Sugbloggen är landets roligaste blogg!

…Erik och Eric visar att deras företag ska man kanske akta sig för att anlita…

På deras fruktansvärt fula hemsida står att läsa bla “erbjuder företag och organisationer snabb och kostnadseffektiv marknadsföring mot specifika målgrupper“. Kan man av detta uttyda att de inte avser den nya moderna människan som kan blogga på sin fikarast istället för att pressa in en kanelbulle i käften?

Eller är det egentligen ett genialiskt marknadsföringsdrag – att fota en anställd, hoppas att denne går till media så att man får maximal publicitet -och att en massa bloggare skriver om detta? Jag hade kunnat tro detta om de hade haft kompetensen att bygga en hemsida som inte ser 1900 tal ut. Hur ser då deras broschyrer ut? Dessutom har de glömt att ta bort namnet på den de precis har kickat! Inte ens att hålla sin hemsida uppdaterad kan de göra rätt *hu*

Bloggar åsikter om Compro, sparka anställd, blogg, marknadsföring, lallare, sugbloggen
yttrandefrihet bloggosfären

Jag hatar när någon säger sådär och försöker spela viktig. Det handlar bara om prioriteringar. Det vet vilken projektledare som helst som gjort 5 p i “projektledning för en vinnare”. Men allt som oftast så händer det att undertecknad drabbas av denna attack från alla håll och kanter som kräver sin beskärda del av undertecknads viktiga tid.

Det är helt enkelt mycket nu.

Mycket höst, mycket matlagning, mycke många skogspromenader, mycke blöjbyten, mycke lämna på dagis, mycke “har du skrivit den där rapporten än?”, mycke “min dator har hängt sig”, mycke “du som kan detta”, mycke många bloggar man inte hinner hänga på, mycke krånglande jävla Nokia synkroniseringstjafs, mycke irriterande korrupta bloggposter i telefonen som inte kan langas över till bloggen vilket innebär att undertecknads blogg haltar en smula, trots att det finns poster för en miljon år till men eftersom jag drivs av ett oresonligt hat emot allt som inte fungerar ska jag först bara lösa skiten även om det vore enklare att bara skriva om 30 000 ord, mycket många “fan vi borde hälsa på”, mycke storhandling, mycke tvätt, mycke böcker som väntar på läsning…

Har jag sagt att det är mycket nu? Tillräckligt många gånger menar jag? Är det för mycket sagt om jag säger det en gång till. Alltså inte till utan att det är mycke nu…

Andra bloggar om de e mycke nu, att göra lista, workload, sugbloggen, pressure, blogg, ja ja ja, ja ska ba

Fan ere så här skrivkramp känns?

Plötsligt får jag en nyvunnen respekt för alla stackars författare. Taffliga såsom förträffliga. Vilka kval de måste ha lidit. Alla utom undantaget Guillou då för allt han producerar är ju gjort mellan 09-17, vardagar. Och då har man inga kramper, förutom maggramper kanske i möte med denna självgode underarmsposör.

Tillbaka till undertecknads skrivkramp. Jag har nu under ett icke föraktfullt antal dagar suttit framför datorn för att såsa ihop en lite pamflett sådär. Det har bara resulterat i en tom blick och därefter gradvis en fuktigare blick efter det att mina händer färdat mig och min webbläsare på de lite mer mustiga vuxna delarna av Internet. Mina händer trodde uppenbarligen att lite självlek skulle stimulera den berömda inspirationens lilla kula.

In my dreams!

Efter den tredje dagen (jämför detta gärna i termer av vånda moses 40 dagar och nätter, så får ni en bild på hur illa jag tyckt detta har varit) fick jag nog. Av porrsurfandet vill säga. Man kan bara kolla på ett antal ställningar och fetischer för att inse att inget längre förvånar och att vill man ha sin fantasi något så rumsren så ska man undvika siter med de konstiga beteckningarna BDSM – som jag trodde stod för “Bedroom Dreams Soft Moves”. Ack liksom! En del kanske tror att jag bannar min händer men de har bara gjort det de så länge trodde var defaultläget vid datorn. Jag tvår dem bara.

Tillbaka till sugkrampens kamp. Jag drog igång en superhemlig blogg där jag var fri att skriva precis som det föll mig in och inte under oket av Sugbloggarn som måste leverera sjuka bits, crazy stårisar, märkliga anatomiska händelser och nonsens av rang. Om det hjälpte att hemligblogga?

In my fuckin dreams!

Lyssna på den här “i dag är det kalt. tur att man har tjocka byxor. haha. hejdå“

Den som vågar påstå att ovanstående är ett epos har för många dubletter av vissa av sina kromosomer. Samt är en jävligt dålig stavare. Kallt stavas väl med två l? Och för de som försöker hitta till den där hemliga bloggen säger jag bara:

lyckis till.haha. not! kram.

Fuck jag har kollat på för många nonsensbloggar i min iver att finna ny inspiration och kraft för att be krampen fara åt helvete. Det enda som hänt är att min oskuldsfulla inställning att bloggar är full av meningsfulla samhällsanalyser och sköna teorier farit åt helskotta. Och varför jag då grubblar och krummar som fan för att skriva just den där posten som skulle förbättra världen en smula är ju bara hybris. Av rang må jag adda.

I samma sekund som jag insåg det, var det som om en port till den avstängda delen av hjärnan vars lösenord är “häromdagen så” kunde jag med rak rygg och barsk röst säga:

Fuck skrivkramp!

Andra bloggar om skrivkramp, sugbloggen, porrsurf, Guillou, Internet, prestationsångest, blogg, BDSM

Med tanke på att undertecknad har den tekniska knowhowen och tillika även möjligheten att publicera vad skit som helst är det ett under, nej för i helvete, mirakel menar jag ju, att ni inte fått ta del av allt som pockar på uppmärksamhet i bakhuvudet på mig. Jag tar mitt ansvar gentemot er läsare på allvar.

Moses viftade undan lite vatten och creddas för det för all jävla evighet, medan en annan med tänder och tår kämpar emot en miljon meningslösa berättelser. Det mina vänner är kreddvärt. Moses! Bah!

Kan jag få ett “hejja Steffe friskt humör som censurerar det som bör!”?

Jag gjorde en magnetröntgen häromdagen eftersom jag hade samlat ihop tillräckligt många cooppoäng och därför fick det gratis, och det visade sig att läkarna hade hittat ett oroligt område i bakhjärnan som de inte kunde sätta fingret på vad det var. Jag förklarade för läkarteamet att varje gång jag ska skriva en bloggpost så är det som om det blir lite varmt där. Vi kom fram till, de i sina vita rockar och jag i den där fula gröna stassen med öppet baktill att det måste vara mitt kreativa centrum.

En parantes. Jag fattar inte varför jag ska ligga och visa röven när det är huvudet de ska undersöka. Det måste vara en läkarfetisch att tvinga in alla i den fula dressen. Kontrollbehov av det anala slaget.

Nåväl…var var jag…ja det där med att det blir en värmeutveckling i bakhuvudet. Jag ser skitrolig ut när jag bloggar med vått hår har frugan sagt. Det börjar liksom ånga därbak och när jag har en hastighet av trehundra ord i sekunden då börjar brandlarmet att harkla sig. Det har sitt ursprung i att det är en samling konstiga historier som börjar vrida och röra på sig. Givetvis har de alla en historia att berätta och vill bli nästa publicerade. De har alla olika argument till varför just de ska bli valda.

En läkare menade på att där vanligtvis håller sådant som hyfs, manér och god ton till. När jag förklarade att jag hade valt bort sådant bjäfs så tittade de menande på varandra. Kanske hade min högst frivililga höga prut som fick bakstycket på dressen jag hade att fladdra till något med det att göra. Vad få vet är att det förpliktar att vara ohyfsad och att social inkompetens är något man får jobba som fan för. En ljudlig mök i ett stramt sällskap är en promenad på gatan.

Så här går en vanlig skriva en ny bloggpost-session till.

- Berätta mig!
- Glöm det du är bara en everydaystory. Vem fan vill läsa om en vanlig vardag? Alla har sina egna jävla vardagar, vill man då få sig en dos av någon annans meningslösa jävla dag? Skulle inte tro det! NEXT!
- Men jag då, säger en historia jag läst hos Mikebike.
- Nä hä du. Du e inte ens min. Fan tror du inte att Mike skulle känna igen dig? Och vem fan släppte in dig i mitt huvud? NEXT!
- Ja men men mig då, säger en trist sak.
- En tråkig historia. Vem fan vill läsa sånt? NEXT!
- Eller mig, kolla här “två tomater gick…
- En satans tomathistoria. Gääääsp! Vadå blev en ketchup eller? NEXT!
- Piikaliamälli hisisttorati laakko ismaat ekk…
- Va! Du e ju en finsk historia. Tror du att jag fattar något? Det här är inte suugbloggiinen.fi. Satana! SEURAAVA!
- Tjena, jag har grej här “det var en mörk och stormig natt…”
- Vafan tror du att det här är Snobben eller? NEXT!
- Hallå i stugan! Hallå. Här! Jag då? “SL-kontrollanterna jaktinstinkt …”
- Hörru du e ju redan publicerad! Visserligen en smula amusant men va fan…man kan väl för fan inte berätta samma historia flera gånger. Vadå står det återvinningsbloggen här eller? NEXT!

Och det värsta är att samma jävla historier som igår inte fick chansen kommer att imorgon krypa fram vridandes sina händer, bedjandes blickar, en del till och med ned på knä och be att få en chans. Hade jag haft idoljurykompetens hade jag släppt fram vad skit som helst…

Men de ska veta att inget publiceras på Sugbloggen® utan att ha genomgått en hård kritisk gransknig där story, body, reaktionsframkallande effekt mätts och stötts…och tyvärr är många för tunna, ointressanta och en del har alldeles för mycket gäspindikator i sig. Men några behöver bara växa till sig så…

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggpost, historia, moses, coop, berättelser, mök, magnetröntgen, roliga historier