarligen medvetna oss i det undermedvetna mig vände oss om och såg en mörk jävel komma haltandes med en svansade inställsam snubbe bakom sig. Han va jävligt lik oss. En av oss tre sa:

– Och vem fan e du?
– Inte den tonen!
– Jag har vilken jävla ton jag vill. Hur fan kan du komma här och se ut som mig och ha attityd, sa den andre av mig.
– Hörru!
– Hörru…, sa jag
– …på dig själv, fyllde den andre i.

Den vakna Sugblogoholicen™, vet att…

I linje med gammal god hederlig Cliff Hangeranda ber vi nu er att följa den spännande delen och rafflande avslutet av post nummer 999 i morgon…

– Men va fan en cliffhanger? När det flyter på så bra?
– Oh…hahaha så jävla kul!!!
– Men om inte folk kommer tillbaka imorgon då?
– De kommer alltid tillbaka! Eller hur visst kommer ni tillbaka imorgon? Snälla snäääällllaaa…
– Pft patetiskt att böna och be
– Jaja…

Andra bloggar om , , , , , , , ,

2 Comments March 9th, 2009 | Posted in Svamp |

Det förklarar en del

…snart har jag skrivit 1000 poster.

Inte så konstigt att man börjar baxna och till och med återupprepa sig…

…å andra sidan vem fan bryr sig?

No Comments March 9th, 2009 | Posted in Funderingar |

Stinkobert

Hur kan det komma sig att man med berått mod stinkandes kliver in i en fullsatt tunnelbanevagn?

Hur kan det komma sig att man står där på tunnelbanan och fortfarande andas in den stinkande odören som lägger sig som en dimma…utan att säga något?

Kollektivt tittar alla ängsligt på varandra och hoppas att ingen tror att det är jag som stinker. Bäst att rynka på näsan lite som för att visa att jag också tycker att det luktar. Men inte för mycket. Man vill ju inte sticka ut för mycket. Hade näsan haft någon som helst känsla för det passande hade den väl bara filtrerat bort skitstanken? Här har de som påstår att vi är en avbild av gud något att förklara. Eller menar de att ingen stank innan tunnelbanan uppfanns? Eller menar man att gud i sin oändliga vishet har en plan för de som klarar av svettiga människor på tunnelbanan?

Och varför i hela friden kan inte folk ta en dusch om de ska röra sig i offentliga luktzoner?

Panikbloggat från mobilen sen eftermiddag bara ett par stationer ifrån fredagsmysvinet…

5 Comments March 6th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Fredagsmys med Sonique

Av en slump fick min iPod för sig att langa upp den här låten i mina lurar på vägen till jobbet idag. Först tänkte jag “va fan man kan inte lyssna på musik från 00-talet” men så slog det mig att man måste våga vägra åldras och bli en stiff gammal gubbe med “det var bättre förr” approach till livet. En annan sak som slog mig var att för mig är detta en “ny låt” och då är den ändå 9 år gammal.

Oavsett vilket är det en fet låt och jag gillar Soniques röst.

Andra bloggar om , , , ,

No Comments March 6th, 2009 | Posted in Sugblogen Approved |

Deep tävling

Deeped har en bakåtvänd bloggtävling på deepedition. Gå dit och rösta. Här är länken

och här är reglerna som bygger på tre steg hämtat från Deepedition:

  1. Ni som läser nominerar den bästa blogg ni vet. Det viktiga är att skriva en riktigt bra förklaring till nomineringen. Helt enkelt är det förklaringen dvs. vad bloggen haft för effekt för sin läsare, som tävlar. Hypotesen bygger mer på tanken på att en recension också är ett säljande argument.
  2. Jag utser fem bloggar som jag tycker fått den bästa förklaringen eller recensionen om man så vill – dvs. som jag anser uppenbarligen gett sin läsare något utöver det vanliga. Sedan plockar jag bort vilken blogg som fått förklaringen, rensar texten från identikatorer, och låter er rösta på vilken som är den bästa bloggen – utifrån den förklaring/recension som getts.
  3. De tre vinnande bloggarna presenteras med sina förklaringar plus (givet att det nämnts i nomineringen) den som lämnat nomineringen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

No Comments March 4th, 2009 | Posted in Sugblogen Approved |

Korskryparen del 2

Att man aldrig lär sig!

Burrito är ingen bra lunch. Och jag menar inte det sett ur ett nyttoperspektiv. Fuck hälsa! Jag tänker på det ur krampande mage, sura uppstötningar och sist men inte minst ur perspektivet att det aldrig slår fel. Behovet av att uppsöka en toalett är aldrig så stark som när man står inpressad i ett hörn på tunnelbaneresan hem. Betänk då att undertecknad endast har 3 stationer att åka. Men det spelar liksom ingen roll. Resetiden har ingen suck mot krampen. Förmodligen finns det en matematisk formel som någon skitnödig gud har kommit på. Typ X tidsenheter [KRAMP] ökar med kvoten [BEHOV]  multiplicerat med oändlig ångest upphöjt med faktorn tio [LÄTTNAD]. Sen kompliceras hela formeln med insikten att mängden torkpapper som går åt är skitdyrt.

Blank panna, stirrig blick och en innerlig önskan om att slutmuskeln ska visa sig vara den starkaste i kroppen. Fuck tungan och bicepsarna. Det enda de gör är sätter en i skiten medan den som dagligdags utsätts för det är den som allt hopp hänger på. “Ska han klarat´?“, vrålar de inre sinnena till varandra, där jag likt en spattig Jar Jar Binks vinglar fram till t-banan.

– T-centraaaaalen,vrålar högtalaren och en miljon till ska in i vagnen och gruffas. Varför tog jag en Grande Special idag? Med extra stark sås. Hur tänkte jag då?

– Gaaaamla Staaaan, puh lite luft är aldrig fel. Varför pockade inte röven på och gjorde mig uppmärksam på att det fanns ett behov, innan jag gled ned i tunnelbanan? Alltid samma jävla visa.

– Sluuuuuussssen!  Ahh. Äntligen mina drömmar station. Kastar mig av likt en överförfriskad projektil och galopperar upp till en av de blå bussarna. Nu är det inte långt kvar tänker jag och sladdar in framför bussen för att hoppa på. Och in kliver som på beställning från ingenstans lagen om alltings jävlighet. Med ett ” Mors, nu ska livet bli lite jobbigare ett tag. Häng med“, och med en svepande hand presenterar trafikvärden jag behöver snacka med. Där står han. I sin uniform och ger mig en igenkännande vänlig blick.

– Hörru, var det inte du som jiddrade med mig häromdagen? säger han.
– Eh…
– Jomenvisst är det du?
– Öh, kan vi ta det en annan gång…
– Jo jag har tänkt till på det som hände.
– Jag ber om ursäkt. Allt var mitt fel. Du hade helt rätt. Sådär. Kan du vinka iväg bussen?, sa jag lite för snabbt eftersom han replikerade
– Ujdå, det där gick snabbt.
– Jag har bråttom, kan vi ta det en annan gång?
– Strax så, jo angående häromdagen då…
– Jaja, kan du vifta iväg oss nu.
– Hörru jag försöker föra en konversation här…
– Och själv försöker jag undvika en katastrof. Seså låt oss vara vänner och se till att vi får komma hem nu.
– Det är det som jag vill dryfta. Om fler kunde ta det lite lugnare så skulle accidenter som den häromdagen kunna undvikas, sa han och sög omärkligt tag i min arm.

Han ledde mig av bussen med en arm, hela tiden nollsändandes och med den andra armen viftar han iväg bussen. Jag står där på gatan högröd i ansiktet och ser bussen glida bort i horisonten. Med krampande muskler i alla delar av kroppen. Långt bort hör jag ett elakt fniss från lagen om alltings jävlighet som highfivar skitguden med ett

– ooohhha….fy fan va kul
– skit kul
– ahhahahah
– hahahaha

Jag hytter med en mental näve åt dem och återvänder till den här verkligheten.

– Du ser det går alltid en annan buss. Det är liksom hela konceptet bakom kommunala färdmedel…
– Sa du anal?
– Kommunal.
– Ah på så sätt.

Nu vill jag att sugpubliken hänger med här. Jag är den som tar saker och ting för vad det är. En vägg är en vägg. En förlorad buss är en förlorad buss. Likt en storstadskameliont anpassar jag mig till situationer. Med en inre befallning säger jag åt mitt inre system att visst skit ner mig. I don´t give a fuck. Som tur är kickar snåltarmen in och hotar kroppen att om de inte tillsammans håller ihop nu så kommer vi att hädanefter gå nakna som ett straff om den nya kostymen sabbas. Ballen som är högst medveten om att nordanvinden och kylan inte framhäver saker och ting  kallar till ett krismöte. Skinkorna klämmer ihop sig, pungen åker upp och bakåt och gör sitt bästa för att bistå med muskelkraft. Ballen stöttar med uppmuntrande hejarop, och innan jag vet ordet av är hela bålen inbegripen i kampen att hjälpa röven att hålla tätt.

– Precis. Det går alltså alltid en annan buss. Insikten om det är det som tarvas hos många…
– Sa du skit?
– Insikt.
– Ah på så sätt.
– Precis. Jag förstod att du var stressad, arg, ledsen, hungrig och på väg hem till familjen som sitter till bords gissar jag.
– Snyggt gissat, sa jag imponerat.
– Flickvän och det lilla spädbarnet?
– Fru och barnen
– Jaså, man får gratulera. Själv är mina barn nu stora och till dem säger jag respekt, för att få respekt så…

Ja och där stod jag. Skitnödig som ingen varelse före mig i universums historia någonsin varit och spörade med årets trafikvärd som gav mig en lektion i vad det innebär att vara medmänniska. Att för att det här samhället ska fungera måste vi se varandra som individer och tänkande och kännande varelser. Som alla har i mångt och mycket likadana behov, fråga broder Maslow så får ni se. Och någon form av poetisk rättvisa var det att jag stod krampaktigt, med svetten flödande nedför min panna och blev mästerligt uppläxad av denne supermedmänniska.

Om det inte framgår av denna röriga redogörelse, så vill jag bara till protokollet tillägga att jag bad om ursäkt för mitt beteende och att det emottogs med ett gillande leende. Sen att undertecknad är en smula förstoppad och är en stor konsument av plommon och koltabletter får ses som en skitsak i sammanhanget . What goes around comes around…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

No Comments March 4th, 2009 | Posted in Mutter |

Grönt är skönt…

…men blått är fetare. Fråga kungafamiljen om inte det blåa blodet är tha shit!

Här har HAX skrivit amusant om hela den affären.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 Comments March 3rd, 2009 | Posted in Värme |