Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Mitt på huvvet

Såsade in på Saras blogg och garvade högt och länge åt när hon…äh läs själva förresten. Inte fan är jag någon jävla referator som gör jobbet åt er.

I alla fall det fick mig att minnas en snarlik sak som hände för några år sedan då jag hade vind i seglen, framtidstro, inbillning om att allt är rätt soft i alla fall och en vänskaplig inställning till måsar. Till skillnad från nu då jag har en något ansträngd relation till måsar.

Jag satt på e-fyran på väg hem från något event någonstans söderut i sportbilen jag hade lånat från syrran. Hon hade en Honda Civic, vit, spolers, fartränder, taklucka och allmänt åttitalstouch över det hela. Jag tror ta mig fan att jag spelade soundtracket till Miami Vice på kassetbandspelaren. Bilen hade allt ratt, snabbhet, attityd och en jävligt cool förare i mig. Vi satt där smetade några centimeter från asfalten och vrålade oss uppåt i landet hem till Stockholm. Det enda bilen saknade och även jag efter en stund var aircondition. Trots att jag hade tagit av mig den obligatoriska collegetröjan som alltid var nedstoppad i de midjehöga byxorna satt jag och svettades.

Och det är inte coolt att svettas.

Jag vevade ned rutan men ångrade mig genast då asfaltbullret dränkte de sköna tonerna till soundtracket av mitt låtsasliv. Plötsligt slog det mig att jag kanske kunde hooka av takluckan. Grejjen med takluckan var att det var inte en sådan där cool som man vevar bakåt som försvinner in i taket utan detta var modell något osmidigare. Man var tvungen att plocka isär hela skiten och lägga den i bakluckan. Men inte var det något styvt jobb inte. Jag behövde bara en plats att göra det på. Hos mig är tanke och handlig identiska. Jag tog sikte på den första m-platsen och sladdade in.

Hookade av takluckan och med ett “åh…hej” langade jag in det i bakluckan. Luktade mig omärkligt under armarna, rös till då kombinationen av några delar svett och några delar Brut slog till mitt luktcenter och klev in i bilen igen och körde vidare. Livet var nu jävligt bra. Jag spolade tillbaka bandet för att lyssna på den första låten. Jag tände en cigg och lutade mig tillbaka och sa “ahh…livet är jävligt bra nu” och knappt hade jag sagt det och dragit in en försvalig mängd nikotin i systemet föränn jag kände något blött smaska till på den begynnande delen av flinten dit hårstråna från sidan av huvudet inte riktigt räckte till.

Det här var långt innan jag hade lärt mig att säga “wtf?” så jag sa “vadnudå?” men med samma känsla som jag skulle sagt wtf. I hundrafyrtio kilometer i timmen vickade jag till backspegeln för att kolla om det gått hål på uppsidan av huvudet och huruvida min hjärna höll på att läcka och upptäckte till min grava förvåning en stor jävla hög fågelskit på huvudet. Långt bort hör jag ett “mo ha kra kra kra” och när jag tittade upp genom den öppna takluckan såg jag en skrattande jävla mås fladdra vidare några kilo lättare.

Hur stor är sannolikheten att
1. jag ska vara på e-fyran,
2. jag ska montera loss takluckan på den lånade bilen,
3. sitta i hundrafyrtio kilometer i timmen,
4. få en blaffa måskit
4.1 genom ett litet jävla hål
4.2 i en liten jävla bil
4.3 rakt på huvudet
5. av en skitnödig mås
6. och inte ha en servett tillhands?

Allvarligt vilka variabler måsta jobba övertid för att få något sådant här att överhuvudategt hända? Vad är oddsen? Törs jag säga att jag är ensam i Universum om detta? Och om så är det något att vara stolt över?

21 Comments May 31st, 2007 | Posted in Mutter |

Relationsexperten…eller dr. love. DEL 5

4. PARMIDDAGAR…

…är som bilbesiktning. Det gör ont. Det måste göras. Det är fruktansvärt onödigt. Det frestar på…och är allmänt ohemult®. Här är förberedelse A-O för att du en gång för alla ska slippa sitta kring ett runt jävla bord och behöva vara social med några du egentligen känner för att spöa upp. Och pressa dig igenom tre jävla rätter med rumsljummet billigt vin. Toppa kvällen med TP som ni givetvis förlorar därför att värdparet har hårdpluggat alla svar.

Duscha och rakvattna dig skitsnygg. Ta gärna ett svep med näshårstrimmern också. Hoppa in i en skjorta och slips som matchar den imaginära BMW´n. Far över till kvällens slagfält och sänd sedan på motpartens dam liiiite väl mycket. Titta gärna djupare i glaset än de övriga. En och en annan snabb flyktig blick ned i urringningen är inte heller fel eftersom koll på bröst aldrig jag upprepar aldrig under inga omständigheter alls får negligeras. Se bara till att göra det så snabbt så att några av de långsammare flyktiga gaserna imponerat skulle visslat åt din hastighet. Dra skitpinsamma skämt och se til att garva först, högst och längst.
Gör du allt detta (o)snyggt garanteras du att ni aldrig mer kommer att åka till det paret igen. Är du tillräckligt fel borde den mänskliga egenskapen som din partner har kicka in, dvs att hon skäms för dig och i princip utesluta alla andra par. Funkar varenda gång. Och om ni nu mot all förmodan åker till det paret igen så skadar det aldrig att värdinnan har ett gott öga till dig. Borgar bara för att du kommer att få lite mer efterrätt än de andra förlorarna kring det runda men en aning utslitna köksbordet.

i nästa avsnitt (något motsägelsefullt) Spaning…

3 Comments May 30th, 2007 | Posted in Funderingar |

Bullmannen

- Varsågod ta en bulle!
– Nej tack
– Ja men prova. De är nybakta av mig. Skitgoda!
– Nej tack jag är redan så tjock

Wtf?

Vafan betyder det? Att mina bullar dryper av fett? Att en tugga av Sugets paradbulle skulle utöka midjemåttet hos lallaren med 4 bälteshål? Och vadå “Jag är redan så tjock”? Gör jag en korrekt lägesanalys att om midjan vore lite tunnare skulle personen smörja bullen som aldrig förr. Hur fan kan midjans eller för all del kroppens konstitution vara det som är det avgörande för huruvida man hugger in på bulle eller inte? Vad är det för fel på faktorerna “sug” och “hunger”?

Och varför tackar man i så fall ja tack till fikat? Känner man inte mig bättre än att om man tackar jepp till fik innebär det att jag står till knäna med deg, jäst, smör och pärlsocker och bakar mig lycklig. Att då få höra frasen jag är så tjock…

15 Comments May 29th, 2007 | Posted in Mutter |

Håll er borta…

..för fan!

Sjukbloggen…vad säger jag? Jag menar ju sugbloggen (haja febertopparna här) har gått och blivit sjuk som fasen. Smittar som attan.

Jahapp då var det dags för mig att insjukna i snor, hosta och feber. Hela klanen har fått sig en släng av “åh det är så synd om mig sjukan”, men givetvis är det mig det är mest synd om. Finns inte ett ipren, alvedon, citadon, metadon, megadron som hjälper här. Och vi ska inte snacka om näsdropparna. Fan min näsa droppar så att näsdropparna får akut existensiell angst. Den tyska sorten. Jag har långt kvar till babbel i yrsel men frossar i självömkan och funderar allvarligt på att upprätta ett testamente en gång för alla. När det är för sent så är det ju för sent som bekant. Bara så att ni vet…
Den enda trösten är att jag smittade ned hela flighten hem från Finland i fredags, inklusive idioten som trängde sig före mig vid avstigning på Arlanda, med slutet luftsystem och allt det där…

AAAAAAthhiiiishoooo/S

UPPDATERING 1: Åh….det är så synd om mig….

UPPDATERING 2: Åh….jag dör….

UPPDATERING 3: Liemannen…var e du? Svinga din lie för fan…åhhh….

8 Comments May 27th, 2007 | Posted in Helvete |

Relationsexperten…eller dr. love. DEL 4

3. UPPHANDLING
Ikeadagar kommer. Det är som en naturlag du inte kan hålla stånd emot. Det är som att försöka tackla en våg. Du har inte en suck. Trust me jag har försökt en gång och vågen skrattade åt mig. Jag hade svårt att se humorn eftersom jag var fullt sysselsatt med att försöka svälja så lite vatten som möjligt av Atlanten. Gilla läget och när du är på Ikea. Säg ja till allt, du har alltid möjlighet att ångerköpa skiten – vilket den bättre hälften gärna gör nu utan din medverkan.

Och skulle det vara så illa så att du säger ja till en vas som du vet måste ha en egen definition av begreppet existensberättigande och att du aldrig kan försvara dess existens på di..öh er skänck, så har du alltid gravitationen till din undsättning.

– Iiiiiiiiiiiiii…vad har hänt med vasen?
– Haja…jag satt i soffan och kollade på teve och plötsligt hör jag bara en krasch. När jag och huden hade återförenats så ser jag till min fasa att vasen rasat i backen och gått sönder i miljoner bitar. Det blev alldeles varmt i soffan och under ett par mikrosekunder trodde jag att jag hade skitit på mig, men insåg att det måste varit en jävligt flyktbenägen gas som drog iväg.
– Men…
– Helt jävla oförklarligt. Måste vara en koncentration av gravitationen just där vasen stod som drog ned den. Tror du att national Geographics skulle vara intres…
– Ska jag tro på…
– Ja jag har ingen annan förklaring…
– Jag tror nog att du har ett finger med här…
– Va! Anklagar du mig ! Varför skulle då jag vilja att vi köpte den på Ikea?
– Ja…det förståss..
– Precis…

IKEA erbjuder alla parwannabies i bästa upplevelseindustrianda mängder av möjligheter att bekräfta relationen och ju starkare den är desto dyrare blir till exempel kuddarna. Säg den förälskade som väljer kudden ”gosa lagom” för 25 spänn när han/hon kan välja ”gosa kela” för 179 eller varför inte ”gosa bättre” för 369 kr. Kudden blir till en ring och IKEA är kyrkan som förrättar vigseln. Du ser sällan ensamma människor på Ikea.

– Men mat kan man i alla fal köpa på närbutiken!
– Typ 7-eleven? Glöm det. Nu är ditt nya hangout coop, willys eller liknande.

Du kommer även att få lära dig kuponghantering. Tro mig. Kuponger är pengar du inte trodde att du hade. Köp 2 – betala för 1 innebär att du nu plötsligt måsta avsätta plats i frysen för mat du inte visste att man själv kan laga. Potatis är faktiskt förlagan till av pommes. Det visste du inte va?

I nästa vecka parmiddagar

8 Comments May 25th, 2007 | Posted in Funderingar |

Grrr

Idag är jag på ruskigt ururselt humör.

Vadan detta Steffo lack? Varför det? Publiken kräver en anledning.

Fuck it! Jag behöver inte redogöra för orsak eller anledning.

Bloggosfären drar in häpet efter luft! Och tittar menande på varandra. Nu har någon skruvat åt syrefiltret lite för snävt hos gamle hederlige sugbloggarn, säger någon. Är det någon som har dämpande viskas det i leden. Någon föreslår viagra. En annan alvedon. En tredje Iprenmannen. Iprenmannen? Han kan man väl inte tugga. Nä men jag kanske kan få bitchslappa honom så kanske humöret återvänder.

Jaja…skyll er själva här är delar som får mig att sura ur. Och kom inte och säg lyxbrydsamheter.

Seg jävla natt: Hur svårt ska det vara för hjärnan att sluta spinna? Fan fortsätter det så här skruvar jag av hjässlocket och placerar den i huvudet på Runar. Det borde få den att fatta att det är en ynnesti att få vara i min skalle. Och att den ska vara jävligt soft.
Trist frukost: inge smör, inge ost, inge kaviar, inge marmelad. Te med torr bit bröd ! Jippi…
Milslånga jävla köer: Hur fan har folk råd med bilar? Hur kan det finnas så in i helvete många bilar på söder? Och vad är grejjen med att alla ska in i samma korsning samtidigt. Vad är det som händer där som är så jävla spännande?
Kaffet smakar inte: Hur svårt ska det vara att kombinera brända bönor och vatten till en förening som borde smaka “vakna upp”…men nähädå inte i min kaffebryggare.
Mjölken havererade: Så till den milda grad att jag hoppas att kojävlen som producerade det får taskig gräs de resterande dagarna fram till slakten.
Snuset är torrt: tydligen ska lockat vara helt slutet för att färskheten ska bibehållas
Skorna klämmer åt: dags att klippa tånaglarna alltså…
Datorerna låter som fan: de kan flyga till månen men inte göra ljudlösa datorer. Suck!
Det är torsdag: och det är mulet
Jag har gaser i magen: tre torra jävla bitar bröd och man har lika mycket gaser i sig som Rysslands samlade årsproduktion. Men till skillnad från ryssarna kan jag inte tjäna pengar på skiten.

Jag är på dåligt humör. Och det är inget bra dåligt humör – ni vet en sådan där bra dålig variant som man kan omvandla till något. En skön bloggpost, en skön sågning av någon myndighetsperson eller randomly pickad helpdesk, eller en sådan där man går ut på stan och stirrar folk stint i ögonen, eller om man till sin lycka hittar en sovande ko och smyga fram till och välta…

2 Comments May 24th, 2007 | Posted in Mutter |

Pärlsocker…

Jag såg en skitsnygg tjej på bussen på väg till jobbet som klev in med en “lever i storstad attityd”. En cappucino tall grande, en rykande färsk croissant samt en kanelstinkande bulle och smaskade sig igenom 8 hållplatser. Själv satt jag med en molnande hunger kryddad med ett uns avundsjuka och en nypa missunsamhet.

När hon mätt och belåten klev av bussen hade hon en pärlsockerbit hängandes i mungipan.

Jag sa inget…

2 Comments May 24th, 2007 | Posted in Mutter |

Raggningsfraser på film…

- Theres a lot of you here babe, sa jag

*fla….smack*

sa det och det var ingen kyss. Eller ja jo det var det ju. Men inte en våt kyss av kyssvänliga plutande fuktiga läppar. Utan en kyss i skrevet som kan jag säga utan att överdriva drev mina små arvtagare innåt och längre in i kroppen. Totalt diametralt till vad de är ämnade att göra. Kulorna hängde på de med av bara farten. Påsen försökte göra sitt bästa den med men lyckades bara med ett misslyckat patetiskt fladdermus liknande flyktförsök.

Uttrycket “tom påse” fick en plötslig klar hemsk innebörd för mig.

– Va fan säger du, sade fotägaren till mig där jag stod dubbelvikt och medelst dold semaforering försökte vinka faran över till kulorna. Jag noterade även vilket var helt korkat att damen i fråga hade jävligt stora fötter, någonstans kring kvarteret breda stabila fyrtiosjuor.
– Ugh…, var allt jag lyckades få fram.
– Eru så jävla snygg själv!
– Öh…
– Jävla spink, sa hon och gled iväg.

Lärdom: coola raggningsfraser från coola filmer funkar inte i verkligheten…

4 Comments May 23rd, 2007 | Posted in Mutter |

Relationsexperten…eller dr. love. DEL 3

2. PERSONLIGT PRONOMEN
Descartes sade ju “ergo cogito sum” eller något liknade som kort innebär “jag tänker alltså finns jag” förutom generalfelet att man inte kan dra faktuella slutsatser av emotiva antaganden bla bla bla… så var nog inte den gode Descartes speciellt gift. Förmodligen hade han en donna någonstans men han höll henne nog kort. Vilket gick an på den tiden. Med det var då det. Nu är nu och då var då. Dagens lektion är att du alltid ska komma ihåg att jaget kan upphöra med ens vid frågan “vart är vi på väg i denna relation” beroende på hur du svarar.

– Älskling, var är vår relation på väg?
– Öh…jag tycker vi lägger ned!

Konsekvens: du är du och ditt jag går härmed fri ( givetvis med en av konsekvenserna att du fortsättningsvis måste tillfredställa dig själv, å andra sidan är en positiv spinoff att du kan fortsätta samlande och kategroiserandet av vuxenfilmerna…)

– Älskling, var är vår relation på väg?
– Öh…vad säger du…ska vi inte ta och flytta ihop?

Konsekvens: du upphör med ens att vara du. Från och med nu är du vi. Vi ska måla om, vi ska möblera om, vi ska kasta ut din gamla soffa, vi ska skaffa krukväxter till balkongen, vi tycker verkligen inte att cykeln ska vara på balkongen längre, vi tycker att den där mysiga skjortan borde ges till de hemlösa, vi tycker att klädkammaren inte längre ska husera alla dessa bullriga datorer, vi vi vi…

Av detta vi följer givetvis att allt ditt är mitt och vice versa.

Det enda som är ditt är dina skulder.

Imorgon diskuterar vi upphandling

6 Comments May 23rd, 2007 | Posted in Funderingar |

Förhud hos Gabriel

Häromdagen höll jag på att sätta gomseglet i halsen när jag zappade in på riksteve. Det var närapå att jag kastade upp mysgodiset när gabbe och dogge samtidigt (givetvis trotsandes) allt som heter smak, flärd, credd, stil, tonkänsla, känsla…

…våldtog mig och min familj i min… öh vår… soffa. Helt jävla oförberedd drar de igång en jävla förfest utan att vara inbjudna i mitt vardagsrum. Det var så så så..makabert så att till och med Lilleman frös till mitt i ett sponant skutt som spädsiar gör bara för att liksom. Jag såg på hans blick att där dog en del av hans lyckliga barndom. Jag noterade även att han kommer att hålla mig och frugan ansvariga någongång i framtiden för detta trauma. Det kommer inte vara någon tröst att vi också blev traumatiserade denna ödesdigra kväll.

Va fan! Kan inte teve varna för sådant här. I pecevärlden får man ju idiotinfo när man försöker stänga ned ett fönster “är du säker att du vill stänga fönstret”, varför kan de inte implementera detta i tevevärlden? Precis när man tryckt på den där ödesdigra knappen in till kanalen som hemsöks av Gabriel med poose borde i rättvisans namn?…nä inte rättvisa…utan bruttonationallyckans namn en varningsdialogsruta poppa upp.

VARNING SOM FAN!

Du är på väg till kanalen som gud glömde som visar körledaren som
borde vara glömd! Är du verkligen säker på detta!!!

förfest?

snarare förhud…

11 Comments May 22nd, 2007 | Posted in Sugsaker |

Relationsexperten…eller dr. love. DEL 2

1. UTGÅNG
Glöm bokning av utgång med polarna fredag, lördagkvällar eller vilken jävla kväll som helst förresten, för att därefter fråga din käresta. Nosiriboba. Nono. Ajaj. För gnisselfri helg fråga alltid kärestan vad hon (läs vi) ska göra till helgen. Om möjligheten visar sig att du kan gå ut med polarna kan du framkasta det lite lojt, ungefär som att det är en uppoffring du gör.

Varken mer, varken mindre. Xtremt viktigt att inte spela över. Tänk inte Persbrandt här…tänk…tänk…vilken jävla annan skådis som helst. Keep it mellow. Vi snackar methodacting i dess finaste form till skillnad från Persbrandts mongoacting. Spelar du över riskerar du inte bara denna utgång utan många utgångar framöver.

Och när du är ute, glöm för fan inte att ha allt för roligt. Man skulle ju kunna tänka sig det motsatta, dvs att när du för en gångs skull får gå ut så ska du se till att komprimera ihop så mycket kul som möjligt som du sedan kan ta fram ur minnenas skrymslen när du (ni) hänger i tvättstugan vid mangling av lakanen. Men Glöm det! Du kan också slå dig i backen på att ställets snyggaste tjej kommer att ragga på dig. De luktar till sig att du är omöjlig och lagen om alltings jävlighet och den snygga tjejen konspirerar och raggar dig blå.

Och om du tycker att lagen om alltings jävlighet jobbar jour kommer det visa sig att kvinnan i fråga är före detta klasskamrat till din käresta eller hennes låtsassyster (de har ingen kontakt eftersom de har olika pappor och det visar sig även att din käresta inte gillar henne riktigt eftersom alla tycker att hon är så snygg- vilket hon givetvis är), för att inte tala om hennes (din kärestas) trauma som bottnar i att låtsassystern alltid fick leka med den finaste leksakerna.

imorgon tar vi upp det personliga pronomet.

2 Comments May 22nd, 2007 | Posted in Funderingar |

Relationsexperten…eller dr. love. DEL 1

- Men jag vill ha mina söndagar för mig själv
– Glöm det, sa jag vist. Vist som bara de män som vet att slöa pizza med hyrfilmsöndagar i en parrelation är bland det första som ryker, direkt efter den omsorgsfullt skötta och väl bevarade samlingen av vuxenfilmer. Och det sura med rykningen av vuxenfilmerna är att du kan inte gömma dem någonstans i hushållet. Du kan inte heller ge bort dem till någon singelpolare med det inneboende kravet att få låna dem när helst det passar (gräsänklingskvällar vill säga), då du inte vill att polaren ska få reda på vilken sjuk jävel du egentligen är.
– Så du menar att jag måste söndagspromenera bara för att soljäveln lyser?
– Jepp!
– Men solen lyser ju alltid någonstans!
– Och det gör att några jävlar alltid promenerar någonstans.
– Promenera? Gå alltså?
– Stalltipset här är att kitta upp i ett par liktåminimerade dojjer.
– Varför kan man inte använda bilen?
– Det är inte lika mysigt.
– Men det regnar ju för fan!
– Pjoska dig inte nu. Lite duggregn har väl aldrig direkt dödat.
– Jo mitt humör.
– Lite promenad kommer att göra dig gladare. Inget läge är oläge för en rask marsch i skogen.
– Även om jag är bakis alltså!
– Även om dina höfter gnisslar, huvudet bultar, och du ser tredubbelt så är det bara att ge sig ut och digga till koltrastens skönsång.
– Menar du att du vet hur den låter?
– Inte ens om du serverade mig en mille kalla skulle jag kunna skilja på ankans hesa krax eller gråsparvens mummel i skogen.
– Men du vet att det finns ankor, koltrastar och gråsparvar. Bara det är illa nog.
– Allmänbildad!
– Visst du allmänbildad.
– Glöm inte att handhållning är obligatoriskt.
– Hålla handen också? Och varför gör jag detta igen?
– Mantrat här är: sex, sex, sex, sex…
– Men jag gör det fan i mig under protest!
– Ja du, muttrandet är det enda du har kvar.

Nu förmodar jag att någon kvinna darrar till och tycker att jag är allmänt fördomsfull och att neandertallampan skiner ovanligt starkt över mig. Men jag vill bara försöka förklara för de mindre vetande männen vad som gäller, så att de bättre förberedda kan rida in i skymmningslandet vi kallar för relation.

Därför ordnar nu Sugbloggen® en liten kurs i hur man lyckligt hanterar transformeringen från livsläget “jag” till konstruktionen “vi”. Följ den spännande artikelserien “relationsexperten har ordet”, med start imorgon då vi diskuterar utgång

…to be continued alltså…

9 Comments May 21st, 2007 | Posted in Funderingar |

Lång jävla helg

gahhhh… jag hatar långa helger. Man kan inte göra något effektivt då. Folk är borta, man sitter i evighetlånga jävla köer för att hinna ut till någon gudsförgäten plats där man ska landa och ladda batterier för den stressande hemfärden och allt jävla skit som har hunnit samla ihop sig efter helgen som bara är panik, nu, pronto, basta och “har du inte hunnit kolla min mail ännu” och “fan du svarar aldrig i din telefon” och “det är mycket nu” eller “vi har stängt nu under kristihimmelfärdshelgen, välkommen åter på måndag“…

Vafan, till och med Internet saktar ned.

usch…nu fick jag panik. Jag lägger ned och åker hem och tuggar på viagra (eller menar jag prozac… ja vafan anything i pillerformat duger) och laddar mina batterier. Inte för att jag behöver det utan för att alla andra jävlar gör det.

8 Comments May 16th, 2007 | Posted in Mutter |

Låt fåglarna vara i fred…

Tänk dig själv att du kommer hem. Slänger av dig kläderna. Petar dig i näsan. Släpper den där brakaren som följt dig likt en skugga under hela jävla arbetsdagen och den därpå följande hemresan utan möjlighet till kvittblivning. Kastar i dig den micrade leftover middagen halvliggandes i soffan, spillandes på magen. Sjunger lite ansträngt med i Nelly Furtados “say it right”, ringer polaren, kollar lite mail. Surfar lite kanske på någon vuxensida…ja kort sagt är som folk är i allmänhet.

Finns det någon här som är av den åsikten att man helst inte vill göra detta odokumenterat? Och då menar jag av en observatör. Inte fan vill man att någon pervers jävel ska hänga i buskarna utanför fullkittad med anteckningsblock, kikare, vattentäta skor, vindförberedd jacka med en miljard fickor i och vattenflaska, med en digitalkamera med grym zoom och mörkershit…

kollandes…

 

ens …

 

minsta move?

Fågelstalker

En idiot hängades i busken är illa nog. Addera till det hans posse som alla sammankallas med snabba smsmeddelanden. Alla hängades i buskfan och med olika pock och lirk får dig att kolla ut genom fönstret så att de får skitfina bilder och filmer som de sedan kan langa upp på Internet, så att ytterligare andra freaks kan kolla på dig. När du petar dig i näsan, lägger den där brak…

Då vet ni hur fåglarna har det. De kallar sig fågelskådare för att i någon absurd mening rättfärdiga sitt beteende. Men jag säger bara att de är fågelstalkers.

Fan låt fåglarna vara ifred…

11 Comments May 16th, 2007 | Posted in Funderingar |

Miffomästerskapet

Hahaha…Sverige måste kvala in till nästa års schlager. Tolka mig rätt; jag tycker att the Ark är rätt så coola och jag tycker givetvis i sann nationalistisk anda att det är för djävligt att en stolt nation som fostrat Abba, Carola och Herreys (visst fan vann de? Om inte annat har de inget på denna eminenta lista att göra) ska behöva tampas med second hand nationer för att knipa till sig en plats bland de stora. Men under denna stora nationssorg skrattar i alla fall en person i mjugg. Hade jag haft lugg hade jag skrattat under den. Nu får jag nöja mig med att kasta den imaginära luggen och hänge mig åt ett litet ”fniss”.

Vad nu, susar det i skogarna. Steffo landsförrädare! Sugbloggen goes Östeuropa?

Nej nej! Var lugna. Andas ut. Langa upp en gulblå flagga och jag är bland de första att på amerikansk maner ställa mig upp och lägga handen på hjärtat och med min behagliga baryton utbrista i ett ”..väääänaste laaaaaand uppå joooord…”

Men att Sverige med the Ark i spetsen måste kvala in nästa år bevisar bara att det är dags för Björkman att erkänna att han inte har koll. Om inte annat vittnar hans frisyr om det. Först kom han sist för en miljon år sedan, sedan har han mage att dissa vinnaren i år med argumentet att hon har utseendet emot sig. Vafan om den principen hade gällt hade inte sugaren Björkman överhuvudtaget haft en chans att någonsin att få visa sitt anlete i teve. På bästa sändningstid. I riksteve. Vecka efter jävla vecka. Under alla dessa jävla deltävlingar.

Något stinker i lingonskogen och det är Björkman. Fan jag tror ta mig fan att han är allergiframkallande. Endast det kan förklara alla de utslag jag har varje gång han våldgästar mitt vardagsrum. Jag vägrar tro att det är nötchokladen jag inmundigar under dessa tillfällen.

Och vafan gjorde han i logen med the Ark? Snacka om olyckstalisman. Och så säger mister sellout himslef (för de som inte vet vem jag syftar till är det loosern Luuk) att Björkman är snyggare än vanligt. Och eftersom jag aldrig förstår hans “intelligenta ironiska humor” så vet jag inte om han menar allvar eller driver med oss. Och frankt; det skiter jag i. Luuk suger lika illa som jag är övertygad om att Björkman gör.

Och vad ligger bakom tesen att man i väst (läs Sverige…äh…jag menar läs media…äh jag menar skittidningarna…) tror att the Ark är mer kvalité än Ukrainas bidrag? På vilka grunder då? Fan jag är sur över att inte Ukraina vann – mest för att det då skulle det visa fjollan Björkman att när det gäller musik och tävling – släpp begreppet kvalité. Its all in the eye (ears) of mottagaren. Och Björkman är än idiot bland 250 miljoner lallare. Han expertåsikter är lika mycket värda som vilken imbecill amöbas som råkar ha en faiblesse åt det schlageraktiga. En annan sak som Ukrainas vinst skulle ha visat är den väg som denna freakshow egentligen borde slå in på. Miffomästerskap. Först Lordi ( ni vet bandet med den dåliga hyn) och därefter Verka Serduchka ( så galet dåligt så att det snuddar på gränsen till det visuellt absurda) och nästa år…kryp ur era källare alla freaks. Ni har en chans att terrorisera Europa på bästa sändningstid.

Kom ihåg var ni läste det först. Tills nästa år borde vi skicka Dileva. Han behöver inte ens ha en låt. Han kan bara sväva där. Han kommer förmodligen inte att vinna eftersom han kommer att framstå som en ytterst normal snubbe. Men i alla fall för att vi ska slippa kvala in nästnästa år.

Och kan någon förklara för mig varför Israel får rösta i eurovisionsschlagerfestivalen. Och vad är det för ett jävla namn. Hur många synapser i hjärnan på idioten som myntade det begreppet gick åt. Tillräckligt många för att kortsluta systemet får man hoppas. Men inte tillräckligt många för att utesluta länder som inte ligger i Europa. Och att Ryssland får vara med är ju också jävligt märkligt med tanke på att 90 procent av landet ligger i Asien.

Och hur kan det komma sig att det är ok att Tyskland, Frankrike och England som aldrig lämnat in ett enda vettigt bidrag ( jag vet att detta låter som om jag har toppkoll på schlagern genom tiderna men jag grundar det enbart på det faktumet att inget av dessa länder någonsin har levererat en endaste artist som man rimligtvis kan gilla)..

– Men Rolling Stones! då muttrar någon i leden.

Ja what about them? Hur länge kan man rocka? Hur många gånger ska de ut på sin sista världsturné. Har de gjort en enda låt någonsin som är minnesvärd? Dags för gubbarna att lämna in rockarna en gång för alla. Jag tror ta mig fan att de kommer att sista-världsturnerna-sig genom nästkommande istid. Oj nu kom jag av mig…

Öh…va fan var jag nu. Tyskl…ja just det dessa 3 nationer får alltid vara med i finalen för att de har köpt platser. Hallå! Hur fan kan det tolereras. Eller vänta! Är det jävligt subtil ”fuck you europe” som de signalerar. Endast det kan förklara alla de likvakor de producerat på scenen genom åren. Vad är grejjen (sorry Emanuel…känner ett annalkande varumärkesintrång här) med flygplan-konceptet som tedrickarna ställde upp med?

Och till sist…varför ska varenda jävla poänguppräknare berömma värdlandet? Hur många gånger ska vi behöva höra frasen “thank you for a wonderful show”. Och varför ska de envisas med “hello helsinki, this is belgrad calling…”

9 Comments May 13th, 2007 | Posted in Funderingar |

Till alla kvinnor

Det suger verkligen att inte kvinnor åtnjuter samma rättigheter som män på denna planet.

Ska det vara så jävla svårt att komma överens om lika lön för lika arbete?

– Hörru chefen! Jag ser här att Lenita tjänar 30 procent mer än jag
– Jepp!
– Men va fan. Vi har ju samma arbetsuppgifter!
– Jepp
– Så hur motiverar du att jag har mindre i lön?
– Du får avdrag för att du har en balle.
– Va!
– Så ere. Alla med pung och balle tjänar mindre.
– Vi är ju människor allihop!
– Man kan ju tycka det. Men du vet väl att ditt kön är mindre värt. Tradition serru. Inget jag kan ändra på.
– Men jag kan väl för fan inte rå för att jag föddes som man…

Det värsta är att de som beslutar och fortsätter att cementera och vårda denna sjuka inställning skulle ge bort halva handen för att få lägga händerna på några av huggen som de anser är mindre värda…

Jävla idioter.

Nedan en tribut till några starka kvinnor i historien. Ghandi, Mandela, Churchill mfl har fått nog med publicitet och credd för sina insatser. Dags att påminna om att det finns ett kön till med minst lika starka personligheter som förtjänar credd. Och glöm inte alla andra som varje dag överlever i en värld där de anses vara mindre värda.

Hur många män hade accepterat det?

10 Comments May 12th, 2007 | Posted in Politik |

Bulldogsanda

Livet är bra jävla lustigt.

Förr när jag var tvungen att gå upp klockan 04.50 varje satans morgon så hade jag ett okontrollerbart behov av att gå ut varje kväll. Ju senare jag kom hem och ju fullare jag blev desto bättre. Om jag också likt snigeln var tvingad att hitta en undanskymd vrå på jobbet för att i akt och mening stjäla till mig en gnutta betald sömn desto bättre. Man sover aldrig så bra som när man har betalat. Det är om inte annat statligt anställda ett bevis på.

Mitt motto var ”Ahh… jag e ett vrak idag. Se den glåmiga hyn. De rödsprängda ögonen fint ackompanjerande de påsiga påsarna under ögonen. De darriga händerna som slutar i de nariga, näringsfattiga naglarna. Det livlösa håret som medelst konstgjord spray står rakt upp (förmodligen fortfarande skärrat från gårdagens chockartade insikt att den där snygga hon var en han). De frasiga uttorkade läpparna. De gula oborstade tänderna. Den röda kroken mitt i ansiktet som svagt påminner om formlös potatis. Den torra tungan som känns som om tusen elefanter har stampat fyratusen fötter på för att därpå dra den över en jävligt sandig öken och den sura odören ur munnen som påminner om en mindre stads samlade sopmängd under ett år komprimerad i en och samma kropp”

– Vad Fint! Jag måste ha haft en toppenkväll igår. Dags satt koja en stund.

PANG! Ned med huvudet i första bästa bord och in i den inte allt för obekanta medvetslösheten.

Är det så idag? Nix. Njet. Nope. Inte en chans. Inte en skugga av en chans att det förhåller sig så. Frågan som genast poppar upp är ”Varför är det så?”

Jo. Jag har ingen lust längre. Lust att gå ut. Det är tråkigt ute på klubbarna. Folk är dumma i huvudet. Kan inte bete sig normalt. Och inte fan är det kul då. Vem fan har lust att gå ut då? Inte jag inte.

Jag minns när ett kötthuve knuffade till mig på krogen sist jag var ute så att jag spillde en försvarlig mängd bira på golvet och när jag vände mig om för att ge honom en ond blick och ett högt ”hrmf” uppbackat med rynkade ögonbryn, så förekom han mig med ett ”men va fan se dig för din jävligt ouppfostrade miffo”. Jag vet inte vad som chockade mig mest. Att någon använder miffo på riktigt år 2007, den uppenbara brist på insikt att det var han som knuffade till mig eller frånvaron av korrekt grammatik. Och vid ett annat tillfälle…

Nu har jag tappat tråden…var var jag? He he…jag har inte tappat någon tråd alls utan vad jag har tappat är lusten till vilda utgångar. Är det inte så att man kan gråta? Detta måste vara en av vår tids största tragedier, något i stil med Romeo och Julia eller den där konstiga pricken Macbeth. Om man betänker det faktum att för att få tag på Steffo förr, så var man tvungen att leta bland ölsejdlarna på någon nattklubb eller rökig krog mot det aktuella läget som nu råder då jag lättast nås inte som man kan tro på mobilen, utan hemma i lägenheten uttråkat skyggandes bakom fördragna gardiner i ett par utslitna träningsoverallsbyxor med fötterna skönt nedstuckna i ett par för stora tofflor, kan man då annat än dra den slutsatsen att det nog var bättre förr?

Livet är surt och puckeljävlaryggigt. Men det hindrar inte mig. Jag smög ned till en läkare och sa som det var. Att jag har problem med mitt nattliv.

JAG: Jag har problem med mitt nattliv herr doktor!
DOKTORN: Skulle du vilja precisera dig lite mer?
JAG: Vad finns det att precisera. Problem! Nattliv.
DOKTORN: Du har alltså problem med ditt nattliv?

Här frågade jag doktorn om hade en bror eller släkting som hette Alban. Han frågade mig då vad jag antydde och jag sade Åhh…ingenting, men för allas bästa skulle det vara bra om han visade mig sitt diplom och då frågade han mig om jag ifrågasatte hans certifikat på väggen och jag sade inte alls men att jag gärna skulle vilja styrka det med ett leg eller liknade och då viftade han fram ett som där det stod att han var allmänpraktiserande läkare och jag sade fint och han frågade mig då om jag var nöjd nu och jag sade jag sa ju fint nyss men att jag också skulle uppskatta om han kunde sluta upprepa allt jag sade som en förbaskad papegoja och då uppkom naturligtvis frågan vad jag menade med det och då svarade jag att ville jag ha en papegoja så skulle jag ha glidit in i en djuraffär och införskaffat mig en papegoja men nu var jag i behov av en läkare och det var därför som jag ville se hans legitimation för jag ville vara säker på att det jag betalade för var en diagnos ställd av en läkare och inte av en förbaskad papegoja varpå han sade säger du det och jag svarade att det var det jag just sade, varpå han frågade vad Alban hade med det här att göra vilket jag replikerade med säg det du, du är ju läkare som han.

Förbaskat pinsamt förstås, men mitt andra motto är: står skåpet snett så måste någon ställa det rätt.

DOKTORN: Med risk för att bli beskylld för att vara en papegoja undrar jag om du med frasen, nu citerar jag ”jag har problem med mitt nattliv” då menar att du har svårigheter med sömnen?
JAG: Vad jag menar är det att jag inte tycker att det är kul att gå ut längre. Det är tråkigt och tristess är förutom sin innehållande tråkfaktor, även stressande för mig.
DOKTORN: Det händer även de bästa.
JAG: Vad ordinerar ni mig, herr doktor. Vad fattas mig och mitt liv?
DOKTORN: Nej, nej nej det är inget fel på oss. Vad vi behöver är lite mer sann bulldogsanda. Vi måste ta oss i kragen och gå på krogen. Även om det tar emot aldrig så lite.
JAG: Få se om jag har fattat oss rätt…
DOKTORN: Oss?
JAG: Ja. Ni sa ju precis vad vi behöver…
DOKTORN: Korrekt. Men det är doktorn som talar i oss-termer. Inte patienten. Vårt privilegium.
JAG: Så jag kan inte säga oss?
DOKTORN: Hur skulle det se ut? Nej kommer inte på fråga.
JAG: Ok. Jag börjar om . Få se nu om jag har fattat mig rätt…
DOKTORN: Nej dig
JAG: Jag sa ju det
DOKTORN: Du sade mig och menade dig. Men du ska säga dig och mena mig. Jag är doktorn du är patient.
JAG: Men va fan!
DOKTORN: Så ja! En gång till. Se till att få till syftningen korrekt. A och O vid sådana här tillfällen.
JAG: Få se nu om jag har fattat ..mi…dig rätt. Vi ska…
DOKTORN: Jag
JAG: Sorry…Jag ska A ta mig i kragen och B ha lite mer sann bulldogsanda. Har jag tolkat oss…jag menar er korrekt, herr doktor?
DOKTORN: Mer än rätt. Jag skulle vilja säga att vi har tolkat oss korrekt. När vi känner tråkigheten komma smygandes skall vi se den i vitögat och med barsk stämma säga att vi har kul. Faktum är att vi inte har haft så här kul förr och då ska vi se att tråkigheten krullar ihop sig i kanterna och likt en avlöning med ett skrämt pip försvinna bort i kulisserna.
JAG: Tack herr doktor! Jag börjar få tillbaka livsgnistan bara genom att lyssna till er. Hur kan man tacka er?
DOKTORN: Vi föreslår också att vi går ut redan ikväll. Börja gärna på en kvarterskrog och när vi sedan känner oss lite starkare kan vi ta oss an djärvare mål och nattklubbar. Fast jag är av den bestämda åsikten att vi ska ta och vänta lite med svartklubbarna.
JAG: Tusen tack. Jag drar till krogen redan nu.
DOKTORN: Det där är sann bulldogsanda!

Jag måste här erkänna att en och en annan tår rullade ned för min kind och min stämma var omanligt bruten när vi tog farväl av varandra. Är det så konstigt? Jag hade precis mött den man som återställde mig och mitt självförtroende tillbaka till dess glansdagar. Vilken klippa.

Nuförtiden darrar mina händer än en gång på ett tillfredställande vis, vilket får min frugala fil att vara välskakad varje morgon, och mitt huvud molar på som aldrig förr. Hyn är fantastiskt glåmig och ögonen rödsprängda. Jag är botad!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

7 Comments May 11th, 2007 | Posted in Svamp |

Footloose

Fan idag är mina händer insmörjda med Aco Soft Foot Lotion. Vilket får mig att inte vilja skaka hand med folk. Och med tanke på att det i mitt arbete ingår en hel del heltidshandskakande är det ingen hit att bara lojt nicka med huvudet när de prominenta gästerna smyger in i mitt kontorsrum. För att inte tala om den obligatoriska kvällstajjan. Hur upphetsande är en hand som stinker fot liksom?

Vad är skillnaden mellan aco soft foot och aco hudlotion? Nu är det sådär igen. För mycket valmöjligheter i livet. Varför kan det inte finnnas enbart ett märke? Aco hud bara. Som är applicerbart på kroppens alla torra uthang? Aco Hud® – för torrt folk.

Lite blåvitt liksom. Men nähä då. Vi heter Apoteket och ska strömlinjeforma oss med konsekvens att jag står där förvirrad och hookar in på aco foot, aco hudlotion, aco nagelbandskräm, aco ögonbrynsfett, aco läpplypsil.

Gahhhhhhh!!!!

5 Comments May 10th, 2007 | Posted in Mutter |

Stealthbloggaren är…

i farten igen….

mohahahaha

3 Comments May 9th, 2007 | Posted in Sugsaker |

Dagens klockan 3

…fika. Bara så att ni vet hur bra jag har det om dagarna.

Mmmmmm

och jag kan försäkra er om att jordgubbarna var smaskens, vindruvorna (gröna och svarta) var utsökta, kaffet av världsklass, cocosrutorna en gastronomisk dröm och äppelkakan något som tönten Jamie Oliver skulle ge bort sitt förkläde för att kunna komma i närheten av…

Hur var er fika? Ljummen med en dåligt konfigurerad delicatodammsugare va?

mohahahahaha….

9 Comments May 9th, 2007 | Posted in Sugblogen Approved |