Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Kyla i de sociala medierna efterlyses…

För några år sedan skrev jag om att jag efterlyste osamsfunktionen i Facebook. Jag väntar fortfarande. Jag har gjort mig osams med folk i FB men inte en käft är medveten om det.

Det är alldeles för puttenuttigt och tillrättalagt i de sociala medierna nu för tiden. Det klappas katter, klappas på axlar över hur jävla bror duktig alla är och sist men inte minst hur bra vibbar alla har för nu är det fredag. Kan ju inte bli något annat med tanke på att allt mäts i antal blå tummar man får på vad skit man än producerar. Sen så kommer Spotify in för att visa för alla vilken förträfflig och bred musiksmak man har. Jag är helt övertygad om att den breda massan egentligen lyssnar på Arvingarna och the Boppers. Men koketterar med att lyssna på en totalt okänd låt av the Griffin Players från 1872. På stenkaka dessutom. Fans ju för fan knappt sten ens då liksom. Folk är så historielösa.

Jag efterlyser mer kyla nu. För att systemet skall överleva ( vi har väl hört alla att Facebook mer eller mindre är dödsdömt nu när kidsen lämnat skiten för annat) behöver vi få in mer av den äkta varan. Nej inte flera tummar, inte flera skittjänster som visar vilka fina bilder vi tar eller vilka coola platser vi checkar in på. De tjänsterna är något på spåren men som vanligt i den blåa världen ska det vara så uddlöst så att det känns mellangrädde av allt. Jag efterlyser vassare metoder att uppnå känslor hos gemene förlorare som chisslar i fejan.

Istället för skitappen – Födelsedag varför införs inte funktionen “Utfryst – vill du se bilder från partyt du inte blev bjuden till”? Eller varför inte “Looser- se vem av dina vänner som det går skitbra för just nu och som precis har fått ett nytt jobb och en ny flick/pojkvän” eller varför inte “MaterialWorld – appen som listar upp vem som har den senasta tv/paddan/bilen/poolen/kameran”. Jag är övertygad om att det är faktorer som kommer att göra att gemene man kommer att mer frenetiskt börja hänga i Facebook.

Alltså sitta och bli irriterad och avundsjuk på riktigt. Om Facebook vårdar detta så kan de börja dela ut små vinster som en gonorr…öh…semesterresa som givetvis i sann hederlig svensk avundsanda skickas runt. Kan postningen dessutom klistras högst upp i flödet ett tag så. Och vips så har vi en skitbra plats att sälja lite fin reklam på. Vem fan kommer inte att klicka på länken “kolla vad du missade i helgen…?”

 

1 Comment January 31st, 2013 | Posted in Sugsaker |

Du uppfattar inte ens min takt…

…sa hon och studsade i skum takt på ett, två och sju. Galet stammandes och det smärtar mig att behöva låta boggvärlden få reda på detta; med ticks som avlägset påminner om squaredans våldföra sig på “banankontakt är min takt min takt är din kontakt”. När jag påpekade att i princip allting är fel har hon mage och nerv nog att till en före detta rockstjärna säga: du kan inte rytm. Jag som under forna glansdagar fick min dators klocka att be om ursäkt för att den tappade takten. Förstår ni under vilket ok jag lever!

Inte nog med att drömmarna för lääääänge sedan är krossade för att hånas, sen förolämpas, därefter begravas och sist kastas in i ni vet den där förrådet där allt som endar upp där, glöms. Nähä då! Undertecknad ska få uppkört i ansiktet av en i princip atonal varelse att jag inte uppfattar takt.  Hade jag bara vetat vid:

– Tager du denna..
– Hit me with your love stick!
– Va?
– Men åh…sure thing brosan!
– Ska jag tolka det som ett “Ja” alltså?
– Varför inte?
– Öhh okej…
– Seså prällen! Sätt lite fart nu va för…
– Jag är inte präst. Du är medveten om att det är en borgelig vigsel va?
– Visst fan…aj jag menar ju visst attans filibomsans!
– Vi är heller inte i kyrkan.
– Ja men då så! Visst fan! Och hans moster och hela jävla släkten! Det svärs för lite i det här landet. Och ändå heter det svärje…höhöhö!
– Kan vi återgå till dagordningen kanske?
– Självklart. Var var vi?
– Tager du denna..
– Ja ja ja…kom igen nu! Jag har roligare saker att tänka på, som till exempel den stundande bröllopsnatten…

att min halva hälft hade lika mycket ton och takt i sig som en bilkrash i närheten av A-moll så vette fan om jag inte hade gått hem singel ifrån den skumma eftermiddagen anno 2005 vid Stadshuset. Inser ju självklart att som brudgum ensam avvika från ett bröllop kanske inte är så koscher men va fan!

 

2 Comments January 30th, 2013 | Posted in Sugsaker |

Dag 2 av ytterligare andra dagar fantasilösa…

…minuter, timmar, dagar och månader.

När jag förr brukade blogga så drog bara igång ett blankt dokument och lät det sunda sinnet fara all världens kos med ett “fuck off tråko!” och fantasin kliva in. Fördelen med denna approach är att fantasin inte låter sig begränsas. Att berättelsena bli spännande, oande konsekvenser och möten med oväntade utgångar. Men ibland var jag tvungen att försöka hålla i tyglarna. Det gick alltid sisådär. Minns en gång då jag högg fantasin i nackskinnet med ett

– Hör nu, inte fara iväg sådär. Vem ska tro på det där med parallela dimensioner och sidoeffekter av ens personliga defekter? Hur rimligt är det?
– Va?
– Du hörde vad jag sa. Spela inte döv nu.
– Jo, jag hörde vad du sa. Behövde bara fundera på om du är på riktigt och huruvida den bulan på ditt bakhuvud är ett resultat av när du tappades på huvudet som barn.
– Jag har inte tappats på huvudet
– Ful bula i alla fall
– Vadå ful. Min fru gillar den.
– Säger hon ja, men menar hon det?
– Vänta lite nu. Tillbaka till spåret. Jag fattar inte att vi har det här samtalet ens.
– Precis. Och du var den som nyss sa “rimligt”.
– Ja vadå då?
– Hur rimligt är det att snacka med mig som är din fantasi. Bara där liksom.
– Visst fan!
– Dessutom har du mage att försöka lägga band på mig. Det är som att be Foppa spela lite sämre hockey.
– Du är väl inte Foppa!
– Menar du att jag inte kan fantisera det?
– Öh…
– Öh på dig själv. Komma här och först be mig sansa mig, när jag sen försöker fantisera så kritisrerar du mig. Seriöst. Va fan vill du!
– Hörru
– Hörru på dig själv!
– Jag sa det först
– Och?
– Stjärnstopp!
– Fan
– Precis

Och det roliga med att dra igång på det där sättet är att genom att låta fantasin tygla fritt så kommer orden glidandes ned till mig. Vissa har fallskärm, en del är ohörbara, några går inte ens att uttala eller stava rätt och vissa ord är allmänt fula. Men det de alla gemensamt har är att de vill vara med och berätta en historia. Vad historien i sig självt tycker brukar liksom inte tas hänsyn till. Den kan var sur, dålig eller till och med redan berättad , men det är som sagt något som jag brukar skita i. Och att fantasin och jag är osams ett tag är inget som brukar vara ett större problem. Han är så jävla genomskinlig. Jag behöver bara låta honom tänka och fantisera om något lättklätt så blir vi…öh…han genast på bättre humör…

 

1 Comment January 28th, 2013 | Posted in Funderingar |

Messa Min Snopp (MMS)

Det som ivrigt påhejad av en flaska rödtjut verkade som en bra idé måste nu i eftertankens kranka blekhet revideras till en av de där mindre stora idéerna. I paritet med att hoppa fallskärm utan fallskärm.

Håll i hatten nu. I lördags kväll var undertecknad och polaren ute och lurvade loss. Förr klunkade man i sig åtta öl för att åka hem, kräkas, våndas och sova snurrigt. För att dagen därpå finna sig själv andandes stötvis med ett “varför drack jag den åttonde biran för? Så jävla onödigt! ” och hatade man hela världen. Även kattungarna!

Nuförtiden har man deg på fickan och en dam väntades hemma. En flaska senare vinglade jag in på muggen och så slog det mig att en undebar ide måste vara att ta kort på ballen och via det smidiga mms systemet förbereda damen på vad som var i antågande. Vi vet ju alla att förberedlse är A och O. Vi vet även att damer generellt inte gillar överraskningar om de inte vet vad den innehåller.

Sagt och gjort. Med en hand hållandes i väggen var det en barnlek att klicka loss med nallen med den andra handen.  Det som var svårt var att få ballen stå i givakt eftersom den likt det övriga systemet var rätt så tankat. Men med lite mentala bilder på en del nakna figurer var ballen uppe med ett “ere dags nu brorsan?”och när han förstod att det ånyo var en fotosession han blev utsatt för kroknade han surt.

Sket väl jag i. Fick en bra bild. Allt jag behövde. Med ett fniss klickade jag sen mig vidare i menyn och skickade iväg ett MMS. Polaren frågade varför jag såg så jävla nöjd ut när jag kom ut från muggen. Svårt att säga varför eftersom man skulle framstå som förlorad om man berättade att man skickade bilder på sin balle till frugan. Nåväl. Vi snackade skit resten av kvällen  och sent omsider tog jag bussen hem. Döm om min förvåning när jag fann frugan liggandes i fosterställning, med snarkskyddet, papiljotter,  nattlinnet i flis och öronproppar. Förstå mig rätt: jag älskar min fru men detta var allt annat än hett. Med ett “jaha…får väl ta och lägga mig då…” kröp jag sålunda ned i bingen och domnade bort.

Sedan har jag inte tänkt på detta. Söndagen gled förbi tyst och gjorde allt för att inte störa mig och min bakfylla.  Samma sak med måndagen – fast då var jag tvungen att krypa till jobbet och dra mitt strå till stacken (dumt jävla uttryck om man tänker efter).

Men idag på lämningen i skolan gled det fram en dam i storlek mindre atlantkryssare till mig och frågade om jag tyckte jag var rolig? Mitt svar är “alltid rolig”, vilket jag tycker är ett så roligt svar på en rolig fråga. Hon gav mig en brysk blick som visade att hon inte var road. Jag frågade henne sålunda vem hon är och vad hon vill mig. Hon upplyste mig om att hon var mamma till en av barnen som går i min sons klass. Och jag bara: “Jaha…vad trevligt. Varför undrar du om jag är rolig?” hon ba “Ja du verkar ju tycka att det är roligt att skicka konstiga MMS till mig”. Jag gav henne en blick som signalerade “är du tokig” men sa givetvis så diplomatiskt jag kunde “Vadå MMS. Jag har inte skickat MMS till dig. För att jag ska kunna göra det borde jag väl ha ditt telefonnummer och hur ska jag ha fått det menar du?”.

– Du har mitt nummer, sa hon.
– Har jag väl inte.
– Joho!
– Nähä
– Joho

Och jag skulle precis smasha till henne med ett “nähä stjärnstopp” när hon mot alla konversationens regler bröt in och sa:

– Du ringde mig förra veckan för att meddela att din son inte kunde komma på Karl-Bertils kalas (de som kan sin PUL vet att Karl-Bertil egentligen heter någonting annat).

Jag frös till is. En iskall tanke smög upp med ett “mohahahaa…din lallare. Jag vet vad du gjort. Du har skickat bilden på din balle inte till frugan som du trodde utan till en mamma på din unges skola. Hahahah. Loooser! Hur ska du komma ur detta. Ska du säga att det är din balle? Eller ska du säga att det är någon annans? Ska du säga att du var full och var på krogen – hur frisk verkar du då? Eller eh…det var till frugan blir ju konstigt, det var till kompisen blir ännu mer märkligt. Nu fattar jag varför frugan inte reagerade eller har nämt mms:et. Hon fick ju aldrig det. Oh…det här är så galet kul. Finns det något du kan göra rätt? Hade du skickat det till hon den där snygga heta singelmorsan så hade det kanske gått an, men nädå till och med det misslyckas du med. Jag tror att jag kan dö lyckligt nu.”

– Öhh…oookej
– Och i lördags kväll skickar du ett märkligt MMS till mig. Vad vill du ha sagt
– Öh…
– Jag förväntar mig inget svar nu men jag vill ha en förklaring under dagen, och med det vände hon om och dånade iväg. Jag vet att det är fysiskt omöjligt men hon orsakade faktiskt svallvågor i luften.

Hjälp….

 

 

5 Comments September 20th, 2011 | Posted in Helvete |

Asflabbarn´

Jag har en bekant som alltid när vi träffas hövligt hälsar och frågar om läget och what not. Vi brukar typ chilla några minuter då det som dryftas ska hållas på så ytligt plan så att ytspänningen om den gled förbi skulle få en insikt om hur shallow man kan bli.

Sen från ingenstans får han för sig att lägga av ett asflabb.

– HAHAHAHA!

Och jag ba:

– Vad är det som är så kul?
– Inget.
– Jo kom igen nu.
– Det var verkligen inget. Bara en grej jag kom ihåg. Hörru jag måste dra nu. Vi syns

Och så försvinner han bort i periferin, lämnades mig med en känsla av att ha blivit utsatt för en komplott, practikal joke och förd bakom ryggen. Allt som behövs är ett omotiverat asflabb rakt i ansiktet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 Comments January 19th, 2011 | Posted in Funderingar |

Bajsaren

Jag vet att det är jättelöjligt med bajs och bajshumor men sån är jag och sugbloggen. Det är bland annat därför vi valt namnet Sugbloggen vilket absolut inte har med saken att göra.

– Sak?
– Saken.
– Vilken sak?
– Huvudsaken…
– Herregud kom till saken!

Haha… så är det om man har många ord över fram tills man kommer till saken. Detta är självklart  en konsekvens av att vi i twitterwille bara har 140 tecken att uttrycka oss på. Det är klart att de måste ge sig i uttryck på något sätt.

Hur som helst så var jag på gymmet igår och tränade. Nu när julen och frosserierna är över så är det kö till precis varenda jävla maskin. Vis av erfarenhet så bytte jag om skitsnabbt för att försöka hugga ett löpband. När jag kom ut från omklädningsrummet såg jag ett ledigt band och i ögonvrån en kvinna i midtretti (år) och midhundra (kg) komma ut från damernas med samma mål för ögonen som jag. Men jag gled skickligt mellan kroppsspännarna och snodde maskinen typ fem meter innan hon nådde fram. Jag tittade djupt ned i golvet och låtsades vara helt upptagen i mig själv fipplandes med min iPod Retro™. Nöjd.

Kvinnan i fråga som förlorat på upploppet skvalpade fram till tjejen på bandet bredvid mig och jag hörde hur de växlade några ord om att allt var upptaget. De visade sig att de var kompisar. Jag sänkte volymen i lurarna för att ta dem på bar gärning om de skulle få för sig att snacka skit om mig.  Jag hör inte mer än detta och blir väl lite förvånad när kvinna A flyttar sig från bandet med något jagat över sig. Kvinna midtretti/midhundra tar då över bandet och jag tycker att allt löst sig och börjar blåsa på och trycker på + knappen på löpbandet för att komma upp i marchtempo.

Efter någon minut kom en snubbe i typ fyrtioårsåldern och började snacka med midtretti/midhundra damen som powerlunkade på bandet. Eftersom jag inte höjt volymen i lurarna hörde jag hela konversationen.

– Fan alla löpband är upptagna!
– Jag vet. Vi får cykla istället., sade hon.
– Ok.
– Kan du paxa dom två cyklarna?
– Visst. Men var är Anita?
– Jag passar bandet åt henne.
– Varför det?
– Hon var tvungen att gå och bajsa.
– Okej.
– Det är därför jag passar bandet åt henne.
– Vilket skitgöra, så han

Och jag brast ut i ett galet skratt. Båda två vände på sina huvuden och stirrade på mig. Jag försökte hiva över ett leende som skulle signalera att jag tyckte det var kul. Alltså killens träffsäkra kommentar. Inte bajsandet. Funkade inte alls. Svårt att leverera leenden som innehåller så mycket information utan att addera en smula galenskap och tjuvlyssnande över det hela. De stirrade på mig som om jag var en oinbjuden gäst som dessutom inte hade med sig egen dricka. Jag kände att en förklaring borde vara på sin plats men insåg att jag befann mig på ett löpband som snurrade på i 17 kilometer i timmen, svettdroppar rinnande ned för både panna och rygg, Antiloop i lurarna, ett flås märkt av juletidens excesser i chipspåsar , dipp, ostbågar och what not. Och precis när jag ska stoppa bandet kommer bajsaren insvängande med något lättat över sig. En omisskänslig aura av toalett sprider sig och förklaringsbehovet försvinner med ens.

Jag kan ju inte på riktigt allvar stänga av löpbandet , peka på henne och säga “Nämen… vad lustigt dina kompisar pratade just om dig och de sa att du var och bajsade och jag tycker att det lät så kul så jag höll på att rasa av bandet och känner att jag måste förklara mig för dina vänner som alltså precis innan du kom nu,  pratade om hur du var och bajsade och att det var ett skitgöra och jag tycker sådant är kul, det var ju därför jag asflabbade, för att din kompis var tvungen att vara bajsvakt…hahaha…öh…bandvakt menar jag ju, det här är ju skitroligt…ohhahahah…jag menar sjukt roligt, alltså inte bajsande men att vuxna pratar om bajs, speciellt bakom sina bajsande kompisars rygg på gym där alla skitnödigt hahaha…går omkring och spänner sig… och …fan nu vart det jobbigt…Alltså öh… du var och bajsade och…fan…öh…var det en bra bajsning?”

Ni hör ju själva att jag hade framstått som en komplett jävla galning. Och allt detta bara för att de två dårarna står och snackar om sin bajsande kompis. Jag vet inte vad det är som är det sura i det här. Att jag har en dålig tajming och taskigt pokerfejs som inte kan fnittra lite inombords eller att kvinnan bredvid mig var tvungen att gå och bajsa och att hennes kompis berättar det för den andre kompisen eller det att innan kompisen kom och bytte av henne så måste hennes fokus inte varit på att springa snyggt utan att på “fan vad jag behöver bajsa nu men jag kan inte riskera att förlora löpbandet” eller det faktum att när hon till slut färdigbajsad äntrar löpbandet och börjar klampa på så kunde jag inte annat än tänka “I knows what you just did...”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

2 Comments January 14th, 2011 | Posted in Funderingar |

Stake i tjuven

Ni vet de där fula ljusstakarna man har i kontorsfönstren. Som är seriekopplade så att ryker en lampa så slocknar hela skiten. Är ni med? Sådana har vi på kontoret. I varje fönster. Vi sitter mitt i city. Med utsikt över hela stan. Alla ser upp till oss (bokstavligt vill säga) och ska bemötas av en vacker ljus bild av julen och högtiden. Speciellt nu under dessa mörka håglösa tider. Upptäckte nu när jag kom in att min stake har kroknat och slocknat. Ger värsta obalansen i hela rummet. För att inte tala om disharmonin. Och med risk för att vantolkas som rasist av alla puckon som inte kan läsa en rak text utan att våldföra sig på det svenska språket, så tycker jag även att det förstör julstämmingen. Det är som att blanda ut coca-cola i julmustflaskan. Nosircando!

35 fönster i rad med varsin traditionell ljusstake och så det svarta fönstret med en trasig stake? Kan man bli mer svarta fåret? Kan man bli mer exkluderad?

Sög sålunda tag i staken med egna händer för att djupare forska i varför den kroknat. Vände upp och ned på den och greppade den stadigt på bägge sidorna så att baksidan kom upp. Då till min förvåning ser jag ett djupt hack i den. Och jag inser att detta är inte min stake. Jag har någon annans stake i mina händer. Med ett WTF kollar jag runt i rummet. Försöker utröna vem som snott min balla stake från mig. Inser att alla stakar som pekar mot mig ser exakt likadana ut. Inte en chans i helvete att jag kan hitta min stake bland alla andra stakar. Fan!

Det jag vet är att min ljusstake inte hade ett djupt fult jack i sig. Det vet jag men bland alla andra exaakt likadana ljusstakar på rad i fönstera kan jag inte urskilja vilken som var min. Alltså kan jag misstänka alla på kontoret för att ha snott min ljusstake.  Det finns ingen stake i tjuven som gör detta i skum och vag belysning, utan att lämna spår efter sig men jävlar vilken stake det krävs för att kasta misstänksamhetens ljus över precis alla i rummet.

Diaboliskt på min ära!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

6 Comments December 16th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Dagen är ung

- Hallå mannen! Hur är läget, säger man och förväntar sig inte speciellt mycket. Kanske en nickning. Ett dovt muller. Några gutturala grymtningar och är det någon pajsare så förväntar man sig “jorå, huvve upp fötterna ner”.

Det är detta man förväntar sig. Speciellt en solig fin fredag. Inte detta:

– Jodå. Än så länge är det bra, serru. Dagen är ju ung och mycket kan gå snett. Som elektriker är mardrömsscenariot att krämen går ned, speciellt i dessa höghus. Fem kåkar a 17 våningar vardera. Man behöver ju inte vara något snille för att räkna ut att det blir en jävla massa spring i trapporna innan man hittar felkällan. Och alla dessa it-intensiva företag som kräver allt nu och inte om fem minuter gör ju inte saken bättre. En annan sak är att jag inte vet om det finns mjölk i personalrummet vilket är ett irriterande källa till oro. Innan jag vet det måste jag åka hissen ned tre våningar för att konstatera det och sen ska jag ut igen och handla mjölken. Sådant är inte en bra start på fredagen. Sen ska vi inte snacka om läget på börsen eller kriget i Afghanistan. Det där är i och för sig bara världsliga problem. Mitt största bekymmer just nu är att Lelle som skulle hjälpa till och dra kablar på våning 12 idag är hemma och vabbar. Och inte får jag någon som hjälper mig att dra sladdarna. Som sagt dagen är ung och mycket kan gå snett. Själv då?
– Öh…

Ja vad säger man på sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 Comments October 29th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Oneliner’n

Jag hatar att träffa på folk som levererar oneliners snabbare, snyggare och mer pricksäkert än undertecknad. Det tar på något vis udden av självbilden som hovleverantör av snabbt i farten utlangade oneliners.

Eftersom den allmänna meningen är att få hinner upp i undertecknads skill och hastighet när det gäller snyggt förpackat och levererat munhugg så har det givetvis påverkat även min allmäna mening om mig själv. När jag då frontalkrockar med någon annan som är minst lika vass om än egentligen faktisk ännu vassare får det den effekten att jag då finner mig stå där med hakan i knäna. Det enda jag kan då göra är att toppa mig själv än mer. Vilket givetvis får den andre att toppa sig ännu mer. Och det värsta är när jag märker att den andra inte ens darrar på läpparna eller manschetten. Så där står vi på en armlängds avstånd från varandra och skickar oneliners till varandra. En verbal pingismatch med hårt slagna substantiv , toppskruvade verb och skickligt maskerade lågt servade adjektiv.

Och så slutar det med att jag står där svettig, blank panna och mental näsblod.  Att jag då begår harakiri i sådana här sammanhang och droppar en tvåliners kan jag bara hänvisa till att jag inte hade strechat ordförrådet innan jag gav mig in i kampen. Stretching är ju A o O o sådana här sammanhang och att bara sträcka sig till E straffar sig obönhörligen. Reglerna är glasklara här. Tvåliners är lika med en lång jävla utvikning. Är den dessutom osaklig och missar sitt mål så… Den som begår detta flagranta regelbrott är forloraren som står står med ömma käkmuskler och träningsvärk i ordförrådet.

Och när onelinern som sänker mitt goda humör är en trind gäddhängsbestyckad trött morsa, med djupa påsar under ögonen så att de lokala bagladyna skulle avundsjukt dra in andan, tre skrikandes barn i åldern 1-5 och med ena armen på höften utan att titta upp kör över en med snabba träffsäkerheter då ger till och med jag upp.

Ett hipp hipp “yougo!” till den snabbtalkande damen på bussen. Du vann!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 Comment September 13th, 2010 | Posted in Helvete |

Backupparet

*riiiiing*

– Steff här. Prata om du vill. Jag garanterar inte att jag lyssnar dock.
– Tjena. Det är Lazlo!
– Wsup sucka L? Like Musse Pigg I´m all ears.
– Okej?
– Ja men fattar du inte Musse Pigg är ju bara öron ju.
– Öh…ha ha liksom. Hörru eh…har du och familjen lust att komma över ikväll på middag? Vi står för allt.
– Oj. Det var en kort puck. Det låter trevligt.
– Ja öh…vi tänkte det…
– Det var verkligen länge sedan. Måste kolla med fru Sug.
– Ok. Jag väntar.
– Ja men jag ringer upp om en stund.
– Mja…kan du inte ge besked nu?
– Vadan denna brådska?
– Eh…

Och då insåg jag det. Polaren L ringde inte oss för att de verkligen ville bjuda in oss. De bjöd in oss för att situationen tvingade dem. Om detta inte var en armbågsinbjudning så vet jag inte vad det var. Inbjudan över telefonen kvart över tre en lördagseftermiddag kan inte vara annat än armbåge. En dåligt krökt dessutom.

Herregud! Man har gått och hamnat i backupparet facket. Ni vet det där paret man ringer upp när de man först ringde upp och bjöd in till en trerätters med väldigt kort varsel ställer in av någon anledning. Vi har alla sådana par i vår bekantskapskrets. Däremot visste jag inte att vi alla kunde vara det där paret. Reflexivt så det förslår visade det sig att det är. Fan också. Jag kan höra dialogen framför mig när telefonluren läggs på från samtalet med Par A och då plan B ska rullas ut .

– Ojdå vi har ju en massa mat och vin över. Vad ska vi göra?
– Jag vet vi bjuder över sugarna!
– Sugarna? Har vi verkligen inga andra alternativ?
– Vadå då?
– Han är ju så jävla krystad, höhö och hehe om allt.
– Han är väl rätt skojig.
– Skojar du? Skämt som är skämda när de levereras och sen ska vi inte snacka om hur han attackerar BiB:en. Som om den var en fiende liksom.
– Ja men så farlig är han väl inte.
– Om det inte vore för frugan som höll ned honom en smula i tempo skulle man tro att man fastnat i dimensionen där allt går i överapid.
– Vi kan skita i dom och sitta och kolla på varandra istället.
– Hu
– Precis

Och det är just nog detta som är det värsta. Man kommer inte upp på bjudlistan förrän alla alternativ är värre. Inte pest eller kolera utan pest OCH kolera. Och i valet mellan att nödgas sitta och titta på varandra en hel lördagskväll när hela veckan har gått i hoppets tecken att deras modellpar som skulle komma över och dra anektoder om parisresan, skvallra lite om andra heta par i kretsen plötsligt hoppar av eller bjuda in det där lite sämre paret – är alternativ paret från hell ett bättre alternativ. Paret som spelar i liga B. Som drar anekdoter om husvagnsresan och som skvallrar om trista par utanför ens krets.

Den enda trösten är väl att eftersom Lazlo verkar vilja ha besked omedelbart så ligger det minst ett par till längre ned på den sociala varböldslistan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

No Comments September 11th, 2010 | Posted in Helvete |

Flarn

Det finns få saker som kan sänka ens humör och ens förmåga till  Savoir Faire som en elak fastning av ett flarn i tandköttet.

Man sitter där. I godan ro och smaskar i sig kalorier och försöker föra sig civiliserat – trots den av smärtor vrålande lunchmagen. En bit svedd kött parerat med en överkokt bit potatis dränkt i något kolestrålförstärkande substans hivas in, tätt följd av en salig blandning av snodda delar från mitt i naturen. Och plötsligt från ingenstans kilar sig en bit morot ned under kindtanden.  Om man vore lagd åt det hållet så skulle man tro att kaninen som blev bestulen på  sin fina morot hann utöva svart magi och körde lite voodoo på grönsaken. Hyttandes med sin lilla hartass surt hoppandes iväg. Och med tanke på att kaniner är kända för sina gaddar så är det inte så långt till att se till att besvärjelse ska landa i gom/mun/tand/tandköttsdelen av kroppen.

– Må denna morots förbannelse vara att fastna i tandköttet på den jävel som äter den!

Typ.

Den lilla bitjäveln morot som nu fastnat mellan tand och kött har lika mycket behov av utrymme som ett dåligt självförtroende men knuffas och buffas med tanden som om den hade ett normalt stort programledarego. Med följden att tanden plötsligt får det snävt med utrymmet. Allt smakar plötsligt aska och himmelriket får något grått över sig. Man hatar plötsligt gluggarna mellan tänderna i allmänhet och flarn i synnerhet. Man får också ett något ansträngt förhållande till Madonna och Agneta Fältskog.

Det gör ingen skillnad om flarnet består av Corn elak Flakes, morot, tacoskal, äpple, päron eller knäckemacka. Likt ett avigt sexmantra spelar inte heller storleken någon roll. Oavsett flarnets fysiska storlek känns det som om Titanic har parkerat mellan din tand och ditt tandköttt. Givetvis i sann diametral anda till när det handlar om sex.

Och försöker du gräva omkring mellan tänderna med tungan kickar lagen om det Mestas Jävlighet™ in och ser till att:

  1. Din glugg är för liten
  2. Din tunga är för stor
  3. Flarnet inte går att nå
  4. En sur uppstötning uppstår samtidigt som du försöker svälja
  5. Du får en hostattack
  6. Någon jävel några bord bort ger dig ogillande blickar
  7. Eller både 1, 2, 3, 4, 5, och 6

Det är därför lagen har faktorn “mesta” som en allmängiltig parameter som förstärker jävligheten. Det mesta som kan fucka upp din tillvaro kickar just in för att fucka upp din tillvaro och ditt goda humör. Det har inte forskats på det till fullo men en enad forskarkår håller det inte för otroligt att det har en kvadratisk och exponentiell karaktär.

Du kan inte längre koncentrera dig på något annat än att bli av med denna kil i ditt liv. Allt annat bleknar.  Inget kan få dig så i “nuet” som detta flarn. Inget blir så viktigt som att peta loss flarnet. Skulle ryssen komma skulle du be honom “vänta ett litet tag”. Det är nästan lite kryptonit varning på flarnets effekt. Som belevad man av modernt snitt endar man upp i grottstadiet. Som sofistikerad dam av senaste skriket endar hon upp i Cro Magnon träsket. Grymtandes i stick och stäv med senaste skriket.

När man till slut efter dåligt maskerat tungvrickande, insugningar mellan tänderna, lirkande med tandstickor fått ut flarnjäveln visar det sig att den är lika stor som punkten här.

Wtf?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 Comment September 8th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Få en telesäljare att lägga på luren…

*RIIIIIING*

– You may speak!
– Är det Stefan jag talar med?
– Jupp!
– Hej. Jag heter Kenny  och vi har idag ett specialerbjudande i form av tre par kalsonger som du gratis utan några förpliktelser får hemskickat till dig och det…
– Nej Tack. Jag använder inte kalsonger.
– Öh..men det är fina kalsonger och det enda du behöver…
– Jag kör strings…
– Brrr…Dessa kalsonger är i specialdesignat tyg
– Men hör du inte vad jag säger?
– Det tyget är speciellt framtaget av…
– Du kanske hör det här:

*KLICK*

Gnhh! Jag gillar inte att slänga på luren i örat på människor som försöker göra sitt jobb.  Låt det bli känt att Sugar’n inte har något personligt emot säljare per tele. Faktum är att undertecknad en gång sökte ett sådant arbete. Tyvärr föll det på att jag inte hade skillsen att sälja in mig själv. Nåväl. Jag har som sagt inget emot de som drar in brödfödan genom att per tvåhunda ord i sekunden få folk att köpa allehanda suspekta prylar. Det jag däremot vänder mig emot är:

1. Folk om inte lyssnar på mig när jag säger “nej tack”
2. Folk som ringer mig klockan 9 på kvällen för att sälja på mig kalsipper

Vi på Sugbloggen™ vill nu ge er några stabila tips på hur ni ska få försäljaren att slänga luren i örat på er istället. Eftersom det är säljaren som först ringer upp mig vill jag även få det till att det är säljaren som först skall lägga på luren. Vibbfritt från min sida. Hur säljaren mår på andra sidan luren är ju inget vi kan ta ansvar för. Kom ihåg att detta kräver tålamod, planering och engagemang. Säljaren har detta redan i form av en lön som baseras på hur väl de når upp till dessa ovan nämnda premisser. Men har du bara en gnutta av tjockskallighet som denna bloggs ägare har begåvats med så dröjer det inte länge innan ditt telefonnummer kommer att svartlistas bland alla telemarketingbolag.

Några nyckelregler: Var inte elak, var inte vulgär, inga personangrepp och håll ditt humör uppe. Det viktiga är att bli så irriterande så att säljaren slänger på luren men vid en direkt förfrågan från sin chef säger “det mystiska var att han var nice som fan har vårdat språk , var saklig men så jävla irriterande. Lite som en schysst klåda“.

1. När säljaren har kört sin svada – ödmjukt be honom repetera allt eftersom du råkade trycka in mute knappen på din telefon.
2. När säljaren precis har repeterat allt – snällt be honom repetera igen fast högre eftersom du hör så dåligt.
3. Efter andra meningen – ursäkta att du avbröt honom, men om han kunde vara så vänlig och höja rösten lite till eftersom du hör så dåligt.
4. Efter tredje meningen – på nytt ursäkta för att du avbryter men kunde han kanske höja rösten ännu mer.

Nu när du har fått säljaren till att med tordönstämma vråla fram sin svada ber du om ursäkt och säger att du har en åkomma som kallas för närminnesluckssyndrom.

5. Fråga vem han är.
6. Fråga vem du är
7. Fråga om ni har träffats?
8. Fråga varför han vrålar så?

När han sänker rösten repeterar du steg 2-4. När han på nytt har uppnått tordönsnivån säger du “Nej men så dumt! Jag har tydligen stängt av min hörapparat. Ursäkta mig en stund” och lägg ifrån dig luren. Gå iväg och ta en kopp kaffe. Om han är kvar när du kommer tillbaka repetera steg 5-8.

Om säljaren fortfarande inte har lagt på krävs det ytterligare steg. Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen. För de mindre skillade rekommenderar vi på Sugbloggen att man har skrivit ned ett manuskript så att man inte dabbar sig.

A. Berätta med vänlig röst att du tyvärr har inkontinens problem och måste lägga på luren MEN att du verkligen vill att säljaren skall återkomma om exakt tre minuter, för du tycker att det är dags att köpa nya kalsonger men du måste verkligen gå på toan nu.
B. När säljaren prick tre minuter senare ringer upp svarar du med en förställd röst, tricket att andas in helium kan hjälpa med förställningen av rösten, och säger att det finns ingen Stefan här. Fråga vilket nummer han slagit och korrigera honom med att säga han slagit en etta istället för nolla på slutet.
C. När säljaren ringer upp igen svarar du med din vanliga röst.
D. Repetera steg 5-7.
E. Repetera 1- 4.
F. Repetera 8

Allt detta ska ske med en mjuk och snäll ton. Om han fortfarande inte har gett upp så ta bestämt tag i samtalet och berätta en lång anekdot om kalsonger, weggies, badbyxor, strings och den där gången då du och din lumparpolare/ridlägerspolare gick vilse i skogen mitt i natten. Om säljaren fortfarande är kvar så premiera honom med en beställning men adressändra till din bästa polares adress istället…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

8 Comments May 11th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Gubben i månen?

Fan vad jag hatar briljanta egna idéer. Speciellt när man vaknar upp mitt i natten med en briljant skinande ide. Ni vet en ide som är så briljant och skinande i sitt väsen så att den lyser upp hela mörkret man befinner sig i så att alla familjemedlemmar bryskt väcks upp.

Många äro de tillfällen då fru Sug buttert muttrat

– Men va fan och för farao! Släck ned!

Att då mitt i natten försöka övertyga frugan om att det enda som lyser är ens briljanta hjärna brukar bemötas med ett dovt:

– Om det inte räddar planeten eller gör oss till ekonomiska oberörbara själar är jag inte intresserad.
– Men…
– Inga men. Släck ned!
– Hur då?
– Skriv ned din jävla ide. Jag behöver sova…

Man skriver ner idén (utan att erkänna att frugan har sina ljusa stunder i mörkret. Det där med att skriva ned hade man själv aldrig kommit på. Nähädå! Man hade suttit i lotusställning hummandes hela den resterande natten och fokuserat på att inte glömma bort den fina idén) och det är just det som är krånglet.

I kraft av sin förmåga att förblinda allt och alla så krafsar man ned idén med att par stabbiga kråkfötter, läser igenom och skrockar belåtet för sig själv över denna idés förträfflighet och enkelhet. Därefter gnussar man ned  huvudet i kudden och domnar bort med att nöjt leende och vyssjas iväg bland drömmarnas ocean. Dagen efter studsar man upp och kastar sig över lappen och allt som började så ljust och fint mörknar till för varje bokstav som man lyckas dechiffrera.

“gubben i månen” lyckas man tyda efter en kvart. Varken mer eller mindre. Man tänker wtf ? och drämmer till med senaste coola w00t och upptäcker att  versaler är av behov och klämmer till med ett WTF och W00T? Men inte ens svordomar på versaler hjälper. Hur moderiktiga de än är. Gubben i månen står det likt förbaskat på den fula lilla skrynkliga papperslappen. Vadå gubben i månen? Har jag träffat gubben i månen? Är jag gubben i månen? Avskyr jag gubben i månen? Vill jag vara gubben i månen. Har jag och gubben i månen ett homosexuellt distansförhållande? Är gubben i månen egentligen en gumma? Är gubben i månen pappa till Tityo?

Som den vakne sugblogoholicern™ noterar finns det en miljard olika tolkningar av frasen “gubben i månen” som låter sig göras. Varför i helvete kan man inte lära sig att skippa det där med korta anteckningar? Det hjälpte inte under universitetsåren annat än vid de få tillfällen man lyckades suga till sig något akademiskt stackars offers hemtelefonnummer. Endast då funkade anteckningar typ:

“k o v som fan. R upp asap. Erika 08-123455678″.

Än idag kan man från dessa kryptiska förkortningar dra slutsatser som att på andra sidan av detta nummer får du dig ett nummer. Men från gubben i månen? Fan.  Med ett prasslande läte kastade jag både lappen och en briljant idé i papperskorgen. En del idéer ska tydligen inte krypa förbi anteckningsblocksstadiet tydligen…

Fan vad jag hatar egna små anteckningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 Comments March 22nd, 2010 | Posted in Sugsaker |

Fan för att växa upp…

Ni som hängt här ett tag vet att undertecknad ibland har en smula lågt i tak och är snar till snabba omdömen om folk. Något vi egentligen inte bryr oss om att förändra eftersom vi gillar oss som vi är. Men en dag för någon vecka sedan dök en person jag haft ett fruktansvärt omotiverat snett horn i sidan till upp i teve och typ sabbade hela min kväll.

När jag blev varse att samma person inom kort kommer att dyka upp i teve var och varanna vecka och förpesta delar av mina kvällar framöver fann jag att jag måste hitta en hållning till det annalkande mörka hotet i min tillvaro.

Jag funderade som snabbast på att kontakta Rent-A-Killer och beställa ett precisionsmord men insåg att jag inte har råd att beställa mord. Dessutom är det en smula läskigt eftersom det kan backfira emot mig själv. Vad är det som säger att den jag har beställt mord på dagen efter sin död inte beställer samma tjänst emot mig? Rent-A-Killer känns inte speciellt lojala heller. Och vad ska man göra om de kommer och prickskjuter en till andra sidan? Fan om man inte ens kan sätta åt mäklartjuvarna för lojalitetskonflikt kan man se sig i månen efter att sätta åt proffsdödarna.

Nä en annan angreppsvinkel var av nöden tvungen att frammanas. Jag kunde i och för sig gå i exil – men fan att jag ska dra utomlands för någon annans skull. En grej vore att skippa teve helt i ett par tre månader, men det skulle inte innebära att jag slapp se människan i andra medier. Skulle jag behöva bojkotta nätet i allmänhet och media i synnerhet? Fuck heller!

Han dök upp i rutan och jag kände en instinktiv vilja att klippa till teven men plötsligt hörde jag en röst i mitt inre

– Ahhh….hale luljea
– Va! Öh vem va det där, sa jag?
– Det är jag din inre bättre sida, hörde jag en mjuk röst säga.
– Bättre? Som avstavar halleluljea!? Hur fan kan du vara bättre?
– Ok stavning är kanske inte min grej men jag har lösningen på ditt dilemma.
– Vilket dilemma?
– A pa pa inte försöka hemlighålla saker för dig själv.
– Men…
– Det är först och främst dumt men även logiskt omöjligt. Du vet att jag vet att du vet att jag vet vad du försöker underhålla för dig och mig och att det inte är någon idé.

Eftersom jag vet att det är förenat med direkt idioti att försöka argumentera med mig själv där jag vet att en av oss kommer att gå förlorande ur striden samt det faktum att den bättre sidan av mig självt hade lyckats kollra bort mig totalt bland vem av mig som egentligen visste vad om oss gav jag upp. Inte likt mig men å andra sidan så är jag sällan lik mig.

– I give upp! Vad är den stora *host* lösningen då rå, sa jag ironiskt.
– Det är så enkelt.
– Men kom igen!
– Du behöver bara gilla honom.
– Va?!
– Japp
– Gilla någon jag hatar?!
– Hatar är ett så starkt ord.
– Bah!
– Du kommer inte långt med den inställningen…
– Hörru!
– Hörru på dig själv.

Och som ett brev på posten insåg vi att positionerna låstes. Jag tittade stint in i mitt inre. Min bättre sida gav mig en skenhelig blick och satte sig i yogaställning. Jag visste inte att jag kunde sitta i yogaställningar. Fan om polarna bara visste. Nåväl. Jag stirrade som sagt in i mig själv surt och blev på ett märkligt sätt lugn när jag såg hur den inre av mig med konstant flödande kärlek log emot mig. Det var som om någonting löstes upp i mitt inre…öh yttre. Jag tittade på teven och kände hur jag fick en lust att bli kompis med killen i teve-rutan som nyss nästan orsakat mig ett hastigt besök på On-Off med en tafflig lögn om “….jodå jag lovar. Plötsligt rasade teven bara ned på min knytnäve. Värsta osisen att jag hade näven knuten men vilken tur att vi köpte drulleförsäkring. Säg den där nya LED- tekniken är den verkli…

– Men va fan är det som händer, sa jag när jag kände hur jag kunde titta på mannen i rutan utan att vilja trycka på första bästa atombombsknapp.
– Härligt va, sa den inre mig som fortsatte bestråla mig med kärleksfulla tankar och känslor.
– Jag fattar inte
– Det är lugnt. Go with the flow.
– Jag känner att jag …ty…tycker om honom…
– Är det för mycket så kan jag stänga av?
– Nej fortsätt. Fan nu vill jag  bli kompis med honom! Hahaha!
– Hmm…
– Åh…jag känner hur jag älks…
– Nä där går gränsen. Nu stannar vi upp.

Och med ett klick kände jag hur jag blev mig själv igen. Eller inte riktig mig själv men något hade skett med mitt förhållningssätt till mannen i teve-rutan. Jag kände att jag gillade honom. Att jag respekterade honom. Att jag ville bli kamrat med honom. Till och med leta upp i Facebook och vänförfrågan. Kanske till och med bjuda på en fika någon dag. Det sista jag hörde min finare ädlare sida av mig själv säga var ” att det ska vara så svårt att bestämma sig för att gilla en person och använda det som utgångsläge. Fan livet blir så mycket enklare då”.

Man kan inte annat än hysa den djupaste respekt och känsla för mannen som idogt arbetar för att ge oss showen. Kan jag få ett:

Go Crippa!

fan vad surt det är att växa upp…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

3 Comments January 13th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Gubben…

Ibland när jag åker på en smal snäv gata och ser hur det rasar på en massa bilar i backspegeln med unga män i förarsätet som alla har det där omisskännliga över sig att ha lite för bråttom, spritter den lille gubben i mig till och vill ut. Då brukar jag sträcka mig fram till handskfacket och lirka ut min gubbkeps, läsglasögon och toviga halsduk. Applicera kittet och sjunka in i rollen som värsta Robert DeNiro.

Hastigheten krymper i paritet med den förställda åldern jag intar. Det finns tillfällen då jag vinglar fram på gatan så långsamt så att tiden (som borde ha all tid i världen och inte vara föremål för stress) bryskt knuffar till mig med ett “herre jösses kan man göra saker så här långsamt”.

Chilla för fan

Bildens källa: http://watchmojo.com/blogs/images/elderly-man-driving.jpg

Skynda långsamt typ…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

No Comments January 12th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Smile and the whole world smiles with you…

Jag är i :shock: och :mad: ! Bloggvärldens :cool: -ste Mymlan manar till :smile: förbud. Att alla gulliga :lol: är  :evil: . Och att om man :eek: sina poster med en massa :smile: så ska man :oops: .

Jag manar till allmän uppslupning för våra stackars :cry: . Om inte vi kan stötta dem i dessa :twisted: tider. Vem ska då stötta dem. Nä jag säger :mrgreen: för alla :razz:

Fan snart muttras det väl förbud för bokstäver med prickar över… :roll: !

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 Comments November 9th, 2009 | Posted in Funderingar |

Älskade hemorrojd

Barnens dag, mors dag, fars dag och kanelbullens dag.

Alla dessa fenomen har sina speciella dagar då menligheten förväntas fira dem på olika sätt. Flaggviftning, chokladpralintuggning, slipsgivning och sist men inte minst en stabil degklump nedsköljt med kaffe. Men något undertecknad känner har fallit utanför radarn för den uppmärksamhet den förtjänar är hemorrojden. Som fenomen, som polare, som livskamrat (en del har hemorrojder hela livet ska ni veta), stöd i livet, som samtalsämne, som stabilisator då tv-kanalerna börjar bugga och mycket mera som denna bloggpost inte klarar av att lista. Kort sagt väldigt mycket skit är en hemorrojd bra till.

Men det är som om hemorrojderna är behäftade med ett mörkt stigma och skamfyllda (när de egentligen är små blodfyllda kärl – inte avlägset påminnande om en liten väldigt liten balle). De är båda blodfyllda utväxter på människokroppen. Varför skyr vi dem så? Hur kan det komma sig att man inte stolt i fikarummet med en myndig stämma proklamerar att man har en bra hemorrojddag idag?

– Today is a good day to die, säger en hårdför man på film och är skitcool. Och vi suckar hänfört over de modiga som oförfärat stirrar döden i vitögat med ett beslöjat leende på läpparna. Men skulle vi inte sucka lika hänfört om Clintan droppade:
– Today is a good hemorrhoid day, direkt efter “Make my day punk!”

Det finns mössor med “bad hair day”-tryck. Varför finns det inte underkläder med ”good-hemorjod-day” -tryck? Åtskilliga arbetsplatser sanktionerar inköp av ergonomiska möss, terminalglasögon, hälsoundersökning mm men varför kan man inte knata upp till friskvårdsansvarige och be om att få en ergonomisk snyggt designad ringkudde så att man kan låta hemorrojderna chilla när värdkroppen sitter ned. Som modet och kulturen är nu måste dessa stackars hemorrojder pressas ned längts in i en människokropps ohemula skrymslen. Där solen aldrig skiner. Försök att se det ur hemorrojdens perspektiv. Aldrig sol, konstant fukt, skrynkligt grannskap och det enda som passerar skitsnabbt förbi en är något illaluktande konstigt osällskapligt avskräde som inte ids säga hej ens. Kan få vilken bra dag som helst att bli en skitig dito.

I andra lägen kan en stabil hemorrojd vara livsviktig. Till exempel, när det är ett riktigt krisläge då polaren precis har rasat ut för klippkanten och skadad ligger på en avsats någon meter ned, då drar man bara ned byxorna, riktar röven mot kanten och halar ut en vänlig men stabil hemorrojd att hjälpa polaren upp igen.  Om den polaren inte slickar upp en i brygga för livräddningen är det ingen bra polare. På Tipsextra-lördagen i glada fotbollsdårars sällskap då plötsligt skitbolaget ComHem drabbas av nya störningar kliver man bara fram som räddaren i nöden, suger tag i teven och riktar hemorrojden rakt upp och får in kristallklar tv-bild. Har man riktigt vassa hemorrojder kan man med all säkerhet även få in krypterade betalkanaler.

Ensamma fredagskvällar kan man låta hemorrojden vara med och kolla på vuxenfilm. Kanske kan man spetsa upp självlekandet genom att dra in hemorrojden som en part i den oväntade manage a troisen och en gång för alla stolt sälla sig till Facebook-klubben vi-som-visst-haft-trekant (att man haft trekanten med sig självt behöver man inte nämna alltför högt). Och ska man iväg på en maskerad så är det en baggis att klä ut sig till något djur med en svans. Vad sägs om krokodil eller en gigantisk råtta? Är man bestyckad med en minst åtta lika långa och grova hemorrojder kan man kliva in som festens coolaste bläckfisk. Har man enbart en men dock väl utvecklad och ärrad hemorrojd kan man med fördel måla ögon på skinkorna, tejpa upp stora öron och backa inpå festen som en elefant och hälsa alla glada partyprissar med snabeln. Eller glida fram till den snygga tjejen, lyfta upp armarna i luften och med ett ”look no hands” knacka henne på axeln. Om hon inte faller likt ett ton tegelsten är det bara att leta upp nästa dam som uppskattar en bra hemorrojd på en bra kille!

Undertecknad är också förfärad över alla de omänskliga metoder som finns för att utplåna en hemorrojd. Fy och fan säger vi. Visste ni att för att ta bort en normal oskyldig liten hemorrojd så snörar man runt den med en bit tråd tills den ruttnar och faller av. Vad är det för smutsiga metoder? Finns det ingen etik i läkarkåren längre? Det enda en hemorrojd vill är att bli kramad och omtyckt. Och ger du den inte tillräcklig mycket uppmärksamhet och kärlek så kommer den att bli ledsen och irriterande. Tänk själv om dina kamrater skulle ignorera dig och till och med snöra upp ett rep runt dig för att du ska ruttna ihop och död falla i en liten hög. Kan få vem som helst att utveckla klåda.

Nä. Jag tycker att man ska vara nyfiken och ta emot sina hemorrojder med öppna armar. Vem vet de kanske berikar livet? Kanske kan de muntra upp dig medelst en skojig kittling. Kroppen vi har till låns är full av överraskningar och vem vet om inte just en hemorrojd är den mest fantastiska av dem alla. Vi borde utlysa en hemorrojdens dag, då vi alla ärligt och nakna vandrar ut på gatorna och under glada hurrarop låter våra hemorrojder rättmätigt ta sin plats i tillvaron. Man skulle kunna anordna olika galor där de insamlade medlen går till de mest ömmande fallen. Kanske kan priset av den som har de snyggaste och häftigaste hemorrojderna vinna priset ”the Asshole of the Universe”?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

4 Comments October 27th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Ska du falla …

..så fall ordentligt.

Gled upp till dagis häromdagen och skulle hämta minisugarna. Från vänster ser jag en annan vuxen som har det gemensamt med mig att ha kids på samma dagliga inrättning. Jag nickar och droppar med en menande blick på hennes mage:

– Tjena Lenita, dig lär man inte se vid den här tiden nästa år.

Frostigt – avlägset påminnande om hur det skulle låta om en medelmåttig glaciär tog till orda.

– Vad menar du? Tycker du att jag ser gravid ut?

Jag insåg att jag misstagit hennes trinda mage för en bebisvagga. Eftersom det inte finns någon bra exit från anklaga-dam-för-att-vara-gravid-när-hon-i -själva-verket-är-fet-och-förmodligen-högst-medveten-om-den-trinda-kistan, körde jag på.

– Det är lugnt, jag är också fet.

Ska man bli ogillad kan man lika gärna ge dem alla anledningar. Imorgon funderar jag på att nysa henne rakt i ansiktet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 Comments October 2nd, 2009 | Posted in Helvete |

Loser eller looser

Gnhhhh

Igår skrev jag ett surt mail till en lallare som irriterat mig en gång för mycket. Ni som hänger här vet att undertecknad är en soft tillbakadragen man som gärna ger alla bröder och systrar en extra chans. Att man går den där extra milen för att göra dagen lite ljusare, att man inte är så snar till snabba vredesutbrott att blodet är så kallt så att kallblodiga djur häpet drar in efter andan, att man är så sval så att om man inte visste att man andades skulle man ringt upp bårhuset och beställt en likvaka åt en själv. Kort sagt en sval, cool, eftertänksam snubbe i sina bästa år.

Men även en leopard har fläckar och hinner inte alltid med. Ibland blir även solskenet Steffe surgubben Steffo. I sällsynta fall hytter jag med näven tyst i fickan och muttrar sammanbitet, mån om att inte motståndaren skall höra de eder som ondgörs. I sällsynta fall. I ännu mer sällsynta fall drar jag fram tangentbordet och skriver ett surt mail. Så gjorde jag denna gång. Skrev ett surt och kärnfullt:

“Du är en jävla looser!”

och fick med vändande post:

Den största losern är den som inte kan stava till loser

vad säger man på sånt liksom…

idén uppkom efter en kommentar som  till broder Jerk lämnade hos minNini

Andra bloggar om , , , , , , ,

5 Comments August 14th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Idioter till kunder?

När jag gled förbi huset som gud nästan glömde (biltema) sladdade jag in för att hänga där och känna mig allmänt manlig. Alfahannebehovet gjorde sig påmint med ett “hörru din fjolla ta av dig kjolen och odla en musche, spackla en vägg eller något“. Och eftersom musche är underordnat “i vått och torrt” får man fuska lite genom att hänge sig åt typiska manliga aktiviteter. Sålunda Clas Ohlsson, Biltema och Bauhaus. Jag drog lite i avgasrör, vek elledningar och det slutade sen med att jag köpte gaffatejp (för mannen som alltid har en lösning på problemet medelst enkel tejpning) och hör och häpna, sådant där skönt dashboardskydd. Ni vet som man sätter precis innanför framrutan för att slippa bränna sina fingrar  på den lavaheta ratten efter det att bilen stått i solen en halv förmiddag.

Därefter gled jag hem, parkerade bilen och satt upp solskyddet och väl hemma i lägenheten tejpade jag upp saker, inte för att något behövde tejpas utan för att träna upp tejptarmen min. Det var ett tag sedan jag gaffade någon *host* jag menar något och sådant måste man underhålla med jämna mellanrum.

Frugan muttrade:

– Silvertejp, vad ska det vara bra för. Vi har ju brun tejp.
– Appapa. Gaffa är gaffa!
– Varför tejpar du ventilerna?
– Korsdrag serru. Inte bra för mitt ryggskott.
– Men det är ju hundra grader härinne. Jag svettas som en gris.
– Bah…det löser vi genom att tejpa ihop dina svettkörtlar.
– Kom inte nära mig med den där tejpen.
– Snälla bara liiiite
– Hur lite?
– Typ så här lite.
– Thi hi…det kittlas…
– Vänta bara…man kan ocks…

Och där lämnar vi sughushållet och låter publikens fantasi löpa amok. Låt mig bara säga att jag inte visste att gaffatejp också är sexigt…

Hursomhelst, dagen efter tog jag hissen ned och gick visslandes till min bil. Förvissad om att den skulle vara lika sval som ett av mina ex när vi oväntat stöter på varandra i stan. En kall ratt istället för det jag har vant mig vid under denna tropiska jävla hetta. Hoppar in i bilen och ska precis ta bort solskyddet och möts till min förvåning av en ganska stor förolämpande text på insidan av skyddet:

Remove Before Driving!

Allvarligt! Behöver de skriva det? Vem fan är så pantad så att han/hon sätter sig i bilen med ett solskydd som täcker hela jävla vindrutan och kör iväg UTAN att ta bort solskyddet? Jag blir fan i mig personligt förolämpad å alla vi som har motsatta tummar vägnar. Det är lika idiotisk som om burkkonservstillverkarna skulle prägla in ” Open before eating” på en burk bruna bönor! Eller om tevetillverkaren skulle skriva “turn on the tv and then watch”.

Gnhhh!

Delar jag verkligen genpool med puckot som kom på att man skulle skriva detta på solskyddet? Åh vad jag hoppas att han en dag glömmer att ta bort sitt solskydd och drar in i en bergsvägg.

Andra bloggar om , , , , ,

4 Comments August 12th, 2009 | Posted in Sugsaker |