Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Det som ivrigt påhejad av en flaska rödtjut verkade som en bra idé måste nu i eftertankens kranka blekhet revideras till en av de där mindre stora idéerna. I paritet med att hoppa fallskärm utan fallskärm.

Håll i hatten nu. I lördags kväll var undertecknad och polaren ute och lurvade loss. Förr klunkade man i sig åtta öl för att åka hem, kräkas, våndas och sova snurrigt. För att dagen därpå finna sig själv andandes stötvis med ett “varför drack jag den åttonde biran för? Så jävla onödigt! ” och hatade man hela världen. Även kattungarna!

Nuförtiden har man deg på fickan och en dam väntades hemma. En flaska senare vinglade jag in på muggen och så slog det mig att en undebar ide måste vara att ta kort på ballen och via det smidiga mms systemet förbereda damen på vad som var i antågande. Vi vet ju alla att förberedlse är A och O. Vi vet även att damer generellt inte gillar överraskningar om de inte vet vad den innehåller.

Sagt och gjort. Med en hand hållandes i väggen var det en barnlek att klicka loss med nallen med den andra handen.  Det som var svårt var att få ballen stå i givakt eftersom den likt det övriga systemet var rätt så tankat. Men med lite mentala bilder på en del nakna figurer var ballen uppe med ett “ere dags nu brorsan?”och när han förstod att det ånyo var en fotosession han blev utsatt för kroknade han surt.

Sket väl jag i. Fick en bra bild. Allt jag behövde. Med ett fniss klickade jag sen mig vidare i menyn och skickade iväg ett MMS. Polaren frågade varför jag såg så jävla nöjd ut när jag kom ut från muggen. Svårt att säga varför eftersom man skulle framstå som förlorad om man berättade att man skickade bilder på sin balle till frugan. Nåväl. Vi snackade skit resten av kvällen  och sent omsider tog jag bussen hem. Döm om min förvåning när jag fann frugan liggandes i fosterställning, med snarkskyddet, papiljotter,  nattlinnet i flis och öronproppar. Förstå mig rätt: jag älskar min fru men detta var allt annat än hett. Med ett “jaha…får väl ta och lägga mig då…” kröp jag sålunda ned i bingen och domnade bort.

Sedan har jag inte tänkt på detta. Söndagen gled förbi tyst och gjorde allt för att inte störa mig och min bakfylla.  Samma sak med måndagen – fast då var jag tvungen att krypa till jobbet och dra mitt strå till stacken (dumt jävla uttryck om man tänker efter).

Men idag på lämningen i skolan gled det fram en dam i storlek mindre atlantkryssare till mig och frågade om jag tyckte jag var rolig? Mitt svar är “alltid rolig”, vilket jag tycker är ett så roligt svar på en rolig fråga. Hon gav mig en brysk blick som visade att hon inte var road. Jag frågade henne sålunda vem hon är och vad hon vill mig. Hon upplyste mig om att hon var mamma till en av barnen som går i min sons klass. Och jag bara: “Jaha…vad trevligt. Varför undrar du om jag är rolig?” hon ba “Ja du verkar ju tycka att det är roligt att skicka konstiga MMS till mig”. Jag gav henne en blick som signalerade “är du tokig” men sa givetvis så diplomatiskt jag kunde “Vadå MMS. Jag har inte skickat MMS till dig. För att jag ska kunna göra det borde jag väl ha ditt telefonnummer och hur ska jag ha fått det menar du?”.

- Du har mitt nummer, sa hon.
- Har jag väl inte.
- Joho!
- Nähä
- Joho

Och jag skulle precis smasha till henne med ett “nähä stjärnstopp” när hon mot alla konversationens regler bröt in och sa:

- Du ringde mig förra veckan för att meddela att din son inte kunde komma på Karl-Bertils kalas (de som kan sin PUL vet att Karl-Bertil egentligen heter någonting annat).

Jag frös till is. En iskall tanke smög upp med ett “mohahahaa…din lallare. Jag vet vad du gjort. Du har skickat bilden på din balle inte till frugan som du trodde utan till en mamma på din unges skola. Hahahah. Loooser! Hur ska du komma ur detta. Ska du säga att det är din balle? Eller ska du säga att det är någon annans? Ska du säga att du var full och var på krogen – hur frisk verkar du då? Eller eh…det var till frugan blir ju konstigt, det var till kompisen blir ännu mer märkligt. Nu fattar jag varför frugan inte reagerade eller har nämt mms:et. Hon fick ju aldrig det. Oh…det här är så galet kul. Finns det något du kan göra rätt? Hade du skickat det till hon den där snygga heta singelmorsan så hade det kanske gått an, men nädå till och med det misslyckas du med. Jag tror att jag kan dö lyckligt nu.”

- Öhh…oookej
- Och i lördags kväll skickar du ett märkligt MMS till mig. Vad vill du ha sagt
- Öh…
- Jag förväntar mig inget svar nu men jag vill ha en förklaring under dagen, och med det vände hon om och dånade iväg. Jag vet att det är fysiskt omöjligt men hon orsakade faktiskt svallvågor i luften.

Hjälp….

Jag har en bekant som alltid när vi träffas hövligt hälsar och frågar om läget och what not. Vi brukar typ chilla några minuter då det som dryftas ska hållas på så ytligt plan så att ytspänningen om den gled förbi skulle få en insikt om hur shallow man kan bli.

Sen från ingenstans får han för sig att lägga av ett asflabb.

- HAHAHAHA!

Och jag ba:

- Vad är det som är så kul?
- Inget.
- Jo kom igen nu.
- Det var verkligen inget. Bara en grej jag kom ihåg. Hörru jag måste dra nu. Vi syns

Och så försvinner han bort i periferin, lämnades mig med en känsla av att ha blivit utsatt för en komplott, practikal joke och förd bakom ryggen. Allt som behövs är ett omotiverat asflabb rakt i ansiktet.

Läs även andra bloggares åsikter om asflabb, irritation, humor, practikal joke, knäppis, ytspänning, ytlig

Jag vet att det är jättelöjligt med bajs och bajshumor men sån är jag och sugbloggen. Det är bland annat därför vi valt namnet Sugbloggen vilket absolut inte har med saken att göra.

- Sak?
- Saken.
- Vilken sak?
- Huvudsaken…
- Herregud kom till saken!

Haha… så är det om man har många ord över fram tills man kommer till saken. Detta är självklart  en konsekvens av att vi i twitterwille bara har 140 tecken att uttrycka oss på. Det är klart att de måste ge sig i uttryck på något sätt.

Hur som helst så var jag på gymmet igår och tränade. Nu när julen och frosserierna är över så är det kö till precis varenda jävla maskin. Vis av erfarenhet så bytte jag om skitsnabbt för att försöka hugga ett löpband. När jag kom ut från omklädningsrummet såg jag ett ledigt band och i ögonvrån en kvinna i midtretti (år) och midhundra (kg) komma ut från damernas med samma mål för ögonen som jag. Men jag gled skickligt mellan kroppsspännarna och snodde maskinen typ fem meter innan hon nådde fram. Jag tittade djupt ned i golvet och låtsades vara helt upptagen i mig själv fipplandes med min iPod Retro™. Nöjd.

Kvinnan i fråga som förlorat på upploppet skvalpade fram till tjejen på bandet bredvid mig och jag hörde hur de växlade några ord om att allt var upptaget. De visade sig att de var kompisar. Jag sänkte volymen i lurarna för att ta dem på bar gärning om de skulle få för sig att snacka skit om mig.  Jag hör inte mer än detta och blir väl lite förvånad när kvinna A flyttar sig från bandet med något jagat över sig. Kvinna midtretti/midhundra tar då över bandet och jag tycker att allt löst sig och börjar blåsa på och trycker på + knappen på löpbandet för att komma upp i marchtempo.

Efter någon minut kom en snubbe i typ fyrtioårsåldern och började snacka med midtretti/midhundra damen som powerlunkade på bandet. Eftersom jag inte höjt volymen i lurarna hörde jag hela konversationen.

- Fan alla löpband är upptagna!
- Jag vet. Vi får cykla istället., sade hon.
- Ok.
- Kan du paxa dom två cyklarna?
- Visst. Men var är Anita?
- Jag passar bandet åt henne.
- Varför det?
- Hon var tvungen att gå och bajsa.
- Okej.
- Det är därför jag passar bandet åt henne.
- Vilket skitgöra, så han

Och jag brast ut i ett galet skratt. Båda två vände på sina huvuden och stirrade på mig. Jag försökte hiva över ett leende som skulle signalera att jag tyckte det var kul. Alltså killens träffsäkra kommentar. Inte bajsandet. Funkade inte alls. Svårt att leverera leenden som innehåller så mycket information utan att addera en smula galenskap och tjuvlyssnande över det hela. De stirrade på mig som om jag var en oinbjuden gäst som dessutom inte hade med sig egen dricka. Jag kände att en förklaring borde vara på sin plats men insåg att jag befann mig på ett löpband som snurrade på i 17 kilometer i timmen, svettdroppar rinnande ned för både panna och rygg, Antiloop i lurarna, ett flås märkt av juletidens excesser i chipspåsar , dipp, ostbågar och what not. Och precis när jag ska stoppa bandet kommer bajsaren insvängande med något lättat över sig. En omisskänslig aura av toalett sprider sig och förklaringsbehovet försvinner med ens.

Jag kan ju inte på riktigt allvar stänga av löpbandet , peka på henne och säga “Nämen… vad lustigt dina kompisar pratade just om dig och de sa att du var och bajsade och jag tycker att det lät så kul så jag höll på att rasa av bandet och känner att jag måste förklara mig för dina vänner som alltså precis innan du kom nu,  pratade om hur du var och bajsade och att det var ett skitgöra och jag tycker sådant är kul, det var ju därför jag asflabbade, för att din kompis var tvungen att vara bajsvakt…hahaha…öh…bandvakt menar jag ju, det här är ju skitroligt…ohhahahah…jag menar sjukt roligt, alltså inte bajsande men att vuxna pratar om bajs, speciellt bakom sina bajsande kompisars rygg på gym där alla skitnödigt hahaha…går omkring och spänner sig… och …fan nu vart det jobbigt…Alltså öh… du var och bajsade och…fan…öh…var det en bra bajsning?”

Ni hör ju själva att jag hade framstått som en komplett jävla galning. Och allt detta bara för att de två dårarna står och snackar om sin bajsande kompis. Jag vet inte vad det är som är det sura i det här. Att jag har en dålig tajming och taskigt pokerfejs som inte kan fnittra lite inombords eller att kvinnan bredvid mig var tvungen att gå och bajsa och att hennes kompis berättar det för den andre kompisen eller det att innan kompisen kom och bytte av henne så måste hennes fokus inte varit på att springa snyggt utan att på “fan vad jag behöver bajsa nu men jag kan inte riskera att förlora löpbandet” eller det faktum att när hon till slut färdigbajsad äntrar löpbandet och börjar klampa på så kunde jag inte annat än tänka “I knows what you just did...”

Läs även andra bloggares åsikter om bajshumor, bajs, gym, träning, chips, fett, skit, humor, löpband, svett, antiloop, kompisar, skitsnack, viktnedgång, ostbågar, twitter

Ni vet de där fula ljusstakarna man har i kontorsfönstren. Som är seriekopplade så att ryker en lampa så slocknar hela skiten. Är ni med? Sådana har vi på kontoret. I varje fönster. Vi sitter mitt i city. Med utsikt över hela stan. Alla ser upp till oss (bokstavligt vill säga) och ska bemötas av en vacker ljus bild av julen och högtiden. Speciellt nu under dessa mörka håglösa tider. Upptäckte nu när jag kom in att min stake har kroknat och slocknat. Ger värsta obalansen i hela rummet. För att inte tala om disharmonin. Och med risk för att vantolkas som rasist av alla puckon som inte kan läsa en rak text utan att våldföra sig på det svenska språket, så tycker jag även att det förstör julstämmingen. Det är som att blanda ut coca-cola i julmustflaskan. Nosircando!

35 fönster i rad med varsin traditionell ljusstake och så det svarta fönstret med en trasig stake? Kan man bli mer svarta fåret? Kan man bli mer exkluderad?

Sög sålunda tag i staken med egna händer för att djupare forska i varför den kroknat. Vände upp och ned på den och greppade den stadigt på bägge sidorna så att baksidan kom upp. Då till min förvåning ser jag ett djupt hack i den. Och jag inser att detta är inte min stake. Jag har någon annans stake i mina händer. Med ett WTF kollar jag runt i rummet. Försöker utröna vem som snott min balla stake från mig. Inser att alla stakar som pekar mot mig ser exakt likadana ut. Inte en chans i helvete att jag kan hitta min stake bland alla andra stakar. Fan!

Det jag vet är att min ljusstake inte hade ett djupt fult jack i sig. Det vet jag men bland alla andra exaakt likadana ljusstakar på rad i fönstera kan jag inte urskilja vilken som var min. Alltså kan jag misstänka alla på kontoret för att ha snott min ljusstake.  Det finns ingen stake i tjuven som gör detta i skum och vag belysning, utan att lämna spår efter sig men jävlar vilken stake det krävs för att kasta misstänksamhetens ljus över precis alla i rummet.

Diaboliskt på min ära!

Läs även andra bloggares åsikter om nonsens, rasism, ljusstake, traditioner, ljus, trasig, fönster, humor, tjuv

- Hallå mannen! Hur är läget, säger man och förväntar sig inte speciellt mycket. Kanske en nickning. Ett dovt muller. Några gutturala grymtningar och är det någon pajsare så förväntar man sig “jorå, huvve upp fötterna ner”.

Det är detta man förväntar sig. Speciellt en solig fin fredag. Inte detta:

- Jodå. Än så länge är det bra, serru. Dagen är ju ung och mycket kan gå snett. Som elektriker är mardrömsscenariot att krämen går ned, speciellt i dessa höghus. Fem kåkar a 17 våningar vardera. Man behöver ju inte vara något snille för att räkna ut att det blir en jävla massa spring i trapporna innan man hittar felkällan. Och alla dessa it-intensiva företag som kräver allt nu och inte om fem minuter gör ju inte saken bättre. En annan sak är att jag inte vet om det finns mjölk i personalrummet vilket är ett irriterande källa till oro. Innan jag vet det måste jag åka hissen ned tre våningar för att konstatera det och sen ska jag ut igen och handla mjölken. Sådant är inte en bra start på fredagen. Sen ska vi inte snacka om läget på börsen eller kriget i Afghanistan. Det där är i och för sig bara världsliga problem. Mitt största bekymmer just nu är att Lelle som skulle hjälpa till och dra kablar på våning 12 idag är hemma och vabbar. Och inte får jag någon som hjälper mig att dra sladdarna. Som sagt dagen är ung och mycket kan gå snett. Själv då?
- Öh…

Ja vad säger man på sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om elektriker, carpe diem, dagen är ung, problem, oro, humor, it, hälsningar, sugbloggen

Jag hatar att träffa på folk som levererar oneliners snabbare, snyggare och mer pricksäkert än undertecknad. Det tar på något vis udden av självbilden som hovleverantör av snabbt i farten utlangade oneliners.

Eftersom den allmänna meningen är att få hinner upp i undertecknads skill och hastighet när det gäller snyggt förpackat och levererat munhugg så har det givetvis påverkat även min allmäna mening om mig själv. När jag då frontalkrockar med någon annan som är minst lika vass om än egentligen faktisk ännu vassare får det den effekten att jag då finner mig stå där med hakan i knäna. Det enda jag kan då göra är att toppa mig själv än mer. Vilket givetvis får den andre att toppa sig ännu mer. Och det värsta är när jag märker att den andra inte ens darrar på läpparna eller manschetten. Så där står vi på en armlängds avstånd från varandra och skickar oneliners till varandra. En verbal pingismatch med hårt slagna substantiv , toppskruvade verb och skickligt maskerade lågt servade adjektiv.

Och så slutar det med att jag står där svettig, blank panna och mental näsblod.  Att jag då begår harakiri i sådana här sammanhang och droppar en tvåliners kan jag bara hänvisa till att jag inte hade strechat ordförrådet innan jag gav mig in i kampen. Stretching är ju A o O o sådana här sammanhang och att bara sträcka sig till E straffar sig obönhörligen. Reglerna är glasklara här. Tvåliners är lika med en lång jävla utvikning. Är den dessutom osaklig och missar sitt mål så… Den som begår detta flagranta regelbrott är forloraren som står står med ömma käkmuskler och träningsvärk i ordförrådet.

Och när onelinern som sänker mitt goda humör är en trind gäddhängsbestyckad trött morsa, med djupa påsar under ögonen så att de lokala bagladyna skulle avundsjukt dra in andan, tre skrikandes barn i åldern 1-5 och med ena armen på höften utan att titta upp kör över en med snabba träffsäkerheter då ger till och med jag upp.

Ett hipp hipp “yougo!” till den snabbtalkande damen på bussen. Du vann!

Läs även andra bloggares åsikter om one liners, tvåliners, snabbkäftad, humor, buss, munhugg, hovleverantör, verbal, pingis

*riiiiing*

- Steff här. Prata om du vill. Jag garanterar inte att jag lyssnar dock.
- Tjena. Det är Lazlo!
- Wsup sucka L? Like Musse Pigg I´m all ears.
- Okej?
- Ja men fattar du inte Musse Pigg är ju bara öron ju.
- Öh…ha ha liksom. Hörru eh…har du och familjen lust att komma över ikväll på middag? Vi står för allt.
- Oj. Det var en kort puck. Det låter trevligt.
- Ja öh…vi tänkte det…
- Det var verkligen länge sedan. Måste kolla med fru Sug.
- Ok. Jag väntar.
- Ja men jag ringer upp om en stund.
- Mja…kan du inte ge besked nu?
- Vadan denna brådska?
- Eh…

Och då insåg jag det. Polaren L ringde inte oss för att de verkligen ville bjuda in oss. De bjöd in oss för att situationen tvingade dem. Om detta inte var en armbågsinbjudning så vet jag inte vad det var. Inbjudan över telefonen kvart över tre en lördagseftermiddag kan inte vara annat än armbåge. En dåligt krökt dessutom.

Herregud! Man har gått och hamnat i backupparet facket. Ni vet det där paret man ringer upp när de man först ringde upp och bjöd in till en trerätters med väldigt kort varsel ställer in av någon anledning. Vi har alla sådana par i vår bekantskapskrets. Däremot visste jag inte att vi alla kunde vara det där paret. Reflexivt så det förslår visade det sig att det är. Fan också. Jag kan höra dialogen framför mig när telefonluren läggs på från samtalet med Par A och då plan B ska rullas ut .

- Ojdå vi har ju en massa mat och vin över. Vad ska vi göra?
- Jag vet vi bjuder över sugarna!
- Sugarna? Har vi verkligen inga andra alternativ?
- Vadå då?
- Han är ju så jävla krystad, höhö och hehe om allt.
- Han är väl rätt skojig.
- Skojar du? Skämt som är skämda när de levereras och sen ska vi inte snacka om hur han attackerar BiB:en. Som om den var en fiende liksom.
- Ja men så farlig är han väl inte.
- Om det inte vore för frugan som höll ned honom en smula i tempo skulle man tro att man fastnat i dimensionen där allt går i överapid.
- Vi kan skita i dom och sitta och kolla på varandra istället.
- Hu
- Precis

Och det är just nog detta som är det värsta. Man kommer inte upp på bjudlistan förrän alla alternativ är värre. Inte pest eller kolera utan pest OCH kolera. Och i valet mellan att nödgas sitta och titta på varandra en hel lördagskväll när hela veckan har gått i hoppets tecken att deras modellpar som skulle komma över och dra anektoder om parisresan, skvallra lite om andra heta par i kretsen plötsligt hoppar av eller bjuda in det där lite sämre paret – är alternativ paret från hell ett bättre alternativ. Paret som spelar i liga B. Som drar anekdoter om husvagnsresan och som skvallrar om trista par utanför ens krets.

Den enda trösten är väl att eftersom Lazlo verkar vilja ha besked omedelbart så ligger det minst ett par till längre ned på den sociala varböldslistan.

Läs även andra bloggares åsikter om par, relationer, vänskap, vin, bib, humor, trerätters, lördagskväll

Det finns få saker som kan sänka ens humör och ens förmåga till  Savoir Faire som en elak fastning av ett flarn i tandköttet.

Man sitter där. I godan ro och smaskar i sig kalorier och försöker föra sig civiliserat – trots den av smärtor vrålande lunchmagen. En bit svedd kött parerat med en överkokt bit potatis dränkt i något kolestrålförstärkande substans hivas in, tätt följd av en salig blandning av snodda delar från mitt i naturen. Och plötsligt från ingenstans kilar sig en bit morot ned under kindtanden.  Om man vore lagd åt det hållet så skulle man tro att kaninen som blev bestulen på  sin fina morot hann utöva svart magi och körde lite voodoo på grönsaken. Hyttandes med sin lilla hartass surt hoppandes iväg. Och med tanke på att kaniner är kända för sina gaddar så är det inte så långt till att se till att besvärjelse ska landa i gom/mun/tand/tandköttsdelen av kroppen.

- Må denna morots förbannelse vara att fastna i tandköttet på den jävel som äter den!

Typ.

Den lilla bitjäveln morot som nu fastnat mellan tand och kött har lika mycket behov av utrymme som ett dåligt självförtroende men knuffas och buffas med tanden som om den hade ett normalt stort programledarego. Med följden att tanden plötsligt får det snävt med utrymmet. Allt smakar plötsligt aska och himmelriket får något grått över sig. Man hatar plötsligt gluggarna mellan tänderna i allmänhet och flarn i synnerhet. Man får också ett något ansträngt förhållande till Madonna och Agneta Fältskog.

Det gör ingen skillnad om flarnet består av Corn elak Flakes, morot, tacoskal, äpple, päron eller knäckemacka. Likt ett avigt sexmantra spelar inte heller storleken någon roll. Oavsett flarnets fysiska storlek känns det som om Titanic har parkerat mellan din tand och ditt tandköttt. Givetvis i sann diametral anda till när det handlar om sex.

Och försöker du gräva omkring mellan tänderna med tungan kickar lagen om det Mestas Jävlighet™ in och ser till att:

1. Din glugg är för liten
2. Din tunga är för stor
3. Flarnet inte går att nå
4. En sur uppstötning uppstår samtidigt som du försöker svälja
5. Du får en hostattack
6. Någon jävel några bord bort ger dig ogillande blickar
7. Eller både 1, 2, 3, 4, 5, och 6

Det är därför lagen har faktorn “mesta” som en allmängiltig parameter som förstärker jävligheten. Det mesta som kan fucka upp din tillvaro kickar just in för att fucka upp din tillvaro och ditt goda humör. Det har inte forskats på det till fullo men en enad forskarkår håller det inte för otroligt att det har en kvadratisk och exponentiell karaktär.

Du kan inte längre koncentrera dig på något annat än att bli av med denna kil i ditt liv. Allt annat bleknar.  Inget kan få dig så i “nuet” som detta flarn. Inget blir så viktigt som att peta loss flarnet. Skulle ryssen komma skulle du be honom “vänta ett litet tag”. Det är nästan lite kryptonit varning på flarnets effekt. Som belevad man av modernt snitt endar man upp i grottstadiet. Som sofistikerad dam av senaste skriket endar hon upp i Cro Magnon träsket. Grymtandes i stick och stäv med senaste skriket.

När man till slut efter dåligt maskerat tungvrickande, insugningar mellan tänderna, lirkande med tandstickor fått ut flarnjäveln visar det sig att den är lika stor som punkten här.

Wtf?

Läs även andra bloggares åsikter om flarn, tandkött, mat, lunch, lagen om alltings jävlighet, ryssen, tacoskal, sandkorn, humor

*RIIIIIING*

- You may speak!
- Är det Stefan jag talar med?
- Jupp!
- Hej. Jag heter Kenny  och vi har idag ett specialerbjudande i form av tre par kalsonger som du gratis utan några förpliktelser får hemskickat till dig och det…
- Nej Tack. Jag använder inte kalsonger.
- Öh..men det är fina kalsonger och det enda du behöver…
- Jag kör strings…
- Brrr…Dessa kalsonger är i specialdesignat tyg
- Men hör du inte vad jag säger?
- Det tyget är speciellt framtaget av…
- Du kanske hör det här:

*KLICK*

Gnhh! Jag gillar inte att slänga på luren i örat på människor som försöker göra sitt jobb.  Låt det bli känt att Sugar’n inte har något personligt emot säljare per tele. Faktum är att undertecknad en gång sökte ett sådant arbete. Tyvärr föll det på att jag inte hade skillsen att sälja in mig själv. Nåväl. Jag har som sagt inget emot de som drar in brödfödan genom att per tvåhunda ord i sekunden få folk att köpa allehanda suspekta prylar. Det jag däremot vänder mig emot är:

1. Folk om inte lyssnar på mig när jag säger “nej tack”
2. Folk som ringer mig klockan 9 på kvällen för att sälja på mig kalsipper

Vi på Sugbloggen™ vill nu ge er några stabila tips på hur ni ska få försäljaren att slänga luren i örat på er istället. Eftersom det är säljaren som först ringer upp mig vill jag även få det till att det är säljaren som först skall lägga på luren. Vibbfritt från min sida. Hur säljaren mår på andra sidan luren är ju inget vi kan ta ansvar för. Kom ihåg att detta kräver tålamod, planering och engagemang. Säljaren har detta redan i form av en lön som baseras på hur väl de når upp till dessa ovan nämnda premisser. Men har du bara en gnutta av tjockskallighet som denna bloggs ägare har begåvats med så dröjer det inte länge innan ditt telefonnummer kommer att svartlistas bland alla telemarketingbolag.

Några nyckelregler: Var inte elak, var inte vulgär, inga personangrepp och håll ditt humör uppe. Det viktiga är att bli så irriterande så att säljaren slänger på luren men vid en direkt förfrågan från sin chef säger “det mystiska var att han var nice som fan har vårdat språk , var saklig men så jävla irriterande. Lite som en schysst klåda“.

1. När säljaren har kört sin svada – ödmjukt be honom repetera allt eftersom du råkade trycka in mute knappen på din telefon.
2. När säljaren precis har repeterat allt – snällt be honom repetera igen fast högre eftersom du hör så dåligt.
3. Efter andra meningen – ursäkta att du avbröt honom, men om han kunde vara så vänlig och höja rösten lite till eftersom du hör så dåligt.
4. Efter tredje meningen – på nytt ursäkta för att du avbryter men kunde han kanske höja rösten ännu mer.

Nu när du har fått säljaren till att med tordönstämma vråla fram sin svada ber du om ursäkt och säger att du har en åkomma som kallas för närminnesluckssyndrom.

5. Fråga vem han är.
6. Fråga vem du är
7. Fråga om ni har träffats?
8. Fråga varför han vrålar så?

När han sänker rösten repeterar du steg 2-4. När han på nytt har uppnått tordönsnivån säger du “Nej men så dumt! Jag har tydligen stängt av min hörapparat. Ursäkta mig en stund” och lägg ifrån dig luren. Gå iväg och ta en kopp kaffe. Om han är kvar när du kommer tillbaka repetera steg 5-8.

Om säljaren fortfarande inte har lagt på krävs det ytterligare steg. Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. För de mindre skillade rekommenderar vi på Sugbloggen att man har skrivit ned ett manuskript så att man inte dabbar sig.

A. Berätta med vänlig röst att du tyvärr har inkontinens problem och måste lägga på luren MEN att du verkligen vill att säljaren skall återkomma om exakt tre minuter, för du tycker att det är dags att köpa nya kalsonger men du måste verkligen gå på toan nu.
B. När säljaren prick tre minuter senare ringer upp svarar du med en förställd röst, tricket att andas in helium kan hjälpa med förställningen av rösten, och säger att det finns ingen Stefan här. Fråga vilket nummer han slagit och korrigera honom med att säga han slagit en etta istället för nolla på slutet.
C. När säljaren ringer upp igen svarar du med din vanliga röst.
D. Repetera steg 5-7.
E. Repetera 1- 4.
F. Repetera 8

Allt detta ska ske med en mjuk och snäll ton. Om han fortfarande inte har gett upp så ta bestämt tag i samtalet och berätta en lång anekdot om kalsonger, weggies, badbyxor, strings och den där gången då du och din lumparpolare/ridlägerspolare gick vilse i skogen mitt i natten. Om säljaren fortfarande är kvar så premiera honom med en beställning men adressändra till din bästa polares adress istället…

Läs även andra bloggares åsikter om försäljare, telefoni, kalsonger, humor, inkontinens, kundservice, tordön, telefonsäljare

Fan vad jag hatar briljanta egna idéer. Speciellt när man vaknar upp mitt i natten med en briljant skinande ide. Ni vet en ide som är så briljant och skinande i sitt väsen så att den lyser upp hela mörkret man befinner sig i så att alla familjemedlemmar bryskt väcks upp.

Många äro de tillfällen då fru Sug buttert muttrat

- Men va fan och för farao! Släck ned!

Att då mitt i natten försöka övertyga frugan om att det enda som lyser är ens briljanta hjärna brukar bemötas med ett dovt:

- Om det inte räddar planeten eller gör oss till ekonomiska oberörbara själar är jag inte intresserad.
- Men…
- Inga men. Släck ned!
- Hur då?
- Skriv ned din jävla ide. Jag behöver sova…

Man skriver ner idén (utan att erkänna att frugan har sina ljusa stunder i mörkret. Det där med att skriva ned hade man själv aldrig kommit på. Nähädå! Man hade suttit i lotusställning hummandes hela den resterande natten och fokuserat på att inte glömma bort den fina idén) och det är just det som är krånglet.

I kraft av sin förmåga att förblinda allt och alla så krafsar man ned idén med att par stabbiga kråkfötter, läser igenom och skrockar belåtet för sig själv över denna idés förträfflighet och enkelhet. Därefter gnussar man ned  huvudet i kudden och domnar bort med att nöjt leende och vyssjas iväg bland drömmarnas ocean. Dagen efter studsar man upp och kastar sig över lappen och allt som började så ljust och fint mörknar till för varje bokstav som man lyckas dechiffrera.

“gubben i månen” lyckas man tyda efter en kvart. Varken mer eller mindre. Man tänker wtf ? och drämmer till med senaste coola w00t och upptäcker att  versaler är av behov och klämmer till med ett WTF och W00T? Men inte ens svordomar på versaler hjälper. Hur moderiktiga de än är. Gubben i månen står det likt förbaskat på den fula lilla skrynkliga papperslappen. Vadå gubben i månen? Har jag träffat gubben i månen? Är jag gubben i månen? Avskyr jag gubben i månen? Vill jag vara gubben i månen. Har jag och gubben i månen ett homosexuellt distansförhållande? Är gubben i månen egentligen en gumma? Är gubben i månen pappa till Tityo?

Som den vakne sugblogoholicern™ noterar finns det en miljard olika tolkningar av frasen “gubben i månen” som låter sig göras. Varför i helvete kan man inte lära sig att skippa det där med korta anteckningar? Det hjälpte inte under universitetsåren annat än vid de få tillfällen man lyckades suga till sig något akademiskt stackars offers hemtelefonnummer. Endast då funkade anteckningar typ:

“k o v som fan. R upp asap. Erika 08-123455678″.

Än idag kan man från dessa kryptiska förkortningar dra slutsatser som att på andra sidan av detta nummer får du dig ett nummer. Men från gubben i månen? Fan.  Med ett prasslande läte kastade jag både lappen och en briljant idé i papperskorgen. En del idéer ska tydligen inte krypa förbi anteckningsblocksstadiet tydligen…

Fan vad jag hatar egna små anteckningar.

Läs även andra bloggares åsikter om humor, anteckningar, noter, drömmar, tityo, lapp, idéer, gubbe, gubben i månen, måne, natt, sömn, universitet, ragg