Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Sugbloggen® fortsätter med konceptet “idiot konversationer på ett kontor“.

- hörru jag har inget att skriva om
- i den där korkade serien va
- vadå korkad
- ja vem fan tycker att kollegesnack är roligt
- men det handlar inte om att det är roligt
- ja jag tycker inte att det är roligt
- jag säger ju det
- ja kul är det inte heller
- jag har aldrig sagt att det är kul
- faktum är att det är skittrist
- du är trist
- är du så rolig då
- roligare än dig
- kolla jag skrattar
- det gör du ju inte alls
- nä…så rolig är du
- är du så jävla rolig själv då
- roligare än dig
- haha
- kolla du skrattar ju
- jag bara fakar
- oh så lustig du var då
- lustigare än dig

På fredagarna är stämningen en smula ansträngd på kontoret. Tur att helgen infaller så att man kan ladda upp batterierna och smutsa ned världen med nya blixtrande samtal…

Fyfan för att behöva leverera den kommentaren. “Vi kan inte göra mer. Jag lovar däremot att x inte behöver lida!”

Anhörighetssamtal. I jakten på vuxenpoäng är detta inget jag finner vara något att eftersträva. Det finns inget vettigt man kan säga. Eller göra. Som utomstående i ett sällskap av plötsligt sörjande anhöriga. Att då ha det som yrke att behöva droppa det är ingen promenad i skogen.

Det vore en sak om det var ett pucko man vårdade som man inte hade mycket över för – annat än plikten och chefens vakande öga över sig. Kanske fuskar man med mängden morfin eller väntar liiiite extra innan man reagerar på klockan men inte mer än så.

Men tänk de som man gillar. Personer man bokstavligen talat har arbetet med som ändå beslutar sig för att lägga ned. Ibland självmant och i en del fall med lite benäget bistånd av någon mortal historia. Fyfan. Och tänk när det är barn med i bilden.

När jag går hem för dagen rensar jag mitt skrivbord och stryker ett streck över dagens göromål men hur fan hanterar man om Benny – killen med guldleendet inte finns på sin plats imorgon. Rummet är tomt. Alla vittnesbörder om hans existens finns bara kvar i huvudet och i en liten låda bredvid sängen. Och så tycker jag att mina arbetsdagar suger och att ingen förstår mig…

Heder för fan! Jag förstår att ni spelar golf då och då…

[tags] anhörighetsamtal, läkare, sorg [/tags]

Ahh…dessa gossar var de som fick mig att hosta upp en surt förvärvad sommarlön för att hookka upp en Ibanez Iceman – enligt undertecknad en av världens finaste gitarrer. Sen att den inte lyckades med löftet att göra mig till en världsbrömd firad superstjärna får väl ses som någon form av kontrakts och löftesbrott. Hur som helst är den straffad och ligger nu längst in i garderoben där mina andra drömmar ligger begravda…

Paul Stanley! Vilken stjärna!

Johnnie och Mattias är coola.

Speciellt Johnnie med den sköne dielakten. Får mig att glömma Babbens trista sabotage av en annars cool dialekt. Fan om jag fick välja dialekt jag skulle vara tvungen att likt en dålig andedräkt bära med mig för resten av livet skulle jag lätt välja gåtlendske. Kanske skulle man ha en chans att styra upp Jåsefein också. Kanske skulle vi sjunge en duett påe småtimmerne å dele ute fine julekläppe till de hejmlöse….

Kolla nu är det sådär igen. Handen skriver, tankarna drar iväg och den röda tråden stannar upp med ett:

- Wtf! Vad handlar det här om? You got me lost vid Johnnie. Skulle inte vi såga det där lille skrikande jonet från igår?
- Öh…ja det skulle vi ju…
- Vadan detta snack om dialekter då?
- Ja vae faen..
- Lägg av. Du e söderkis. Lägg ned det där taffliga dialektförsöket. Fan fick en gotlänning höra dig skulle hela ön mangrant göra uppror!
- Jaja…

Ok. Röda tråden vinner väl. Programmet som sådant är rätt soft. Eftersom man är lite av husets handy-man får man lite coola tips som stöts och blöts för att slutligen begravas eftersom jag inte orkar vara så där noggrann som proffsen Jompa och Matte. Men och nu kommer det. Vad är det för fel på det där lilla Jonet? Igår var de hemma hos Schulman som jag av ren och skär avundsjuka dissar rakt av och sabbade ett helt rum. Jag trodde inte att jag skulle få sympatier för denna före detta bloggare med en sällan sedd stiff upperlipp men ta mig fan om jag inte sympatikastade iväg en tanke. Till och med frugan som tycker att Shulmans är överreklamerade reagerade med ”Stackars satar. Driver han med dem? Om så vad är det lustiga?”.

Vad är grejen med att dra upp golvet upp på väggen och taket åt motsatt håll ”ja då ser rummet ut som om det har vridit sig kring sin egen axel. Detta är Shulmans eget lilla universum..” pöste Jon som inte vet vad inredning är om det så kom och nafsade honom i benet. Allting handlar om att han ska verka så hipp, cool, nytänkande och fräck. News: Du är bara korkad och har inget sinne alls. Varken för detaljer eller sunt.

Vafan! Det är inte lustiga huset på Gröna Lund du inreder! Och sedan vad är grejen med att limma fast papper på golvet ” ja…så att det ser ut som om pappren har runnit ut från bokhyllan….det ger en så kreativ miljö..” Nej ditt pucko! Det ger bara intryck av stökigt jävla rum. Varför limmar du inte upp bananer i taket för att ge intryck av det vilda för då? Ärthjärna! Och den där förvirrade jävla bokhyllan sen med sneda plan ”vem har sagt att hyllplan ska vara raka”, säger puckot. Jo fysiken och det sunda förnuftet! Vad sägs om det?

Och det lustiga i kråksången är att när Mattias och Johnnie har byggt något så är det rätt ordentligt gjort. Hårt borrat in i väggen i MDF material. Hade det varit fuskaren Timell hade man bara behövt ge skiten en ond blick så hade det rasat ihop. Och då ska vi inte snacka om träsktrollen i teve 3´s gamla koja slott skit för de hade väl bara tejpat ihop skiten och bett den lilla hunden inte voffa i närheten av hyllan…

Och vad är grejen med den vrålande rösten! Du är i teve, det finns mikrofoner använd normal jävla samtalston vi hör dig ändå! Trots att muteknappen är intryckt!

Jag tyckte synd om Schulmans. Det trodde jag var en fysisk omöjlighet men allt som behövdes var bara ett litet jon på speed för det. Priceless när Karin droppar kommentar ”in med polackerna nu” sekunden efter att Jonet vrålande stängt dörren…det om något visar vad hon tycket om Jonets inredningsdesigns kompetens…

[tags] alex schulman, karin schulman, johnnie och mattias, inredning, kanal 5, timell, room service[/tags]

Sugbloggen® fortsätter med konceptet “idiot konversationer på ett kontor“.

- Har du matlåda med dig
- Jupp
- Fan också
- Pasta gratäng
- Åh…kan inte jag få den? Jag betalar en pizza åt dig.
- Hmm…valfri pizza?
- Självklart!
- Ok. Deal! Då vill jag ha…
- Vänta tror du att jag ska gå ut och köpa den åt dig?
- Ja självklart!
- Då kan jag ju lika gärna köpa en pizza själv ju
- Ja du kan ju det
- Men va fan!
- Mmmm…köttfärs och extra god ost
- Taskmört!
- Hälsa pizzakillen

[tags] kontor,  idioter,  konversationer,  mötet, käk, matlåda, pizza [/tags]

Hur kul är det att upptäcka att man av två personer är den som majoriteten i rummet direkt skulle rösta ut? Att man är pesten och koleran?

Att man är den som går under följande beskrivning är allmänt känt:

- du vet Stefan
- vilken Stefan?
- han som är inte så snygg, inte så smart men ganska schysst
- jasså Steffo
- precis… jo han i alla fall… bla bla..

…och något jag gärna bjuder på. Med tanke på att mitt självförtroende är den bas allting lutar emot spelar inte snack bakom ryggen någon större roll.

Jag är ingen Brad Pitt när det kommer till looks, men slår mig heller inte slätt i ett sällskap av alldagliga män. Skulle jag kontaktannonsa skulle jag beskriva mig med “trevligt utseende“, där det trevliga står för minimal benägenhet att utföra ritualmord och utseende för ett ansikte med ögon näsa och mun.

Häromåret var jag ute med en polare, som enligt en enad tjejkår var “så jävla snygg“. Vi barhoppade och på varenda ställe zoomade tjejjerna in honom. De kom fram i flockar, log, flörtade, kastade med håret och allt. Det var två superpumor som stack ut ur mängden och kollade in oss. Jag ba:

- oh… hörru! kolla alla spanar på oss
- jo jag vet
- men kolla de där två. vilka fjädrar i hatten!
- ja de ser väl okej ut
- men va fan låt oss styra upp
- kan vi inte bara ta en bira
- men schyssta
- ok

Han gav dem ett leende och samtalen kickade igång. Precis som när Jesus gav de spetälska en blick o allt blev bra. Bägge brudarna satt som klistrade vid hans lappar. Jag försökte snacka med en av dem men det var som att snacka med en astralkropp. Jag drog vitsar, log som om jag var definitionen av ett leende, droppade Platon och Hume, bananernas besynnerliga krökningsvinkel och fan o hans faster.

Ingenting funkade, givetvis.

Jag var som en obehaglig odör. De rynkade på pannorna trots att rynkor är fyfy för snygga tjejjer, skrattade ansträngt åt one-liners som skulle gjort Eddie Murphy ekonomiskt oberoende. Jag var som den lilla flugan som knuffades undan av de större flugorna vid en supersnygg skitkorv.

Jag var bara en ful attiralj på en annars okej möbel. Det skeva benet. Det där benet som man ställde innerst mot väggen. Så att ingen ser det defekta. Till och med bartendern visade ovilja för att jag verkade störa sällskapet. Innan han hann komma fram och mumla klassikern “jag tror att det är bäst om du sätter dig där borta och inte stör gästerna…“, reste jag på mig och gick ut ur baren och hur polarens liv.

Vi umgås inte idag av ett enda skäl: Jag vägrar spela den andre fula fiolen.
[tags] ful polare, snygga brudar, bar, Jesus, Eddie Murphy, Brad Pitt [/tags]

Sugbloggen® tar ett nytt grepp och börjar från och med nu med konceptet “idiot konversationer på ett kontor“. Varje dag …öh…varje vardag vill säga, när jag är på kontoret publiceras en rykande färsk korkad konversation som bara egentligen till sin natur är misshandel av sunt förnuft och mötet mellan människor.

- fan jag har huvudvärk
- jag hade det i förra veckan
- vill man höra en sådan kommentar med en huvudvärk?
- ja vadårå?
- hur kan det hjälpa mig att veta att du hade huvudvärk förra veckan?
- du kan trösta dig med att veta att jag också led förra veckan
- jag tänker blogga om den här konversationen
- javisst gör det
- ja jag gör det
- ja och?
- då gör jag det
- vem hindrar dig?
- kolla bara

[tags] kontor, idioter, konversationer, mötet, huvudvärk [/tags]

Det här med att rodna. Vad ska det vara bra för? Varför ska min kropp promt vara med och signalera för hela omvärlden att jag tycker att något är jobbigt, pinsamt eller stressande. Vafan! Lite pokerfejs kunde man väl kräva av naturen?

Det är en sak att ha ett mindre svettflöde under armarna för det kan man dölja med medhavd kofta. Och har man hockat upp Absolut Torr från Apotekets fina utbud av kroppsvårdande produkter, kan koftan till och med vara skittunn. Ni vet sådär tunn så att den bara syns i ett visst ljusläge. Så där tunn som vi män vill egentligen att alla tjejkläder ska vara. Men blodets iver att rusa upp i ansiktet och fläckvis markera röda flammiga blaffor längs med halsen… va fan handlar det om? Och verkar man vara en frisk man i sina bästa år och med de bästa avsikter om man kliver upp på presentationspodiet iklädd kofta och rånarluva?

Om man nu skäms av situationen varför drar inte blodet iväg från fejset? Det skulle jag ha gjort. Bort från faran. Men nädå…vi ska fram och lägga oss i. Ju mer blod desto rödare och skärare ton. Ju mer skärare ton desto mer stress. Ju mer stress desto rödare blod…Moment 20 jävla två.

Usch nu blir jag sådär upprö(r)d igen…

En del människor borde ha med sig egen medhavd varningskylt att sätta på toadörren efter det att de förättat ett av naturen och biologins märkliga överenskommelser. Dvs att det som kommit in ska ut för *host* ädlat. Eller som vi i vänskapsföreningen Gastronomernas Fiender säger “Klump in klump ut”…

upptaget
ledigt

…och så skylten som varnar oss andra dödliga, efter väl utfört värv…

“biohazard”

…eller svaret på som vem vinner kampen mellan Volvo st(rids)ationsvagn (coopkasseanpassad) eller det trendriktiga företaget Apple vid en battle. I ena ringhörnan ipod classic och iphone i den andra en något ärrad Volvo som inte backar för mycket. I mitten Steffo fint och pricksäkert manövrerandes bilen över en liten 7-eleven platspåse där Apples produkter var förvarade…

Fråga mig om jag tycker att denna dag och vecka börjar bra när jag kommer in till kontoret och ser en påse jag känner igen liggandes på parkeringen. Nu vet jag varför jag inte kunde hitta ipoddarna i lördags. De låg ju och chillade här. Fan vad de måste ha frusit.

Den enda trösten i kråksången är att musiken som är ett par års koncentrerat nedladdande från otal olagliga siter finns kvar i macen.

nåja..vad är väl en bal på slottet…

UPPDATERING eller Kommentarer från Kollegor:

- Du skulle haft titeln “Hårdtest av ipod!” istället för kapitalförstöring…hahaha…

- Hur fan bär du dig åt?

- Kan man säga att du kommer att få en tråkig jul…hehehe

- Du skulle vlija backa bandet nu va…hahahah

- Steffe vad säger du om det här som slogan “Förbjud dubbdäck! Skadligt för ipod!”

[tags] ipod classic, iphone, ipod, imac, apple, volvo, stationsvagn, nedladdning [/tags]