Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Du uppfattar inte ens min takt…

…sa hon och studsade i skum takt på ett, två och sju. Galet stammandes och det smärtar mig att behöva låta boggvärlden få reda på detta; med ticks som avlägset påminner om squaredans våldföra sig på “banankontakt är min takt min takt är din kontakt”. När jag påpekade att i princip allting är fel har hon mage och nerv nog att till en före detta rockstjärna säga: du kan inte rytm. Jag som under forna glansdagar fick min dators klocka att be om ursäkt för att den tappade takten. Förstår ni under vilket ok jag lever!

Inte nog med att drömmarna för lääääänge sedan är krossade för att hånas, sen förolämpas, därefter begravas och sist kastas in i ni vet den där förrådet där allt som endar upp där, glöms. Nähä då! Undertecknad ska få uppkört i ansiktet av en i princip atonal varelse att jag inte uppfattar takt.  Hade jag bara vetat vid:

– Tager du denna..
– Hit me with your love stick!
– Va?
– Men åh…sure thing brosan!
– Ska jag tolka det som ett “Ja” alltså?
– Varför inte?
– Öhh okej…
– Seså prällen! Sätt lite fart nu va för…
– Jag är inte präst. Du är medveten om att det är en borgelig vigsel va?
– Visst fan…aj jag menar ju visst attans filibomsans!
– Vi är heller inte i kyrkan.
– Ja men då så! Visst fan! Och hans moster och hela jävla släkten! Det svärs för lite i det här landet. Och ändå heter det svärje…höhöhö!
– Kan vi återgå till dagordningen kanske?
– Självklart. Var var vi?
– Tager du denna..
– Ja ja ja…kom igen nu! Jag har roligare saker att tänka på, som till exempel den stundande bröllopsnatten…

att min halva hälft hade lika mycket ton och takt i sig som en bilkrash i närheten av A-moll så vette fan om jag inte hade gått hem singel ifrån den skumma eftermiddagen anno 2005 vid Stadshuset. Inser ju självklart att som brudgum ensam avvika från ett bröllop kanske inte är så koscher men va fan!

 

2 Comments January 30th, 2013 | Posted in Sugsaker |

Dag 2 av ytterligare andra dagar fantasilösa…

…minuter, timmar, dagar och månader.

När jag förr brukade blogga så drog bara igång ett blankt dokument och lät det sunda sinnet fara all världens kos med ett “fuck off tråko!” och fantasin kliva in. Fördelen med denna approach är att fantasin inte låter sig begränsas. Att berättelsena bli spännande, oande konsekvenser och möten med oväntade utgångar. Men ibland var jag tvungen att försöka hålla i tyglarna. Det gick alltid sisådär. Minns en gång då jag högg fantasin i nackskinnet med ett

– Hör nu, inte fara iväg sådär. Vem ska tro på det där med parallela dimensioner och sidoeffekter av ens personliga defekter? Hur rimligt är det?
– Va?
– Du hörde vad jag sa. Spela inte döv nu.
– Jo, jag hörde vad du sa. Behövde bara fundera på om du är på riktigt och huruvida den bulan på ditt bakhuvud är ett resultat av när du tappades på huvudet som barn.
– Jag har inte tappats på huvudet
– Ful bula i alla fall
– Vadå ful. Min fru gillar den.
– Säger hon ja, men menar hon det?
– Vänta lite nu. Tillbaka till spåret. Jag fattar inte att vi har det här samtalet ens.
– Precis. Och du var den som nyss sa “rimligt”.
– Ja vadå då?
– Hur rimligt är det att snacka med mig som är din fantasi. Bara där liksom.
– Visst fan!
– Dessutom har du mage att försöka lägga band på mig. Det är som att be Foppa spela lite sämre hockey.
– Du är väl inte Foppa!
– Menar du att jag inte kan fantisera det?
– Öh…
– Öh på dig själv. Komma här och först be mig sansa mig, när jag sen försöker fantisera så kritisrerar du mig. Seriöst. Va fan vill du!
– Hörru
– Hörru på dig själv!
– Jag sa det först
– Och?
– Stjärnstopp!
– Fan
– Precis

Och det roliga med att dra igång på det där sättet är att genom att låta fantasin tygla fritt så kommer orden glidandes ned till mig. Vissa har fallskärm, en del är ohörbara, några går inte ens att uttala eller stava rätt och vissa ord är allmänt fula. Men det de alla gemensamt har är att de vill vara med och berätta en historia. Vad historien i sig självt tycker brukar liksom inte tas hänsyn till. Den kan var sur, dålig eller till och med redan berättad , men det är som sagt något som jag brukar skita i. Och att fantasin och jag är osams ett tag är inget som brukar vara ett större problem. Han är så jävla genomskinlig. Jag behöver bara låta honom tänka och fantisera om något lättklätt så blir vi…öh…han genast på bättre humör…

 

1 Comment January 28th, 2013 | Posted in Funderingar |

Jag ska skriva 100 bloggar…

By Stefan Woldekidan

Jag menar ju givetvis 100 bloggposter om dagen. Eller vafan…1 blogg om dagen i hundra dagar. Vilket alltså kommer att göra 100 poster som ska svettasfram till den 3, 4 maj. Du som har en miniräknare på dig kan väl äkna ut när jag förväntas vara klar och kanske skicka ett ping, tweet eller så och säga “lägg ner nu steffe”.

Konceptet som har hittats på av @Bisonblogg påminner om när jag drog i gång the Juni Project sommaren 1998 då jag skulle skriva 1 låt om dagen under nämnda månad. Den 24 föll jag på målstrecket då jag lyckades skriva världshistoriens sämsta låt någonsin. Men det här ska vi fixa. Sen att inte en käft bryr sig eller hänger här känns ju inte som en deprimerande faktor…oh nej </ironi>

100 postningar på 100 dagar. Pfft liksom.

5 Comments January 27th, 2013 | Posted in Sugsaker |

Galet bra covers

Den mest coverade låten någonsin måste vara “play that funky music”. Till och med undertecknad då det begav sig stod på scen framför hundratals personer och vrålade:

and they wääre dansin
and singin, and moviiiin to the gråvin
and just weeeen it hiiiit meee…

utan någon form av självinsikt eller uns av självkritik. Med detta sagt vill jag nu säga att jag kan dra mig tillbaka förvissad om att en sämre och galnare version av “play that” har sett dagens ljus.

Orginalet:

Covern:

njut…jag garvade läppen av mig. Hos Mymlan finns fler galna covers och även hos Utrikesbloggen. Man ska även tagga några att följa upp utmaningen så jag skickar utmaningen vidare till Nini, Aku, Kimmi och Drf.

Andra bloggar om , , , , , , ,

5 Comments May 29th, 2009 | Posted in Sugsaker |

Boken om livet universum och allting

Vi på sugbloggen är inte sämre än alla andra. Vi läser böcker vi med och är allmänt bildade. Och nu när Kulturbloggen går ut med en förfrågning hur det står till i bloggsfären och läsandet vill vi bidra med vår strå till stacken.

1. Vilka böcker (…pluralis? Fler än en? Fuck alla andra böcker!) Vilken bok planerar du att läsa i sommar?

Liftarens Guide Till Galaxen.

2. Vilken bok läser du just nu? Ta gärna en bild på bokhögen som ligger och väntar, om du har någon sådan hög.

Känns fånigt att ta en bild på en enda bok. Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att min hög består av “Liftarens Guide Till Galaxen”. En trilogi i fem delar i en samlingsvolym. Hårt tummad might I add.

3. Hur mycket läser du varje vecka?

Skitmycket.

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?

dou glas adams

Andra bloggar om , , ,

5 Comments May 2nd, 2009 | Posted in utmaning |

Norden med en bild

Jag har blivit utmanad av Aku som inte gillar Aha eller A-Teens.

Regeln är enkel som sjuttsingen:
Visa hur du ser på Norden med hjälp av ett foto, en karikatyr, eller på något annat grafiskt vis. Så länge det är en bild så funkar allt.

Mysigt

Så här ser jag Norden. Överlag kallt men jävligt mysigt inne i en soft crib med öppen brasa som ger en stressad själ tid till eftertanke…

Grrrr…man måste tydligen klicka på bilden för att få den stor. Sugdesign!

Jag utmanar givetvis Danne på Dagens Bild, Nini som kan ge lite sisutouch över det helalainen och hmm…låt se…mannen som orsakade Sugbloggen, Bengt!

UPPDATERING: Klart vi gör 6&7 viljes. Härmed är du utmanad!

Andra bloggar om , , , , ,

15 Comments April 15th, 2008 | Posted in utmaning |

Gökboet

Drf och Mymlan har frågat mig var jag jobbar någonstans. Raggoparden har påminnt om hur sopig jag är på att utföra utmaningar och påminnt mig om en annan som jag inbillar mig att jag redan gjort och med den förvirrade slutsatsen så kan jag fortsätta att skjuta på den ett par år till. Titta vad lätt det är att leva i en inbillningsfull värld. Nåväl, tillbaka till den här utmaningen.

Bloggvärlden håller andan och förväntar sig förmodligen att undertecknad är en av de viktigaste kuggarna i det sociala shittet vi kallar samhälle. Dvs utan mitt delikata handlag så skulle det mesta haverera. Men och låt det bli allmänt känt att ett varningens ord har blivit utdelat; att det jag gör på dagarna är egentligen ingenting av vikt.

Jämför jag mitt daglig lurande av överlevnadsmedel av en godhjärtad arbetsutdelare med till exempel en läkare som räddar liv, en brandman som släcker bränder, en hemtjänstare som hjälper äldre, en tidningsutdelare som ser till att blaskan finns där på frukostbordet torr och fin så är det jag gör på kontoret under en normal arbetsdag inte ens skuggan av en fis av en liten bit av en fluglort.

Det gäller att ha perspektiv. Vilket jag också har i termer av utsikt. Jag sitter i city i stan som räknas. Rätt nära allt och långt närmare gud än de flesta, utom trötta piloter. Ser över staden och slutar aldrig förundras över vilket smutt jobb jag har. Med tanke på att jag sorterat avgasrör på en gudsförgäten lastkaj i förorten från hell med kollegor som var mer levande än döda är egentligen allt annat en karriärmove av rang. Fan en del var till och med så numba så att döden den gamle avslutaren gick fram och petade liv i dem. Fruktansvärt motsägesefullt men till och med det absurda har en inneboende logik. Vilket fortfarande inte förklarat behovet av att sortera avgasrör i burar på en kall jävla lastkaj. Men vi ska inte prata om mitt gamla jobb. Ut med det gamla in med det nya.

Som de säger i filmerna – jag trivs fett. Även om det bitvis är rena rama Gökboet, där jag är Jack Nicholson. En svensk vardagsvariant dock. Jack Niklas i Coopoptimerad stationsvagn typ. Det som får mitt blod att värmas upp från ljummen till fingervarmt är oftast en trilskande dator, ett mail som inte vill dra trots upprepade klickningar på sändknappen, en nätverksladd som drabbas av akut exstensiell ångest och som ställer sig frågan “det här med nätverkande, är inte det bara ett jävla buzzword egentligen“. Det är lite av det jag sysslar med. Bisysslan. Jag hummar tydligen mycket enligt några kollegor.

Det jag egentligen gör är lotsar en massa människor förbi grynnor, byråkrati, regelverk och är en allmän peptalkande babblande hejaklacksledare. På distans kanske jag bör tillägga. Distansarbete is the shit som vi säger på kontoret. Jag har en massa adepter ute på fältet som gör det egentliga jobbet. Det enda jag gör är ger dem möjligheterna. De är de som gör världen vacker och till en bättre plats att leva på. Själv sitter jag mest och muttrar framför några skärmar. Jepp jag har fyra datorer och 4 skärmar uppkopplade mot omvärlden, grannskapet och granntjejen. Gissa vilken av dem som har en kamera med ett state of the art kamera på…

Kollegorna kommer bokstavligen talat från hela världen. Det talas över 10 språk, och iTunes spelar rai, funk, hårdrock, world, dansband, finsk tango och latino. Däremot är matlådorna pinsamt svenska. Igen krydda, ingen själ. Det är ner på McD jag tar mig när jag vill ha spännande lukter vid den allt som oftast sena lunchen. Ni vet när magen mullrar så att kollegorna irriterat och might I add inte så lite signalskickandes sätter på sig headsetten för att slippa höra bellymullret.

Jag har en chef som när solen tittar fram svettig och dann med en bärande myndig stämma säger “ut med er. inte ska vi sitta här och uggla när det är fint väder. seså raus!“. Kanske på sin plats att påpeka att det är solen som är svettig och dann, inte chefen – verkar som om syftningsfelsharry klampade in i föregående mening. Sist men inte minst så blev jag headhuntad till jobbet…eller ja ska sanningen fram så tackade en polare nej till jobbet, en annan polare bad mig korrekturläsa han CV och med några snabba copy och pejst så var den cv’n min och jobbet likaså.

Han brukar buttert muttra; “du snodde min cv, delar av min personlighet och lurade till dig ett jobb jag borde haft…man kan inte annat än gratulera dig och i det tysta hoppas att karman kommer ikapp dig. Njut medans du kan.”

Jag kallar honom Jante…

Andra bloggar om , , , , , ,

8 Comments April 2nd, 2008 | Posted in utmaning |

Förbudsivraren

Äntligen en utmaning med vettigt innehåll. Denna gång kommer den från Frk F (uttalas frukneff). Man ska tydligen kliva in i lagmansdräkten och lista upp saker som borde förbjudas. Nu kommer förmodligen den liberala delen av Sugblogholicarna att häpet sätta avecen i vrångstrupen när de blir att varse att undertecknad anser att det är alldeles för lite förbud i landet. Jag tycker att vi borde lära lite av bolsjevikerna och den fina forna staten Sovjetunionen om hur fint man kan förbjuda en massa saker. Inte gå omkring och lita blint till den allmäna rättskänslan.

Jag tror att det är förbjudet att välja mer än ett förbud men jag är av den starka åsikten att vissa förbud kan man vika åt sidan med ett fnys.

*FNYYYYYYYYYYYYYYS*

1. förbud mot att lukta svett på bussen
2. förbud för snygga rumpor i tajta jeans
3. förbud mot att parkera så att man tar upp en och en halv jävla billängd
4. förbud mot burkchampinjoner på pizzor
5. förbud mot liktår
6. förbud mot kall snö innanför skorna ( ja varm snö oxå)
7. förbud mot gå till jobbet om man
a) luktar vitlök
b) är bakfull
c) är klar med sina arbetsuppgifter och bara är där för att gnugga in det i fejset på oss andra som sliter som fan
8. förbud mot kommentarer likt “om jag vore du så skulle jag…”
9. förbud mot folk som ringer på mobilen och säger “hej ring mig” och lägger på
10. förbud mot ryggsäckande idioter på tunnelbanan
11. förbud mot akut jävla plötslig klibehov av röven när man är på stan

Jag orkar inte utmana fler. Känns som om måttet börjar bli rågat på utmaningssidan så jag lämnar detta med varm hand till alla de som känner att de vill dela med sig av sina förbud. Pingbacka så kommer jag över om det är tillåtet för att kolla upp:

fler
fina
förbud
för
fosterlandets
fortsatta
fruktsamma
framtid…

Andra bloggar om , , , , ,
9 Comments March 26th, 2008 | Posted in utmaning |

Vad är det…

smartaste respektive det dummaste du har sagt någonsin? Jag går först ut:

Det smartaste jag någonsin sagt:

Det smartaste jag någonsing sagt är när en idiot klampade rakt in i mig, stirrandes mig i ögonen när jag stod i en folkmassa och bara pöblade. När han sa:
– Va fan se dig för! Borde jag givetvis ha kontrat med en rak höger följt av en stadig uppercut med efterföljande bitchslap. Men det var precisi som om någon smartare och högre makt tog över min kropp precis när jag började knyta nävarna. Jag sa:
– Jag ber om ursäkt. Men min osynlighetsmedicin börjar inte verka föränn om tjugo minuter. Om du kommer tillbaka då så kan du gå rakt igenom mig.

Gapflabbet i folksamlingen fick den store burduse att krympa till en tvärhand liten skitmänniska.

Det dummaste jag någonsin sagt:

Ett ex dumpade mig för att hon började spela på den andra planhalvan om man säger så . Hö hö!

– Älskling jag är lesbisk. Vi måste göra slut.
– Åh fan!
– Har du inget mer att säga.
– Tråkigt sådant där.

Istället för att säga ” Soft! Ska vi gå ut och ragga upp någon puma tillsammans?” Så nära en menage a trois och man droppar “Tråkigt sådant där”. Kunde jag resa tillbaka i tiden och stämma möte med mig själv skulle den yngre Steffo fått sig en duktig lektion följt av några snabba bitchslappar..

Regler: Du får bara välja ett case i respektive kategori. Med tanke på att det finns en hel del idioter därute så är risken överhängade för att”dummaste jag sagt” kategorin ska spåra ur och bli en satans bekännelse som inte en käft egentligen bryr sig om. Fast regelverket säger inget om att du inte kan skapa tusentals poster. Har du inget bättre för dig so be it. Det här med smart är som sagt olika så det jag tycker är veckans brightaste kan någon annan tycka är veckans dum, dummare dummaste kommentar – men som vanligt så ska vi skita i sådant.

Länka tillbaka hit så kommer jag till din blogg och kommenterar. Man ska utmana 5 stycken jag väljer Fröken Sötsur , Tant Rasch , Fredo, Nef och sist men inte minst min öh…allas vår Nini.

15 Comments March 11th, 2008 | Posted in utmaning |

Vilken superkraft…

In my dreams va

…skulle du välja om du fick bara en. En! Man kan alltså inte välja att vara Superman utan måste välja en av hans krafter. Så inga tricks inte!

Med tanke på att det rasar utmaningar till höger och vänster om en och att man inte kan smyga ut på bloggsidan av Internet utan att snava över dem så tänkte undertecknad slunga iväg en egen här.

Så för att dra mitt strau till el stacko och göra livet surt för alla som skickat iväg utmaningar efter mig skickar jag nu en fatw…jag menar ju en utmaning efter er. En som räknas. En viktig som fan. Som sätter luppen på era innersta önskningar. Som klär av er nakna. Som blottlägger själen. Som…öh…you get the picture.

Och så ska det vara lite svårt också, man får inte ta en superkraft som är upptagen. Och för att förvissa mig om att ingen snor min önskekraft paxar jag härmed Röntgensyn™. Lätt! Jag skulle vilja ha Supermans röntgensyn™. Som får ge sig för värmesynen som jag också när en stark önskan att vara i besittning av. Men eftersom regelverket säger en och endast en superkraft får värmesynen ryka (haha) på foten. Detta trots att jag vet att jag skulle värmt upp rummet omärkligt med en het look och fått damerna att lätta en smula på blusen. Vem vet kanske till och med toplessa lite sådär. Men med tanke på att driften att inte vifta med mysarna för kreti och pleti är stark som fan och förmodligen starkare än den värmeutveckling som mina heta ögon skulle ha alstrat så väljer jag röntgensyn™. Inget tjafs med att värma upp rum där inte. Man kollar bara rakt igenom tygverket.

Dessutom ser jag ingen poäng med att värma upp ett rum så att alla får ta del av kakan. Bara för att man har en superkraft betyder det inte att man är en altrusisk jävel. Förmodligen tvärtom. Superego. Fast det är nog ingen superkraft. Bara ett state of inställning.

Och eftersom bly är det enda som inte röntgensynen™ tränger igenom är risken minimal för att inte säga helt jävla osannolik att damerna börjar gå med blybehån. Dessutom skulle jag knappast gå omkring och berätta för alla att jag ser rakt igenom liksom.

Nej jag skulle bara smyga omkring med ett outgrundligt litet leende.
Kanke drägla lite.
Och flämta.
Och fnittra i mjugg…

Nini, Studiomannen, BeerBelly, Jerk, Drf, Sandra, Mymlan, Cynism, Raggoparden, MikeBike (jaja…jag vet att du hatar utm. men denna borde vara i din smak) och så El_Pedro. Vilken superkraft förutom Röntgensyn™ skulle du välja. Glöm för fan inte att trackabacka hit och langa denna på andra stackare…

Bring it on!

UPPDATERING: Ni måste läsa BB´s superbekännelse. Dagens skönaste helt enkelt.

32 Comments March 5th, 2008 | Posted in utmaning |

PI – Den rebelliske pixeln

Pixeln

Jag satt och softade och kollade ut över staden. Ja…kollade och kollade, snarare stirrade med vansinnig blick över söders höjder. Klockan var 05.65. Jag vet att det ser konstigt ut, men det var så jävla tidigt så att klockan 6 ännu inte hade vaknat upp, så 5 fick jobba över. Vid den här tiden stirrar man med oseende ögon. Petade i mig en micrad kaffe från igår. Orka koka kaffe. Precis när jag ska till och bränna mig igen på det övermicrade javat poppade oväntat en liten skum sak upp från flanken och stannade upp hängandes i luften. Jag hörde en liten röst säga ”Shhhit vilken resa. Men vilka brudar det var på den där skumma sidan som försökte pixelnappa mig. Tur att man är…men va fan är det här för ett ställe. Och varför sitter det en snubbe med skenhelig blick och stirrar rakt fram?”.

Jag viftade naturligtvis bort den som jag gör med allt underligt och vände mig om för att fortsätta kickstarten av magen med ett nytt tjäranfall när prickjäveln gled fram och typ vinkade fast utan armar. Fråga mig inte hur det gick till. Vafan, tänkte jag, komma här och störa mitt morgonstå…öh..flyt.

– Hörru vad är du för en konstig prick, sa jag surt.
– Hrmf…jag e faktiskt en pixel!
– Åh fan…?
– Det är väl uppenbart!
– Mja…uppenbart och uppenbart. Säg vad skiljer en pixel ifrån en prick?
– En prick kan bestå av flera pixlar medan en pixel bara är en pixel.
– Åh fan…

Och där dog konversationen. För min del för att jag hade fått de svar jag behövde. Jag var klar med pixeln. Fuck pixeln tänkte jag och smuttade på kaffet och kollade på pixeln under lugg. Han försvann. Skönt tänkte jag. Har man sett en pixel har man sett dem alla liksom.

– Aaaaaauughhh!!!

Hör jag från nör…tekn…da…öh kontoret. Jag kastade mig dit, närapå snavandes på min morgonrocks jävla snöre som inte fattar konceptet hopknutet utan jämt ska knyta upp sig. Jävla Houdini imitatör. Sladdar in och möts av en upprörd darrande konstig prick.

– Vad har du gjort!
– Va?
– Här, sa han och pekade på min datorskärm.
– Öh…
– Är det jordnötssmör där och marmelad…och *sniff* men allvarligt… kaviar?
– Ja men…
– Hur skulle du tycka om att bli insmetad i pålägg?
– Som påläggskalv då hahaha…
– Jag skojar inte och det där var inte kul!
– Tycker jag, sa jag stridslystet.

Ingen jävla prick kommer hem till mig och dissar mig för min humor. Ok att få skit för att man skitar ned, men min humor är det bara jag som får dissa. Det goda humöret kallade in det dåliga humöret som stretchade på sig med ett ”gäääsap…ere inte lite tidigt…” . Det blev genast på dåligt humör. Det visar sig att dåliga humöret också likt mig har ett taskigt morgonhumör. Ser man på liksom.

– Nu tar du och torkar…ahhhhhhhgggg!!!
– Men va e de nu då? Hittade du en kråka eller, sa jag irriterat.

Kan man klandra mig? Jag satt och chillade i mitt eget hem, från ingenjävlastans poppade det upp en pixel och dissade mig och har attityd. Lägg till det även the dramaqueen attackerna med de höga gälla skriken. Om pixeln hade haft en behaglig baryton så hade jag inte klagat, men denna Gadd-lighta falsetten skar verkligen i mina öron.

– Åh…*snyft*
– Vadå snyft?
– Det är en död pixel. Du vet att vi alla är connectade till varandra?
– Alla?
– Alla!
– Även pixlarna på min mac, sa jag och pekade.
– Well macpixlarna är liiiite finare än oss andra normala pixlar, men visst även om en macpixel aldrig skulle erkänna det.

Jag fick en idé.

– Säg kan inte du hoppa in här och ersätta för den döda pixeln?
– Mja…
– Jag lovar att torka av skärmen och aldrig mer äta framför skärmen.
– Aldrig?
– Heders, sa jag och pax vobiskumade som aldrig förr med höger hand, vänster hand korsade fingrarna bakom ryggen.
– Jo men visst. Några timmar bara sedan tänkte jag dra vidare.
– Jasså och vart ska en sån som du ta vägen?
– Jag funderar på om man inte ska ta och hälsa på hos Mymlan?
Mymlan?
– Ja jag tror att hon har det lite finare hos sig än här.
– Hörru!
– Hörru på dig själv! Frågan är bara hur jag kommer dit? Hos Teflonminne så snubblade jag och hamnade här. Ska man snubbla kanske?
– Beats me. Jag snubblar som fan här men det enda som händer är att mitt goda humör försvinner. Vart vette fan. Men när det kommer tillbaka är det jävligt hemlighetsfullt. Jag tror faktiskt att det brukar dra till Nini, eller så hänger det hos Masjäveln. Ja någonstans roligare än här i alla fall. Vad säger du om att dra dit istället?
– Nä jag vill nog till Mymlan.
– Javisst. Men kan vi ta det lite senare. Jag skulle behöva din hjälp några timmar. Så kan jag fundera på lösningen på hur du ska dra vidare. Det kan inte vara så svårt. Det är ju bara lite elementär dimensionsförflyttning menar jag.
– Ja det borde inte vara så svårt. Ok. Vad ska jag göra?
– Kan du hoppa in där den döda pixeln är. Jag har en film jag behöver kolla på. Och det mest irriterande är att precis den detalj jag vill se är dold bakom den döda pixeln.
– Självklart sa han.
– Ok, sa jag och letade upp Vixenhookers Chocolate Jookers.

Ah…äntligen ska man få se den surt förvär…downloadade filmen, tänkte jag och klappade lovande på ballen, som sträckte lite på sig. Det är inte mycket jag och ballen är överens om på morgonen men vi är som en tanke och handling när det gäller lite morgonrunk som aldrig sitter fel. Knappt hade filmen kommit igång och jag lagt mig i en mycket tillbakalutad position med en stadig hand på den lille vapendragaren förrän jag hör:

– Hörru det här är ju porr!
– Porr och porr! Jag tycker nog mer att det är avancerat naket. Ganska fint faktiskt. Titta på den tjejen. Inte är det porr. Jävligt snyggt filmat. Nästan konstnärligt. Kolla hur ljuset faller.
– Visst tjena…
– Seså tyst nu. Jag vill se filmen!
– Glöm det, sa han och med ett ”pjooop” försvann bilden.
– Vafan har du gjort!
– Kom ihåg vi är alla connectade till varann.
– Sätt på skärmen för fan!
– Du skulle må då va! Pixlarna är avstängda. Även macen, din ipod, mobilen och den där handdatorn du försöker gömma…
– Men…
– Och nu drar vi alla till Mymlan, sa pixeln.

Det gruffades i leden och jag hörde några rösta på Nini, nej Mymlan sa pixeln, glöm det sa några ärrade pixlar. Det blev en hetsig diskussion där förslag kastades upp Mymlan, Deeped, Jerk, BeerBelly, Josh, Pixelmania, Blogge och Andreas var några som föreslogs. En snabb rösträkning och Nini vann med en pixels marignal. På god tvåa kom Mymlan.

– Ok Nini it is!
– Visst lycka till, sa jag. Aldrig att ni lyckas. Nini kommer att fnysa åt er! Hur då om jag får fråga? Hallå…hallå?
– …
– Öh…hallå! Vart tog du…eh…ni vägen…
– …
– Haaaaalåååååååå….

[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]

Vad jag vill, är att i det här fallet Sugbloggen Nini ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till Nini på Bad Girl Nini. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.

Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!

Så:

1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.

3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.

4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 Comments January 11th, 2008 | Posted in Svamp, utmaning |