Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

PI – Den rebelliske pixeln

January 11th, 2008 | 10 Comments | Posted in Svamp, utmaning

Pixeln

Jag satt och softade och kollade ut över staden. Ja…kollade och kollade, snarare stirrade med vansinnig blick över söders höjder. Klockan var 05.65. Jag vet att det ser konstigt ut, men det var så jävla tidigt så att klockan 6 ännu inte hade vaknat upp, så 5 fick jobba över. Vid den här tiden stirrar man med oseende ögon. Petade i mig en micrad kaffe från igår. Orka koka kaffe. Precis när jag ska till och bränna mig igen på det övermicrade javat poppade oväntat en liten skum sak upp från flanken och stannade upp hängandes i luften. Jag hörde en liten röst säga ”Shhhit vilken resa. Men vilka brudar det var på den där skumma sidan som försökte pixelnappa mig. Tur att man är…men va fan är det här för ett ställe. Och varför sitter det en snubbe med skenhelig blick och stirrar rakt fram?”.

Jag viftade naturligtvis bort den som jag gör med allt underligt och vände mig om för att fortsätta kickstarten av magen med ett nytt tjäranfall när prickjäveln gled fram och typ vinkade fast utan armar. Fråga mig inte hur det gick till. Vafan, tänkte jag, komma här och störa mitt morgonstå…öh..flyt.

– Hörru vad är du för en konstig prick, sa jag surt.
– Hrmf…jag e faktiskt en pixel!
– Åh fan…?
– Det är väl uppenbart!
– Mja…uppenbart och uppenbart. Säg vad skiljer en pixel ifrån en prick?
– En prick kan bestå av flera pixlar medan en pixel bara är en pixel.
– Åh fan…

Och där dog konversationen. För min del för att jag hade fått de svar jag behövde. Jag var klar med pixeln. Fuck pixeln tänkte jag och smuttade på kaffet och kollade på pixeln under lugg. Han försvann. Skönt tänkte jag. Har man sett en pixel har man sett dem alla liksom.

– Aaaaaauughhh!!!

Hör jag från nör…tekn…da…öh kontoret. Jag kastade mig dit, närapå snavandes på min morgonrocks jävla snöre som inte fattar konceptet hopknutet utan jämt ska knyta upp sig. Jävla Houdini imitatör. Sladdar in och möts av en upprörd darrande konstig prick.

– Vad har du gjort!
– Va?
– Här, sa han och pekade på min datorskärm.
– Öh…
– Är det jordnötssmör där och marmelad…och *sniff* men allvarligt… kaviar?
– Ja men…
– Hur skulle du tycka om att bli insmetad i pålägg?
– Som påläggskalv då hahaha…
– Jag skojar inte och det där var inte kul!
– Tycker jag, sa jag stridslystet.

Ingen jävla prick kommer hem till mig och dissar mig för min humor. Ok att få skit för att man skitar ned, men min humor är det bara jag som får dissa. Det goda humöret kallade in det dåliga humöret som stretchade på sig med ett ”gäääsap…ere inte lite tidigt…” . Det blev genast på dåligt humör. Det visar sig att dåliga humöret också likt mig har ett taskigt morgonhumör. Ser man på liksom.

– Nu tar du och torkar…ahhhhhhhgggg!!!
– Men va e de nu då? Hittade du en kråka eller, sa jag irriterat.

Kan man klandra mig? Jag satt och chillade i mitt eget hem, från ingenjävlastans poppade det upp en pixel och dissade mig och har attityd. Lägg till det även the dramaqueen attackerna med de höga gälla skriken. Om pixeln hade haft en behaglig baryton så hade jag inte klagat, men denna Gadd-lighta falsetten skar verkligen i mina öron.

– Åh…*snyft*
– Vadå snyft?
– Det är en död pixel. Du vet att vi alla är connectade till varandra?
– Alla?
– Alla!
– Även pixlarna på min mac, sa jag och pekade.
– Well macpixlarna är liiiite finare än oss andra normala pixlar, men visst även om en macpixel aldrig skulle erkänna det.

Jag fick en idé.

– Säg kan inte du hoppa in här och ersätta för den döda pixeln?
– Mja…
– Jag lovar att torka av skärmen och aldrig mer äta framför skärmen.
– Aldrig?
– Heders, sa jag och pax vobiskumade som aldrig förr med höger hand, vänster hand korsade fingrarna bakom ryggen.
– Jo men visst. Några timmar bara sedan tänkte jag dra vidare.
– Jasså och vart ska en sån som du ta vägen?
– Jag funderar på om man inte ska ta och hälsa på hos Mymlan?
Mymlan?
– Ja jag tror att hon har det lite finare hos sig än här.
– Hörru!
– Hörru på dig själv! Frågan är bara hur jag kommer dit? Hos Teflonminne så snubblade jag och hamnade här. Ska man snubbla kanske?
– Beats me. Jag snubblar som fan här men det enda som händer är att mitt goda humör försvinner. Vart vette fan. Men när det kommer tillbaka är det jävligt hemlighetsfullt. Jag tror faktiskt att det brukar dra till Nini, eller så hänger det hos Masjäveln. Ja någonstans roligare än här i alla fall. Vad säger du om att dra dit istället?
– Nä jag vill nog till Mymlan.
– Javisst. Men kan vi ta det lite senare. Jag skulle behöva din hjälp några timmar. Så kan jag fundera på lösningen på hur du ska dra vidare. Det kan inte vara så svårt. Det är ju bara lite elementär dimensionsförflyttning menar jag.
– Ja det borde inte vara så svårt. Ok. Vad ska jag göra?
– Kan du hoppa in där den döda pixeln är. Jag har en film jag behöver kolla på. Och det mest irriterande är att precis den detalj jag vill se är dold bakom den döda pixeln.
– Självklart sa han.
– Ok, sa jag och letade upp Vixenhookers Chocolate Jookers.

Ah…äntligen ska man få se den surt förvär…downloadade filmen, tänkte jag och klappade lovande på ballen, som sträckte lite på sig. Det är inte mycket jag och ballen är överens om på morgonen men vi är som en tanke och handling när det gäller lite morgonrunk som aldrig sitter fel. Knappt hade filmen kommit igång och jag lagt mig i en mycket tillbakalutad position med en stadig hand på den lille vapendragaren förrän jag hör:

– Hörru det här är ju porr!
– Porr och porr! Jag tycker nog mer att det är avancerat naket. Ganska fint faktiskt. Titta på den tjejen. Inte är det porr. Jävligt snyggt filmat. Nästan konstnärligt. Kolla hur ljuset faller.
– Visst tjena…
– Seså tyst nu. Jag vill se filmen!
– Glöm det, sa han och med ett ”pjooop” försvann bilden.
– Vafan har du gjort!
– Kom ihåg vi är alla connectade till varann.
– Sätt på skärmen för fan!
– Du skulle må då va! Pixlarna är avstängda. Även macen, din ipod, mobilen och den där handdatorn du försöker gömma…
– Men…
– Och nu drar vi alla till Mymlan, sa pixeln.

Det gruffades i leden och jag hörde några rösta på Nini, nej Mymlan sa pixeln, glöm det sa några ärrade pixlar. Det blev en hetsig diskussion där förslag kastades upp Mymlan, Deeped, Jerk, BeerBelly, Josh, Pixelmania, Blogge och Andreas var några som föreslogs. En snabb rösträkning och Nini vann med en pixels marignal. På god tvåa kom Mymlan.

– Ok Nini it is!
– Visst lycka till, sa jag. Aldrig att ni lyckas. Nini kommer att fnysa åt er! Hur då om jag får fråga? Hallå…hallå?
– …
– Öh…hallå! Vart tog du…eh…ni vägen…
– …
– Haaaaalåååååååå….

[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]

Vad jag vill, är att i det här fallet Sugbloggen Nini ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till Nini på Bad Girl Nini. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.

Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!

Så:

1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.

3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.

4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Follow Discussion

10 Responses to “PI – Den rebelliske pixeln”

  1. mymlan Says:

    muahahaha!!!

    Helt jävla underbart!

    mymlan’s last blog post..mymlan härmas

  2. Nini Says:

    *asg*
    Kul att komma in efter det här liksom?

    No pressure. No pressure at all! :shock:

  3. mymlan Says:

    Nini – jag var smart nog att säga hos drf att jag inte vill ha den här… ;)

    mymlan’s last blog post..mymlan härmas

  4. Andreas Says:

    Jag kunde ha slagit vad om att det skulle bli en konversation med pixeln ;D

    Andreas’s last blog post..Ett upphovsrättsproblem

  5. Nini Says:

    Äh, jag fixade det rätt bra ändå… :)

  6. drf Says:

    Haha fan vad stolt jag blir, och vilket bryskt uppvaknande för PI! Hoppas du klarar dig utan skärm ett tag. :D

    drf’s last blog post..PI – Den rebelliska pixeln

Trackbacks

  1. pi - den rebelliske pixeln « the real mymlan  
  2. Teflonminne » PI - Den rebelliska pixeln  
  3. Sugbloggen » Blog Archive » Vilka fyra middagsgäster (bloggstaffetten)  
  4. sugbloggen » Blog Archive » SugBloggen  

Leave a Reply