Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Ni vet de där fula ljusstakarna man har i kontorsfönstren. Som är seriekopplade så att ryker en lampa så slocknar hela skiten. Är ni med? Sådana har vi på kontoret. I varje fönster. Vi sitter mitt i city. Med utsikt över hela stan. Alla ser upp till oss (bokstavligt vill säga) och ska bemötas av en vacker ljus bild av julen och högtiden. Speciellt nu under dessa mörka håglösa tider. Upptäckte nu när jag kom in att min stake har kroknat och slocknat. Ger värsta obalansen i hela rummet. För att inte tala om disharmonin. Och med risk för att vantolkas som rasist av alla puckon som inte kan läsa en rak text utan att våldföra sig på det svenska språket, så tycker jag även att det förstör julstämmingen. Det är som att blanda ut coca-cola i julmustflaskan. Nosircando!

35 fönster i rad med varsin traditionell ljusstake och så det svarta fönstret med en trasig stake? Kan man bli mer svarta fåret? Kan man bli mer exkluderad?

Sög sålunda tag i staken med egna händer för att djupare forska i varför den kroknat. Vände upp och ned på den och greppade den stadigt på bägge sidorna så att baksidan kom upp. Då till min förvåning ser jag ett djupt hack i den. Och jag inser att detta är inte min stake. Jag har någon annans stake i mina händer. Med ett WTF kollar jag runt i rummet. Försöker utröna vem som snott min balla stake från mig. Inser att alla stakar som pekar mot mig ser exakt likadana ut. Inte en chans i helvete att jag kan hitta min stake bland alla andra stakar. Fan!

Det jag vet är att min ljusstake inte hade ett djupt fult jack i sig. Det vet jag men bland alla andra exaakt likadana ljusstakar på rad i fönstera kan jag inte urskilja vilken som var min. Alltså kan jag misstänka alla på kontoret för att ha snott min ljusstake.  Det finns ingen stake i tjuven som gör detta i skum och vag belysning, utan att lämna spår efter sig men jävlar vilken stake det krävs för att kasta misstänksamhetens ljus över precis alla i rummet.

Diaboliskt på min ära!

Läs även andra bloggares åsikter om nonsens, rasism, ljusstake, traditioner, ljus, trasig, fönster, humor, tjuv

Jag är i och ! Bloggvärldens -ste Mymlan manar till förbud. Att alla gulliga är  . Och att om man sina poster med en massa så ska man .

Jag manar till allmän uppslupning för våra stackars . Om inte vi kan stötta dem i dessa tider. Vem ska då stötta dem. Nä jag säger för alla

Fan snart muttras det väl förbud för bokstäver med prickar över… !

Läs även andra bloggares åsikter om förbud, glimt, humor, ironi, mymlan, text, smilyes, nonsens

Barnens dag, mors dag, fars dag och kanelbullens dag.

Alla dessa fenomen har sina speciella dagar då menligheten förväntas fira dem på olika sätt. Flaggviftning, chokladpralintuggning, slipsgivning och sist men inte minst en stabil degklump nedsköljt med kaffe. Men något undertecknad känner har fallit utanför radarn för den uppmärksamhet den förtjänar är hemorrojden. Som fenomen, som polare, som livskamrat (en del har hemorrojder hela livet ska ni veta), stöd i livet, som samtalsämne, som stabilisator då tv-kanalerna börjar bugga och mycket mera som denna bloggpost inte klarar av att lista. Kort sagt väldigt mycket skit är en hemorrojd bra till.

Men det är som om hemorrojderna är behäftade med ett mörkt stigma och skamfyllda (när de egentligen är små blodfyllda kärl – inte avlägset påminnande om en liten väldigt liten balle). De är båda blodfyllda utväxter på människokroppen. Varför skyr vi dem så? Hur kan det komma sig att man inte stolt i fikarummet med en myndig stämma proklamerar att man har en bra hemorrojddag idag?

- Today is a good day to die, säger en hårdför man på film och är skitcool. Och vi suckar hänfört over de modiga som oförfärat stirrar döden i vitögat med ett beslöjat leende på läpparna. Men skulle vi inte sucka lika hänfört om Clintan droppade:
- Today is a good hemorrhoid day, direkt efter “Make my day punk!”

Det finns mössor med “bad hair day”-tryck. Varför finns det inte underkläder med ”good-hemorjod-day” -tryck? Åtskilliga arbetsplatser sanktionerar inköp av ergonomiska möss, terminalglasögon, hälsoundersökning mm men varför kan man inte knata upp till friskvårdsansvarige och be om att få en ergonomisk snyggt designad ringkudde så att man kan låta hemorrojderna chilla när värdkroppen sitter ned. Som modet och kulturen är nu måste dessa stackars hemorrojder pressas ned längts in i en människokropps ohemula skrymslen. Där solen aldrig skiner. Försök att se det ur hemorrojdens perspektiv. Aldrig sol, konstant fukt, skrynkligt grannskap och det enda som passerar skitsnabbt förbi en är något illaluktande konstigt osällskapligt avskräde som inte ids säga hej ens. Kan få vilken bra dag som helst att bli en skitig dito.

I andra lägen kan en stabil hemorrojd vara livsviktig. Till exempel, när det är ett riktigt krisläge då polaren precis har rasat ut för klippkanten och skadad ligger på en avsats någon meter ned, då drar man bara ned byxorna, riktar röven mot kanten och halar ut en vänlig men stabil hemorrojd att hjälpa polaren upp igen.  Om den polaren inte slickar upp en i brygga för livräddningen är det ingen bra polare. På Tipsextra-lördagen i glada fotbollsdårars sällskap då plötsligt skitbolaget ComHem drabbas av nya störningar kliver man bara fram som räddaren i nöden, suger tag i teven och riktar hemorrojden rakt upp och får in kristallklar tv-bild. Har man riktigt vassa hemorrojder kan man med all säkerhet även få in krypterade betalkanaler.

Ensamma fredagskvällar kan man låta hemorrojden vara med och kolla på vuxenfilm. Kanske kan man spetsa upp självlekandet genom att dra in hemorrojden som en part i den oväntade manage a troisen och en gång för alla stolt sälla sig till Facebook-klubben vi-som-visst-haft-trekant (att man haft trekanten med sig självt behöver man inte nämna alltför högt). Och ska man iväg på en maskerad så är det en baggis att klä ut sig till något djur med en svans. Vad sägs om krokodil eller en gigantisk råtta? Är man bestyckad med en minst åtta lika långa och grova hemorrojder kan man kliva in som festens coolaste bläckfisk. Har man enbart en men dock väl utvecklad och ärrad hemorrojd kan man med fördel måla ögon på skinkorna, tejpa upp stora öron och backa inpå festen som en elefant och hälsa alla glada partyprissar med snabeln. Eller glida fram till den snygga tjejen, lyfta upp armarna i luften och med ett ”look no hands” knacka henne på axeln. Om hon inte faller likt ett ton tegelsten är det bara att leta upp nästa dam som uppskattar en bra hemorrojd på en bra kille!

Undertecknad är också förfärad över alla de omänskliga metoder som finns för att utplåna en hemorrojd. Fy och fan säger vi. Visste ni att för att ta bort en normal oskyldig liten hemorrojd så snörar man runt den med en bit tråd tills den ruttnar och faller av. Vad är det för smutsiga metoder? Finns det ingen etik i läkarkåren längre? Det enda en hemorrojd vill är att bli kramad och omtyckt. Och ger du den inte tillräcklig mycket uppmärksamhet och kärlek så kommer den att bli ledsen och irriterande. Tänk själv om dina kamrater skulle ignorera dig och till och med snöra upp ett rep runt dig för att du ska ruttna ihop och död falla i en liten hög. Kan få vem som helst att utveckla klåda.

Nä. Jag tycker att man ska vara nyfiken och ta emot sina hemorrojder med öppna armar. Vem vet de kanske berikar livet? Kanske kan de muntra upp dig medelst en skojig kittling. Kroppen vi har till låns är full av överraskningar och vem vet om inte just en hemorrojd är den mest fantastiska av dem alla. Vi borde utlysa en hemorrojdens dag, då vi alla ärligt och nakna vandrar ut på gatorna och under glada hurrarop låter våra hemorrojder rättmätigt ta sin plats i tillvaron. Man skulle kunna anordna olika galor där de insamlade medlen går till de mest ömmande fallen. Kanske kan priset av den som har de snyggaste och häftigaste hemorrojderna vinna priset ”the Asshole of the Universe”?

Läs även andra bloggares åsikter om hemorrojder, clint eastwood, läkarkår, egenvård, kanlebulle, mors dag, fars dag, hollywood, maskerad, humor, nonsens, klåda, comhem, fotboll

För ett tag sen fick jag en uppenbarelse. Jag var klädd i struken skjorta, pressade byxor och allmänt påstruken. Kort sagt full o go. I dimman gled det fram en historia och sa “berätta mig” och när jag dragen sluddrade “schhh inte nu. Jag feschtar och är ledig. Kom tillbaka imorgon”, sa den “nu eller aldrig”.

- men jag har ingen penna eller papper, mumlade jag.

För de nya hängarna här vill jag kort redogöra för att denna blogg drivs på en del ilska, konstanta hugg i ryggen av lagen om alltings jävlighet samt mycket papper och penna. Det där med internet, word och tangentbord har vi inte mycket till övers för. Det är bara datanördar som använder sig av IT. Här skrivs varenda bokstav på präglat papper med gåspenna i skum belysning. Endast då vet vi att det som levereras är kvalitativt. Svett och tårar. En del blod (eftersom papper har en tendes att skära upp djupa sår vid ovarsam hantering). Med detta sagt fortsätter historien.

- Penna?
- Jupp. Kan inte blogga utan penna och papper.
- Men du har ju värsta mobilen
- Och
- Spela in mig vettja, sen kan du sitta i din dova kammare och ta diktamen.
- Schå smart
- Eller hur, sa storyn.

Efter en stunds fipplande med inspelningskvalité, nivåer och rösttest så började jag spela in historien. När allt var inspelat tackade jag för historien och den tackade mig för att jag tog mig tid att lyssna på den. Dagen efter vaknade jag bakfull som en medelålders gnu och lyssnade på historien. Jag skrattade så jag grät. Det är ta mig fan det roligaste jag hört. Jag tog fram papper och penna för att föreviga den och dela med mig av den till världen. Tryckte på repeat och ta mig fan, den var roligare andra lyssningen. Jag hann skriva ned tre meningar och sedan låg jag som ett litet kolli och vred mig i kramper. Galet skrattandes. Frugan kom galloperandes och undrade vad som stod på.

Jag tryckte på play och vi låg båda två och skrek av skratt. Mellan attackerna vrålade fugan “det…hahah…är …hahahah…det …sjukast..haha..e..hah…oh…jag dör….“och jag frustade fram”var…hahah…får….jag..allt….hahah….i..från….det borde…hihihih…vara…olagligt…att….“.

För att göre en lång historia kort. Det är det roligaste, sjukaste, galnaste som någonsin har blivit skrivet. Synd bara att det slutar med att jag ligger i fosterställning skrikandes efter min mamma, varenda gång jag ska försöka återge den till omvärlden.

Jag tycker synd om världen som aldrig kommer att få ta del av denna lilla historia…

Andra bloggar om historia, story, berättelse, diktamen, fylla, nonsens, världen, bloggosfären

Han/Hon
Det här är gjort av någon som inte har något vettigt för sig på dagarna. Bara att komma på tanken att på en skitig kontainer klottra “bör tvättas”…

Jag
Den här posten är skriven av någon som inte har något vettigt att göra på dagarna. Bara att komma på tanken att stanna upp, ta fram kameran och plåta av bilden på en kontainer där det står “bör tvättas”…

Du
Den här bloggposten läses av någon som inte har något vettigt att göra på dagarna. Bara att komma på tanken att surfa in på en blogg som tar upp trivialiteter som en postning om en kontainer där det står “bör tvättas”…

Läs även andra bloggares åsikter om nonsens, bildreportage, trivialiteter, funderingar, smuts, tvättas

Om snygghet är in the eyes of the den där som kollar upp i smyg, så innebär det att jag har en lång resa framför mig.

Idag fick jag för mig att Dagens Outfit™ skulle utgöras av (häng nu med utan att rynka på ögonbrynen och visa att ni är en del av det nya som inte begränsas av det gamla)

• blommiga kalsonger
• randig skjorta
• prickig slips
• tjock tröja med snedställda rutor
• kritstrecksrandiga bruna byxor
• svart kavaj
• röda skor

Se, jag ville nämligen liva upp mig själv en smula. I dessa dystra fratider kände jag att än så länge kan ingen kontrollera och säga åt mig vad jag ska ha på kroppen. Innan de inför nya K.R.O.P.P (kommunalt reglerad obligatoriskt plagg påbud) vill säga. För den lär ju komma som ett brev på posten. Minns var ni läste det först utan att för den sakens skulle hålla undertecknad ansvarig. Yttermera visso är jag sur på våren som genom sin envishet att inte komma gör mina dagar med vårmönstrade plagg färre till antalet. Man kan se detta som en stilla statement till våren eller ett illa maskerat fuck you vårjävel.

Frugans “jösses amalia“, när jag oanmäld gled in i köket efter att hänsynsfullt smugit förbi de små legobyggandes genkopiorna och på så vis besparat dem om inte men för livet  i alla fall en mardröm mindre, hänvisar jag till den arla morgonens brist på schysst kaffe innanför hennes väst. Med ett “ja ja nu gittar jag till jobbet“, gled jag fram till hallen och drog på mig en:

• fiskbensmönstrad rock
• halsduk
• lovikavantar
• röd keps

Dagen till ära tog jag fram den metallicblåa ryggsäcken och försvann ut i morgontrafiken efter att jag tryckt in de fint grönt skimrade öronsnäckorna till den överkörningsbara ipoden (givetvis i blästrad tigermönster).

Att jag inte kommit på detta stilistiska grepp tidigare! Jag fick precis hela bakre regionen för mig själv på bussen. Det var som om min kombination av alla, i naturen och av människans uppfinningsförmåga tillgängliga mönster, skapade en sfär runt mig. Ingen släpptes in i min sköna mönstrade värld. Inte ens våren hade kommit in om den så hade fallit på knä och erbjudit mig fellatio (fan… allt finns verkligen på nätet).

Nu ljuger jag (vilket är en sällsynthet här i sanningens högborg). Dileva gled fram och jag kollade riktigt noga, hans fötter svävade tre centimeter ovanför golvet. Med att “mrng brdr” gled han igenom min mur, och visade att han anser vokaler vara onödiga, så som han med all sannolikhet anser smak, flärd, och fjättrande bojor vara. Världarna stod stilla i en nanosekund. En låååååång nanonsekund. Steffo och Dileva i matchande kläder på en folkfull sl-buss driven av en koffeinstärkt rattare. Någonstans i Universum skrek någon oroligt “hur ska det här gå?”

Jag morsade ett “snygg kjol” och han replikerade “ere kul att vara second to me eller är det second hand, var har du köpt halsduken” och visade på en skicklig förmåga att anpassa sig genom att utan dialekt langa med vokaler då det verkade vara den rådande normen.  Reviren var inpissade och vi gav varandra respektfulla blickar.

Resan gick som på räls och jag hade inte märkt det men bussen hade förvandlats till en tunnelbana. Innan jag visste ordet av så hade tunnelbanan förvandlats till en flygande matta. Jag frågade diLeva hur detta var möjligt och han vände sig om och sa “eru medveten om att du sitter på min kjol?“. Jag bad naturligtvis om ursäkt. Han muttrade buttert “skrynka upp kjolen sådär. Fyfan va respektlöst!“. “Öh… hörde du inte att jag bad om ursäkt” och han “som om det skulle oskrynkla kjolen, nä här kliver du av ” och med en knyck så hade han kastat av mig från mattan som visade sig vara kjolen och jag fann mig själv hängande ungefär 600 meter i luften. Jag hörde ett “Mors det var inte igår” och såg min polare Jonathan – från den gången jag fick för mig att sluta blogga och måsa istället.” Tjena Jonte, hur mås?“, sa jag. “Hörru kan du hjälpa till här” sa jag när jag insåg att jag i rasande fart var på väg ned mot marken. Självklart sa han och släppte en laddning måskit mitt på huvudet på mig med ett mohahahaha, och flög vidare.

Jag hytte med näven men insåg det meningslösa med detta förfarande för marken kom farande hastighet emot mig. Med ett:

- Gahhhhhhhhhhhhhhhhh….blundade jag för den oundvikliga smask!iga kontakten med cementen och det omedelbara återbesöket i andevärlden.
- Gahhhhh… hörde jag marken säga och med ett “åhej…” langade marken upp mig en bit i luften. Lite som om den inte ville ta i mig. Wtf?
- Gahhhh, vrålade jag när jag på nytt susade ned.
- Gahhh…vrålade marken.
- Gahhh…
- Gahh….
- Gah…
- Ga…

…och så höll vi på tills jag med en mjuk inglidning kunde sätta de röda pjukken på backen. Folk runt omkring kliade sig i huvudet som om de inte riktigt kunde greppa vad som skett i en kvart. Bah! Enkel elementär fysisk anomalitet. Världen försökte mota bort Steffo – that will be the day liksom. Inte ens med gravitationens hjälp kan planethelvetet kasta ut mig. Jag vet att det har med min outfit att göra men mark my words: allt rutigt, randig, tigermönstrat är av denna planet sanktionerat från början. Banne mig om det ska användas för att peta ut mig härifrån. Bah! Jag hytte med näven nedåt bara för att.

Jag gled in på kontoret och slog dövörat till alla kommentarer och satte mig – inte för att arbeta utan för att njuta av livets oförmåga att rubba mina cirklar. Vid hemkomst muttrade frugan att hon ryktesvägen hört att jag bråkat med jorden. Tydligen hade någon gemensam jävel sett mig studsa upp och ned vid Hötorget. Jag förklarade hela storyn och avslutade med  “endast i Stockholm säger jag bara“. Min fru sa “endast i din skalle“.

Poäng? Va?Det finns ingen poäng. Det här är en everydayhistoria. Sugbloggen tar ett nytt blogggrepp (reds anmärkning: kan man verkligen ha tre ggg:n sådär. Min anmärkning: fuck ju jag har hur många gen jag vill) genom att berätta en allmän historia som inte kommer att ha någon betydelse för någon whatsoever. Eventuellt retar det upp skitnödiga störar som Guillou och felfinnaren Marklund men det ser vi bara som en win win. Eller så retar det upp andra modebloggar eftersom vi ger oss in i modebranschen utan att darra på manschetten

Imorgon “mitt makabra möte med mördarmarsvinen“.

Andra bloggar om galet, dileva, modeblogg, kaffe, sl, gravitation, flygande matta, klädsnobb, dagens outfit, marklund, guillou, fra, mås, second hand, svamp, humor, nonsens, ipod, vårkänslor