Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Ipad eller inte …,

Funderar på att hooka upp mig på en iPad. Vad säger ni. Go eller nogo?

Uppdatering: jag kommer att skriva grymmare poster.

2 Comments January 31st, 2011 | Posted in Funderingar |

Bort med brutto!

Jag fattar inte riktigt nyttan av att på lönespecificationen trycka in fler belopp än nödvändigt. Fan för att få det kastat i ansiktet att det här är det belopp du har slitit för och svettats för i en månads tid men det är det här du förtjänar. Trots storm och oväder har du krypit till jobbet för att dra ditt strå till stacken. Och i slutet på månaden inte ens haft kraft kvar för att hytta mot någon eller något.

Pling säger det i inboxen den 25:e. Och du ser hur snyggt lönepdfen lyser i bifogatträsket. Ett snabbt dubbelklick och belöningen för dina ansträngningar breder ut sig över skärmen. Ahh…

34 714 kr står det överst i specificationen.

“Smutt…” tänker man och en stilla tanke huruvida Macoteket har kvar några ipads inställer sig i givakt. Man skrollar ned och då får man se ett nytt belopp

10 414 kr.

– Fan va nice! Bonus! Tanken på att ringa Macoteket börjar strecha sig.

24 299 kr.

– Herregud! Prisa Gud nu kommer skatteåterbäringen! Hahaha! Kör mot Macoteket!

Plötsligt ser jag två saker jag inte riktigt gillar. Först ett – innan beloppet 10 414. Vad är det där? När jag sätter på mig läsglasögonen så ser jag att det mycket finstilt (Times New Roman 14px) står Prel Skatt Tabell därefter följt av – 10 414. Det går upp ett mörkt ljus för mig att det är det belopp som dras ifrån mina surt inarbetade hårda timmar. Vafan! Jag behöver inte VETA att det har dragits drygt 10 kalla från min lön i skatt. Det räcker med att veta att jag betalar skatt. Det gör ont nog.

Nästa sura grej jag ser är ordet “netto” följt av 24 299:-.  Vafan igen! Det var ju inte alls skatteåterbäring. Det är ju ett osubtilt sätt att säga

– Hörru din fuckupp du drog in 34 kalla men vi ger dig bara 24 av dem. Mohahahah…

Jag vill inte ha något jävla bruttobelopp som i alla fall är något annat än det jag får i handen. Det är lite som att gå in på restaurang och beställa en helflaska wirre och så ser man hur bartendern häller upp en tredjedel i ett stort glas och klunkar i sig skiten med ett:

– Ahhh…tackar mannen! Det blir 1300:-!
– Men…?

Edit: Jag vet att kedjan heter M-Store men jag vägrar säga något annat bara för att Steve Jävla Jobs har tvingat Macoteket att byta namn eftersom Apples sugande varumärkesregler förbjuder butiker att kalla sig ngt med “Mac…” Ni kan tvinga dem att byta namn men ni kan aldrig tvinga mig att gilla det eller säga något annat! Hör ni det Televerket och Postverket!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

No Comments January 12th, 2011 | Posted in Funderingar |

Gordisk ipodsladd

Gnhhhhh!!!

Låt det bli känt att undertecknad har en passionerad inställning till ipod. Att jag älskar alla mina hårt nedtankade låtar. Att jag kan lyssna på dem om och om och om och om och om…öh point made hoppas jag. Var var jag? Jo att jag powerwalkandes med en stadig ipod i handen taktfast minskar midjeomfånget, får skön bakgrundsmusik till stadens alla visuella blickfångsfångare och att när den pumans häck framför mig stunsar i takt med det stadiga beatet i mina lurar är blizzet inte långt bort. Kort sagt jag gillar min ipod. Trots att den har sina hyss för sig och randomly ibland kastar in kräkmedel som Uggla som jag för mitt liv inte kan fatta hur hans låtar har hamnat i ipoden. Förmodligen följde den med den senast torrenten svenska favoriter.

När jag så svettig och dann kommer fram till jobbet, viker jag ihop podden snyggt, virar sladden runt den och knycklar ned den i fickan och tänker inte mer på den under arbetsdagen, eftersom spotify får ta över. Sen håller jag mig undan under arbetsdagen med viktiga miner, stressad blick och har funnit att nyckeln till att få så lite som möjligt gjord under en arbetsdag är att lägga ned så mycket energi som möjligt på att inte göra någonting. Vid sen eftermiddag är det sålunda dags för powerwalken hem. Jag morsar ett ” mors lallers!” och hoppar in i hissen, trycker på NB och glider ut ur huset. På med glajorna, tar sikte söderut, drar fram ipodden ur fickan och det är just det som är lika förvånade och irriterande varje jävla gång.

ipoden har under en dags vila lyckats med det märkliga tricket att utveckla en gordisk knut. En!? Jag menar en miljard jävla knutar!

Den ligger i en jackficka en hel dag och laddar batterierna. Ingen stör den. Ingen är ens i närheten av den. Och ändå är den fint ihopvirade sladden tilltrasslad som om det har suttit ingenjörer för att knåpa ihop dessa knutar. Hur fan går det till? Man skulle kunna tro att ett helt jävla scoutläger har attackerat podden med en komprimerad iver att knyta varenda knut som finns på den där tavlan. Ni vet att det finns en tavla, den ser ut som grundämneskartan fast med fula knutar. Råbandsknop, dubbel pålstek, dubbel öglad blodknut, vantknop och what not. Varenda jävla gång. Och jag är till skillnad från den vanlige mannen kapabel att göra två saker på en gång och går och försöker knyta upp dessa jävla knutar, samtidigt som jag med nedvikt nacke försöker lyssna till lite uppbygglig hårdrock ( framåt eftermiddagen tycker jag att distade gitarrer är det som håller blodsockret på lagom nivå). Efter 200 meter addar jag ytterligare två saker, jag svär tyst och hytter med ena näven. Förstå att jag kan göra 4 saker på en gång. Jag vet att jag är ett unikum – eftersom det inte finns någon annan mig.

Och jag fattar inte hur en meter sladd kan knorra ihop sig och ha lika många knutar och knop som 40 meter kabel. Jag tror att det har något med parallella universa att göra men kan tyvärr inte bevisa det. Någon jävel från en annan dimension smyger fram osedd av alla och knyter ihop sladden och adderar lite extra löpmeter. Hittar jag den jävlen läser ni löpsedeln:

powerwalkande man

gav

parallell skämtare

en

råsop

Och i tidningen:

Jag fattar ingenting.  Jag gled fram från dimensionen bredvid för att på nytt knyta ihop hans ipod-sladd adda till några löpmeter. Ett skämt jag tycker är av en practikal art och skojsig enligt min mening. Men den här dagen var jag lite obetänksam och hann inte gömma mig och blev ertappad. Jag förväntade mig att han skulle fnysa och  på sin höjd hytta med näven men icke. Han ba´gav mig en råsop med ett “jag visste det din parallelle jävel”. Jag trodde han hade humor. Är det sant att han är världens tråkigaste bloggare? Jag funderar på att anmäla honom. Jag känner mig kränkt och snudd på skändad.

Fråga till sugblogholicarna: Är trådlösa lurar ett alernativ? Får man inte in grannes skitlåtar i lurarna? Hur är det med polisradion, den hoppar inte in och skriker “stopp i lagens namn?”.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

4 Comments August 13th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Krash, ryggskott och ormjävlar

Ryggen gav upp i måndags med ett “va tänkte du att vi skulle bygga gäststuga, måla dasset, cutta en halv hektar skog och vaxa bilen? Pffft…glöm det” och med ett obehagligt knak stelnade den till som ett gammalt ex, när man möts på stan med den nya flamman.

Macen gav upp idag med ett “va tänkte du skriva den där boken just idag? Pffft…glöm det” och med ett obehagligt knak frös den till och dog.

Ormen hoppade fram med ett “va fan kan man inte få chilla här i lövhögen ifred utan att kreti och pleti ska ränna omkring!” precis när den skulle säga något hann jag före med ett “pffft…glöm det” och delade den i åtta lika stora delar med häcksaxen.

Fuck ledighet!

7 Comments July 9th, 2009 | Posted in Helvete |

Fuck frukt

Den första neandertalaren sa nog inte så mycket när han slog upp de blodsprängda och kollade rakt in i en apelsin. Förmodligen tänkte han “snygg färg ser god ut” och tog en tugga. Nöjd med detta berättade han det för alla i ligan att detta var något fantastiskt och de högg alla in med ett mangrant “ughburh“.

Sen kom homo sapiens och den första frågan han ställde var “hur ska man göra för att kontrollera allt detta så att livet blir uthärdligt?” med en svepande hand över horisonten, till sina polare som alla nickade medhållande. Men med all sannolikhet var nog egentligen den första tanken “Va i helvete är det här? Och hur kommer jag härifrån?“. Det är därför vi idag har fenomenet film och uppfinningen tunnelbana som är ett uttryck för människans inneboende längtan aka ta mig härifrån.

Jag fick för mig att jag skulle tillbaka till naturen och gled ned på Konsum och införskaffade apelsiner, bananer, äpplen och päron. “Friskt ska det va” sa jag när frugan surt muttrade “Ingen daim?“. “Dajm stavas med j och är för loosers” sa jag och då tror jag att jag hörde, jag är inte säker men något som lät misstänkt likt  “jag hoppas du inte använde det gemensamma kreditkortet för den här lågdykningen”. Jag måste erkänna att jag var förvånad. Frugan är den som är friskhurtan i klanen och att få detta i ansiktet av någon som okärvänligt brukar peta mig i midjehöjd med frasen “äre där go o gla kexchokla sloganet har gömt sig?” var högst oväntat.

Jag fnös min vana trogen och langade en apelsin i hennes riktning med “c-vitaminer, fint som snus i dessa mörka fra och ipred-tider“, som hon skickligt hoppade undan ifrån. Den dunsade med ett härligt dovt lovande duns i golvet. Jag tog upp den och gled iväg in i köket. Tog fram en vass kniv och skickade en tacksam tanke till den av våra förfäder som uppfann kniven så att man slipper evighetsprojekt som att skala en apelsin. Högg med några snabba snitt upp apelsinen i exakt lika många stora klyftor. Lade upp dem på ett snyggt fat och gled in i vardagsrummet för att smaska i mig c-vitaminer storstadstyle, dvs framför plattteve i schysst soffa, till skillnad från prehistorisk tid, hukandes i snålblåsten med en vaksam blick på naturen så att ingen jävla sabeltandad tiger hoppar upp och gör en till dagens lunch.

Ack ja!

Redan på väg till min mun så kände jag att det inte stod rätt till med denna apelsin. Den luktade fadd. Den var liksom inte tillräckligt inbjudande. Jag måste säga att den var en smula grå. En orange frukt som är grå? Tänk er en hunsad apelsin, som inte fått lika mycket sol som de andra i trädet. Undanskuffad av de större och coolare apelsinerna i grenen. A och O i sådana här sammanhang om man ska bli en framgångsrikt smakande apelsin är att man har stått långt fram i ljuset. Jag tog en tugga och det var precis som jag föreställer mig att det är att sitta i hemmets lugna härd, med varsin kopp te i näven, mysig filt över knäna, bläddra i en resekatalog, räkna lite på allt, det man kan spara in på, pedagogiskt förklara för barnen att “julklapparna ska ses som jul, namnsdag och födelsedagspresent så var aktsamma under resten av året”, surfa in på resesiten, beställa resan till Egypten, hålla varandra i handen, drömma om vädret, vad man ska hinna med, läsa in sig på pyramiderna, ladda kameran, packa väskan, landa i Kairo, glida upp på en kamelrygg som visar sig tillhöra en spattig jävla kamel som har svårt med passgången, trassla ihop benen och handlöst falla ned i backen, med resultatet att man med ett “va i helvete gör jag nu” faller med öppen mun och får i sig en munfull tugga av Sahara. Precis så smakade den. Som en bit öken. Torr, varm, grusig och tråkig.

Varför är det alltid så med frukt? De lovar mycket, ser sköna och inbjudande ut. Kom och ta en tugga. Bara det att faktumet (för självklart är det sant eftersom det står i bibeln) att Eva sög tag i ett äpple och resten av mänskligheten för evigt fördömdes borde lärt oss något. Från äpple till sur apelsin är steget inte långt. Nä nu får det vara nog med frukt för lång tid framöver.

Nä! Tacka vet jag Dajm – då vet man i alla fall vad man får. Alla delar är in i minsta delat kontrollerade. För att vi ska få en behaglig upplevelse. Lite det som den första homosapien efterfrågade. Inte fan kan man då falla tillbaka till neandertiden och ge sig i kast med lömska frukter som på utsidan lovar gott, men visar sig vara ena ruttna illasmakande jävlar på insidan. Glöm det.

Fuck frukt!

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

10 Comments February 25th, 2009 | Posted in Mutter |

KontorsKonversationer #8

Sugbloggen® fortsätter med konceptet “idiotkonversationer på ett kontor“.

– Hörru! Jag har nu fått Google kalendern, min nokia, outlook och macens kalender att lira ihop nu!
– Jag har ju sagt att Google är bäst!
– Ta mig fan. De rular!
– Jag litar på Google!
– Frågan är om man inte ska be Google adoptera en?
– Skulle Google komma hem till mig med en värmepump skulle jag koppla upp mig utan att tveka!
– Google is the shit!
– Jag lovar att huset skulle bli varmt och behagligt om Google skötte värmen!
– Jag älskar Google!
– Kan man annat?

Andra bloggar om , , , , , , ,

6 Comments October 3rd, 2008 | Posted in Sugsaker |

StEVAn och Äpplet

Jävla äppelbitsjävel!

Som de flesta vet vurmar undertecknad för mat i ädel form. Och vet ni inte det så är ni a) inte uppmärksamma, b) jag otydlig eller c) en kombination av b o c. När jag säger ädel menas chips, ponfritt, korv o hamburgare som är tha shit som får min motor att rulla med en jämn och fin takt. Men eftersom forskarkåren har påvisat att även solen har fläckar så måste det i rakt nedstigande led även gälla mig.

I min stegräknariver och fåfänga kamp att hålla midjan skjortbar fick jag för mig igår på väg från jobbet att jag skulle smaska på ett äpple på väg ned till tunnelbanan. Allt enligt devisen och nya kontorspolycin att vi är vad vi äter – vilket har resulterat i att kanelbullskontot har fått stryka på foten för fruktkontot.

Sagt och gjort. Suger tag i något grönt och runt, stoppar det i munnen samtidigt som jag kliver in i hissen. Kollar mig själv i spegeln tuggandes sidledes och känner mig precis så friskhurtig som man ska ätandes nyttiga saker från växtriket. Tar en ny tugga och kliver ut från hissen tretton våningar senare hostandes och med tårar i ögonen. Bannandes all jävla äpplen med start från det Eva petade i sig. Fan hade man koll på sin  bibel borde jag ha anat oråd redan vid den först tuggan.

Vad hade hänt?

I en hiss kan man väl inte bli osams med ett nyttigt äpple tänker säkert en del med allt för höga c-vitaminsvärden bland sugoholicerna.
Kan man inte?
Trust me!
Skitenkelt.

Häng med…i min iver att få i mig så mycket äpple som möjligt tog jag nämnligen en gigantisk tugga. Fy fy i äppelätarkretsar har jag googlat upp. Den stora tuggan gjorde att jag var tungen att ta en paus mitt i tuggandet med vidöppen käft, och det vi alla att man inte kan gå utan luft hur länge som helst, så mitt i allt detta var jag tvungen att insupa en försvarlig mängd luft, vilket resulterade i att en liten bit äpple lossnade och for in i luftstrupen på mig. Och parkerade snett bakom vänster luftstrupekrökning.

Nu ser ni kanske den mentala bilden av en ung man i sina bästa år kippandes efter luft, ramlandes ut ur hissen, svärandes dova eder, hyttandes med en näve medan den andra näven försöker köra en heimlich på mig självt. Blå i ansiktet. Så blå så att färgen som har defaultcopyright ororar sig för att bli stämd för varumärkesintrång. Men det är inte hela bilden. Adda till detta en publik som storögt tittar på och ni förstår att förutom våndan att dö en hastig död så multiplicerades upplevelsen med en faktor på minst 10 då snygga brudar stod och kollade på. Samt att mitt cool försvann bort som en droppe på en hal gås.

Och all denna fördumjukelse bara för att leva hälsosammare och få ett längre liv. Visst tjena säger jag. Jag kommer från och med nu att ha ett konstant lager av OLWs alla produkter i ett låst skåp på jobbet. Kollegorna kan smaska grönt. I dont give a fuck så länge jag har mitt chpis. Dessutom, om ödet har beslutat att jag ska lämna den här världen medelst otuggbar bit i halsen så ska jag i alla fall se till att det blir med en smak av dill eller sourcream.

Livin large, die lycklig…

Andra bloggar om , , , , , , ,

11 Comments September 12th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Fuck alla äpplen

…speciellt de med ett halvuppätet som logotype.

Airport my ass!

“Det är bara att koppla in och köra..”

visst huvudet i väggen. Skitprodukter i snygg förpackning!!!

Andra bloggar om , , , , , ,

4 Comments May 14th, 2008 | Posted in Helvete |