Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Hahaha!

Varenda morgon så kickar jag igång dagen med att peta in 5-10 saker som ska göras innan lunch i dagens att-göra. Det är till och med så illa så att jag sitter på bussen och spelar seriös med kalendern igång. Om komunalåkargrannen får en glimt av mina snabba inknappningar av allt som ska göras så känner jag mig som bonus också skitviktig. Ringer dessutom telefonen så höjer jag rösten till tornadonivå och droppar buzzwords och förkortningar för att alla i hela bussen ska förstå att här sitter ingen vanlig man utan en som har så bråttom och så mycket att göra så att han talar:

1: i versaler för att slippa upprepa sig
2: med så mycket förkortningar för att spara tid så att vissa bokstäver i alfabetet
a) känner sig uteslutna
b) vissa andra känner sig slitna
c) och några andra missförstådda

- bszzzz…
- JA ELLER HUR? EN JÄVLA MILF ÄR VAD HAN ÄR!!!
- bzssbbaa?
- DU HÖRDE! HAN ÄR EN MILF!

En snubbe påpekade för mig att män inte kan vara milf. Jag gav honom en oändlig blick. Hjälpte inte alls.

- JAG SÄGER MILF OM JAG VILL!
- Googla på milf så får du se vad jag menar…

Note to self: Milf betyder inte alls Mycket Irriterande Lallande Fåne. Ser man på!

Jag knuffar mig ut ur bussen, sidotacklar de långsamma och kastar mig in i tunnelbanan med en stirrig svettig blick. Kastar mig med ett dovt “ha” på den lediga sittplatsen och knappar in allt som ska göras efter lunch. Kutar upp ur tunnelbanan, kastar mig fram och skriker hetsigt “en latte med fet mjölk att ta med, snabbt som fan, det är mycket nu“. Langar fram degen och galloperar bort till hissen. Knappar maniskt på hissknappen och himlar med ögonen åt den långsamma hissen. Om det inte vore för att jag sitter 13 våningar upp, samt ömt vårdar den trivsamma ölmagens omfångsrika kamp för att breda ut sig  så hade jag kutat upp för trapporna…

…och varenda dag vid lunch så har jag gjort absolut inget av det jag föresatte mig innan lunch…

vad fan handlar det om?

Andra bloggar om milf, stress, kalender, att göra lista, buss, lunch, latte, optimist

Den första neandertalaren sa nog inte så mycket när han slog upp de blodsprängda och kollade rakt in i en apelsin. Förmodligen tänkte han “snygg färg ser god ut” och tog en tugga. Nöjd med detta berättade han det för alla i ligan att detta var något fantastiskt och de högg alla in med ett mangrant “ughburh“.

Sen kom homo sapiens och den första frågan han ställde var “hur ska man göra för att kontrollera allt detta så att livet blir uthärdligt?” med en svepande hand över horisonten, till sina polare som alla nickade medhållande. Men med all sannolikhet var nog egentligen den första tanken “Va i helvete är det här? Och hur kommer jag härifrån?“. Det är därför vi idag har fenomenet film och uppfinningen tunnelbana som är ett uttryck för människans inneboende längtan aka ta mig härifrån.

Jag fick för mig att jag skulle tillbaka till naturen och gled ned på Konsum och införskaffade apelsiner, bananer, äpplen och päron. “Friskt ska det va” sa jag när frugan surt muttrade “Ingen daim?“. “Dajm stavas med j och är för loosers” sa jag och då tror jag att jag hörde, jag är inte säker men något som lät misstänkt likt  “jag hoppas du inte använde det gemensamma kreditkortet för den här lågdykningen”. Jag måste erkänna att jag var förvånad. Frugan är den som är friskhurtan i klanen och att få detta i ansiktet av någon som okärvänligt brukar peta mig i midjehöjd med frasen “äre där go o gla kexchokla sloganet har gömt sig?” var högst oväntat.

Jag fnös min vana trogen och langade en apelsin i hennes riktning med “c-vitaminer, fint som snus i dessa mörka fra och ipred-tider“, som hon skickligt hoppade undan ifrån. Den dunsade med ett härligt dovt lovande duns i golvet. Jag tog upp den och gled iväg in i köket. Tog fram en vass kniv och skickade en tacksam tanke till den av våra förfäder som uppfann kniven så att man slipper evighetsprojekt som att skala en apelsin. Högg med några snabba snitt upp apelsinen i exakt lika många stora klyftor. Lade upp dem på ett snyggt fat och gled in i vardagsrummet för att smaska i mig c-vitaminer storstadstyle, dvs framför plattteve i schysst soffa, till skillnad från prehistorisk tid, hukandes i snålblåsten med en vaksam blick på naturen så att ingen jävla sabeltandad tiger hoppar upp och gör en till dagens lunch.

Ack ja!

Redan på väg till min mun så kände jag att det inte stod rätt till med denna apelsin. Den luktade fadd. Den var liksom inte tillräckligt inbjudande. Jag måste säga att den var en smula grå. En orange frukt som är grå? Tänk er en hunsad apelsin, som inte fått lika mycket sol som de andra i trädet. Undanskuffad av de större och coolare apelsinerna i grenen. A och O i sådana här sammanhang om man ska bli en framgångsrikt smakande apelsin är att man har stått långt fram i ljuset. Jag tog en tugga och det var precis som jag föreställer mig att det är att sitta i hemmets lugna härd, med varsin kopp te i näven, mysig filt över knäna, bläddra i en resekatalog, räkna lite på allt, det man kan spara in på, pedagogiskt förklara för barnen att “julklapparna ska ses som jul, namnsdag och födelsedagspresent så var aktsamma under resten av året”, surfa in på resesiten, beställa resan till Egypten, hålla varandra i handen, drömma om vädret, vad man ska hinna med, läsa in sig på pyramiderna, ladda kameran, packa väskan, landa i Kairo, glida upp på en kamelrygg som visar sig tillhöra en spattig jävla kamel som har svårt med passgången, trassla ihop benen och handlöst falla ned i backen, med resultatet att man med ett “va i helvete gör jag nu” faller med öppen mun och får i sig en munfull tugga av Sahara. Precis så smakade den. Som en bit öken. Torr, varm, grusig och tråkig.

Varför är det alltid så med frukt? De lovar mycket, ser sköna och inbjudande ut. Kom och ta en tugga. Bara det att faktumet (för självklart är det sant eftersom det står i bibeln) att Eva sög tag i ett äpple och resten av mänskligheten för evigt fördömdes borde lärt oss något. Från äpple till sur apelsin är steget inte långt. Nä nu får det vara nog med frukt för lång tid framöver.

Nä! Tacka vet jag Dajm – då vet man i alla fall vad man får. Alla delar är in i minsta delat kontrollerade. För att vi ska få en behaglig upplevelse. Lite det som den första homosapien efterfrågade. Inte fan kan man då falla tillbaka till neandertiden och ge sig i kast med lömska frukter som på utsidan lovar gott, men visar sig vara ena ruttna illasmakande jävlar på insidan. Glöm det.

Fuck frukt!

Andra bloggar om frukt, daim, dajm, homo sapiesn, egypten, öken, besvikelse, nyttigheter, neandertalare, uppfinning, tunnelbana, fra, ipred, apelsin, äpple, päron, kairo, öken

…hoppas jag att bloggjävlen inte tar en eon att ladda ned. Enligt beräkningar gjorda av mattesnillehackaren nu så tar det under 2 sek att ned sugbloggen in i dator. Den som tycker att det suger kan maila snabbapånuförfan@heldesk.not . Jag tar inget ansvar för något som vanligt.

Och den nya gröna touchen är för att miljö, grönt och hållbar utveckling är det nya svarta och vi på Sugbloggen™ har nu också gått över från olja till biogas och sådant. En del poster framöver kommer att stinka men så är det med saker som drivs på skit…

rock on/S

UPPDATERING: Grrrr…sökfunktionen lirar inte. Hur fan ska man då hitta något här?!

Just nu är det inte mycket som fungerar. Helpdesken är krypit in under huven för att felsöka. Vi återkommer så fort vi kan. Ha tålamod, vi kommer ut som en ny snyggare sugblo…

- Steffo kom igen för fan!
- Jag ska bara..
- Vad å jag ska bara!
- Hörru Berra. Min blogg mina regler!
- Ok. Din blogg dina regler. Min tid mina regler. Vi hörs!
- Men Berra!?
- Sluta men berra, kavla upp armaran nu. Lite olja har ingen dött av. Se så!
- Menar du att bloggen drivs på olja?
- Ja det är väl klart! Vad trodde du?
- Jag trodde att den gick på irritationer
- Nej då. Det är bara en myt. Alla WP drivs med högoktanig olja.
- Åh fan!
- Psis…

UPPDATERING: Fuck den här jävla bloggen!

UPPDATERING : Den förra uppdateringsfrasen gäller fortfarande!!

3440 bidrag skickades in till Melodifestivalen. 3440! Alltså 3440 låtar! Om varje låt är max 3 minuter så innebär det cirka 21 dagar av konstant dunka-dunka. Här har jag utgått ifrån att ingen på teve jobbar mer än 8 timmar per dag. Av dessa 3440 låtar så lyckas Tomas G:son få med 3 låtar. Henrik Wikström 5 låtar, Bobby Ljungren 4 låtar, Pling Forsman med på 4 låtar.

Menar man att:

1. Sverige är så jävla litet så att av 3440 låtar så är 4 upphovsmän medverkande med fler än 1 varsin låt?
2. Sverige består av så taffliga låtskrivare så att det bara är tack vare dessa *host* inventarier som vi kan få oss till livs lyssningsbara låtar
3. Svågerpolitiken är den gällande för att få in en låt på melodifestivalen?

För något annat kan det fan i mig inte vara. Jag vägrar tro att år efter år efter år så poppar dessa låtskrivare upp i deltävling efter deltävling utan att det inte är osynliga regler som gäller för dem. Typ frikort. “Ahh…det är G:sons låt, ok den petar vi in i delfinal 3“. Tyvärr tror jag även att det inte finns någon med ryggrad i närheten av C. Björkman som vågar droppa ” Men låten suger om man jämför med [valfri inskickat bidrag av 3440 låtar]“.

Det är en statistisk omöjlighet att G:son kan få med 4 låtar. Om inte…G:son skrivit 3000 av de andra bidragen vill säga. Och det är i och för sig inte omöjligt. Jag tar tillbaka det där med statistisk omöjligt. Sorry. Det finns en statistisk chans att jag kan ha fel.

Jaja…det enda positiva är att man sluppit se Björkman glida omkring som en osalig ande i programmet hittills. Ifos väntar ju Globen och tolkar jag kaffesumpen rätt så kommer vi att få en dos Björkman lite till mans. Minns var ni läste det först. Oh…jag höll på att glömma! E.M.D:s bidrag var en riktig stänkare.  Frugan studsade till när jag med ett ryck hoppade upp ur soffan och drog några snabba moves och ett, med tanke på min ålder, riskfyllt knyck på nacken vrålade “Hell ye! Nu svänger det ta mig fan“. Vilken show de levererade! I frack dessutom. Stiligt! Nästan så att jag funderar på att skriva en hyllningspost till dessa käcka gossars ära.  Om inte annat för att irritera den gode MikeBike som har ett ont öga till…vågar jag säga det…mina nya huspojkar E.M.D tack för svänget till kaffet! Ska nog ta tag i det när nacken är återställd…

På tal om absolut ingenting:  Hur i helvete kan man sända en special med James Brown på tvåan, när det är säsongsavslut på “På spåret”? Kom nu för fan inte dragandes med att man ska banda skit på videon. Min video är trasig! Soulens största stjärna mot folkhemsteves största stjärna!

Andra bloggar om E.M.D, Melodifestivalen, Björkman, G:son, Globen, Pling Forsman, bidrag, låtar, teve, tävling

Helt allvarligt! Hur tänker man om man sätter sig i en stationsvagn, packar ungar, väskor, mat, böcker, dator och åker 40 mil norrut till dit där temperaturen visar -16 och sjunkande…

brrr…

fast solen skiner och det är alltid ett plus

Så här ser http://www.wordle.net/ på sugbloggen.

Fan! Fan! Fan!

Jag hatar när jag har fel! Riksfel. Och ändå vidhåller min ståndpunkt. Trots att jorden är rund ändå framhärda att den är platt. Jorden är plattfel. Gnnn….! Trots att jag kan skylla på lågt hukande blod och inget socker i systemet och den sena-på-väg-hem-från-jobbet-timmen hjälper det inte mig. Jag har fortfarande fel.

Häng med:
Igår så smällde busschaffisen igen dörren precis framför min näsa. Bakom stod en annan buss. Tom som fan. Med motorn igång. Det hjälpte inte. Jag lackade ur och svor en ed som innehöll ord som ”skott i pannan”, ”dumhuve”, ”satana“, “idiot” och slamkryparen ”snygg kundservice!”. En trafikvärd som stod bredvid och dirigerade alla till nästa buss kommenterade mitt utbrott med den korrekta frasen “man säger inte så om andra människor“. Istället för att säga ”du har helt rätt broder trafikvärd, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för dissningen av din kollega” och hoppa in i bussen som kört fram, klev jag in i konfliktmode. Driven av ilska, trötthet, mer ilska, trängsel, en aning kom-inte-här-och-kom och en massa andra variabler som jag inte orkar lista upp.

Höga röster, en och en annan hyttning med fingret, barska blickar och åsikter om opassande och passande beteende utväxlades mellan mig och trafikvärden. Jag noterade att någon plockade fram en liten chipspåse och njöt av showen. Jag lyckades till och med droppa idiotkommentaren ”det är ett fritt land och jag säger vad jag vill om vem jag vill och hör sen!” med en pinsamt gäll röst dessutom, som han skickligt parerade med “de må va, men att du har rätten betyder inte att det är passande“, som jag givetvis taffligt bemötte med “tycker du ja…“.

Nu tar vi och begrundar detta:
Nio år i grundskola, tre på gymnasium därefter häng i två år på Universitetet i hus F kraftigt filosoferandes med tillhörande accessoarer såsom handrullade cigg, svår blick och trasiga kavajer för att toppa det med två års högskolestudier för att få ut en titel som gör att sugholicarna har mat på bordet. Allt bekostat med ett par hundratusen i skuld till CSN.

Allt detta för att droppa: ”tycker du ja”… Herre du milde och jösses amailia fan och alla mostrar! OMG! Kan ingen kölhala mig! Jag fixar båt, rep och kallt vatten. Allt du behöver är göra är att dyka upp. Vi kan nog komma överens om skälig betalning.

Jag avslutade allt med ett ”lägg av ditt pucko” och klev in i bussen. Tur att CSN inte har infört straffökning av lånebeloppet vid bevisligen bortkastade pengar på före detta studenter. Hela bussen vek undan blicken. Tur för mig. Jag satte mig längst bak, arg som fan. I början på trafikvärden, därefter på alla idioter i världen och en hållplats senare på mig själv.

Han har helt rätt. JAG är den som hade kunnat droppa alla hans fraser om något annat pucko hade agerat som jag. För att strö både salt och peppar i egots sårade självkänsla så var trafikvärden lugnet själv under hela jiddret. Jag var den som var arg, hade hög röst och förmodligen en rätt så osund färg i ansiktet. Clint Eastwood skulle kunnat gå en lektion hos trafikvärden för att få tips på hur man behåller sitt cool.

Det enda jag måste göra för att jag ska kunna leva med mig själv och räta upp den krökta ryggraden är att be om ursäkt. Att det är det enda rätta gör det fan inte enklare…

Andra bloggar om bråk, jidder, sl, buss, kollektivtrafik, trafikvärd, clint eastwood, pinsam, ilska, blodsocker, skäms, ursäkt, csn, studier, pucko, vet hut

Jag stod och kollade ut över horisonten som var en blue screen, vilket lämnade mycket utrymme för min fantasi. Och med tanke på var jag var hade fantasin spritt spelrum. Jag visste nämligen inte alls var jag var. Bara att jag var någonstans obehagligt. Känslan av obehag smekte min kropp.

Plötsligt knakade det till. Jag vred på huvudet. Mitt hår på huvudet som omärkligt hade smugit tillbaka efter några års bortavaro och praktik hos en genomsnittsgorilla ryckte till det med. Föga förvånande eftersom håret inte hade hängt med under de senaste läskiga åren. Speciellt inte under ingen-kritaperioden då jag livrädd hade fått pantsätta burkar, gitarrer och delar av mina drömmar. Hänger man bland gorillorna så finns det inte så mycket som kan få känslorna dallring.

Snett bakom mig såg jag en orm. Han såg lömsk ut. Jag darrade till och började smyga iväg. Jag hoppades omärkligt. Jag tittade ned eftersom marken på ett omärkligt sätt förvandlats till sand. Jag såg en skylt sväva ovanför sanden som sa “Sahara”. Varken mer eller mindre. Under sanden däremot såg jag en annan orm. I precis samma färg som kolasnören. Jag hoppade skickligt iväg tre meter och höll sånär på att trampa på en annan orm. Tog på nytt ett nytt skutt och såg till min fasa att under hela sanden kryllade det av ormar. Några ormar stod upp, en del andra satt stilla, någon dansade electric boogie och en orm ramlade uppåt.

Jag hörde ett hest  väsande som jag visste var den första ormen bakom mig. Kolaormen. Med en kraftansträngning stålsatte jag mig då jag kände en annan orm smeka mig runt vaden med sin kalla tunga. Samtidigt som jag dog en mindre död måste jag erkänna att jag blev lite upphetsad. Alla dessa kryllande fallossymboler väckte liv i min egen lilla snok. Jag vred av ballen och kastade den i havet av ormar. Den slingrade sig genast fram till en snygg sexig flat orm och började ragga. Att den aldrig lär sig.

Jag blundade och började jojka med en röst som jag igen kände som Björks. Ormarna stannade upp. Utom ballen och flatan som smög iväg. Jag fick telefonsamtal från samernaa riksförbund som la en kraftigt protest mot att jag missbrukade deras medfödda nationella rätt att jojka. Jag lät min telefonsvarare hantera ärendet. Han som ringde bröt på skånska vilket irriterade min telefonsvarares inbyggda känsla för korrekt ton och delar av kritiken raderades per automatik.

Jag tog ny sats och jojkade loss på Iron Maidens “killers” baklänges. Ormarna försvann. Omar Shariff kom fram och sa att det var skicklig gjort det där med ormarna. Jag neg blygt och tackade med Lena Nymans hesa välbekanta röst. Mina händer darrade tillfredsställda. Omar sa att han hade bokat ett möte med Skansenchefen. Vi gick dit armkrok och satte oss ned på en liten stuga. Hans Alfredssson som alls inte är Skansenchef  materialiserades från tomma intet med ett “häpp“. Jag tände en bakad potatis och lyssnade till vad Omar och Hasse hade att säga.

Jag fick ett ultimatum. Jag fick en chans att spela teater på Skansens röda scen igen mot att jag slutade skicka sexuella trakasserande brev innhållandes ordet vatten. Så fort jag hörde ordet vatten kastade jag mig över Omar med ett hest stönade. Ge mig vatten! Vattan! Vattttuuun, skrek jag. Hasse knäppte med fingrarna och ett S.W.A.T. Team hoppade fram från under verandan, övermannade mig och körde i ilfart iväg till Guantanamobasen där president Obama välkomnade mig med orden “egentligen är det stängt, men för dig har alltid plats“. Han pratade norska och lät glad.

Jag hörde hur dörren smällde igen och nycken vreds om. Jag kollade runt i den minimala cellen och till min oerhörda glädje såg jag ett glas vatten. Jag speglade mig i glaset och såg att jag var nästan mig själv igen. Min näsa, Brad Pitts pitt i pannan och Samuel L Jacksons attityd.

Plötsligt hörde jag en signal. Ett ihärdigt pip. Det var som om hela rummet pep. Telefonen ringde, ringde ,ringde och jag kunde inte hitta den. Jag tittade runt och lokaliserade ljudets ursprung. Det var precis bakom väggen. Jag sträckte mig fram och tryckte till och med ett “pjoop” försvann jag ur cellen, drömmen och fann mig själv sittandes i sängen med sjöblöta lakan, mobilen i handen och en törst som jag visste botemedlet mot…

Fan…Jag måste sluta gå lägga mig för tidigt. Drömmarna får för mycket tid och tar över annars…

Andra bloggar om dröm, orm, mardröm, törst, samuel l jackson, skansen, brad pitt, lena nyman, hans alfredsson, sand, öken, absurd, vatten