Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

KontorsKonversationer #13

Sugbloggen® fortsätter med konceptet “idiotkonversationer på ett kontor“.

– Om man ligger i nu så kan man få kids med personnummer 111111, sa jag och tyckte jag hade fått igång ett bra ämne-över-fika-snack.
– Min syrra fyller år 101010.
– Va?
– Ja min syrra hade födelsedag 101010…
– Men hon är väl inte född då?
– Det har jag aldrig sagt. Jag sa bara att hon fyllde år då.
– Men vad har det med saken att göra?
– Inget.
– Men hon har väl inte personnummer 101010?
– Vem har påstått det?
– Vafan! Jag pratar ju om personnummer. 111111 är ju ett personnummer.
– Inte än.
– Så du menar att ingen är född elfte september 1911?
– Ja i och för sig…
– Det finns ju även de som har 010101 som personnummer.
– Hade man personnummer då?
– När då?
– År 01
– Jag mena ju givetvis 2001
– Åh..
-….

Andra bloggar om  , , , , ,

4 Comments January 10th, 2011 | Posted in Mutter |

Internet Enemy No:1

screenshot003

Internets fiende nummer 1: Nicolas Sarkozy. Gift med Carla Bruni, har äntligen lyckats ro iland den jävsfria lagen HADOPI. Oh… nej då… inte har det med saken att göra att frugan är sångerska, låtskrivare och upphovsrättssinnehavare. Tur att hon inte är representant för alla upphovsrättsinnehavare.

Presidenten och hans fru Carla Bruni är bland annat båda personliga vänner med flera toppar i den franska upphovsrättsindustrin som på Sarkozys och kulturminister Christine Albanels uppdrag författade själva rapporten på vilken Hadopi-lagen är baserad.

HADOPI klubbades igenom i Frankrike igår. Man tror på fullt allvar att man kan stänga av människor från Internet. Lycka till! Vad är nästa steg – Dödstraff för bloggare? Är det någon som sätter emot att Reinfeldt med posse inte resonerar “Hmm… de lyckades ju i Frankrike trots massiv kritik. FRA funkar ju. IPRED oxå. Va fan! Vi kör på!“?

Bort med idioterna! Det enda de förstår är hot mot sina positioner.

Rösta Piratpartiet!

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 Comments May 13th, 2009 | Posted in Mutter, Politik |

O rolig sug blogg

Med tanke på allt skit som händer på nätet har jag svårt att öppna upp roligtarmen för tillfället.

Låt det dock bli känt att det finns en rolig iaaktagelse angående Lagen Om Alltings Jävlighet (skosnöre, människor och lite snubbel). Låt det också bli allmänt känt att det finns en liten pamflett om Jaga Jobbet (hiss, bussar, våning 13 och sol)

/S

1 Comment April 21st, 2009 | Posted in Mutter |

Engelsk oförrätt

- NEXT!
– Öh… en tonfisk tack!
– Were out of tuna!
– Varför det?
– Because people ate it.
– Men va fan!
– Do you want turkey instead?
– Bläurgh…turky täste ju precis like kalko…

…och då slog det mig att vi inte snackade samma språk. Jag såg blodsockerfallsrött.

– Vait a minit häre! Vät just a goddäm minnit! Vy you spek inglish with me? Jag pratar faktiskt svenska. Faktum är att vi alla snackar svenska i det här landet, sa jag och svepte med armen i en förklarande gest, vilket resulterade i att en miljard tandpetare rasade ned i golvet. “What the fan hur kan man placera tandpetare här”, sa jag ilsket.

Ingen sa något. Jag sparkade surt efter en tandpetare som irriterade mig. Jag höjde rösten och fortsatte:

… varför är det alltid så här? Tonfiskjäveln slut, man erbjuds en kalkonmacka som tafflig substiut och till råga på eländet möts man av utrikiska. Fan ser jag ut som någon som inte kan snacka svenska? Låt det bli allmänt känt att jag har lagt ned många timmar på kasus, verb, pluskvamperfuktum och sist men inte minst flintframkallaren futrum conditionalis som jag kunde lagt på att mecka med moppe, tjuvkika i tjejernas omklädningsrum eller klämma finnar. Många timmar och för att vadå? Jo då…behöva stappla sig fram på dålig engelska tjuge år senare. Hell no! Jag kräver att få mötas med den respekt som jag förtjänar i egenskap av svensktalande person. Faktum är att googlar du på svenne med svennespråk får du upp min nuna. Och hur ska det gå med vårt kulturella arv om vi nedsänker oss till att tala andra sämre utvecklade språk i vårt fädernesland? Det var inte det här som Gustav Vasa åkte skidor för. Det var inte för detta som Leif Eriksson satte sitt liv i händerna på några bitar bark för. Smaka på det här “you ooold youuuu friiia you verii high noooorth“…funkar inte alls. Fy och fan! Det är dags att värna om vårt språk. Bort med all hemspråk, all jävla kulturell mångfald, språktesta varenda jävel ful som snygg. Pax för dom snygga. När jag ändå har ångan upp, vadå Subway? Vi har faktiskt svenska ord för det. Macka. Smörgås eller landgång!

Jag noterade att hon iskallt lät mig orera och svada på. Jag tolkade det som att hon skämdes och att devisen kunden har alltid rätt hade henne i sitt grepp. Och precis när jag gjorde en mikropaus för att inhalera den mängd luft som behövdes för att skicka ut fler arga ord i en hastighet av 300 km i sekunden flikade hon in:

– What makes you think I speak swedish?
– Öh…säg dat agin
– The reason I speak english is because I dont speak swedish.
– Oh…

NEXT!

Och sådant tar ju udden ur all oförrätt, speciellt om det visar sig att det inte alls är en oförrätt. Speciellt inte om det visar sig att allt handlar inte om mig…


Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

5 Comments April 16th, 2009 | Posted in Mutter |

Medicinmän

Eftersom Emanuel på “vad är grejen” är vår bloggkompis och till och med twitterbroder känner vi här på Sugbloggen att vi utan att darra på manschetten kan ställa frågan:

Vad är grejen med piller i storlekar mindre knytnäve?

När vi ändå håller på:

Vad är grejen med den storleken på piller för oss halsflussdrabbade stackars satar?

Inte nog med att man är sjuk, att det är allmänt synd om en, att man knappt kan tala än mindre väsa, huvudvärk och en törst som inte är av denna värld. Som om det inte räckte liksom, nädå då ska vi utveckla penicillin i tablettform och när vi ändå håller på, varför gör vi de inte så svåra att svälja samtidigt? Jag kan föreställa mig dialogen.

– Ska pillren verkligen vara så där stora?
– Ere inte lite för små så säg…
– Du vet väl att det är för folk med halsfluss?
– Mohihi…det är ju det som är det fina!
– Ah…haha…
– Ska vi inte göra dem lite större?
– Jag tyckte väl att det var lite konstigt att vi inte gjorde dem i flytande form.
– Det är det som är det fina i kråksången, vi extraherar vätskan ur penicillinet, gör dem i pillerform, addar lite extra strävhet och size och så tar vi lite med betalt.
– Diaboliskt på min ära!
– Bah…lite enkel vardagsjävlighet har ingen dött av!
– Hörru! Jag har en idé, kan vi inte låta sjuklingen ta två tabletter.
– Men då blir de ju mindre i storlek…
– Inte nödvändigtvis. Vi kan ha dem lika stora men adda…
– …socker…
-…nej inte göra det gott. Seså tänk till nu!
– adda…?
– kr…
– kro..kra…ah jag har det! Adda krita!
– Precis…hehe. Krita gör det torrare och har samtidigt ingen bieffekt.
– Annat än att man blir törstigare…
– Mohohi
– Mohahahahaha!!!

Grrrrrrr…………

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

4 Comments April 2nd, 2009 | Posted in Mutter |

Ventilationsmardrömmen

Men varför går du omkring och är sur för, muttrade frugan när jag gick omkring och  fnös och kastade ljungade blickar i hennes riktining. Och är det så konstigt? Jag hade precis vaknat upp ur en eftermiddagslur där jag hade drömt att frugan hade köpt en ventilationsanläggning för 47 000 kalla utan att konsultera mig. Jag nämde detta för frun och hon exploderade:

– Vänta lite! Du drömde detta? Inte på riktigt alltså?
– Det spelar ingen roll, det är handlingen som är talande. Fatta 47 lax!
– Men vi har ju inte ens ventilationssystem. Vi bor i en lägenhet!
– Ja det var ju det jag försökte informera dig om men du brydde dig inte. Nädå här skulle handlas ventilation. Till en lägenhet som har så mycket korsdrag i sig så att Götgatan en vanlig höstdag måste ta i en smula för att komma ikapp.
– Men det har ju inte ens hänt!
– Av mindre vikt.
– Jag finner inte ord

…och eftersom jag fick en lucka passade jag på att lufta min misstanke om att hon och den hala luftkillen hade en liten deal ihop. Kanske till och med en fling. Han såg ut som en sådan som kilar in i förhållanden och luckrar upp dem och passar på att skjorta upp mannen med 47 000 lax. Ironin i att sabba och dessutom fakturera fick även en sådan som mig att applådera åt ödet den lömske rackaren och Murpy den ogine jäveln. Att bli rövknullad händer på daglig basis, men att bli det med stil och elegans händer inte så ofta. Hon gav mig en blick. Som jag givetvis tolkade som att jag hade något på spåren.

– Ahhhha!, sade jag sherlockaktigt.
– Ah ha på dig själv!

Jag vet nog, skrek jag med förfärande ljus och omanlig röst när hon vacklade ut från arbetsrummet. Jag återgick till att googla på “smutsiga affärer med ventilationskillar“. Här skulle spåras upp. Jag hade knappt hunnit klicka på den första träffen när jag känner en ilsken tappning på axeln. Jag igenkände den som frugans benhårda pekfinger.

– Snälla, kan inte du blogga om det här?
– Att jag ska!
– Bra!
– Vänta nu? Varför bryr du dig om att jag bloggar. I nittio procent är det “vem bryr sig“, “jag förbjuder dig att blogga om” och så favoritförbudet “tänk om folk jag känner läser detta“.
– Jodu. Den här gången vill jag att folk äntligen får se under vilket otrevligt ok jag lever under.
– Vadå otrevligt?
– Ja att bli anklagad för något som har hänt i din dagdröm när jag inte ens var hemma. Du låg och dagdrömde dig bort när du hade perfekt läge att diska, tvätta och dammsuga och är dessutom sur på mig. Kanske kan man få lite “you go mrs.sug” från en del av dina *host* läsare.
– Yoghursurt? Varför skulle suglallarna ge dig yoghurt?
– Inte youghurt! You go, mrs sug!
– Bah, min publik kommer att vara på min sida!
– Ska vi slå vad?
– De som är pro-smutsigt-smusslandes-med-ventilationskille-fru-sug är inte riktiga sugoholiker. Bara mesiga hunsade lallare, ventilationskillar, kvinnor eller lesbiska frontfigurer…
– Det där vågar du aldrig skriva!
– Tror du inte?
– Du är för p.k för sådant
– Watch me…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

10 Comments March 29th, 2009 | Posted in Mutter |

Ultimata hånet

Hånet på berget. Eller nästan “skriket från vildmarken” om jag hade varit ensam, nu vart det mer “muttrandet från fjälltoppen“,  tills vi kom hem och frugan muntert uttryckte det träffsäkert och målande som “ultimata hånet“.

Man spänner på sig ett par smala platta jävla plankor på fötterna. Fötterna i sin tur är inpressade i ett par fula tunna skor, modell skitfula och skitkalla. Därefter pressar man in sig i långkalsonger, t-shirt och lovikastrumpor. Eftersom man hört att det är fett kallt i Norrland så har man införskaffat så kallat underställ och hoppar in i densamma. Underkläder på anabolastylen typ. Och även tillfället till ära brutit loss handvärmaren och sett till att de sitter på plats i handsken.

Säger farväl till barnen och frugan och ger sig ut på tur i de vackra fina fjällen tillsammans med svärfar. Här ska boundas.

Swish swosh

Det här verkar ju inte vara så jävla svårt. Fattar inte varför Svan och Wassberg gör en så stor affär av att åka horisontellt. Hur svårt är det?

Swish swosh

Svärfar gastar “det går ju bra det där” och man vrålar tillbaka:
– Lätt som en plätt. Det är ju bara att tänka passgång så är man hemma. Om det inte vore för min bakgrund och direkt förenat med konflikt mot naturen skulle jag säga att jag har det i blodet.
– Haha
– Eller hur…haha

Swish swosh

En ripa hoppar fram och ger en en kaxig blick, väl medveten om att man inte har ett gevär med sig.

Swish swosh

En uggla hoar vänskapligt. Man vinkar tillbaka eftersom man har ett soft förhållande till ugglor. Allt bottnar i M. Ugglas sköna program “va fan e mitt band”. Och att årets udda fågel i melodifestvalen lystrar till uggla hon med.

Swish swosh

Man hör svärfar ropa 20 meter längre fram att “sverige blir inte vackrare än så här“. Man håller med för husfridens skull och håller inne med “mja…vette fan om inte gallerian med en latte i näven faktiskt toppar det här”.

Swish swosh

Men hur mycket snö kan det finnas egentligen? Och hur långt är det kvar? Jag är hungrig. Tankarna far synkront med varje stavtag.

Swish swosh

Det är bara 11 kilometer kvar“, ropar svärfar. “Det blir lite uppför, men det är bara nyttigt!”

Swish Swosh

Man ser att liten stuga, med skylten java 20 spänn och föreslår “varför inte här” och får svaret “Det är bara 9 kilometer kvar till toppen, lite uppför, men det är det värt. Stugan däruppe har Sveriges bästa pannkakor, seså kämpa på

Swish swosh

En naggande nostradamusaktig känsla poppar upp, för i helvete tänk om det är stängt? “Tänk om det är stängt” ropar man till svärfar och får till svar, “under mina 30 år här har de aldrig haft stängt. Sluta mjäka dig. Visa lite vikingatakter!” Man håller inne med wikipediakunskaperna att vikingarna höll sig till sjöss. Husfriden.

Swish swosh

se upp i backen!!” hör man och det kommer en galen fjällrävenkittad familj i full karriär. Endast ens undvika-frontal-skills från betongens förlovade land räddar en från en frontalkrock i fjällen med efterföljande löpsedlar.

Sugbloggarn

spöade

upp hurtig

familj.

Pappan “han var rasande och verkade hata fjällrävenväskorna väldigt mycket! Jag har aldrig förut blivit så förolämpad som när han bitchslappade mig med lovikavantar med värmestavar i! “

Swish swosh

Och äntligen. Till slut kommer man upp. Med så mycket mjölksyra i benen så att en normal bondgård hade kunnat gå plus två raka år i stöten utan att vråla efter subventioner. Känner sig lite som snubben som frös ihjäl i Alperna för en miljon år sen med den enda skillnaden att man är 3 grader varmare och lystrar till ett namn med enklare vokalsammansättning. Kastar av sig laggarna och glider fram till den lilla stugan för att mötas av en lapp i storlek post-it.

stäng idag på grund av inventering.

De kunde inte funderat på att sätta upp ett plakat 15 kilometer ner i backen? Vad är det de behöver inventera? Tre kilo mjöl och ett paket jävla renskav inventerar man utan att ens titta in i skafferiet. Och vad är grejen att inventera under sportlovsveckorna? vad är det för fel på alla de andra jävla folktomma månaderna då?

Svärfar: hå hå ja ja…tur att det bär utför nu!

Låt mig en gång för alla klargöra att swisha ned för fjället i ett par långfärdskidor model smalare än thord i 30 km i timmen inte är speciellt skoj, lärorikt eller uppbyggligt på något plan. Speciellt inte med en vrålande hungrig mage…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

6 Comments March 16th, 2009 | Posted in Mutter |

Osynlig meny

Häromdagen fick jag för mig att gå på restaurang med polarna och käka en bit och agera vuxet. Vi eniroade upp en soft matlangare på söder och bestämde träff. Väl där blev vi placerade i ett mörkt litet hörn med utsikt mot absoult ingenting men det störde oss inte det minsta eftersom nu skulle vi umgås och ha det trevligt. Jag vill minnas att en polare drog fram ett litet häfte med sånger att sjunga men som tur var så är en av oss tillräckligt modig för att säga det vi andra tänkte.

– Medhavda texter att sjunga? Vadå är du hundra år? Lägg ned för fan. Här ska inte sjungas här ska supas.

Och me de orden fick polaren stoppa ned texthäftet och gömma undan stämgaffeln. Vi andra andades ut och ropade på kyparen.

– Bira för fan! Och låt det flöda!

Han gled bort lite ostentativt och verkade brydd över att vi använde oss av gasta-hem-korna-volym. Som om vi brydde oss. Ett gäng bira var senare kom han fram och frågade om vi ville ha menyn.

– Vischt fan! Vi schulle ju käka okshå!
– Det är det man gör på restaurang, sa han
– Ja ja, det gör man på machdonaldsh oxshå…langa menyn för fan!

Och här fick han in sin hämnd. Han langade fram menyer lika stora som mini post-it lappar. Med fontstorlek absurt smått och textfärg som hade tagit begreppet smälta in i bakgrunden till absoult perfektion.Vi tittade först på menyn, sedan på varandra och sist på kyparen som gled iväg och gömde sig i sitt bås med en illa dold föraktfull blick.

– Vafan! Jag sher inte vad det schtår!
– Inte jag heller.
– Är det någon som har glajjor?
– Shoom om det shkulle hjälpa. Här behöver man schtjärnkikare.
– Vad gör vi nu då?
– Håller fanan högt och beshtäller.
– Men hur shka man veta vad man får?
– Lita på mig . Jag nollschänder mig fram genom menyn.
– Falling down standing typ?
– Psis aldrig erkänna en schvaghet, och med ett highfive, knäppte vi med fingrarna och bad kyparen komma förbi.

Och eftersom orden och talet är en gåva jag har snott från de mer talträngda lallarnas skara så gasade jag på och spelade kunnig, intresserad och ställde en massa snygga frågor som i och för sig inte gav mig något vettigt svar eftersom allt innehöll orden “connuseuer”, “chatu”, “pomme da this” och põmme da that” “conflour”, “eel” och fan och hans moster. Jag viftade friskt med de packade armarna och pekade (fullomligt övertygad om att jag visade prov på sällan sedd initiativförmåga) på måfå på några osynliga rader och sa “det, det där och så lite schdant ocshå och shå tar vi in lite mer bira oxå”.

När maten en timme senare kom in i läskigt skick sa jag:

– Vad är det här?
– Det du har beställt?
– Skojar du med oss
– Ser jag road ut?
– Det här går ju inte att äta.
– Det gör det visst men kanske inte i den här kombinationen du har beställt, sa han och gled iväg.

Jag ska erkänna att jag aldrig förut ätit pocherad ål med ponfritt, jordnötsås och bönsallad…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

4 Comments March 11th, 2009 | Posted in Mutter |

Korskryparen del 2

Att man aldrig lär sig!

Burrito är ingen bra lunch. Och jag menar inte det sett ur ett nyttoperspektiv. Fuck hälsa! Jag tänker på det ur krampande mage, sura uppstötningar och sist men inte minst ur perspektivet att det aldrig slår fel. Behovet av att uppsöka en toalett är aldrig så stark som när man står inpressad i ett hörn på tunnelbaneresan hem. Betänk då att undertecknad endast har 3 stationer att åka. Men det spelar liksom ingen roll. Resetiden har ingen suck mot krampen. Förmodligen finns det en matematisk formel som någon skitnödig gud har kommit på. Typ X tidsenheter [KRAMP] ökar med kvoten [BEHOV]  multiplicerat med oändlig ångest upphöjt med faktorn tio [LÄTTNAD]. Sen kompliceras hela formeln med insikten att mängden torkpapper som går åt är skitdyrt.

Blank panna, stirrig blick och en innerlig önskan om att slutmuskeln ska visa sig vara den starkaste i kroppen. Fuck tungan och bicepsarna. Det enda de gör är sätter en i skiten medan den som dagligdags utsätts för det är den som allt hopp hänger på. “Ska han klarat´?“, vrålar de inre sinnena till varandra, där jag likt en spattig Jar Jar Binks vinglar fram till t-banan.

– T-centraaaaalen,vrålar högtalaren och en miljon till ska in i vagnen och gruffas. Varför tog jag en Grande Special idag? Med extra stark sås. Hur tänkte jag då?

– Gaaaamla Staaaan, puh lite luft är aldrig fel. Varför pockade inte röven på och gjorde mig uppmärksam på att det fanns ett behov, innan jag gled ned i tunnelbanan? Alltid samma jävla visa.

– Sluuuuuussssen!  Ahh. Äntligen mina drömmar station. Kastar mig av likt en överförfriskad projektil och galopperar upp till en av de blå bussarna. Nu är det inte långt kvar tänker jag och sladdar in framför bussen för att hoppa på. Och in kliver som på beställning från ingenstans lagen om alltings jävlighet. Med ett ” Mors, nu ska livet bli lite jobbigare ett tag. Häng med“, och med en svepande hand presenterar trafikvärden jag behöver snacka med. Där står han. I sin uniform och ger mig en igenkännande vänlig blick.

– Hörru, var det inte du som jiddrade med mig häromdagen? säger han.
– Eh…
– Jomenvisst är det du?
– Öh, kan vi ta det en annan gång…
– Jo jag har tänkt till på det som hände.
– Jag ber om ursäkt. Allt var mitt fel. Du hade helt rätt. Sådär. Kan du vinka iväg bussen?, sa jag lite för snabbt eftersom han replikerade
– Ujdå, det där gick snabbt.
– Jag har bråttom, kan vi ta det en annan gång?
– Strax så, jo angående häromdagen då…
– Jaja, kan du vifta iväg oss nu.
– Hörru jag försöker föra en konversation här…
– Och själv försöker jag undvika en katastrof. Seså låt oss vara vänner och se till att vi får komma hem nu.
– Det är det som jag vill dryfta. Om fler kunde ta det lite lugnare så skulle accidenter som den häromdagen kunna undvikas, sa han och sög omärkligt tag i min arm.

Han ledde mig av bussen med en arm, hela tiden nollsändandes och med den andra armen viftar han iväg bussen. Jag står där på gatan högröd i ansiktet och ser bussen glida bort i horisonten. Med krampande muskler i alla delar av kroppen. Långt bort hör jag ett elakt fniss från lagen om alltings jävlighet som highfivar skitguden med ett

– ooohhha….fy fan va kul
– skit kul
– ahhahahah
– hahahaha

Jag hytter med en mental näve åt dem och återvänder till den här verkligheten.

– Du ser det går alltid en annan buss. Det är liksom hela konceptet bakom kommunala färdmedel…
– Sa du anal?
– Kommunal.
– Ah på så sätt.

Nu vill jag att sugpubliken hänger med här. Jag är den som tar saker och ting för vad det är. En vägg är en vägg. En förlorad buss är en förlorad buss. Likt en storstadskameliont anpassar jag mig till situationer. Med en inre befallning säger jag åt mitt inre system att visst skit ner mig. I don´t give a fuck. Som tur är kickar snåltarmen in och hotar kroppen att om de inte tillsammans håller ihop nu så kommer vi att hädanefter gå nakna som ett straff om den nya kostymen sabbas. Ballen som är högst medveten om att nordanvinden och kylan inte framhäver saker och ting  kallar till ett krismöte. Skinkorna klämmer ihop sig, pungen åker upp och bakåt och gör sitt bästa för att bistå med muskelkraft. Ballen stöttar med uppmuntrande hejarop, och innan jag vet ordet av är hela bålen inbegripen i kampen att hjälpa röven att hålla tätt.

– Precis. Det går alltså alltid en annan buss. Insikten om det är det som tarvas hos många…
– Sa du skit?
– Insikt.
– Ah på så sätt.
– Precis. Jag förstod att du var stressad, arg, ledsen, hungrig och på väg hem till familjen som sitter till bords gissar jag.
– Snyggt gissat, sa jag imponerat.
– Flickvän och det lilla spädbarnet?
– Fru och barnen
– Jaså, man får gratulera. Själv är mina barn nu stora och till dem säger jag respekt, för att få respekt så…

Ja och där stod jag. Skitnödig som ingen varelse före mig i universums historia någonsin varit och spörade med årets trafikvärd som gav mig en lektion i vad det innebär att vara medmänniska. Att för att det här samhället ska fungera måste vi se varandra som individer och tänkande och kännande varelser. Som alla har i mångt och mycket likadana behov, fråga broder Maslow så får ni se. Och någon form av poetisk rättvisa var det att jag stod krampaktigt, med svetten flödande nedför min panna och blev mästerligt uppläxad av denne supermedmänniska.

Om det inte framgår av denna röriga redogörelse, så vill jag bara till protokollet tillägga att jag bad om ursäkt för mitt beteende och att det emottogs med ett gillande leende. Sen att undertecknad är en smula förstoppad och är en stor konsument av plommon och koltabletter får ses som en skitsak i sammanhanget . What goes around comes around…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

No Comments March 4th, 2009 | Posted in Mutter |

Kontorskonversationer #12

Sugbloggen fortsätter på konceptet idiotkonversationer på ett kontor™.

– har du fått någon ordning på din blogg?
– mja den är för grön
– grön?
– ja grön!
– som i hulk eller snor?
– men kolla istället. vadå är jag wikipedia
– stingslig idag?
– grr
– jaja jag kollar då
– *talande tystnad*
– shit va grön
– ja jag sa ju det
– grodan kermit grön ju
– ja ja
– aj mina ögon
– hörru
– hörru på dig själv

dags att bygga om bloggen tydligen.

Andra bloggar om , , , ,

2 Comments March 2nd, 2009 | Posted in Mutter |

Tidsoptimist? Javisst!

Varenda morgon så kickar jag igång dagen med att peta in 5-10 saker som ska göras innan lunch i dagens att-göra. Det är till och med så illa så att jag sitter på bussen och spelar seriös med kalendern igång. Om komunalåkargrannen får en glimt av mina snabba inknappningar av allt som ska göras så känner jag mig som bonus också skitviktig. Ringer dessutom telefonen så höjer jag rösten till tornadonivå och droppar buzzwords och förkortningar för att alla i hela bussen ska förstå att här sitter ingen vanlig man utan en som har så bråttom och så mycket att göra så att han talar:

1: i versaler för att slippa upprepa sig
2: med så mycket förkortningar för att spara tid så att vissa bokstäver i alfabetet
a) känner sig uteslutna
b) vissa andra känner sig slitna
c) och några andra missförstådda

– bszzzz…
– JA ELLER HUR? EN JÄVLA MILF ÄR VAD HAN ÄR!!!
– bzssbbaa?
– DU HÖRDE! HAN ÄR EN MILF!

En snubbe påpekade för mig att män inte kan vara milf. Jag gav honom en oändlig blick. Hjälpte inte alls.

– JAG SÄGER MILF OM JAG VILL!
– Googla på milf så får du se vad jag menar…

Note to self: Milf betyder inte alls Mycket Irriterande Lallande Fåne. Ser man på!

Jag knuffar mig ut ur bussen, sidotacklar de långsamma och kastar mig in i tunnelbanan med en stirrig svettig blick. Kastar mig med ett dovt “ha” på den lediga sittplatsen och knappar in allt som ska göras efter lunch. Kutar upp ur tunnelbanan, kastar mig fram och skriker hetsigt “en latte med fet mjölk att ta med, snabbt som fan, det är mycket nu“. Langar fram degen och galloperar bort till hissen. Knappar maniskt på hissknappen och himlar med ögonen åt den långsamma hissen. Om det inte vore för att jag sitter 13 våningar upp, samt ömt vårdar den trivsamma ölmagens omfångsrika kamp för att breda ut sig  så hade jag kutat upp för trapporna…

…och varenda dag vid lunch så har jag gjort absolut inget av det jag föresatte mig innan lunch…

vad fan handlar det om?

Andra bloggar om , , , , , , ,

1 Comment February 26th, 2009 | Posted in Mutter |

Fuck frukt

Den första neandertalaren sa nog inte så mycket när han slog upp de blodsprängda och kollade rakt in i en apelsin. Förmodligen tänkte han “snygg färg ser god ut” och tog en tugga. Nöjd med detta berättade han det för alla i ligan att detta var något fantastiskt och de högg alla in med ett mangrant “ughburh“.

Sen kom homo sapiens och den första frågan han ställde var “hur ska man göra för att kontrollera allt detta så att livet blir uthärdligt?” med en svepande hand över horisonten, till sina polare som alla nickade medhållande. Men med all sannolikhet var nog egentligen den första tanken “Va i helvete är det här? Och hur kommer jag härifrån?“. Det är därför vi idag har fenomenet film och uppfinningen tunnelbana som är ett uttryck för människans inneboende längtan aka ta mig härifrån.

Jag fick för mig att jag skulle tillbaka till naturen och gled ned på Konsum och införskaffade apelsiner, bananer, äpplen och päron. “Friskt ska det va” sa jag när frugan surt muttrade “Ingen daim?“. “Dajm stavas med j och är för loosers” sa jag och då tror jag att jag hörde, jag är inte säker men något som lät misstänkt likt  “jag hoppas du inte använde det gemensamma kreditkortet för den här lågdykningen”. Jag måste erkänna att jag var förvånad. Frugan är den som är friskhurtan i klanen och att få detta i ansiktet av någon som okärvänligt brukar peta mig i midjehöjd med frasen “äre där go o gla kexchokla sloganet har gömt sig?” var högst oväntat.

Jag fnös min vana trogen och langade en apelsin i hennes riktning med “c-vitaminer, fint som snus i dessa mörka fra och ipred-tider“, som hon skickligt hoppade undan ifrån. Den dunsade med ett härligt dovt lovande duns i golvet. Jag tog upp den och gled iväg in i köket. Tog fram en vass kniv och skickade en tacksam tanke till den av våra förfäder som uppfann kniven så att man slipper evighetsprojekt som att skala en apelsin. Högg med några snabba snitt upp apelsinen i exakt lika många stora klyftor. Lade upp dem på ett snyggt fat och gled in i vardagsrummet för att smaska i mig c-vitaminer storstadstyle, dvs framför plattteve i schysst soffa, till skillnad från prehistorisk tid, hukandes i snålblåsten med en vaksam blick på naturen så att ingen jävla sabeltandad tiger hoppar upp och gör en till dagens lunch.

Ack ja!

Redan på väg till min mun så kände jag att det inte stod rätt till med denna apelsin. Den luktade fadd. Den var liksom inte tillräckligt inbjudande. Jag måste säga att den var en smula grå. En orange frukt som är grå? Tänk er en hunsad apelsin, som inte fått lika mycket sol som de andra i trädet. Undanskuffad av de större och coolare apelsinerna i grenen. A och O i sådana här sammanhang om man ska bli en framgångsrikt smakande apelsin är att man har stått långt fram i ljuset. Jag tog en tugga och det var precis som jag föreställer mig att det är att sitta i hemmets lugna härd, med varsin kopp te i näven, mysig filt över knäna, bläddra i en resekatalog, räkna lite på allt, det man kan spara in på, pedagogiskt förklara för barnen att “julklapparna ska ses som jul, namnsdag och födelsedagspresent så var aktsamma under resten av året”, surfa in på resesiten, beställa resan till Egypten, hålla varandra i handen, drömma om vädret, vad man ska hinna med, läsa in sig på pyramiderna, ladda kameran, packa väskan, landa i Kairo, glida upp på en kamelrygg som visar sig tillhöra en spattig jävla kamel som har svårt med passgången, trassla ihop benen och handlöst falla ned i backen, med resultatet att man med ett “va i helvete gör jag nu” faller med öppen mun och får i sig en munfull tugga av Sahara. Precis så smakade den. Som en bit öken. Torr, varm, grusig och tråkig.

Varför är det alltid så med frukt? De lovar mycket, ser sköna och inbjudande ut. Kom och ta en tugga. Bara det att faktumet (för självklart är det sant eftersom det står i bibeln) att Eva sög tag i ett äpple och resten av mänskligheten för evigt fördömdes borde lärt oss något. Från äpple till sur apelsin är steget inte långt. Nä nu får det vara nog med frukt för lång tid framöver.

Nä! Tacka vet jag Dajm – då vet man i alla fall vad man får. Alla delar är in i minsta delat kontrollerade. För att vi ska få en behaglig upplevelse. Lite det som den första homosapien efterfrågade. Inte fan kan man då falla tillbaka till neandertiden och ge sig i kast med lömska frukter som på utsidan lovar gott, men visar sig vara ena ruttna illasmakande jävlar på insidan. Glöm det.

Fuck frukt!

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

10 Comments February 25th, 2009 | Posted in Mutter |

3440 bidrag och G:son har med 3 stycken!!!

3440 bidrag skickades in till Melodifestivalen. 3440! Alltså 3440 låtar! Om varje låt är max 3 minuter så innebär det cirka 21 dagar av konstant dunka-dunka. Här har jag utgått ifrån att ingen på teve jobbar mer än 8 timmar per dag. Av dessa 3440 låtar så lyckas Tomas G:son få med 3 låtar. Henrik Wikström 5 låtar, Bobby Ljungren 4 låtar, Pling Forsman med på 4 låtar.

Menar man att:

  1. Sverige är så jävla litet så att av 3440 låtar så är 4 upphovsmän medverkande med fler än 1 varsin låt?
  2. Sverige består av så taffliga låtskrivare så att det bara är tack vare dessa *host* inventarier som vi kan få oss till livs lyssningsbara låtar
  3. Svågerpolitiken är den gällande för att få in en låt på melodifestivalen?

För något annat kan det fan i mig inte vara. Jag vägrar tro att år efter år efter år så poppar dessa låtskrivare upp i deltävling efter deltävling utan att det inte är osynliga regler som gäller för dem. Typ frikort. “Ahh…det är G:sons låt, ok den petar vi in i delfinal 3“. Tyvärr tror jag även att det inte finns någon med ryggrad i närheten av C. Björkman som vågar droppa ” Men låten suger om man jämför med [valfri inskickat bidrag av 3440 låtar]“.

Det är en statistisk omöjlighet att G:son kan få med 4 låtar. Om inte…G:son skrivit 3000 av de andra bidragen vill säga. Och det är i och för sig inte omöjligt. Jag tar tillbaka det där med statistisk omöjligt. Sorry. Det finns en statistisk chans att jag kan ha fel.

Jaja…det enda positiva är att man sluppit se Björkman glida omkring som en osalig ande i programmet hittills. Ifos väntar ju Globen och tolkar jag kaffesumpen rätt så kommer vi att få en dos Björkman lite till mans. Minns var ni läste det först. Oh…jag höll på att glömma! E.M.D:s bidrag var en riktig stänkare.  Frugan studsade till när jag med ett ryck hoppade upp ur soffan och drog några snabba moves och ett, med tanke på min ålder, riskfyllt knyck på nacken vrålade “Hell ye! Nu svänger det ta mig fan“. Vilken show de levererade! I frack dessutom. Stiligt! Nästan så att jag funderar på att skriva en hyllningspost till dessa käcka gossars ära.  Om inte annat för att irritera den gode MikeBike som har ett ont öga till…vågar jag säga det…mina nya huspojkar E.M.D tack för svänget till kaffet! Ska nog ta tag i det när nacken är återställd…

På tal om absolut ingenting:  Hur i helvete kan man sända en special med James Brown på tvåan, när det är säsongsavslut på “På spåret”? Kom nu för fan inte dragandes med att man ska banda skit på videon. Min video är trasig! Soulens största stjärna mot folkhemsteves största stjärna!

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

6 Comments February 22nd, 2009 | Posted in Mutter |

Korskryparen

Fan! Fan! Fan!

Jag hatar när jag har fel! Riksfel. Och ändå vidhåller min ståndpunkt. Trots att jorden är rund ändå framhärda att den är platt. Jorden är plattfel. Gnnn….! Trots att jag kan skylla på lågt hukande blod och inget socker i systemet och den sena-på-väg-hem-från-jobbet-timmen hjälper det inte mig. Jag har fortfarande fel.

Häng med:
Igår så smällde busschaffisen igen dörren precis framför min näsa. Bakom stod en annan buss. Tom som fan. Med motorn igång. Det hjälpte inte. Jag lackade ur och svor en ed som innehöll ord som ”skott i pannan”, ”dumhuve”, ”satana“, “idiot” och slamkryparen ”snygg kundservice!”. En trafikvärd som stod bredvid och dirigerade alla till nästa buss kommenterade mitt utbrott med den korrekta frasen “man säger inte så om andra människor“. Istället för att säga ”du har helt rätt broder trafikvärd, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för dissningen av din kollega” och hoppa in i bussen som kört fram, klev jag in i konfliktmode. Driven av ilska, trötthet, mer ilska, trängsel, en aning kom-inte-här-och-kom och en massa andra variabler som jag inte orkar lista upp.

Höga röster, en och en annan hyttning med fingret, barska blickar och åsikter om opassande och passande beteende utväxlades mellan mig och trafikvärden. Jag noterade att någon plockade fram en liten chipspåse och njöt av showen. Jag lyckades till och med droppa idiotkommentaren ”det är ett fritt land och jag säger vad jag vill om vem jag vill och hör sen!” med en pinsamt gäll röst dessutom, som han skickligt parerade med “de må va, men att du har rätten betyder inte att det är passande“, som jag givetvis taffligt bemötte med “tycker du ja…“.

Nu tar vi och begrundar detta:
Nio år i grundskola, tre på gymnasium därefter häng i två år på Universitetet i hus F kraftigt filosoferandes med tillhörande accessoarer såsom handrullade cigg, svår blick och trasiga kavajer för att toppa det med två års högskolestudier för att få ut en titel som gör att sugholicarna har mat på bordet. Allt bekostat med ett par hundratusen i skuld till CSN.

Allt detta för att droppa: ”tycker du ja”… Herre du milde och jösses amailia fan och alla mostrar! OMG! Kan ingen kölhala mig! Jag fixar båt, rep och kallt vatten. Allt du behöver är göra är att dyka upp. Vi kan nog komma överens om skälig betalning.

Jag avslutade allt med ett ”lägg av ditt pucko” och klev in i bussen. Tur att CSN inte har infört straffökning av lånebeloppet vid bevisligen bortkastade pengar på före detta studenter. Hela bussen vek undan blicken. Tur för mig. Jag satte mig längst bak, arg som fan. I början på trafikvärden, därefter på alla idioter i världen och en hållplats senare på mig själv.

Han har helt rätt. JAG är den som hade kunnat droppa alla hans fraser om något annat pucko hade agerat som jag. För att strö både salt och peppar i egots sårade självkänsla så var trafikvärden lugnet själv under hela jiddret. Jag var den som var arg, hade hög röst och förmodligen en rätt så osund färg i ansiktet. Clint Eastwood skulle kunnat gå en lektion hos trafikvärden för att få tips på hur man behåller sitt cool.

Det enda jag måste göra för att jag ska kunna leva med mig själv och räta upp den krökta ryggraden är att be om ursäkt. Att det är det enda rätta gör det fan inte enklare…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

13 Comments February 11th, 2009 | Posted in Mutter |

Koka kocken

Kant

kant

kant…

och mera kant

kant

kant…och

sen kommer man fram till soppan. Typ en deciliter, som dessutom smakade sisådär. Vad är grejen med form före funktion, smak och mättnad? Att gå på restaurang och få en snygg tallrik för typ 150 spänn i fejset förhöjer knappast känslan av att man spenderar sina surt fördärvade pengar på ett fint vis. Snarare bara att man blir rövknullad elegant.

Adda till detta en sked som skulle få Teskedgumman att verka en smula storväxt. Hur jävla kul är det att försöka sleva i sig soppa med en mikrostor sked i en tallrik där kanten gör allt för att man inte ska nå in till soppan whatsoever? På en stimmig pub där det är av essens att man kan få i sig mat på ett någorlunda civiliserat vis om man vill få sig ett nyp. Vem fan raggar på den som käkar mat som en ouppfostrad neandertalare attackerar en ovanlig god Mammut?

Sen så räknade jag ut att jag betalade ungefär 10 kr skeden. För en tia får jag en cheeseburgare på macen. För 170 kalla får jag 17 ostburgare. 3 ostisar om dagen gör att jag kan käka mig mätt i nästan 6 dagar. Drygt en vecka alltså…

Uttrycket koka soppa på en spik borde uppdateras till att spika upp kocken och servitören på en spis istället…grrr…

Andra bloggar om , , , , , , , ,

5 Comments February 10th, 2009 | Posted in Mutter |

Spridda skurar

Gnnnnhh..

Ibland så blir jag galen på den osamarbetandes lilla jäveln also known as de flesta damers dröm (utom hon den förvirrade då som mitt i ett samlag bestämde sig för att bli lesbisk) när han (jag vet att det är manschauvinistiskt som fan att se mitt kön ur ett genusperspektiv) får för sig att jiddra. Några exempel:

  • Mitt under ett bira-race på lokal få för sig att inte kissa publikt, trots att man innehåller lika mycket vatten som en medelmåttig holländsk damm.
  • Mitt i natten väcka en ur den skönt fuktiga drömmen innehållandes piskor, handklovar och kärleksfulla smisks med att blöta ned en försvarlig yta av sängen. Det kallas visst nattlig ejakulation. Skillnaden mot den dagliga är väl att det sker i mörker och att man som ballägare inte  riktigt är med på resan. Man får bara torka upp resterna. Lite som att komma en aning försent till festen och mötas av frågan “kommer du för att hjälpa till med städningen, fan va schysst av dig, här ta en bira och här är skurhinken“.
  • Mitt i puberteten ställa sig i givakt, speciellt de dagar då man hade träningsbrallor av model tyg-som-ger-med-sig och blev kallad fram till svarta tavlan för att visa att man inte alls hade läst på sin hemläxa.

Men det där är bara normaler, sådant som alla vi kukbärare får lära oss att leva med. Men idag så överraskade ballen mig med ett nytt knep. Häng med. Jag gled glad i hågen iväg på muggen för att göra nummer 1. Vek upp toalocket och ringen (man är väl väldrillad liksom) och rullade ut minisugaren. Tog en stadig hand om roten med ena handen, använde den andra handen till att rikta odjuret mitt i toan. Jag visste nämligen att ett mindre Niagarafall var på väg, särade lite på benen och kollade slutligen att jag hade koll på balansen och öppnade kranen.

– Ahh…, hann jag säga.

Döm om min förvåning när två exakt lika stora strålar forsade ut, parallellt med varandra, rakt fram och förbi den öppna toasitsen. Plask plask plask sa det och två mindre sjöar uppenbarade sig på varsin sida om toalettsitsen.

Men va fan nu då?“, var den första tanke som gled förbi. Den andra var “ska jag behöva torka upp detta nu?“, den tredje av mer direkt verbal natur.

– Va håller du på med?
– Vad ser det ut som?
– Ja inte vet ja!
– Sprider skurar!
– Varför det?
– För att jag kan!

Och det är just det. För att han kan. Knipa åt mynningen i mitten så att vätskan sprutar ut på varsin sida, med resultatet ovan. Två gula sjöar utanför toan.  Gnhhhh! Kampen mot ballen kan aldrig vinnas! Han vinner alltid. Är det inte mot det motsatta könet om vem som först når orgasmen, så är det mot ägaren genom att tex skämma ut en genom att påvisa en taffliga skills. Kissa i motvind kan jag med bestämd säkerhet säga inte uppfanns av kukägaren, utan det uppkom för att man var tvungen att antingen exlodera eller kissa trots den storm som rådde.  Och som hämnd för att ballen fick hålla inne med för mycket för länge, så lurar den ägaren att ställa sig i motvind.

Grrrr…..

Andra bloggar om , , , , , , ,

8 Comments February 9th, 2009 | Posted in Mutter |

Kontorskonversationer #11

Sugbloggen® fortsätter med konceptet “idiotkonversationer på ett kontor“.

– Fan va fula de är!
– Vilka då?
– Google!
– Vadårå?
– Vafan man ska ladda ned skitverktyget google earth och så bundlar google in sin webbläsare lite hemligt sådär!
– Jag tror att google vet vad som är bäst för dig!
– Tror du?
– Ja, vi gillar ju google!
– Ja det gör vi ju!
– Ja men då så!
– Så det är okej alltså?
– Ja jag kan inte se det på annat vis!
– Du har nog rätt!
– Jag och google har rätt!
– Heja google!
– Heja mig!
– Heja dig!

Andra bloggar om , , , , , ,

3 Comments February 6th, 2009 | Posted in Mutter |

Såsiga träningskläder

Detta måste vara en av dessa däringa lagar som ingen hittills upptäckt. Jag tror att det främst är för att dessa lirare som kommit på sådant som gravitation, ljusets hastighet, lagen om alltings jävlighet inte är sådana som främst tog hand om sin kropp och hälsa. Nej då, de var nöjda med att ligga under ett träd, ätandes feta pajer och lösa upp Universum djupaste hemligheter. Jävla lallare som inte kunde prioritera.

– Vet du att ljuset rör sig skitfort?
– Och?
– Alltså skitsnabbt!
– Och
– Så snabbt så att man inte kan se det alltså?
– Men lägg av nu!
– Vi snackar hastigheter i…
– Om du inte kniper igen snabbare än ljudet lär du inse att min höger rör sig snabbare än vilket jävla ljus som helst!
– Ingenting kan röra sig…

*Smack*

– Aje!
– Hann du se den där?
– Öh…nä
– Tänkte väl det. Knip nu!

Synd bara att ljusets jävla hastighet inte hjälper mig ett smack när jag plockar ut mina såsiga träningskläder från påsen för jag vet inte vilken gång i ordningen, eftersom jag inte hinner plocka ur dem snabbt nog för att lukten och såsen inte ska hänga med. Nämnde jag att dagens lukt är välanvända shorts, noppiga tubsockor med café de paris

Varför har ingen kommit på detta förut? Nu ser jag den där snygga vältränade tjejen i ett nytt ljus. Jag som trodde att hon jobbade i ett storkök eftersom hon alltid osade en smula buljong. Där ser man. Hon måste likt mig också lagt träningskläderna i samma påse – men till skillnad från undertecknad inte kommit på denna fundamentala insikt.

Lagen om alla påsars inneboende jävlighet om de innehåller träningskläder och en matlåda.

Lägg träningskläderna i samma påse som matlådan och matlådans innehåll kommer obönhörligen likt Spidermans svarta dräkt att göra allt för att sammansmälta med kläderna. Lägg dem i separata påsar och bär i varsin hand och problemet är löst.  Det mest irriterande är att detta bara tycks gälla kläder och sås. Jag gjorde ett experiment häromdagen då jag omärkligt smög fram en gigantisk påse och trädde den överhuvudet på mig och en skitsnygg dam på bussen. Hennes gälla skri följt av ett rak höger vittnade om att lagen inte gäller allt som finns i samma påse.

Andra bloggar om , , , , , , ,

1 Comment February 4th, 2009 | Posted in Mutter |

Spända magars dagar

Jaha!

Då är man tillbaka bland de vanliga dödligas skara (läs: arbetande puckon) och dagens inskit(med flit basåattnivet) nummer 1 är att som Förste Kräkare™ (ja jag vet trademarkar som fan nu för tiden) så har man det fruktansvärt förspänt när det kommer till gaser i magen i sin egen humbla härd. Man kan i alla sammanhang lägga av en tystis aka spd-(silent but deadly) och ge sig hän bland kakel och porslin. Frugan kan ge en en barsk blick, ungarna skrämda ropa till mamma “pappa luktar och låter läskigt“, grannarna stampa i golvet/taket, närområdet plötsligt sjunka i värde och allt detta skiter man i eftersom man har en mage som har en egen dagordning. Allt annat är underordnat.

Men!

På arbetsplatsen ska man inte klampa in med en orolig mage. Speciellt inte efter en vecka fylld med magkänsla. Speciellt inte om man likt den berömde Ignatius har en “känslig magmun“. Man ska inte låta högen på skrivbordet skicka taskiga signaler. Man ska inte tänka “fuck it…jag går och käkar istället” och hasta ned till den lokala plattkött-i-bröd langaren.

Man ska framför allt gå på sin gut felling att en paco-va-tänker-du-på-meny-med-salsasås  inte är det doktorn ordinerar…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

8 Comments January 29th, 2009 | Posted in Mutter |

Kräksjuka…

…influensa, feber yrsel, svettningar, mardrömmar, ingen aptit, fall nedför inte så värst höga stolar men ändå, blåmärken på knäna och pannan, plötsliga skrik mitt i natten, hostningar som skulle få dödsrosslingar att framstå som små ynkliga “ah…hum inte för att jag vill störa men…” och what not.

Och så säger man att bloggare inte lever i verkligheten. Gör vi inte?

– Paaaaaapaaa…uhhhhhhähhh
– Vänta lite ska bara

– *host host…älskiiiing…vaaatttenn…host host*
– Ett ögonblick!

– Ahhhhh….miit lllllegååååååå….
– Kommer strax

Öh…var var jag…äh..tar det någon annan gång. Verkligheten kallar.

Syns…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

1 Comment January 23rd, 2009 | Posted in Mutter |