Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Bla bla bla…

bla bla bla bla…data is important…bla bla bla…improvement is essential … bla bla bla bla…research distance … bla bla bla bla… networking… bla bla bla…virtual community… bla bla bla adress global dimensions… bla bla in europe in africa in… bla bla bla…

…zzzzzz…

*snark*

– Pst Steffe!
– Gagdrr… låmejavainnanduåkepåenprop..zzzz…
– Va fan du kan inte snarka här i EU! Ok att du slaggar men sluta snarka. Vi representerar ju!
– Snarkade jag?
– Att du gjorde. En mellanstatlig fientlig snarkning.
– Soft! Då kanske Bildt får jobba för degen…

Fuck! En del tal och presentationer borde aldrig någonsin dras. Speciellt inte med någon som tror att en jämn, tam och monoton röst är hett. Lägg därtill en brytning och haltning av det engelska språket som får B Encyklopedia att chockat dra efter andan…

furthermore aspects…bla bla bla …adress vocational… bla bla bla …digital divide… bla bla bla…

…zzzz…

4 Comments February 29th, 2008 | Posted in Funderingar |

Biran Leffe

Om man beställer in en bira som heter “Leffe” för att vara local och down med lokallallarna får man ta mig fan skylla sig själv! Maken till illasmakande bira får man leta länge efter. Frågan jag och kollegan ställer oss nu några timmar senar då “leffe” hunnit bekanta sig och kommit i konflikt med magen och den friterade fisk med attityd är hur mycket av en riktig leffe de malt ned i blandningen?

Fuck!

Öl med så mycket kropp var det länge sedan jag drack…

10 Comments February 27th, 2008 | Posted in Mutter |

De dem du dum

Ja gbli rgale np åf ol k so mi ntek ans kriv akorrek tskriftspråk. Hu rjävl asvårts kad etv araa tta nvända “dem” och “de” pår ätts ätt?

Det här med att det är fel på skolan är bara båg. Fram med privata skolor hit och dit. Som om det skulle hjälpa. Det är ta mig fan fel på ungarna som inte kan ta till sig enkel elementär kunskap om personliga pronomen.

“Mig såg de på klubben imorgon. Dem dansade som om det var sista natten på igår. Dem såg ut att ha tråkroligt. Anita hade på sig dem där snygga jeansen. Min hjärta tog ett hopp och jag lovar att din ögon skulle rasat upp. Jag bjöd de på drinkar…”

Jag lovar attt jag var tvungen att stänga av wp´s rättstavning. Till och med operativsystemet trilskades när jag med våld mot hela min person, kunskap, uppfostran och skolgång skrev ovanstående rader. De flesta ser felen här och rycker till för de flesta språkliga grodorna (kvääk). Men minst 70% (ja alltså…inte av läsarna här utan nu talar jag lite generaliserande om alla dem andra…) tycker att “de” och “dem” sitter som en smash i 225 kiloblås i timmen av Roscoe Tanner.

Bananen åts upp av DEM eller bananen åts upp av DE.
DE åt upp bananen eller DEM åt upp bananen…

Hur jävla svårt ska det vara?

22 Comments February 26th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Säkerhetslina…

…är för töntar.

Åhej vad det går mellan pattar och lår

Pedagogiskt som fan har jag ringat in killen som inte vet vad säkerhetslina är eller för den delen heller hjödstress. Nu vet ni varför jag inte bloggar idag. Sitter bara och väntar på ett “Aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii….” följt av ett dovt duns…

5 Comments February 25th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Zebra

Man skulle ju vilja att jag hade en rolig liten historia om en zebra eftersom titeln anspelar på detta randiga, något uppstressade savannlevande fyrbenting. Men faktum är att jag inte kan finna något roligt eller zevärt att skriva om denna varelse. De är inte så roliga när allt kommer till kritan. Äter gräs och springer som fan. Inge kul alls.

Stressade, låter konstigt och alla ser exakt likadana ut. Förmodligen har naturen en plan med detta. För att förvirra lejonen. Men vad naturen inte riktigt hade räknat med är att en normal hungrigt lejon fullkomligt skiter i om det är en massa swischande ränder som kutar omkring. Ett bett i den swischande massan och den har lunchen som i en liten ask. Sen kan zebrorna springa omkring och tycka att de är skyddade och göra det lite svårare för lejonen att välja ut just en specifik i gruppen. Mat är mat.

Lejonen skiter i detta men frågan som jag ställer är vilken färg på ränderna zebran har. Det vill säga är; zebran vit med svarta ränder eller svart med vita ränder…

11 Comments February 25th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Ibland är människan

…sjukt…..

…galet….

…stört…

…kul….

7 Comments February 23rd, 2008 | Posted in Sugsaker |

Brrr…

- Tjena Steffo! Läget?
– Mors. Fan va kallt!
– Tycker du?
– Svinkallt!
– Bah. Det är bara 2 minus.
– Och?
– Det är inte kallt innan minus 30.
– Öh…
– Kom och snacka då.

Va fan säger man? Kyla är kyla. Det är som graderna i hell. Vem bryr sig om dem?

Dessutom är vädret i sig inte en sakfråga att diskutera utan mer än fråga om socialt bullshittande. Inte fan vill man ha en friskusdåre som med rosiga kinder roat fnyser åt en för att man tycker att minus två är i paritet med istiden…

10 Comments February 22nd, 2008 | Posted in Sugsaker |

Bloggprotest

I linje med att spara på Internet så kommer jag att under dagen inte blogga alls. Jag tycker fler borde följa detta fina exempel.

Lite motsägelsefullt kanske att blogga om att inte blogga men så ere…

8 Comments February 21st, 2008 | Posted in Funderingar |

Shake it right…

…eller skit i det.

Vad är det för fel med människor som ska hälsa med vänster hand? Vafan! Det är väl därför vi har konventioner? För att underlätta samspelet mellan oss obundna variabler?

Häromdagen träffade jag en gammal bekant på stan som jag inte sett på typ tie år och gled fram med ett leende. Han var alltid cool och tillbakalutad och en som jag gillade. Med ett:
– Kenny! Det var ta mig fan inte igår, gled jag fram och langade fram näven för att hälsa.

Döm om min förvåning när han langade fram vänsterhanden med ett:

– Steffe! Din gamla padda!

Jag blev helt jävla ställd och fick liksom lirka fram min högerhand för att möta hans fellangade vänsterhand. Jag kollade om han hade handen i mitella, eftersom det är det nya svarta men icke. Han skulle bara vara übercool.

Det är så jävla nedvärderande. Lite von ober attityd över den hälsningen. Ungefär som om personen nedlåter sig till att ofriviliigt ge dig handen. Inte den korrekta utan den felaktiga. Hur fan tänker man då? Är det inte bättre då att lojt nicka med huvudet istället? Hälsar du inte med höger hand behöver du fan i mig inte hälsa alls. Det är inte så att du gör mig en tjänst…

Jävla lallare!

13 Comments February 20th, 2008 | Posted in Mutter |

Medvind

Jag knatade upp för en backe häromdagen och pustade och stånkade som om jag hade betalt för det. Med tanke på att man börjar bli till åren och tillika även en smygskämmandes ägare av en mage som frossat i lite för många pizzor och öl är det inte så märkligt. Stånkandet vill säga. Adda därtill en elak vind som försökte mota mig nedför backen igen. Som om jag var värsta Sisyfos. Den stackaren hade i och för sig stenar att rulla fram och tillbaka medan en annan hade en konsumkasse med några Gorbys i, så i termer av fysik har jag nog det lättare än vad han hade. Men det handlar inte om storleken på bördan – det är bördan i sig som är kruxet.

Plötsligt slog det mig att jag alltid fått göra saker i motvind. I de flesta fall bildligt talat men i just detta nu bokstavligt och bildligt så det förslog. Jag vrålade högt som fan “Jävla motvindjävel! Räcker det inte med denna Åreskutanliknade backe eller? ” och hytte med näven. Fick knappt upp den, så stark var vinden.

Jag höll på att hoppa av tåget när jag hör en viskade röst säga:
– Ohhhaaa…eru så jävla bra själv då…ohhhh…
– Va i helvete, sa jag och snurrade runt.

Med händerna uppe i kung fu läge. Den ena vill säga, den andra är som de flesta vid det här laget vet lungt tillbakalutad i en soft mitella och har det bra.

– Shhhhoooja…de jag, din motvind som du svär åt.
– Va! Kan du tala och vadå din?
– Fan khan mahhn blåsshhhhhaa och rasa är väl snack det minsta problemet. Kollah här, sa han och rev upp en liten hög med löv som någon stackars granne hade samlat ihop.
– Hörru! Vet du hur jävla jobbigt det är att rafsa löv, sa jag hetsigt som med avsmak mindes höstens förluster på landställets gräsmatta. Hur mycket löv kan falla per dag liksom?
– Förmodligen inte lika lätt som att blåsa ut det, sa han med ett fniss.
– Ah…ha! Var det du som jiddrade med mina små högar i höstas?
– Ja visst var det jag. Du skulle sett din min. Jag hade skitkul.
– Hrmf…

Jag funderade hur jag skulle hämnas och kom snabbt till att det var rätt så meningslöst. Minns Sisyfos. Per definition kommer jag att i en fight med motvinden alltid att torska. Nä, detta var en motvind som man skulle ha på sin sida. Vad hade jag att sätt emot? Han skulle lätt blåsa mig utan att svettas. Jag log strategibytandes. Ett skill jag har som jag tränat upp med framgång genom åren. Det är bland annat anledningen till att jag äger en skitfin SATS väska utan att ha träningskort eller för den delen ens träningskläder. Allt handlar om strategier.
– Vad ler du åt, sa han.
– Hörru, jag tror att du och jag egentligen skulle bli bättre polare om du istället för att blåsa mot mig blåste med mig.
– Och varför skulle jag göra det, och som att markera skickade han fram en mindre pust i orkanstyrka. Jag fladdrade tie meter bakåt.
– Hörru! Lägg av. Jag anser att det finns några som får lite för mycket nedförsbacke och medvind. Va fan ska du inte vara på de svagas sida?
– Varför det?
– Av oppu…nä..jag menar av humanitära skäl.
– Men jag är ju en motvind.
– Ja det förståss. Men låter inte en medmänsklig vind bättre? Istället för motvind. För medvind kan du ju inte bli. Det strider ju liksom mot din natur.
– Hur fan ska det gå till, sade han och virvlade upp en ny liten hög.

En frusturerad vind. En ilsk vind. En vind som inte fattade vad jag snackade om. Här var det av vikt att försiktigt lirka honom framåt så att han trodde att det var han själv som tog beslut och initiativ.

– Vad tror du om det här , sa jag fint ledandes och fortsatte “Om du istället för att blåsa i rät vinkel mot mig vore det så mycket smidigare om du blåste lite från sidan. Dessutom kunde du med fördel tona ned styrkan lite. Innan du vet ordet av är du bara en soft bris snett bakom som gör livet gyllene för en.”
– Hmm…
– Sen kanske jag kan snacka med chefen så kan vi anställa dig som kontorets inhyrda airkondition. På så vis slipper du hänga omkring utomhus och stryka längs med väggarna…
– Mja..
– Jag menar hur kul är det att virvla upp löv hela dagarna?
– Ja det har man ju gjort ett tag nu…
– Dessutom ingår fika, tillbakalutad stämning, och om jag inte har fått felaktig info finns det snygga pustar på kontoren bredvid oss.
– Snygga?
– Jag är ju inte i den positionen att jag kan avgöra om en blåst är snygg men rykten gör gällande att kollegorna på våning 15 är jävligt nöjda med konditionen på kontoret. Hon ska också blåsa friskt. Bara en sådan sak!
– Wow!
– Och för att verkligen övertyga dig. Är du på min sida kan jag ratta upp airkonditionapparaten så att du konstant ligger på 22 soft grader.
– 22!
– Personligen gillar jag 24 konstant plus. En del tycker att det är lite för varmt men jag trivs bäst med ett litet jämnt fuktigt svettlager.
– Var skriver jag på?
– Häng med hem, gärna snett nedifrån så kan vi diskutera detaljerna.
– Vänta låt mig hjälpa sa han och med ett “åhhh…hej lyfte han upp mig” och jag fann mig själv svävandes en bit upp. En äldre dam som precis passerade gav mig en konstig blick.

– Jävla knarkare. Hög mitt på dagen, muttrade damen och visade med klar tydlighet att hon inte förstått att begreppet hög som ett hus skall tolkas bildligt.

Vinden tog i, jag blåste upp för backen från hell och innan jag visse ordet av var jag hemma. Jag var svettig som fan eftersom det är lite läskigt att sväva tio meter ovan mark utan en stadig whiskey i systemet, men den lilla lokala vinden klev in och airkonditonade. Därefter passade han på att städa ur allt gammalt papper och damtussar.

Med ett “swhoooshh” så var jag ikapp tillvaron igen.

7 Comments February 20th, 2008 | Posted in Svamp |

Jävla kräk…

…som stjäl från barn.

Jag hoppas att dina ungar bryter nacken av sig när hela er familj är ute och spatserar med dubbelvagnen! Och ja jag drar in din skitungar i detta för sannolikheten att de blir lika fega kretiner som du är rätt stor. För övrigt var det du som snodde mina kids vagn!

Skott i pannan skaru ha ditt äckliga kräk!

5 Comments February 18th, 2008 | Posted in Helvete |

Stick.com

Arrrrrghh!!!!

Under någon galen vaneföreställning fick jag för mig att vi skulle värna om planeten jorden och sluta med post-it lappar. Grejjen är att jag och frugan har en fablesse eller om man så vill fetish för de små (stora, små och mikroskopiska) gula (rosa, gröna, vanilla etc) lapparna. Mycket av vår interna kommunikation sker medelst dessa lappar.

En dag förra veckan fick jag för mig att nu får det vara nog. Vi måste tänka på träden och barnen och framtiden och pensionen och surfade in på en site som tillhandahåller funktionen digitalt.

– Kolla här!, sa jag glatt
– Mja…lappar i digitalt format liksom…
– Nu ska vi inte vara bakåtsträvare. It is the shit. Tänk på miljön.
– Men…
– Tänk på barnen!
– Men…
– Tänk på träden, sa jag och beslutade enhälligt att vi as of now slutar med lapparna. Och sedan satt jag i tre timmar och lade in alla små lappar som ligger utspridda i vår humbla våning för att därefter hiva lapparna.

Nu behöver jag ett telefonnummer och lös information som jag lade in på stickysiteskiten. Tror ni att siten rullar….

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!

4 Comments February 18th, 2008 | Posted in Helvete |

Ostadig planet

Snacka om att vissa saker och ting gör allt för att motverka en. Ta ödet eller nej…jag menar ju gravitationen eller menar jag rotationen? Hur som helst så stod jag och väntade på en buss fridfullt lyssnades på min ipod rökandes en soft cigarett lungt tillbakalutad mot en av dessa lyktstolpar som nattetid lyser upp så fint i Stockholm. Jag kanske ska påpeka att det inte var nattetid utan mitt på ljusa dagen.

Nåväl, så stod jag där, relativt tillfredställd med livet, utan ett endaste litet moln som fördunklade mitt liv. Man kan utan att göra sig överdriftig lungt påstå att jag var rätt glad. Med livet i synnerhet, med universum i allmänhet och med döden enligt ett soft tarotkort jävligt långt bort i horizonten.

Döm då om min förvåning när jag upptäckte att gamla moder jord plötsligt fick ett slaganfall. Ena stunden stod jag där lungt rökandes en av de allra bästa cigg jag någonsin rökt för att i nästa stund finna mig själv liggandes på marken. Hade jag haft sinnesnärvaro så borde jag ju krampaktigt ha hållit mig fast i stolpen. Men å andra sidan så kan man ju inte gå omkring och klänga sig fast i varenda jävla stople som kommer i ens väg bara för att planetfanskapets rotation titt som tätt, i parti och minut och superadhocigt får en lustig tendens att tappa det lugna jämna lunket.

Under bittra eder (mina) och satiriska kommentarer från förbipasserande kravlade jag mig upp och tände på nytt en cigg. Men denna gång så var det en tankfull cigg. Jag betraktade min omgivning under lugg och med en bister min. Till skillnad från de flesta lallare så funderar jag blixtsnabbt på orsak och verkan. Jag vill komma till botten med saker och ting. Det där med att numbt leva livet som en medelmåttig coversångare är inte min melodi. Vad kan ha åstadkommit detta piruetterande som la planet precis nyss gjort sig skyldig till? Vi har ju för fan en överenskommelse!

Jag blossade tankfullt.

En gammal bekant gled förbi med ett “Mors Luther, det var inte igår!Hure leget rå?”. Jag viftade med en nonchalant hand i hans riktning, och med avancerat teckenspråkstecknade visade att jag inte hade tid. Fint indikernades att vi får ta det en annan gång. Jag kände mig inte på humör för löst prat om “vet-du-vad-som-hände-med…” eller “har-du-hört-om-att…”.

Tändades en ny grubblandes cigg så fann jag att det inte kan ha varit så många olika saker som fått Tellus att sätta i halsen. Visserligen så gick mina teorier åt både öst och väst, men vadå? När jag funderar har jag aldrig spärr på tankarna. De får löpa amok om de så känner för det. Faktum är att de bästa lösningarna och tankarna har blivit till utan att jag varit mentalt närvarande. Jag läste i en bok för inte så länge sedan att man tydligen har ett undermedvetande. Det var som fan. Omedvetet har jag alltså ett undermedvetet som utan mitt medvetande har knytit upp en massa.

teori numer uno: Rymdvarelserna har slutligen bestämt sig och använder laser för att rubba vår ekologiska som psykologiska balans. Och det enklaste är att skaka planeten i dess grundvalar. Jorden kommer att smärftitt (för dem vill säga) falla i deras händer – medan vi raglar omkring och försöker hitta fotfäste. Erövring medelst skakning.

teori numer duo: Ryssarna eller för all del jänkarna har återigen smält av en nuclear baby under jorden.

Problemet var bara att jag inte hade påtagliga bevis för mina teorier. Det där med rymdvarelser faller på att ingen egentligen tror på någon som kommer skrikandes “rymdvarelserna anfaller”. Tack för det Orson! Jag kan inte heller utan vidare klampa in på regeringskansliet och berätta om min kärnvapenteori och tro att ett hål på kavajärmen och vägdamm på byxorna ska vara starka bindande bevis.

Hispan direkt! Där kommer jag att vakna upp med en fin vit extralångärmad tröja, i en madrasserad cell. inte precis min åsikt om en avundsvärd tillvaro. Jag vet inte om ni är medvtena om den där jeppen som jämt när han skulle käka sin potatis eller soppa tittade upp och såg svärdet eller va fan det var som i ett tunt skirt hårstrå hängde ovanför hans huvud. Förbaskat obehagligt förstås! Hans matsmältning kan inte ha varit så värst bra.

Ungefär så var mina känslor när jag på darrande ben bestämde mig för att uppsöka en bar. Den första bästa. Jag hade nämligen kommit fram till att om jorden ska hoppa omkring sådär, så behöver man en whiskey med en skvätt vatten. Inte en vanlig jamare utan en med så lite vatten i sig så att en håglös hare efter en klunk skulle hoppa fram till första bästa lejjon med ett “Vafan vill du?Sluta stirra!“.

Med ett bistert, bestämt “Hallå där!” beställde jag mig en wirre. Efter ett par fyra snabba glas och en handfull ciggisar, så fick jorden hoppa omkring så mycket det behagade den. Mig gjorde det nu ingenting. Jag bryr mig inte om planeten snubblar och bryter nacken av sig. Vilket jag också sade till bartendern:

– Jag brhsy mig incte om jordhen bry…bry..brtyer nacken av schig! Mera whsichcey!
– Det ska nog inte vara mer här.
– Sheså! En till! Fattar du inte att jorden ramlar?
– Du ska nog gå hem nu.

Och ut bar han mig. Jag han ta ett steg när jorden på nytt kastade sig åt sidan.

– Usch! Ragla omkring mitt på ljusa dagen. Skäms unge man, sa en förbipasserande dam. Modell tidigt förra århundradet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

8 Comments February 17th, 2008 | Posted in Svamp |

Protected: Att avslöja

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Enter your password to view comments. February 15th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Festliga lekar är inte…

…ämnat för dödansare med trist attiyd.

Jag fattar inte träskallar som går till en fest med syfte att inte festa, glamma och bara ha en trevlig stund i glada vänners lag.

Som värdpar har man stått på Coop och haft hetsiga konferenser huruvida man ska erbjuda onyttigheter som chips eller bara vara grön och bjuda på morötter med dipp, den därpå tryckande tystnaden i familevolvon hem, stressa som fan i duschen, hastigt inse att man inte hunnit ladda ned roliga låter och lekar från nätet, vilket innebär att webbläsaren som normalt surfar i 8 sidor i timmen nu tvingas pressa sig till den ohemula hastigheten av 600 sidor i timmen.

Hur mycket porr kan man få in under sökorden mp3 och lekar? Jag ska skicka ett skarpt hållet mail till Google. Skrivaren står bredvid och ser oroat på för den vet att den måste jobba den med. Papprena har strechtat och är redo. Färgpatronerna har värmt upp de med.

Därefter kickstarta dammsugaren, snabbtorka synliga ytor och kasta in synliga tecken på ett allmänt stökigt hem in i garderoberna, säkerställa att por…öh… äh…vuxenfilmerna är tryggt inlåsta i dokumentskåpet och att webläsarchacen är noggrant rensad.

Och så kommer de, polarna med sin respektive. En del är lite rosiga om kinderna. Det är tydligen kallt ute. Några andra har setts på Centralens pub och tagit en styrkande drink. De skiljer sig från de andra genom att de snabbare når ett högt “hahaha” på ett tunt kraftlöst välkommen-hit-till-söder skämt. Enbart alkohol i den responsen. Jag känner till de adekvata reaktionerna till de flesta av mina putslustigheter.

När så maten ätits upp och man är inne på flaska två eller tre i vinmatematik är det dags för kvällens roligare händelser. Hur länge kan man egentligen prata om vardag, jobb och famlij innan ointresset kickar in? Då är det perfekt med några sköna lekar. Så att man lär känna varandra lite bättre. Bilda nya allianser och ha roligt.

Men så kommer smolkarn i bägarn. Han (oftast en han) sitter i ett hörn och muttrar över en bira. Eftersom det är rätt så sluddrigt mutter kan jag bara återge delar av orden. “ Vadå lekar? Men va fan. Jag är inte 12. Måschte alla va me? Jag ockschå? Jag vägrar schjunga. Nä jag är inte tråkig. Det är ni schoom är shå tråkiga schå ni måshte ha lekar. Vad är det för fel på att shnacka? Det handlar om den inre shtyrkan. Frid i sh..schinnet. Lekar. Bah! Ja men vafan välj in mig i något jävla lag då!” och sätter han sig trumpet i hörnet bredvid lagmedlemmarna.

Han suckar högt när någon svarar fel, himlar med ögonen när någon annan får poäng, skakar på huvudet och är bara trist. Varför går man på fest om man inte ska ha skoj? Är du en tråkig käft så stanna hemma med din begravningsstämning istället för att sprida den på en fest.

En döddansare bland oss festprissar har inget där att göra. Jävla tråko.

9 Comments February 15th, 2008 | Posted in Sugsaker |

I wanna be yo beast…

Love me or leave me

15 Comments February 14th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Stay friends

Va fan!

Facebook, Stayfriends, msn, icq, skype…

Är ju bara en massa jävla frågeställareapplikationer. Vemfaneduprogram. Man blir addad till höger och vänster av folk som man aldrig har hört talas om. Än mindre är vänner med. Värst är nu Stay Friends som dagligen meddelar mig att Ossian Hucklebert, Finn Ströbergirdottir, Herbert Framtstam har lagt till mig i sin kontaktlista. Vem fan är Ossian?

Jag var en liten tönt i skolan. Garvades åt. Fnös åts av de snygga tjejjerna. När det var kull var jag den som snabbt insåg att det inte var kul, eftersom ingen jävel jagade mig för att kulla mig. Röda vita rosen eller stenen eller vafan lekjävlen hette innebar alltid att jag satt i skogen fint gömd bakom en stubbe och först framåt småtimmarna blev medveten om att alla nog hade gått hem och chillade framför vilse i pannkakan. När morsan frågade vad man gjort som luktade granbarr mumlade man “exercusion  i naturen” vilket fick morsan att tro att man var en graningekängekille. Och sålunda gled vi veckan efter till OBS stormarknad och införskaffade vattentäta och fotriktiga tåliga skor.

Oh!…Jag har en tävling. Du vinner ett par skitsnygga *host*, något använda graningekängor om du blir kommentar nummer en miljon. Seså börja kommentera så blir de snart dina. Och för att göra det lite mer spännande så finns tävlingen också på msn, icq och facebook. Sök bara på fotsvamp så hittar du rätt.

Tillbaka till posten. Det här med att tappa tråden börjar bli riktigt enerverande. Nåja. När man kom upp i tonåren och det vart driveby var det inte en käft som svängde förbi mina hoods. Sådant får vilken darrande tonåring som helst att betvivla styrkan av det egna “alla vill vara kompis med mig” faktorn. Till och med låtsaskompisarna hade en nedlåtande attityd.

Men nu. Man skapar ett jävla konto i Stayfriends och har en miljon dårar som addar upp en som om man var skolans hetaste kille. Och får mail från lallare man inte snackat med på tju…öh…tie bast. Well det finns en anledning till att vår kommunikation torkade ut i samma sekund som vi mangrannt fyllevrålade :

vi har tagit studenten,
för vi har tagit studenten
jag kommer aldrig meeeer at seeee dig…
fyfan vad jag e glaaaad…

Fuck you!

10 Comments February 13th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Vilka fyra middagsgäster (bloggstaffetten)

Till Stefan skickar jag “Vilka fyra middagsgäster (levande eller döda) skulle du bjuda till bords – och varför?”. Detta uppdrag gav Snowracer mig. När jag läste det tänkte jag ” Bah! Christian! Har du inget mer mat(haha)nyttigt att komma med?”. Det fick jag nästan äta upp…

En soft men yet en hård nöt. Först var jag inne på Jesus, Mohammed, Buddah och Bono. Det tog tre sekunder innan jag insåg att ingen av dessa döddansare har något vettigt att säga på en fyrapersoners middag. Budda skulle bara tända rökelser och sätta sig i en cirkel med sig själv och mumla något om att fett är hett. Jesus bara sitta och lysa i ett hörn. Mohammed skulle namedroppa om hur coolt Syrien var på den tiden han hängde där och shoppade och Bono skulle dissa mänskligheten.

Nä fuck. Det kan vi inte ha. Men varför inte hooka upp några coola filosofer? Hume, Aristoteles, Kant och Russel? Skulle bara sluta med att jag och Hume skulle dissa de okunniga lallarna och dela på en alé och en rök.

Varför inte några softa damer Michelle, Halle, Anita och Lucy? Fast vill jag delge världen den våta natten som per definition måste följa? Jag säger det bara en gång: den kväll jag och ovanstående damer sitter vid samma middagsbord blir det jävligt lite mat och jävligt mycket kroppskontakt.

Nä…inget porrbloggande. Hmm…

*tar en kexchoklad med den friska armen*

Varför ska saker var så innihelvete väl paketerat? Sedan jag klev in i klubben “något disablad” har jag insett hur frustrerande världen är. En del säger att its´a mans world. Det är det inte alls. Its a två händers world! Vi med en hand är diskriminerande. Och de med inga händer ska vi inte ens tala om. Ta bara en sådan sak som röstning medelst handuppräckning. Va fan hand(haha)lar det om?

Men att det ska vara så svårt att få ihop fyra lallare på en middag?

Jag tittar ut genom fönstret. Ser inget nytt. Stirrar på min nya skärm eftersom den förras alla pixlar i protest drog på korståg. Tuggar lite på en penna, stirrar på pennan och inser att den inte är min utan kollegans som går under namnet “SnorkråksCrippa”. Springer in på toaletten och tvättar av tungan. Stirrar mig i spegeln och säger ” vad skulle mina låtsasfigurer ha…”Fan där har vi det!

Fyra personer jag skulle vilja bjuda på Gorbys och splitta på en bagvinare:
Bertram Wooster, Dirk Gently, Peter Parker och Modesty Blaise.

Och samtalsämnet skulle vara “vet ni om att ni är någons fantasiskapelse?”

Bertram skulle högdraget fnysa. Dirk skulle dra in alltets allomfattande hollistiska aspekt, Peter skulle väva(haha) in sig i ett långt resonemang om att oavsett så följer faktiskt med stora krafter stort ansvar och Modesty skulle dra ned blusen lite granna och säga “är detta på riktigt eller på låtsas?” Jag skulle vidhålla mitt påstående och langa fram bevisen. De skulle mangrannt fråga mig hur jag vet att jag inte är på låtsas…

Detta är mitt bidrag i Bloggtidningens bloggstafett som går ut på att föregående bloggare ger ett ämne att blogga om och därefter skickar ett nytt ämne vidare till näste bloggare i ordningen dvs, Vilket Liv. Mitt ämne till den stackaren är “vad är livets meni“…haha jag skojjar. Seriöst. Du ska blogga om “en valfri fördom och ge argument för dess existensberättigande“.

13 Comments February 12th, 2008 | Posted in Funderingar, Sugsaker |

Bussstuds

att sitta på en buss vars fjädringar har ansökt och fått semester hem från en hård stressig dag på jobbet, med en klump-in-klump-ut  inkastad extra stor enchilada grande till lunch och sju superstarka koppar kaffe rullandes runt i systemet är spännande…

skitspännande

oh the pain…
oh the kramp…
oh the längtan till en wc…

hur mycket kan en buss studsa egentligen…och varför studsar det mest längst bak…och varför sitter jag längst bak…och varför bor jag vid änd(hahaha)hållsplatsen…

3 Comments February 11th, 2008 | Posted in Sugsaker |

Vilka fyra middags…

…gäster (levande eller döda) skulle du bjuda till bords – och varför?

Är mitt uppdrag i bloggstaffetten. Smutt case. Nu ska jag bara fundera i fyra öh…i några timmar och sedan återkommer jag med en liten pamflett…

To be continued…

11 Comments February 10th, 2008 | Posted in Sugsaker |