Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Såsade in på Saras blogg och garvade högt och länge åt när hon…äh läs själva förresten. Inte fan är jag någon jävla referator som gör jobbet åt er.

I alla fall det fick mig att minnas en snarlik sak som hände för några år sedan då jag hade vind i seglen, framtidstro, inbillning om att allt är rätt soft i alla fall och en vänskaplig inställning till måsar. Till skillnad från nu då jag har en något ansträngd relation till måsar.

Jag satt på e-fyran på väg hem från något event någonstans söderut i sportbilen jag hade lånat från syrran. Hon hade en Honda Civic, vit, spolers, fartränder, taklucka och allmänt åttitalstouch över det hela. Jag tror ta mig fan att jag spelade soundtracket till Miami Vice på kassetbandspelaren. Bilen hade allt ratt, snabbhet, attityd och en jävligt cool förare i mig. Vi satt där smetade några centimeter från asfalten och vrålade oss uppåt i landet hem till Stockholm. Det enda bilen saknade och även jag efter en stund var aircondition. Trots att jag hade tagit av mig den obligatoriska collegetröjan som alltid var nedstoppad i de midjehöga byxorna satt jag och svettades.

Och det är inte coolt att svettas.

Jag vevade ned rutan men ångrade mig genast då asfaltbullret dränkte de sköna tonerna till soundtracket av mitt låtsasliv. Plötsligt slog det mig att jag kanske kunde hooka av takluckan. Grejjen med takluckan var att det var inte en sådan där cool som man vevar bakåt som försvinner in i taket utan detta var modell något osmidigare. Man var tvungen att plocka isär hela skiten och lägga den i bakluckan. Men inte var det något styvt jobb inte. Jag behövde bara en plats att göra det på. Hos mig är tanke och handlig identiska. Jag tog sikte på den första m-platsen och sladdade in.

Hookade av takluckan och med ett “åh…hej” langade jag in det i bakluckan. Luktade mig omärkligt under armarna, rös till då kombinationen av några delar svett och några delar Brut slog till mitt luktcenter och klev in i bilen igen och körde vidare. Livet var nu jävligt bra. Jag spolade tillbaka bandet för att lyssna på den första låten. Jag tände en cigg och lutade mig tillbaka och sa “ahh…livet är jävligt bra nu” och knappt hade jag sagt det och dragit in en försvalig mängd nikotin i systemet föränn jag kände något blött smaska till på den begynnande delen av flinten dit hårstråna från sidan av huvudet inte riktigt räckte till.

Det här var långt innan jag hade lärt mig att säga “wtf?” så jag sa “vadnudå?” men med samma känsla som jag skulle sagt wtf. I hundrafyrtio kilometer i timmen vickade jag till backspegeln för att kolla om det gått hål på uppsidan av huvudet och huruvida min hjärna höll på att läcka och upptäckte till min grava förvåning en stor jävla hög fågelskit på huvudet. Långt bort hör jag ett “mo ha kra kra kra” och när jag tittade upp genom den öppna takluckan såg jag en skrattande jävla mås fladdra vidare några kilo lättare.

Hur stor är sannolikheten att
1. jag ska vara på e-fyran,
2. jag ska montera loss takluckan på den lånade bilen,
3. sitta i hundrafyrtio kilometer i timmen,
4. få en blaffa måskit
4.1 genom ett litet jävla hål
4.2 i en liten jävla bil
4.3 rakt på huvudet
5. av en skitnödig mås
6. och inte ha en servett tillhands?

Allvarligt vilka variabler måsta jobba övertid för att få något sådant här att överhuvudategt hända? Vad är oddsen? Törs jag säga att jag är ensam i Universum om detta? Och om så är det något att vara stolt över?

4. PARMIDDAGAR…

…är som bilbesiktning. Det gör ont. Det måste göras. Det är fruktansvärt onödigt. Det frestar på…och är allmänt ohemult®. Här är förberedelse A-O för att du en gång för alla ska slippa sitta kring ett runt jävla bord och behöva vara social med några du egentligen känner för att spöa upp. Och pressa dig igenom tre jävla rätter med rumsljummet billigt vin. Toppa kvällen med TP som ni givetvis förlorar därför att värdparet har hårdpluggat alla svar.

Duscha och rakvattna dig skitsnygg. Ta gärna ett svep med näshårstrimmern också. Hoppa in i en skjorta och slips som matchar den imaginära BMW´n. Far över till kvällens slagfält och sänd sedan på motpartens dam liiiite väl mycket. Titta gärna djupare i glaset än de övriga. En och en annan snabb flyktig blick ned i urringningen är inte heller fel eftersom koll på bröst aldrig jag upprepar aldrig under inga omständigheter alls får negligeras. Se bara till att göra det så snabbt så att några av de långsammare flyktiga gaserna imponerat skulle visslat åt din hastighet. Dra skitpinsamma skämt och se til att garva först, högst och längst.
Gör du allt detta (o)snyggt garanteras du att ni aldrig mer kommer att åka till det paret igen. Är du tillräckligt fel borde den mänskliga egenskapen som din partner har kicka in, dvs att hon skäms för dig och i princip utesluta alla andra par. Funkar varenda gång. Och om ni nu mot all förmodan åker till det paret igen så skadar det aldrig att värdinnan har ett gott öga till dig. Borgar bara för att du kommer att få lite mer efterrätt än de andra förlorarna kring det runda men en aning utslitna köksbordet.

i nästa avsnitt (något motsägelsefullt) Spaning…

- Varsågod ta en bulle!
- Nej tack
- Ja men prova. De är nybakta av mig. Skitgoda!
- Nej tack jag är redan så tjock

Wtf?

Vafan betyder det? Att mina bullar dryper av fett? Att en tugga av Sugets paradbulle skulle utöka midjemåttet hos lallaren med 4 bälteshål? Och vadå “Jag är redan så tjock”? Gör jag en korrekt lägesanalys att om midjan vore lite tunnare skulle personen smörja bullen som aldrig förr. Hur fan kan midjans eller för all del kroppens konstitution vara det som är det avgörande för huruvida man hugger in på bulle eller inte? Vad är det för fel på faktorerna “sug” och “hunger”?

Och varför tackar man i så fall ja tack till fikat? Känner man inte mig bättre än att om man tackar jepp till fik innebär det att jag står till knäna med deg, jäst, smör och pärlsocker och bakar mig lycklig. Att då få höra frasen jag är så tjock…

..för fan!

Sjukbloggen…vad säger jag? Jag menar ju sugbloggen (haja febertopparna här) har gått och blivit sjuk som fasen. Smittar som attan.

Jahapp då var det dags för mig att insjukna i snor, hosta och feber. Hela klanen har fått sig en släng av “åh det är så synd om mig sjukan”, men givetvis är det mig det är mest synd om. Finns inte ett ipren, alvedon, citadon, metadon, megadron som hjälper här. Och vi ska inte snacka om näsdropparna. Fan min näsa droppar så att näsdropparna får akut existensiell angst. Den tyska sorten. Jag har långt kvar till babbel i yrsel men frossar i självömkan och funderar allvarligt på att upprätta ett testamente en gång för alla. När det är för sent så är det ju för sent som bekant. Bara så att ni vet…
Den enda trösten är att jag smittade ned hela flighten hem från Finland i fredags, inklusive idioten som trängde sig före mig vid avstigning på Arlanda, med slutet luftsystem och allt det där…

AAAAAAthhiiiishoooo/S

UPPDATERING 1: Åh….det är så synd om mig….

UPPDATERING 2: Åh….jag dör….

UPPDATERING 3: Liemannen…var e du? Svinga din lie för fan…åhhh….

3. UPPHANDLING
Ikeadagar kommer. Det är som en naturlag du inte kan hålla stånd emot. Det är som att försöka tackla en våg. Du har inte en suck. Trust me jag har försökt en gång och vågen skrattade åt mig. Jag hade svårt att se humorn eftersom jag var fullt sysselsatt med att försöka svälja så lite vatten som möjligt av Atlanten. Gilla läget och när du är på Ikea. Säg ja till allt, du har alltid möjlighet att ångerköpa skiten – vilket den bättre hälften gärna gör nu utan din medverkan.

Och skulle det vara så illa så att du säger ja till en vas som du vet måste ha en egen definition av begreppet existensberättigande och att du aldrig kan försvara dess existens på di..öh er skänck, så har du alltid gravitationen till din undsättning.

- Iiiiiiiiiiiiii…vad har hänt med vasen?
- Haja…jag satt i soffan och kollade på teve och plötsligt hör jag bara en krasch. När jag och huden hade återförenats så ser jag till min fasa att vasen rasat i backen och gått sönder i miljoner bitar. Det blev alldeles varmt i soffan och under ett par mikrosekunder trodde jag att jag hade skitit på mig, men insåg att det måste varit en jävligt flyktbenägen gas som drog iväg.
- Men…
- Helt jävla oförklarligt. Måste vara en koncentration av gravitationen just där vasen stod som drog ned den. Tror du att national Geographics skulle vara intres…
- Ska jag tro på…
- Ja jag har ingen annan förklaring…
- Jag tror nog att du har ett finger med här…
- Va! Anklagar du mig ! Varför skulle då jag vilja att vi köpte den på Ikea?
- Ja…det förståss..
- Precis…

IKEA erbjuder alla parwannabies i bästa upplevelseindustrianda mängder av möjligheter att bekräfta relationen och ju starkare den är desto dyrare blir till exempel kuddarna. Säg den förälskade som väljer kudden ”gosa lagom” för 25 spänn när han/hon kan välja ”gosa kela” för 179 eller varför inte ”gosa bättre” för 369 kr. Kudden blir till en ring och IKEA är kyrkan som förrättar vigseln. Du ser sällan ensamma människor på Ikea.

- Men mat kan man i alla fal köpa på närbutiken!
- Typ 7-eleven? Glöm det. Nu är ditt nya hangout coop, willys eller liknande.

Du kommer även att få lära dig kuponghantering. Tro mig. Kuponger är pengar du inte trodde att du hade. Köp 2 – betala för 1 innebär att du nu plötsligt måsta avsätta plats i frysen för mat du inte visste att man själv kan laga. Potatis är faktiskt förlagan till av pommes. Det visste du inte va?

I nästa vecka parmiddagar

Idag är jag på ruskigt ururselt humör.

Vadan detta Steffo lack? Varför det? Publiken kräver en anledning.

Fuck it! Jag behöver inte redogöra för orsak eller anledning.

Bloggosfären drar in häpet efter luft! Och tittar menande på varandra. Nu har någon skruvat åt syrefiltret lite för snävt hos gamle hederlige sugbloggarn, säger någon. Är det någon som har dämpande viskas det i leden. Någon föreslår viagra. En annan alvedon. En tredje Iprenmannen. Iprenmannen? Han kan man väl inte tugga. Nä men jag kanske kan få bitchslappa honom så kanske humöret återvänder.

Jaja…skyll er själva här är delar som får mig att sura ur. Och kom inte och säg lyxbrydsamheter.

Seg jävla natt: Hur svårt ska det vara för hjärnan att sluta spinna? Fan fortsätter det så här skruvar jag av hjässlocket och placerar den i huvudet på Runar. Det borde få den att fatta att det är en ynnesti att få vara i min skalle. Och att den ska vara jävligt soft.
Trist frukost: inge smör, inge ost, inge kaviar, inge marmelad. Te med torr bit bröd ! Jippi…
Milslånga jävla köer: Hur fan har folk råd med bilar? Hur kan det finnas så in i helvete många bilar på söder? Och vad är grejjen med att alla ska in i samma korsning samtidigt. Vad är det som händer där som är så jävla spännande?
Kaffet smakar inte: Hur svårt ska det vara att kombinera brända bönor och vatten till en förening som borde smaka “vakna upp”…men nähädå inte i min kaffebryggare.
Mjölken havererade: Så till den milda grad att jag hoppas att kojävlen som producerade det får taskig gräs de resterande dagarna fram till slakten.
Snuset är torrt: tydligen ska lockat vara helt slutet för att färskheten ska bibehållas
Skorna klämmer åt: dags att klippa tånaglarna alltså…
Datorerna låter som fan: de kan flyga till månen men inte göra ljudlösa datorer. Suck!
Det är torsdag: och det är mulet
Jag har gaser i magen: tre torra jävla bitar bröd och man har lika mycket gaser i sig som Rysslands samlade årsproduktion. Men till skillnad från ryssarna kan jag inte tjäna pengar på skiten.

Jag är på dåligt humör. Och det är inget bra dåligt humör – ni vet en sådan där bra dålig variant som man kan omvandla till något. En skön bloggpost, en skön sågning av någon myndighetsperson eller randomly pickad helpdesk, eller en sådan där man går ut på stan och stirrar folk stint i ögonen, eller om man till sin lycka hittar en sovande ko och smyga fram till och välta…

Jag såg en skitsnygg tjej på bussen på väg till jobbet som klev in med en “lever i storstad attityd”. En cappucino tall grande, en rykande färsk croissant samt en kanelstinkande bulle och smaskade sig igenom 8 hållplatser. Själv satt jag med en molnande hunger kryddad med ett uns avundsjuka och en nypa missunsamhet.

När hon mätt och belåten klev av bussen hade hon en pärlsockerbit hängandes i mungipan.

Jag sa inget…

- Theres a lot of you here babe, sa jag

*fla….smack*

sa det och det var ingen kyss. Eller ja jo det var det ju. Men inte en våt kyss av kyssvänliga plutande fuktiga läppar. Utan en kyss i skrevet som kan jag säga utan att överdriva drev mina små arvtagare innåt och längre in i kroppen. Totalt diametralt till vad de är ämnade att göra. Kulorna hängde på de med av bara farten. Påsen försökte göra sitt bästa den med men lyckades bara med ett misslyckat patetiskt fladdermus liknande flyktförsök.

Uttrycket “tom påse” fick en plötslig klar hemsk innebörd för mig.

- Va fan säger du, sade fotägaren till mig där jag stod dubbelvikt och medelst dold semaforering försökte vinka faran över till kulorna. Jag noterade även vilket var helt korkat att damen i fråga hade jävligt stora fötter, någonstans kring kvarteret breda stabila fyrtiosjuor.
- Ugh…, var allt jag lyckades få fram.
- Eru så jävla snygg själv!
- Öh…
- Jävla spink, sa hon och gled iväg.

Lärdom: coola raggningsfraser från coola filmer funkar inte i verkligheten…

2. PERSONLIGT PRONOMEN
Descartes sade ju “ergo cogito sum” eller något liknade som kort innebär “jag tänker alltså finns jag” förutom generalfelet att man inte kan dra faktuella slutsatser av emotiva antaganden bla bla bla… så var nog inte den gode Descartes speciellt gift. Förmodligen hade han en donna någonstans men han höll henne nog kort. Vilket gick an på den tiden. Med det var då det. Nu är nu och då var då. Dagens lektion är att du alltid ska komma ihåg att jaget kan upphöra med ens vid frågan “vart är vi på väg i denna relation” beroende på hur du svarar.

- Älskling, var är vår relation på väg?
- Öh…jag tycker vi lägger ned!

Konsekvens: du är du och ditt jag går härmed fri ( givetvis med en av konsekvenserna att du fortsättningsvis måste tillfredställa dig själv, å andra sidan är en positiv spinoff att du kan fortsätta samlande och kategroiserandet av vuxenfilmerna…)

- Älskling, var är vår relation på väg?
- Öh…vad säger du…ska vi inte ta och flytta ihop?

Konsekvens: du upphör med ens att vara du. Från och med nu är du vi. Vi ska måla om, vi ska möblera om, vi ska kasta ut din gamla soffa, vi ska skaffa krukväxter till balkongen, vi tycker verkligen inte att cykeln ska vara på balkongen längre, vi tycker att den där mysiga skjortan borde ges till de hemlösa, vi tycker att klädkammaren inte längre ska husera alla dessa bullriga datorer, vi vi vi…

Av detta vi följer givetvis att allt ditt är mitt och vice versa.

Det enda som är ditt är dina skulder.

Imorgon diskuterar vi upphandling

Häromdagen höll jag på att sätta gomseglet i halsen när jag zappade in på riksteve. Det var närapå att jag kastade upp mysgodiset när gabbe och dogge samtidigt (givetvis trotsandes) allt som heter smak, flärd, credd, stil, tonkänsla, känsla…

…våldtog mig och min familj i min… öh vår… soffa. Helt jävla oförberedd drar de igång en jävla förfest utan att vara inbjudna i mitt vardagsrum. Det var så så så..makabert så att till och med Lilleman frös till mitt i ett sponant skutt som spädsiar gör bara för att liksom. Jag såg på hans blick att där dog en del av hans lyckliga barndom. Jag noterade även att han kommer att hålla mig och frugan ansvariga någongång i framtiden för detta trauma. Det kommer inte vara någon tröst att vi också blev traumatiserade denna ödesdigra kväll.

Va fan! Kan inte teve varna för sådant här. I pecevärlden får man ju idiotinfo när man försöker stänga ned ett fönster “är du säker att du vill stänga fönstret”, varför kan de inte implementera detta i tevevärlden? Precis när man tryckt på den där ödesdigra knappen in till kanalen som hemsöks av Gabriel med poose borde i rättvisans namn?…nä inte rättvisa…utan bruttonationallyckans namn en varningsdialogsruta poppa upp.

VARNING SOM FAN!

Du är på väg till kanalen som gud glömde som visar körledaren som
borde vara glömd! Är du verkligen säker på detta!!!

förfest?

snarare förhud…