Sugbloggen är landets roligaste blogg!

- kom här nu
- kom över här i skuggan
- robin kom här nu sa jag
- roooobin

och det visar sig att robin var en överdimensionerad gammal tax…

…!

Mina sköra tonår bestod av rostade mackor med ketchup, gitarrknäppande o konstant erektion vid fram till tavlan o visa hur oförberedd en ung man kan vara scenarion. Rätt normalt med andra ord.

Men allt som oftast poppade en finne upp. Som en oinbjuden gäst. Aldrig att den hade den goda smaken att froda till sig på ngt undanskynd plats. Utom vid de fåtal tillfällena då den placerade sig vid röven eller i direkt anslutning till ballarna. Och då endast vid obligatorisk hängning i en simhall, så att man förutom gick konstigt för att spänna ut bröstmuskulaturen även hade en konstig knyck på höften för att inte irritera finnen i onödan.

Nej då! Signalröd. Gigantisk. Mogen som fan. Mitt på näsan eller mitt i pannan tog den plats. Krävde uppmärksamhet. Fick det också. Av de snygga tjejerna. Som aldrig annars såg mig.

- aaahhh…
- vad ere min son?
- kolla!
- vad?
- finnen
- man ser den knappt
- man ser mig knappt
- det går över
- när då
- när du fyller 20…
- då e jag död
- säg inte så
- det är finnen som talar

Varför heter det finne? Varför inte norsk? Och nu när man är en man och o borde vara befriad från påhopp varför envisas de med sin ovälkomna närvaro…

Läs även andra bloggares åsikter om finne, akne, tonnår, simhall

Jag har mött min överman. Eller snarare min överkvinna – vilket i en absurd tolkning betyder att jag är en kvinna men det är inte mitt kön jag åsyftar utan min överkvinnas och det är inte heller könet vi ska diskutera här. Eftersom Sugbloggen™ numer är barntillåten och en smula mjäkig.

Huuuuuu som helst. Jees kom till saken liksom. Varenda morgon då jag tar farväl av familjen för att dra hem deg till degen vi lever på kliver jag in på en buss och eftersom jag är först på den då jag har hittat en osviklig metod att tränga mig förbi hela packet så är jag i den sköna positionen att fritt välja sittplats. Jag väljer alltid raden längst bak.

Idag på bussen klev det på en snygg kvinna i 25-30 års åldern, vid Slussen. Bussen var så gott som tom och det fanns en miljon sittplatser. Jag satt som sagt längst bak i bussen och spred ut mig. I vanliga fall langar jag fram hakan och ser allmänt svår ut. Istället för leende guldbruna langar jag fram de frostade avståndstagande bruna. Jag vill vara ifred helt enkelt.

Och vad händer. Den snygga kvinnan (fortsättningsvis d.s.k) kliver fram och sätter sig på sätet precis bredvid mig. Vilket får den effekten att mitt mysflyt med ipoden och skitblaskan Metro rubbas högst väsentligt. Jag måste strama upp mig. Jag sträcker på mig och hon är precis 3 centimeter längre än jag sittandes. Inte alls bra för självkänslan.

Hon luktar gott, ser bra ut, rubbar delar av sin kropp emot mina ben, pratar med en sexig röst i telefon och är bara allmänt jävla närvarande. Jag kom av mig helt. I vanliga fall har jag inte långt till att ta bladet i från mun och med några väl valda meningar verbalt flytta en person från min omedelbara närhet en bit bort. Men nu. Med d.s.k fickjag tunghäfta.

Efter en kvarts uppstressning av min miljö reser hon på sig, ger mig en blick och säger:

- Hej då!
- Gaöa..
- Ja precis. Ha en bra dag.

Och så är hon borta. Jag fattar ingenting. Och det vet hon. Jag slår vad om att hon gick gatan fram med ett inre “mohahaha…det där borde sätta bryderier i huvudet på lallaren…”

Anjelica lyckades smitta mig lite. Jag gillar mina vänner – och nu behöver en av dem assistans. På lördag är det värsta draget i vitan ( vitabergsparken för de som inte kan söder på högerhandens ena finger) och Danne ska ställa upp med sina dagens bilder. Men likt mig vet han inte vad som är bra eller mindre sugande – hade någon av oss haft den fingertoppskänslan hade vi knappast suttit och futtat med bloggar…norsiriboba vi hade suttit på varsin söderhavsö och kastat maneter på alla lallare som hade försökt ta sig i land…

Nåväl. Klicka och hjälp vännen Danne

p.s En rolig grej vore om vi alla röstade på varsin bild. Härdsmälta upp Danne i brygga liksom. Mohihih…

- godnatt, sa jag och vände mig om för att slagga.
- vänta lite. jag vill ha en kram också.
- vad sägs om en highfive?
- nä du en kram, krävde frugan

Vad nu tänker bloggvärlden. Steffo under klacken? Kram och puss? Grejjen är det att jag normalt inga problem har att kasta iväg en mijard kyssar och köra lite avancerat lätt hångel då fru Sug och mr Sug ska somna in. Men detta är på hemmaplan.

Scenariot ovan utspelade sig häromhelgen, då vi tog famijelådan och gled iväg till landet för att käka primörer, ducka för fula jävla björkkvistar och skråla lite halvsurt för att skrämma ned nubben till magen så att den skulle hålla sillen sällskap. Allt detta i det glada sällskapet av regntunga jävla skyar.

Grejjen när man åker till landet första gången för säsongen är att flertal oinbjudna gäster har ockuperat huset.  Olovligt och i mina ögon oftast på olämliga ställen. Vis av erfarenhet brukar jag hoppa in i en allmän kroppsdress också känt under namnet pj.

- men
- se så kom hit och ge mig en kram
- åh…

och så hasar jag fram i beckmörkret som varit min vän under några minuter. Jag trodde jag osedd kunde smyga ned i bingen i mina fräcka i princip vattentäta pjyamas. Skitbra om man kissar på sig. Jag vet att jag kommer att avslöjas.

- men, kommer det vid en tveksam strykning av nacken som plötsligt möter tyg
- ja jag har pjyamas
- och
- ja ja…jag har en mössa
- och
- ja ja ja jag har sockor på mig
- men
- vadå men?
- det är ju högsommar
- och

och det är just det som är kruxet i denna story. Det är svårt att få acceptans för pjyamasmundering i mitten av sommaren. Speciellt om jamasen går från den första halskotan ned hela vägen förbi svanskoten till fotknölarna.

Och varför ska man ha pjyamas mitt i sommaren, tänker säkert någon granbarrsälskande naturfreak? Även om det är en befogad fråga tycker jag att den snuddar lite väl nära min integritet. Men jag är inte den som är den. Fuck integritet.

I kampen mot allt för nära encounter med naturen och då tänker jag främst med de som har fler tentakler och ben än vad jag anser vara nödvändigt är pjyamasen ett fantastiskt skydd. Peka på den spindel som tar sig förbi min krigsmundering och jag kommer att visa dig en död platt spindeljävel. Inom loppet av en mikrosekund. Han kommmer inte ens att hinna tänka tanken väv.

De ligger i min säng och väntar på att jag ska krypa ned men mohahah på er era äckliga kryp. Jag har pjyamas. Hade jag äget en rånarluva hade jag slaggat i den…

- men det är ju bara insekter
- kom ihåg den frasen nästa gång du ber mig ta bort en fästing
- men det är en annan sak. man kan få borelia
- och av kryp kan man få mårilla
- haha så lustig man kan vara
- haha på dig själv
- du skulle aldrig överleva en vecka i skogen
- jag skulle inte vara ens en kvart i skogen om jag fick bestämma
- frisk luft är bara nyttigt
- cement är också nyttigt, för att inte tala om asfaltens helande inverkan
- ja ja  vi åker hem imorgon
- och tills solen går upp går jag ingenstans utan min pjyamas….

[tags]pjyamas, midsommar, nubbe, sill, regn, kryp, spindlar[/tags]

Vissa individer borde petas ut från mänskligheten. Raderas bara. Ur historieböckerna. Nu tänker inte jag att vi ska dra igång något nytt massslaktande. Det sköter de mentala casen Bush med flera så galant åt oss andra.

Nej jag siktar mer på de defekta fallen. Fallen utan hopp. Om bot eller bättring. De vars genuppsättningar på en del ställen inte hakar in i varandra. Folk som kommer på irriterande själskliande plågor likt “vi gå över daggsänkta berg falle….ra“.

Allvarligt talat vad för jävla nötfall kom på den? Och vem fan tonsatte skiten. Hur kan man käckt plocka fram durtreklanger och med glad röst sjunga att man går över regntunga jävla berg. Vad är det för en visa? Vad är vitsen?

Kom nu inte hit och säg att det är en glad sång som ska hålla ångan uppe. För då riskerar du att strypas med din fula jävla scouthalsduk. På tal om det. Kungen är en hederscout. Vad betyder det? Att han får vara med det där råbandsknopknytande fetishsällskapet utan att behöva knyta en knut?

Tillbaka till vismakarna. Om jag hade varit med den där ödesdigra dagen då idioten som först nynnade på melodin som hemsöker mig varje jävla kväll vid läggdags hade han bara hunnit till den första”…fallera ” innan han hade känt en fast hand buffa till honom över kanten…

[tags]berg, visor, scouter, melodi[/tags]

Kära kund,

Din webbhotell tekniska serviceavdelning håller på att utföra en planerad uppgradering av mjukvaran för att förbättra servicekvaliteten åt internets kunder.

Vi ber dig att börja proceduren för att bekräfta dina inloggningsdetaljer.
Klicka på länken, som du hitter i slutet av det här e-postmeddelandet, för att göra detta.

http://kund-ref941384.krambrigaden.se/onlinetekniska/service.aspx

Copyright 2007 Krambrigaden™

Även jag som erfaren superhackare går på sådana här mail. Frågan är om jag inte förbrukat mitt existensberättigande på nätet. Jag borde ha reagerat på krambrigaden….

Nu vill jag varna alla kära medbloggare. Akta er. De finns i varje jävla server. Innan du vet ordet av sitter du och hyser varma känlsor och älskar mänskligheten och funderar på hur du ska göra dina medmänniskor lyckliga…

back!

Anjelica ditt mesiga lösenord kramgodis var ju hur lätt som helst att lista ut.  Räka!

..suger som fasen.

- Ja men det är en del av att växa upp, säger någon där mossan har tagit delar av personligheten i besittning.
- Ja ha? Och?
- Ja man kan inte få allt här i världen.
- Med det resonemanget kan man lika gärna vika ihop sig till ett av fyra format vekt pappaer och självantända i hörnen.

Och det värsta är att för att jag skulle få tillbaka bloggen från kramdår…öh krambrigaden med Anjelica i spetsen så är jag tvungen att kompromissa. Jag måste från och med nu hålla en lägre profil när det gäller det höga antalet barska ord. Det finns tydligen ungdomar som läser här och det är inte så uppbygglig för dem med alla fan och hans most…

- Apapa…vad sa vi om svordomarna.
- Ja men vafan jag måste väl skriva ut de för att folk ska veta vad jag menar?
- Det går så bra med med järnspikar, attans, rackarns, nedrans eller jösses.
- Va? Lever vi i det förra århundradet eller?
- Det är inget fel på 1900 talet, faktiskt. Det var mjukare och finare då.
- Ja va fa…jag menar…men jösses far dit då.
- Om jag kunde om jag kunde…

Nåväl. Jag har gjort en sugande ö.k med kramarna att behärska mitt språk. Inte vara så sågningsbenägen och att först räkna till 10, sedan vrida lite på saken och se om jag inte trots allt kan finna en ljusglimt där. Som Anjelica sa ” kanske Runar´s storlek på huvudet har en högre mening än du anar“, eller “om du bara tog dig tid att lära känna Christer Björkman så skulle ni säkert bli jättebra kamrater, och vad jag försår så gillar han ju musik och det gör väl du med. Se där har ni en gemensam nämnare“.

Jag lyckades i alla fall slippa ettikettera de nya posterna med “Varning. Mustigt språkbruk”…

Jag vill passa på att be om ursäkt för de mesiga posterna om katter, bakverk och dikter. Hade jag fått råda så hade jag katten fått äta upp dikterna och om den vägrat hade den fått en stenhård rackarns bulle i bakhuvudet.

- Apapa..
- Ha! Försök stoppa mig när jag trycker på publish knappen…

*klick*

Till min glädje hittade jag en fantastisk länk som jag vill dela med mig till er.

Positiva Forumet

kram på er