Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Skrivigt läge

Just nu är det mesta som sker i min verklighet irriterande nog för att kunna heltidbloggas om. Ska försöka finna gnistan för att få styrfart på skrivandet igen.

Klar är i alla fall boken om bloggen. Den ska bara gå igenom någon teknisk procedur sen så kan undertecknad kalla sig för författare – då jag enbart använder kriteriet “publicerad” för att titulera mig det. Av er förväntar jag mig übermastersuperduperkingof the world som tilltal.

Boken heter “Allting Suger”.

1 Comment September 7th, 2013 | Posted in Funderingar |

Varför ringer man in… #blogg100

…radion. Sitter i en kö i jag vet inte hur länge för att till slut komma fram i direktsändning och önska återigen en låt som spelas minst 20 ggr per dygn på alla kanaler?

Varför!?

Har vi inte hört “its raining man” en miljon gånger redan?

1 Comment February 8th, 2013 | Posted in Funderingar |

Lampknapp…ast #blogg100

Vad är grejen med att ha lampknappar utanför den lokal man ska in i? Varje gång jag går in i ett rum så blir jag lika förvånad då jag efter jag smällt igen dörren slås av att det inte finns en lysknapp där inne.

Med resultatet att jag måste öppna dörren på nytt, stick ut huvudet för att lokalisera knappjäveln utanför dörren. Det slår ju heller aldrig fel då att det är en dubbelknapp. Som man i sann Murphy-anda alltid lyckas välja fel på som släcker ned hela det andra rummet.

– Hörru Lelle, det finns ingen knapp för att tända härinne!
– Det gör du utanför.
– Hur tänker du nu?
– Jag tänkte inte alls.
– Det förklarar saken.
– Ja det gör väl det…

No Comments February 3rd, 2013 | Posted in Funderingar |

Snorkråkans existens … #blogg100

… är väl det ultimata beviset på att det inte kan finnas en Gud. Eller visst kan Gud finnas men påståendet att vi är hans avbild måste vara något från någon som andats in lite för tunn luft. Jag vet inte hur ofta jag suttit och rynkat och vridit på näsan för att det finns en hård snorkråka som torkat in på snedden. Alltid sker dessa behov då jag sitter i viktiga möten. Som slutar med att mötesdeltagarna tror att undertecknad – visst slick och skicklig men vad ere med hans tics? Och vad är grejen med att hans näsa verkar leva ett eget liv? Vrider på sig som en mask.Usch. Eller rynkade han egentligen på näsan åt oss allihop i mötet. Gillade han inte oss. Vafan!

Och allt detta på grund av att en elakartad flarnaktig kråka sitter på snedden och pockar på uppmärksamhet.

Vad är grejen med att sitta i en BMW Suv för 690 kalla och i bilköer och peta i näsan. Tror man att man är helt ensam i världen? Att ingen ser en. Titta lite ut till vänster. Ja du ser den va? En stor röd SL-buss med 97 passagerare som alla sitter och stirrar på när du leker grävmaskinist. Det slår aldrig fel att varje gång jag tittat in i förbipasserande bilar så sitter det en stinn gubbe och har halva armbågen in i näsan. Och inte kan väl Gud mena att han gör samma sak? Och att vi äro hans avbild?

Eller?

 

No Comments February 2nd, 2013 | Posted in Funderingar |

Kärlek utan sex…

Det har nu gått en månad sen jag fick för mig att dricka kaffe utan socker. Jag måste erkänna att det är så tråkigt att dricka javat utan socker så jag vet inte vad. Alla ni som påstår att kaffet smakar “sååååå mycket bättre sen jag slutade med socker” måste vara avlönade av anti-sockerbyrån. Alternativt så är ni skickliga på att lura de flesta inklusive er själva. Eller så är ni bara dumma i huvudet.

Kaffe utan socker är inte som kufen i himmelen tänkt sig att vi skulle förtära denna gudomliga dryck. Det smakar ju bara beskt och så går man omkring med en negativ attityd och hållningar till mänskligheten efteråt. För att överhuvudtaget klara av att peta i sig detta hån måste man mula i sig en princessbakelse, kanelbulle och några drömmar. Och vips så blev man en åttioårig tant med grava framtida kolesterolproblem (om det är kolesterol jag tänker på). Jag är helt förvirrad nuförtiden av alla de miljoner bakelser jag måste förtära för att få i mig kaffet med någon form av sötma till.

Ironin är dessutom att jag la av med socker i kaffet för att komma åt den dästa vilande underhudsfettiga köttklumpen kring midjan. Ur askan ur elden någon?

Kaffe utan grädde är ju som bekant som kärlek utan kyssar. Men jag vill uppdatera detta till att påstå att kaffe utan socker är som att vara i ett förhållande där det närmsta man kommer sex är petting utanför byxorna. Som om det inte vore illa nog, dessutom petting med någon som ligger där och drömmer och önskar om att man vore Brad Pitt…

4 Comments January 29th, 2013 | Posted in Funderingar |

Dag 2 av ytterligare andra dagar fantasilösa…

…minuter, timmar, dagar och månader.

När jag förr brukade blogga så drog bara igång ett blankt dokument och lät det sunda sinnet fara all världens kos med ett “fuck off tråko!” och fantasin kliva in. Fördelen med denna approach är att fantasin inte låter sig begränsas. Att berättelsena bli spännande, oande konsekvenser och möten med oväntade utgångar. Men ibland var jag tvungen att försöka hålla i tyglarna. Det gick alltid sisådär. Minns en gång då jag högg fantasin i nackskinnet med ett

– Hör nu, inte fara iväg sådär. Vem ska tro på det där med parallela dimensioner och sidoeffekter av ens personliga defekter? Hur rimligt är det?
– Va?
– Du hörde vad jag sa. Spela inte döv nu.
– Jo, jag hörde vad du sa. Behövde bara fundera på om du är på riktigt och huruvida den bulan på ditt bakhuvud är ett resultat av när du tappades på huvudet som barn.
– Jag har inte tappats på huvudet
– Ful bula i alla fall
– Vadå ful. Min fru gillar den.
– Säger hon ja, men menar hon det?
– Vänta lite nu. Tillbaka till spåret. Jag fattar inte att vi har det här samtalet ens.
– Precis. Och du var den som nyss sa “rimligt”.
– Ja vadå då?
– Hur rimligt är det att snacka med mig som är din fantasi. Bara där liksom.
– Visst fan!
– Dessutom har du mage att försöka lägga band på mig. Det är som att be Foppa spela lite sämre hockey.
– Du är väl inte Foppa!
– Menar du att jag inte kan fantisera det?
– Öh…
– Öh på dig själv. Komma här och först be mig sansa mig, när jag sen försöker fantisera så kritisrerar du mig. Seriöst. Va fan vill du!
– Hörru
– Hörru på dig själv!
– Jag sa det först
– Och?
– Stjärnstopp!
– Fan
– Precis

Och det roliga med att dra igång på det där sättet är att genom att låta fantasin tygla fritt så kommer orden glidandes ned till mig. Vissa har fallskärm, en del är ohörbara, några går inte ens att uttala eller stava rätt och vissa ord är allmänt fula. Men det de alla gemensamt har är att de vill vara med och berätta en historia. Vad historien i sig självt tycker brukar liksom inte tas hänsyn till. Den kan var sur, dålig eller till och med redan berättad , men det är som sagt något som jag brukar skita i. Och att fantasin och jag är osams ett tag är inget som brukar vara ett större problem. Han är så jävla genomskinlig. Jag behöver bara låta honom tänka och fantisera om något lättklätt så blir vi…öh…han genast på bättre humör…

 

1 Comment January 28th, 2013 | Posted in Funderingar |

Ipad eller inte …,

Funderar på att hooka upp mig på en iPad. Vad säger ni. Go eller nogo?

Uppdatering: jag kommer att skriva grymmare poster.

2 Comments January 31st, 2011 | Posted in Funderingar |

Asflabbarn´

Jag har en bekant som alltid när vi träffas hövligt hälsar och frågar om läget och what not. Vi brukar typ chilla några minuter då det som dryftas ska hållas på så ytligt plan så att ytspänningen om den gled förbi skulle få en insikt om hur shallow man kan bli.

Sen från ingenstans får han för sig att lägga av ett asflabb.

– HAHAHAHA!

Och jag ba:

– Vad är det som är så kul?
– Inget.
– Jo kom igen nu.
– Det var verkligen inget. Bara en grej jag kom ihåg. Hörru jag måste dra nu. Vi syns

Och så försvinner han bort i periferin, lämnades mig med en känsla av att ha blivit utsatt för en komplott, practikal joke och förd bakom ryggen. Allt som behövs är ett omotiverat asflabb rakt i ansiktet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 Comments January 19th, 2011 | Posted in Funderingar |

Bajsaren

Jag vet att det är jättelöjligt med bajs och bajshumor men sån är jag och sugbloggen. Det är bland annat därför vi valt namnet Sugbloggen vilket absolut inte har med saken att göra.

– Sak?
– Saken.
– Vilken sak?
– Huvudsaken…
– Herregud kom till saken!

Haha… så är det om man har många ord över fram tills man kommer till saken. Detta är självklart  en konsekvens av att vi i twitterwille bara har 140 tecken att uttrycka oss på. Det är klart att de måste ge sig i uttryck på något sätt.

Hur som helst så var jag på gymmet igår och tränade. Nu när julen och frosserierna är över så är det kö till precis varenda jävla maskin. Vis av erfarenhet så bytte jag om skitsnabbt för att försöka hugga ett löpband. När jag kom ut från omklädningsrummet såg jag ett ledigt band och i ögonvrån en kvinna i midtretti (år) och midhundra (kg) komma ut från damernas med samma mål för ögonen som jag. Men jag gled skickligt mellan kroppsspännarna och snodde maskinen typ fem meter innan hon nådde fram. Jag tittade djupt ned i golvet och låtsades vara helt upptagen i mig själv fipplandes med min iPod Retro™. Nöjd.

Kvinnan i fråga som förlorat på upploppet skvalpade fram till tjejen på bandet bredvid mig och jag hörde hur de växlade några ord om att allt var upptaget. De visade sig att de var kompisar. Jag sänkte volymen i lurarna för att ta dem på bar gärning om de skulle få för sig att snacka skit om mig.  Jag hör inte mer än detta och blir väl lite förvånad när kvinna A flyttar sig från bandet med något jagat över sig. Kvinna midtretti/midhundra tar då över bandet och jag tycker att allt löst sig och börjar blåsa på och trycker på + knappen på löpbandet för att komma upp i marchtempo.

Efter någon minut kom en snubbe i typ fyrtioårsåldern och började snacka med midtretti/midhundra damen som powerlunkade på bandet. Eftersom jag inte höjt volymen i lurarna hörde jag hela konversationen.

– Fan alla löpband är upptagna!
– Jag vet. Vi får cykla istället., sade hon.
– Ok.
– Kan du paxa dom två cyklarna?
– Visst. Men var är Anita?
– Jag passar bandet åt henne.
– Varför det?
– Hon var tvungen att gå och bajsa.
– Okej.
– Det är därför jag passar bandet åt henne.
– Vilket skitgöra, så han

Och jag brast ut i ett galet skratt. Båda två vände på sina huvuden och stirrade på mig. Jag försökte hiva över ett leende som skulle signalera att jag tyckte det var kul. Alltså killens träffsäkra kommentar. Inte bajsandet. Funkade inte alls. Svårt att leverera leenden som innehåller så mycket information utan att addera en smula galenskap och tjuvlyssnande över det hela. De stirrade på mig som om jag var en oinbjuden gäst som dessutom inte hade med sig egen dricka. Jag kände att en förklaring borde vara på sin plats men insåg att jag befann mig på ett löpband som snurrade på i 17 kilometer i timmen, svettdroppar rinnande ned för både panna och rygg, Antiloop i lurarna, ett flås märkt av juletidens excesser i chipspåsar , dipp, ostbågar och what not. Och precis när jag ska stoppa bandet kommer bajsaren insvängande med något lättat över sig. En omisskänslig aura av toalett sprider sig och förklaringsbehovet försvinner med ens.

Jag kan ju inte på riktigt allvar stänga av löpbandet , peka på henne och säga “Nämen… vad lustigt dina kompisar pratade just om dig och de sa att du var och bajsade och jag tycker att det lät så kul så jag höll på att rasa av bandet och känner att jag måste förklara mig för dina vänner som alltså precis innan du kom nu,  pratade om hur du var och bajsade och att det var ett skitgöra och jag tycker sådant är kul, det var ju därför jag asflabbade, för att din kompis var tvungen att vara bajsvakt…hahaha…öh…bandvakt menar jag ju, det här är ju skitroligt…ohhahahah…jag menar sjukt roligt, alltså inte bajsande men att vuxna pratar om bajs, speciellt bakom sina bajsande kompisars rygg på gym där alla skitnödigt hahaha…går omkring och spänner sig… och …fan nu vart det jobbigt…Alltså öh… du var och bajsade och…fan…öh…var det en bra bajsning?”

Ni hör ju själva att jag hade framstått som en komplett jävla galning. Och allt detta bara för att de två dårarna står och snackar om sin bajsande kompis. Jag vet inte vad det är som är det sura i det här. Att jag har en dålig tajming och taskigt pokerfejs som inte kan fnittra lite inombords eller att kvinnan bredvid mig var tvungen att gå och bajsa och att hennes kompis berättar det för den andre kompisen eller det att innan kompisen kom och bytte av henne så måste hennes fokus inte varit på att springa snyggt utan att på “fan vad jag behöver bajsa nu men jag kan inte riskera att förlora löpbandet” eller det faktum att när hon till slut färdigbajsad äntrar löpbandet och börjar klampa på så kunde jag inte annat än tänka “I knows what you just did...”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

2 Comments January 14th, 2011 | Posted in Funderingar |

Bort med brutto!

Jag fattar inte riktigt nyttan av att på lönespecificationen trycka in fler belopp än nödvändigt. Fan för att få det kastat i ansiktet att det här är det belopp du har slitit för och svettats för i en månads tid men det är det här du förtjänar. Trots storm och oväder har du krypit till jobbet för att dra ditt strå till stacken. Och i slutet på månaden inte ens haft kraft kvar för att hytta mot någon eller något.

Pling säger det i inboxen den 25:e. Och du ser hur snyggt lönepdfen lyser i bifogatträsket. Ett snabbt dubbelklick och belöningen för dina ansträngningar breder ut sig över skärmen. Ahh…

34 714 kr står det överst i specificationen.

“Smutt…” tänker man och en stilla tanke huruvida Macoteket har kvar några ipads inställer sig i givakt. Man skrollar ned och då får man se ett nytt belopp

10 414 kr.

– Fan va nice! Bonus! Tanken på att ringa Macoteket börjar strecha sig.

24 299 kr.

– Herregud! Prisa Gud nu kommer skatteåterbäringen! Hahaha! Kör mot Macoteket!

Plötsligt ser jag två saker jag inte riktigt gillar. Först ett – innan beloppet 10 414. Vad är det där? När jag sätter på mig läsglasögonen så ser jag att det mycket finstilt (Times New Roman 14px) står Prel Skatt Tabell därefter följt av – 10 414. Det går upp ett mörkt ljus för mig att det är det belopp som dras ifrån mina surt inarbetade hårda timmar. Vafan! Jag behöver inte VETA att det har dragits drygt 10 kalla från min lön i skatt. Det räcker med att veta att jag betalar skatt. Det gör ont nog.

Nästa sura grej jag ser är ordet “netto” följt av 24 299:-.  Vafan igen! Det var ju inte alls skatteåterbäring. Det är ju ett osubtilt sätt att säga

– Hörru din fuckupp du drog in 34 kalla men vi ger dig bara 24 av dem. Mohahahah…

Jag vill inte ha något jävla bruttobelopp som i alla fall är något annat än det jag får i handen. Det är lite som att gå in på restaurang och beställa en helflaska wirre och så ser man hur bartendern häller upp en tredjedel i ett stort glas och klunkar i sig skiten med ett:

– Ahhh…tackar mannen! Det blir 1300:-!
– Men…?

Edit: Jag vet att kedjan heter M-Store men jag vägrar säga något annat bara för att Steve Jävla Jobs har tvingat Macoteket att byta namn eftersom Apples sugande varumärkesregler förbjuder butiker att kalla sig ngt med “Mac…” Ni kan tvinga dem att byta namn men ni kan aldrig tvinga mig att gilla det eller säga något annat! Hör ni det Televerket och Postverket!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

No Comments January 12th, 2011 | Posted in Funderingar |

Lite

Varför säger man lite om saker och ting?

Jag ska fika “lite”, det vore gott med “lite” vin till pastan,  “här har du lite mangofrukter”  öh…i det sista exemplet har kanske lite existensberättigande ser jag. Och inte så lite heller kanske. Är det kanske lite för mycket? Jag skulle behöva få lite återkoppling här. Känner att jag är lite vilse.

På ett seminarium går nästan varenda talare upp och öppnar upp anförandet med “Hej jag heter Lars-Olov och ska prata lite om hårklyveri”. I publiken sitter man ditrest, upsliten i ottan, tvångsihopklumpad med lirare man egentligen inte gillar, med en sur kaffesmak i käften och får då kastat i ansiktet att man inte ska få reda på ALLT om hårklyveri. Vafan!

Jag vill inte ha lite – jag vill ha mycket av allt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

No Comments September 10th, 2010 | Posted in Funderingar |

Jordgubbskaffe

Det sitter en dam på bussen med medhavd kaffekoppsmetalltermos med mönster på. Och det är väl ok. Kaffet menar jag. Metallen som omsätter fikat och håller det varmt med med den inbyggda miljöförstöringen. Till och med det faktum att hela bussen stinker Löfbergs lila är ok. Men det är fan i mig något fundamentalt fel på att mönsterbelägga termosen med jordgubbar. Ni läste rätt: Jordgubbar!

Det är fan inte ok på något plan. Hur tänkte designavdelningen?

– Vi utökat vårt sortiment med termosar och den här gången kommer vi att sälja som smör om vi har jordgubbar som mönster!
– Så så… sommar!
– Haha vad bra!
– Hurraaaaa!

Hur tänkte marknadsavdelningen?

– Det här blir en lätt sak att sälja. Vem vill inte ha jordgubbar som mönster?
– Så så …svensk sommar!
– Haha vad bra!
– Hurraaaaa!

Och sist men inte minst hur tänkte kvinnan som gick  i affären i akt och ledning för att köpa en termos att ha på bussen när hon valde en jordgubbamönstrad historia?

– Men vilken fin termos. Den vill jag ha. Vilket fint jordgubbsmönster. Så så…somrigt! Haha vad bra!

Herrejösses!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

10 Comments September 6th, 2010 | Posted in Funderingar |

Skriet i drive thruen

Ibland när lusten att driva med folk kickar in brukar jag och fru sug köra till en valfri drive-thru och rulla upp stationsvolvon så nära micken man kan komma. När liraren på den andra sidan med en vänlig ton ber om en beställning så tar jag sats från tårna och vrålar in min beställning 1 cm från microfonen i ett rasande tempo.

- HEJJAGSKULLEVILJAHAENCHEESEBURGAREUTANOST
MENMED
EXTRAMYCKETKETCHUP
OCHSENAPATTTAMEDOCHETTGLAS
VATTENTACK!!!

Det tar givetvis några sekunder för liraren på den andra sidan att slita av sig headsetet, sänka volymen, hytta med näven och sedan återgå till arbetet. Med nedsänkt volym i lurarna ombedes jag att repetera beställningen. Då tar jag ingen sats alls utan viskar med så lite volym som mänskligt går att uppbringa vilket får liraren att misstänksamt börja höja volymen i sina lurar, och när jag känner att han har full volym igen så tar jag sats och vrålar på nytt igen.

Sen kastar jag mig ned i baksätet under en mörk filt och ber frugan köra fram till luckan.

Det är alltid lika kul att se den förvirrade blicken hos personen vid beställningsluckan när han/hon varseblir fru sugs väna nuna. Det passar liksom inte in med tordönsrösten som nyss beställt en cheeseburgare utan ost.För att adda ännu mer förvirring brukar frugan säga:

– Det verkar vara fel på er anläggning. Jag hörde dig knappt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 Comments May 28th, 2010 | Posted in Funderingar |

Bygglov

Håll i er nu för det här är så dumt så att man baxnar. Ett fastighetsbolag vars affärsidé är:

att förvärva fastigheter som behöver renoveras och med vakanser. Därefter renovera och förädla dessa samt anpassa dom till befintliga och nya hyresgäster.

och dessutom har detta som ett uttalat mål

Vårt mål är också att skapa byggrätter för att framledes utbygga och bebygga dessa för att skapa en optimal fastighetsportfölj.

Detta bolag köper upp Sätra Centrum för att “rejält rusta upp och snygga till det” . Gudarna ska veta att sätra behöver en hård makeover. En del gudar och hårda sugblogoholicer™ vet också att det var här undertecknade tog sina stapplande rockstjärnesteg då det begav sig.  Nåväl. Sagda fastighetsförvaltare kliver in i Sätra centrum och sätter upp staket och byggplank så “att en barnvagn och en rullator knappt kan mötas.

Man kan säga vad man vill om den prestationen. Men det flagranta i detta är att ett företag som rör sig i trakterna “bebygga”, “förvärva”,  “renovera”, “byggrätter”, “förädla lokaler” INTE förstår vikten av att ha sådant som bygglov.

Hela sätra centrum är ett jävla svartbygge eller som representanten för Örnbergets fastighetsförvaltning uttryckte det i pappersdn:

“han inte trodde att han behövde bygglov för att bygga en handfull butiker och ett kafé på innertorget.”

Näheeej… när behöver man  då ett bygglov?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 Comment May 9th, 2010 | Posted in Funderingar |

Stickers…

…på bilen som säger “Barn ombord” eller “Bilen går inte fortare”, “King of the road” eller “Pussy Wagon”. Jag fattar inte grejen. Man sitter i en sunkig metalllåda och vill vadå? Ge världen ett budskap? Som är köpt på en bensinmack och kostar lika mycket som en kokt med bröd? Hur pinsamt är det inte att möta den andra “Puzzy Wagonen” eller “king of the road”…

Pinsamt brorsan!

3 Comments May 3rd, 2010 | Posted in Funderingar |

Smile and the whole world smiles with you…

Jag är i :shock: och :mad: ! Bloggvärldens :cool: -ste Mymlan manar till :smile: förbud. Att alla gulliga :lol: är  :evil: . Och att om man :eek: sina poster med en massa :smile: så ska man :oops: .

Jag manar till allmän uppslupning för våra stackars :cry: . Om inte vi kan stötta dem i dessa :twisted: tider. Vem ska då stötta dem. Nä jag säger :mrgreen: för alla :razz:

Fan snart muttras det väl förbud för bokstäver med prickar över… :roll: !

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 Comments November 9th, 2009 | Posted in Funderingar |

Blicken…

Jag avskyr den där blicken. Det där snabba ögonkastet.

Som jag får.

På tunnelbanan. I bussen. I matkön. Krogkön. På McDonald’s när man frågar om stolen bredvid är ledig. Blicken som förmedlar avsky utan ett enda ord. Som sårar mer än tusen verbala nålar i hjärtat, som gör ondare än tusen fall nedför hårda cementtrappor.

Som bara jag får.

Den där blicken som jag alltid får av andra som inte ser ut som jag gör. Som visar att vi är olika och att den person som avlossar blicken anser sig vara bättre, finare, ädlare, renare, ståtligare, förmer, värdefullare, viktigare, har större rätt till tillvaron, mer rätt till en plats i gräddfilen. Jag har inga lyten, inga men, inga psykiska störningar. Inga mentala eller kroppsliga defekter.

Ändå får jag den blicken.

Ibland är det inte bara en blick, det kan vara en krökning på läppen, lite subtilt sådär, men ändå fortfarande så pass tydlig så att innebörden inte går att missta sig på. Det kan vara en kroppsrörelse, till exempel när man sätter sig på den tomma innerplatsen på bussen eller tunnelbanan, så får alltid personen en ryckning i kroppen och sätter sig så långt ut på sin sits som det är möjligt.

Vad är det, luktar min hudfärg illa?

Tror du att du blir smittad av färgen på min hud? Är jag mindre värd som människa än du är, på grund av att ljuset bryts annorlunda mot mina pigment? Varför solar du då solarium eller på stranden? Tro mig, om du skalar av huden på dig själv och därefter mitt skinn så lovar jag dig att blodet innanför är lika rött, att mjälten har samma färg, muskelvävnaden ser i princip likadan ut och har samma funktion. Sätt en kniv i magen på dig själv och en i min mage och vi lider lika mycket, går igenom samma ångest, behöver lika mycket läkarhjälp, lika lång rehabilitering. Våra nära och kära oroar sig lika mycket. Jag blir lika blöt som du när jag badar, mina fingrar skrumpnar på exakt samma sätt efter tre timmar i badet. Solens strålar strålar exakt lika mycket över dig som över mig, den gör ingen åtskillnad på över vem den strålar även om min hudfärg måhända kan hantera vissa av strålarnas egenskaper på ett annorlunda sätt. Det behöver inte betyda att min hud hanterar solen bättre eller sämre. Det beror på vilken syn man har på vetenskapen och medicinska konsekvenser av för mycket eller för lite sol. På det hela taget svettats jag lika mycket som du om jag svettats, jag fryser lika mycket som du fryser när jag väl fryser. Jag ogillar iskalla ishavsvindar på precis samma sätt som du gör.

Jag ogillar din blick, jag ogillar ditt sätt att rynka på näsan när jag sätter mig bredvid dig på den lediga platsen i restaurangen, i tunnelbanan eller på bussen. Din plastpåse har inte ett större behov av att sitta ner efter en lång dag på arbetet som jag har. Din plastpåse betalar inte skatt till vår gemensamma välfärd. Skattemyndigheterna i detta land gör ingen åtskillnad på hur mycket skatt som ska betalas baserat på hudfärg. De skall ha sina procent oavsett om jag är grön, svart eller vit. Kronofogdemyndigheten hanterar inte människor olika baserat på färgen på skinnet. En Volvo som kör på mig kör inte på mig hårdare eller med mer hat bara för att jag har en annan nyans på mitt skinn.

Däremot kanske föraren gör det.

Så varför ger du mig den blicken? Vad har jag gjort dig?

Vad i helvete har färgen på ett skinn gjort dig?

Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , , , , , , , , , , , ,

14 Comments October 30th, 2009 | Posted in Funderingar, Politik, Sugsaker |

Tarantella

tarantella

– Kan den där bita mig, sa jag till snubben som la fram en Tarantella i storlek avlägset påminnades om en mindre Volkswagen.

Han gav mig en trött blick. Förmodligen fått frågan tusentals gånger. Och en vanlig mänsklig reaktion på något som är stifft och trist är att man försöker krydda upp den en smula. Också känt som help-desk sjukan.

– Ja den kan bitas och det kan jag med!

Opedagogiskt så det förslår. Nu vart jag rädd för spindelns käftar men även för skötarens garnityr…och funderade på om jag verkligen behövde visa sällskapet att jag var en stolt innehavare till två pungkulor. Å ena sidan vet jag att jag har pungkulor och det borde räcka, å andra sidan vill man ju att alla runt omkring inte ska ha minsta tvivel till ens pungkulebestånd samt karaktär.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

No Comments October 16th, 2009 | Posted in Funderingar |

Högtflygande tankar…

Men vad är det med människor och flygplan?

Inte nog med att idioterna ska knuffas för att komma först in i planet, med översizade jävla handbagage, kasta sig på sitt säte och vika upp en dagstidning som är lika stor som ett mindre tält. De har sen mage att irriterat vika ihop tidningen och fnysa när man iskallt kommer in bland de sista för att ta sin rättmätiga plats i besittning. Ungefär som om det är jag som bestämt att jag ska sitta innerst (vilket jag i och för sig nästan alltid väljer – men någon jävel måste ju ha fönsterplatsen också).

Ja! Jag kommer in sist för att jag:

  1. har vett och förstånd att inte knuffas med alla puckon
  2. inte finner det speciellt roande att stå i en trång jävla gång när kötthuvudet framför ska försöka baxa in handbagage i en storlek snäppet mindre en medelstor delstat
  3. vet att planet inte lyfter innan alla sitter ned
  4. inte finner det speciellt roande att sitta och vänta nedtryckt i en trång jävla stol på den där typiska resevane passageraren som har mage att komma linsläntrande i sista minuten

Men det värsta är sen när man ett par timmar senare susar ned för att landa. I samma sekund som man hör det där “skcrithshhh” följt av det dova dunset som förtäljer att planet numer rullar på en ladningsbana, sitter idioten bredvid med handen på bältet och mikrosekunden efter att lampan tänds och som signalerar att vi nu får knäppa upp låset, ställer sig sedan puckot upp och ska krafsa i utrymmet ovanför för att lyfta ut en väska och …

stå i kö…

Wtf? Det är alltid cirka tio minuter kvar tills man får kliva av planet. Jag fattar inte! Det är ju inte som så att den knastertorra piloten sätter på högtalarsystemet och säger “eftersom alla är så eager på att kliva av så ska jag gasa på och se till så att ni kommer ut ur planet fortare och jag ska också använda mina kontakter så att era väskor körs fram till bagagebandet lite snabbare“.

That would be the day liksom…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 Comment October 7th, 2009 | Posted in Funderingar |

Mitt elektroniska jag

bildens källa

På en fest häromdagen fick jag en fråga om varför jag är så upprörd över det jag anser är attacken på Internet, vår rätt till anonymitet och inskränkningar av medborgarrätten. Och när jag var tvungen att tänka till för att parera alla argument liknande “alla har inte datorer“, “nätet är bara tillhåll för fildelare“, “terrorist outlet“, “om man har rent mjöl i påsen så…”  etc. så slog det mig att det enklaste måste vara att försöka konkretisera hur jag ser på nätet, hur jag använder nätet och hur jag påverkas av alla inskränkningar som står på rad. Om inte för dig så om inte annat för mig själv.
bildens källa

Det framkom tre saker av mina funderingar:

  • Dels det att Internet måste ses för vad det är, dvs. en plattform för att kunna delta i samhället år 2009.
  • Dels det att det är en attack på mig, min integritet och mina möjligheter att fullt delta i samhället.
  • Dels att vi alla påverkas oavsett hur mycket eller litet vi använder internet.

Först ett förtydligande:
Låt det bli allmänt känt att jag anser att mat för dagen, rent vatten, sanitära problem i tredje världen osv, är en smula viktigare än att sitta framför en datorskärm och halka omkring på tangenterna. Jag vill gärna tro att jag har koll på perspektiven. Ok? Det finns alltså de som inte har mat alls och lider alla helvetes kval, och här i det rika väst så är ett av den vanligaste huvudvärken huruvida man ska äta stroganoff eller fiskpinnar till middag. Medan en del slåss för att överleva slås jag av hur enfaldigt det är att vi slåss om att komma först till kassan i butiken. Med detta sagt håller nog de flesta om att rätten till mat är viktigare än rätten till det fria ordet.

Men är det verkligen ett motsatsförhållande, att vissa rättigheter är viktigare än andra? Dvs, bara för att vi har mat för dagen ska det väl inte innebära att vi inte ska hojta till när våra rättigheter kränks? Jag är av den bestämda åsikten att vi inte får ge vika! När olika lobbygrupper smyger in märkliga och i en del fall skräddarsydda lagar, när politikerna ger sitt samtycke till legaliserad utpressning, när mäktiga intresseorganisationer får polisiära befogenheter, när människor blir dömda i strid den allmänna rättskänslan, jadå är det hög tid att greppa tag i ett rykande färskt exemplar av deklarationen om Mänskliga Rättigheter och vifta med dokumentet i ansiktet på de som vill underminera och bryta emot denna generellt gällande överenskommelse.

Vi har ju för fan skrivit på att vi ska följa riktlinjerna! Kuriosa – länken som leder till ratifikationen på regeringskansliets hemsida funkar inte…bör vi bli oroliga?

Ingen svensk medborgare ska dömas ohörd i Sverige! Ingen människa ska kunna dömas ohörd överhuvudtaget! Hur fan kan vi sitta här och dissa länder som fängslar journalister och samtidigt blunda för att APB vill att en svensk domare ska döma till böter:

”…sökanden yrkar vidare att tingsrätten jämlikt 53 b § andra stycket URL – i första hand utan att varken Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde Kolmisoppi eller Black internet AB ges tillfälle att yttra sig – meddelar förbud enligt 1.1 och 1.2 för tiden intill dess målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats”

Det är grundläggande att i demokratisk stat att man måste få tala för sin sak! Vem dog och gjorde Sverige till en bananrepublik utan minsta lilla uns av rättssäkerhet?

Europakonventionen  som ratificerades av Sverige 1952:

Artikel 6 – Rätt till en rättvis rättegång:

b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,

c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala.

Och hur fan ska man kunna försvara sig OM MAN INTE FÅR YTTRA SIG?!

Betyder det då att vi inte ska höja våra röster om COOP sakta men säkert tar bort alla konkurrerande matproducenter från sina hyllor? Betyder det då inte att vi ska höja våra röster om de styrande en dag beslutar att det bara får finnas Coop i Sverige? Betyder det då inte att vi ska höja våra röster om någon som snattat på Coop en gång för mycket ska portförbjudas i ett år?

Vår plikt
Vi är för fan förpliktade att dra åt handbromsen. Om inte för vår egen skull så för våra barns skull. För 60 år sedan gick många människor ut i krig för att stoppa fasonerna som en galen österrikare hade dragit igång. De dog för sin samtid men även för sin framtid. Oss! Ska vi betala tillbaka genom att bara låta detta ske? Ska vi bara sitta tysta och låta systemet dra åt remmarna? Ska vi tillåta att de som kämpade för oss gjorde det förgäves. Ska vi tillåta att vi tillät oss det via skenmanövrar som ”hotet från terrorister?”, “pedofiler“. Frågan är snarare vilka som terroriserar oss mest? Några galningar som släpper en bomb och slaktar en handfull eller några andra galningar som osäkrar våra fundamentala rättigheter och drar alla med sig i detonationen?

Hela vårt elektroniska liv är inblandat i frågor som Telekompaketet, Ipred, Fra, Acta, Hadopi och Q6/17. Och nu senaste mysiga bebisen Cybersecurity Act of 2009, S.773 – som kort går ut på att ge USA:s president makten att “stänga av delar av nätet” (att fler anser det vara totalt omöjligt är egentligen inte en issue – kruxet som jag ser det är att man överhuvudtaget vill ha den möjligheten/makten).

•    Min integritet är redan kränkt med FRA – någon osynlig jävel kan läsa min korrespondens utan min vetskap
•    Jag är plötsligt rättslös i och med implementeringen av IPRED – utan bevisföring kan jag dras in i ett civilrättsligt mål utan att vara skyldig till något brott.
•    Med Hadopi inskränks delar av mina mänskliga rättigheter – jag riskerar att stängas av från delar av samhället utan möjlighet till dels insyn men även möjlighet att överklaga.

För att datalagringsdirektivet inte ska bli en uddlös lag så smyger myndigheterna med detta bakom våra ryggar – så de människor som fått förtroendet att styra landet i mitt och ditt intresse ljuger nu för oss rakt upp i vårt ansikte!

Så ja. De människor du och jag har röstat på ljuger oss rakt upp i ansiktet!

Eller som fru Ask säger “Tyvärr har integritetsdebatten inte bara i Sverige utan också i EU på något sätt kommit lite sent” samtidigt som DN rapporterar att  motståndet mot övervakningssamhället ökar. Snacka om att inte leva i verkligheten. Hon vill ju inte ens ha en debatt. Minns vilka som klubbade igenom FRA med argumentet – “alla tjänar på att debatten lägger sig“.

Småsaker?
Nej! Det är inga vita små lögner. Som kan negligeras med “alla tjänar på att debatten lägger sig ned”. Nej de som tjänar på det är de som inte vill att saker ska dras fram i ljuset. Frågan är stor. Större än att tanka hem en låt. Större än att porrsurfa. Större än att skriva skitposter i skitbloggar. Större än att spela online spel. Större än stelbenta företags rätt att existera med förlegade affärsmodeller. Större än vårdbidraget. Större än Lissabonfördraget. Större än kulturministerns klavertramp. Större än Sahlins ”Sportify”.

Det ingen småsak att stängas ned från en fundamental rättighet.
Jag betalar mina räkningar på nätet. Jag deklarerar på nätet. Min omvärldsanalys sker på nätet. Jag för dagbok på nätet. Jag hanterar alla mina kontakter på nätet. Jag synkroniserar min privata kalender med min jobbkalender på nätet. Min kunskapsbank växer tack vare nätet. Jag laddar upp mina bilder på nätet. Jag laddar upp mina egna låtar på nätet. Jag använder nätet för att publicera min roman. Jag umgås med min familj på nätet. Jag kommunicerar med mina olika nätverk på nätet. Jag gör källforskning på nätet. Jag lär mig om islam, buddism, kristendom på nätet. Jag lär mig människans historia på nätet. Jag använder nätet varenda sekund i mitt arbete. Jag stöttar mina samarbetspartners på nätet. Jag publicerar mina tankar, åsikter och kreationer på nätet.

Småsaker II?
Nätet är inte bara ett medium. Nätet är inte bara ett verktyg. Nätet är inte bara en samling datorer, sladdar och ihopkopplade nätverk. Nätet är summan av oss alla som tillsammans utgör mänsklighetens största bedrift i termer av att sammanföra människor med varandra. Och en fantastisk mojäng. Tänk på Youtube, Flickr, Bloggar, Google, Bolibompa, väderprognoser, CNN,  Twitter, Facebook, StayFriends, Google Docs, Ica´s receptsamlingar, Bilbesiktningen, Skatteverket, Blommogram, PayPal, Försäkringskassan, Wikipedia, CDON, Amazon, Hotmail, Skype…listan kan göras hur lång som helst på tjänster, varor och produkter som hittar fram till människor – när som helst OCH var som helst.

Fundera på hur det skulle vara om försäkringskassan, a-kassan, banken, posten, skatteverket, sl, lexicon, eniro, cdon, svt play, tidningarna,radio mm en dag skulle få för sig att lägga ned all verksamhet på nätet och säga åt dig att börja köa igen…

– En DN tack!
– DN är slut!
– Aftonbladet då!
– Alla tidningar är slut. Kom tillbaka i morgon…

eeeeeller hur liksom…

Och nu har man alltså godkänt i Frankrike att man kan stängas av från nätet!

Skulle du överhuvudtaget tänka dig tanken att du “avstängdes från att läsa i ett år”. Ingen dagspress, ingen bok, inga skyltar, inte ens innehållsförteckning för att kolla att påsen inte innehåller nötter du är så allergisk emot, ej heller läsa på baksidan av mjölkpaketet. Ser du mönstret? Man kan inte bränna nätet på bål – men man kan brännmärka dig! Förringa inte nätets betydelse! Det är allestädes närvarande! I en del människors liv faktiskt allt!

Mitt elektroniska jag har samma rättigheter som mitt fysiska jag!

Det är det allt handlar om!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 Comments September 30th, 2009 | Posted in Funderingar, Politik |