Snacka om att vissa saker och ting gör allt för att motverka en. Ta ödet eller nej…jag menar ju gravitationen eller menar jag rotationen? Hur som helst så stod jag och väntade på en buss fridfullt lyssnades på min ipod rökandes en soft cigarett lungt tillbakalutad mot en av dessa lyktstolpar som nattetid lyser upp så fint i Stockholm. Jag kanske ska påpeka att det inte var nattetid utan mitt på ljusa dagen.
Nåväl, så stod jag där, relativt tillfredställd med livet, utan ett endaste litet moln som fördunklade mitt liv. Man kan utan att göra sig överdriftig lungt påstå att jag var rätt glad. Med livet i synnerhet, med universum i allmänhet och med döden enligt ett soft tarotkort jävligt långt bort i horizonten.
Döm då om min förvåning när jag upptäckte att gamla moder jord plötsligt fick ett slaganfall. Ena stunden stod jag där lungt rökandes en av de allra bästa cigg jag någonsin rökt för att i nästa stund finna mig själv liggandes på marken. Hade jag haft sinnesnärvaro så borde jag ju krampaktigt ha hållit mig fast i stolpen. Men å andra sidan så kan man ju inte gå omkring och klänga sig fast i varenda jävla stople som kommer i ens väg bara för att planetfanskapets rotation titt som tätt, i parti och minut och superadhocigt får en lustig tendens att tappa det lugna jämna lunket.
Under bittra eder (mina) och satiriska kommentarer från förbipasserande kravlade jag mig upp och tände på nytt en cigg. Men denna gång så var det en tankfull cigg. Jag betraktade min omgivning under lugg och med en bister min. Till skillnad från de flesta lallare så funderar jag blixtsnabbt på orsak och verkan. Jag vill komma till botten med saker och ting. Det där med att numbt leva livet som en medelmåttig coversångare är inte min melodi. Vad kan ha åstadkommit detta piruetterande som la planet precis nyss gjort sig skyldig till? Vi har ju för fan en överenskommelse!
Jag blossade tankfullt.
En gammal bekant gled förbi med ett “Mors Luther, det var inte igår!Hure leget rå?”. Jag viftade med en nonchalant hand i hans riktning, och med avancerat teckenspråkstecknade visade att jag inte hade tid. Fint indikernades att vi får ta det en annan gång. Jag kände mig inte på humör för löst prat om “vet-du-vad-som-hände-med…” eller “har-du-hört-om-att…”.
Tändades en ny grubblandes cigg så fann jag att det inte kan ha varit så många olika saker som fått Tellus att sätta i halsen. Visserligen så gick mina teorier åt både öst och väst, men vadå? När jag funderar har jag aldrig spärr på tankarna. De får löpa amok om de så känner för det. Faktum är att de bästa lösningarna och tankarna har blivit till utan att jag varit mentalt närvarande. Jag läste i en bok för inte så länge sedan att man tydligen har ett undermedvetande. Det var som fan. Omedvetet har jag alltså ett undermedvetet som utan mitt medvetande har knytit upp en massa.
teori numer uno: Rymdvarelserna har slutligen bestämt sig och använder laser för att rubba vår ekologiska som psykologiska balans. Och det enklaste är att skaka planeten i dess grundvalar. Jorden kommer att smärftitt (för dem vill säga) falla i deras händer – medan vi raglar omkring och försöker hitta fotfäste. Erövring medelst skakning.
teori numer duo: Ryssarna eller för all del jänkarna har återigen smält av en nuclear baby under jorden.
Problemet var bara att jag inte hade påtagliga bevis för mina teorier. Det där med rymdvarelser faller på att ingen egentligen tror på någon som kommer skrikandes “rymdvarelserna anfaller”. Tack för det Orson! Jag kan inte heller utan vidare klampa in på regeringskansliet och berätta om min kärnvapenteori och tro att ett hål på kavajärmen och vägdamm på byxorna ska vara starka bindande bevis.
Hispan direkt! Där kommer jag att vakna upp med en fin vit extralångärmad tröja, i en madrasserad cell. inte precis min åsikt om en avundsvärd tillvaro. Jag vet inte om ni är medvtena om den där jeppen som jämt när han skulle käka sin potatis eller soppa tittade upp och såg svärdet eller va fan det var som i ett tunt skirt hårstrå hängde ovanför hans huvud. Förbaskat obehagligt förstås! Hans matsmältning kan inte ha varit så värst bra.
Ungefär så var mina känslor när jag på darrande ben bestämde mig för att uppsöka en bar. Den första bästa. Jag hade nämligen kommit fram till att om jorden ska hoppa omkring sådär, så behöver man en whiskey med en skvätt vatten. Inte en vanlig jamare utan en med så lite vatten i sig så att en håglös hare efter en klunk skulle hoppa fram till första bästa lejjon med ett “Vafan vill du?Sluta stirra!“.
Med ett bistert, bestämt “Hallå där!” beställde jag mig en wirre. Efter ett par fyra snabba glas och en handfull ciggisar, så fick jorden hoppa omkring så mycket det behagade den. Mig gjorde det nu ingenting. Jag bryr mig inte om planeten snubblar och bryter nacken av sig. Vilket jag också sade till bartendern:
- Jag brhsy mig incte om jordhen bry…bry..brtyer nacken av schig! Mera whsichcey!
- Det ska nog inte vara mer här.
- Sheså! En till! Fattar du inte att jorden ramlar?
- Du ska nog gå hem nu.
Och ut bar han mig. Jag han ta ett steg när jorden på nytt kastade sig åt sidan.
- Usch! Ragla omkring mitt på ljusa dagen. Skäms unge man, sa en förbipasserande dam. Modell tidigt förra århundradet.
Läs även andra bloggares åsikter om ostadig, planet, fylla, ramla, halka, bartender, barrunda, buss, rymdvarelser
Det finns några tråkiga individer som påstår att undertecknad är en tråkig figur som letar upp tråkiga ämnen och skriver om dem på ett tråkigt sätt. Tråkigt att en del tråkmånsar känner så men att undertecknad skulle be om ursäkt för det får man se sig om i månen efter...det är ju inte på så sätt att det inte finns andra tråkigare bloggar att hänga på.