Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Boken om livet universum och allting

Vi på sugbloggen är inte sämre än alla andra. Vi läser böcker vi med och är allmänt bildade. Och nu när Kulturbloggen går ut med en förfrågning hur det står till i bloggsfären och läsandet vill vi bidra med vår strå till stacken.

1. Vilka böcker (…pluralis? Fler än en? Fuck alla andra böcker!) Vilken bok planerar du att läsa i sommar?

Liftarens Guide Till Galaxen.

2. Vilken bok läser du just nu? Ta gärna en bild på bokhögen som ligger och väntar, om du har någon sådan hög.

Känns fånigt att ta en bild på en enda bok. Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att min hög består av “Liftarens Guide Till Galaxen”. En trilogi i fem delar i en samlingsvolym. Hårt tummad might I add.

3. Hur mycket läser du varje vecka?

Skitmycket.

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?

dou glas adams

Andra bloggar om , , ,

5 Comments May 2nd, 2009 | Posted in utmaning |

SugBloggen älskar Maurice White

Yeeeees….

Utmanad av självaste DRF som i sin tur blev utmanad av självaste Aku och som har sitt ursprung hos utmaningsproffset Mymlan. Utmaningen består i att man ska ge en kärleksdefinition eller som Mymlan så fint skriver “Ge mig den bästa finaste kärlekslåten du vet...”

Som Sugarn d.ä. har jag rätt långt till känslor. De som hänger här vet att jag är en barsk man med tvärhuggen haka som fnyser åt sådant som inre emotioner, medkännande, kärlek och sådant. Men jag har inte alltid varit sådan. Back in the days när blodet var ungt och snabbt, vissa kroppsdelar snara till instant svullnad vid olämpliga lägen och hade den väg jag vandrat framför mig så var jag en blödig jävel. Satt hemma i pojkrummet och med bultande hjärta lyssnade till storheter som Dio, KISS och The Ramones taffliga försök att kläda känslor i ord.

Jag visste att något var lite märkligt eftersom mitt hjärta bultade något oregelbundet och jag förstod efter ett tag att det måste vara något med låtarna. Jag bad min gode vän Kärleksfulle Lelle att ge mig tips på feta låtar, då jag precis hade fått ögonen på en fantastisk puma och jag behövde något att sortera och hänga upp känslorna på. Ramones kunde liksom inte kaplsa in mina känslor. Joe Ramone i all ära men…tja…vad vet han om kärlek? Ungdomlig dessutom?

Kärleksfulle Lelle langade fram Maurice White´s magnifika tribut till kärleken med en illa dold darrning. Och sa “Du behöver I Need You. Sitt ned när du lyssnar!” I samma sekund som jag hörde det första “Oh I…” 0,38 sekunder in med triangeln som accentuering …då dog jag. En mindre död. När bryggan inleddes (2,51) insåg jag att jag hade blivit berörd av denne musikaliske gud som exakt pinpointade mina känslor och klädde dem i den sköraste silke. Och vid 3,38 med det underbara wailet – så var det som om Maurice å mina vägnar gav uttryck åt alla mina instängda känslor och jag fick en jag fick en glimt av himlen. Jag visste att denna låt var precis allt som definerade kärleken. Jag ringde Lelle och jag skäms inte erkänna det, hulkandes och tackade honom. Han ba “tacka inte mig tacka Maurice”.

Än idag anser jag att detta är världens bästa kärlekshyllning tätt följd av Pauls Stanleys “Hold Me Touch Me”.

  • Maurice White – legenden som startade Earth Wind & Fire.
  • Maurice White – legenden som fick ordning på bultet i Steffos hjärta.
  • Maurice White – legenden som fick min första kärlek att likt ett ton tegelstenar falla som om någon ryckt undan gravitationen vid första lyssningen

Andra bloggar om , , , ,

4 Comments August 24th, 2008 | Posted in utmaning |

Norden med en bild

Jag har blivit utmanad av Aku som inte gillar Aha eller A-Teens.

Regeln är enkel som sjuttsingen:
Visa hur du ser på Norden med hjälp av ett foto, en karikatyr, eller på något annat grafiskt vis. Så länge det är en bild så funkar allt.

Mysigt

Så här ser jag Norden. Överlag kallt men jävligt mysigt inne i en soft crib med öppen brasa som ger en stressad själ tid till eftertanke…

Grrrr…man måste tydligen klicka på bilden för att få den stor. Sugdesign!

Jag utmanar givetvis Danne på Dagens Bild, Nini som kan ge lite sisutouch över det helalainen och hmm…låt se…mannen som orsakade Sugbloggen, Bengt!

UPPDATERING: Klart vi gör 6&7 viljes. Härmed är du utmanad!

Andra bloggar om , , , , ,

15 Comments April 15th, 2008 | Posted in utmaning |

Gökboet

Drf och Mymlan har frågat mig var jag jobbar någonstans. Raggoparden har påminnt om hur sopig jag är på att utföra utmaningar och påminnt mig om en annan som jag inbillar mig att jag redan gjort och med den förvirrade slutsatsen så kan jag fortsätta att skjuta på den ett par år till. Titta vad lätt det är att leva i en inbillningsfull värld. Nåväl, tillbaka till den här utmaningen.

Bloggvärlden håller andan och förväntar sig förmodligen att undertecknad är en av de viktigaste kuggarna i det sociala shittet vi kallar samhälle. Dvs utan mitt delikata handlag så skulle det mesta haverera. Men och låt det bli allmänt känt att ett varningens ord har blivit utdelat; att det jag gör på dagarna är egentligen ingenting av vikt.

Jämför jag mitt daglig lurande av överlevnadsmedel av en godhjärtad arbetsutdelare med till exempel en läkare som räddar liv, en brandman som släcker bränder, en hemtjänstare som hjälper äldre, en tidningsutdelare som ser till att blaskan finns där på frukostbordet torr och fin så är det jag gör på kontoret under en normal arbetsdag inte ens skuggan av en fis av en liten bit av en fluglort.

Det gäller att ha perspektiv. Vilket jag också har i termer av utsikt. Jag sitter i city i stan som räknas. Rätt nära allt och långt närmare gud än de flesta, utom trötta piloter. Ser över staden och slutar aldrig förundras över vilket smutt jobb jag har. Med tanke på att jag sorterat avgasrör på en gudsförgäten lastkaj i förorten från hell med kollegor som var mer levande än döda är egentligen allt annat en karriärmove av rang. Fan en del var till och med så numba så att döden den gamle avslutaren gick fram och petade liv i dem. Fruktansvärt motsägesefullt men till och med det absurda har en inneboende logik. Vilket fortfarande inte förklarat behovet av att sortera avgasrör i burar på en kall jävla lastkaj. Men vi ska inte prata om mitt gamla jobb. Ut med det gamla in med det nya.

Som de säger i filmerna – jag trivs fett. Även om det bitvis är rena rama Gökboet, där jag är Jack Nicholson. En svensk vardagsvariant dock. Jack Niklas i Coopoptimerad stationsvagn typ. Det som får mitt blod att värmas upp från ljummen till fingervarmt är oftast en trilskande dator, ett mail som inte vill dra trots upprepade klickningar på sändknappen, en nätverksladd som drabbas av akut exstensiell ångest och som ställer sig frågan “det här med nätverkande, är inte det bara ett jävla buzzword egentligen“. Det är lite av det jag sysslar med. Bisysslan. Jag hummar tydligen mycket enligt några kollegor.

Det jag egentligen gör är lotsar en massa människor förbi grynnor, byråkrati, regelverk och är en allmän peptalkande babblande hejaklacksledare. På distans kanske jag bör tillägga. Distansarbete is the shit som vi säger på kontoret. Jag har en massa adepter ute på fältet som gör det egentliga jobbet. Det enda jag gör är ger dem möjligheterna. De är de som gör världen vacker och till en bättre plats att leva på. Själv sitter jag mest och muttrar framför några skärmar. Jepp jag har fyra datorer och 4 skärmar uppkopplade mot omvärlden, grannskapet och granntjejen. Gissa vilken av dem som har en kamera med ett state of the art kamera på…

Kollegorna kommer bokstavligen talat från hela världen. Det talas över 10 språk, och iTunes spelar rai, funk, hårdrock, world, dansband, finsk tango och latino. Däremot är matlådorna pinsamt svenska. Igen krydda, ingen själ. Det är ner på McD jag tar mig när jag vill ha spännande lukter vid den allt som oftast sena lunchen. Ni vet när magen mullrar så att kollegorna irriterat och might I add inte så lite signalskickandes sätter på sig headsetten för att slippa höra bellymullret.

Jag har en chef som när solen tittar fram svettig och dann med en bärande myndig stämma säger “ut med er. inte ska vi sitta här och uggla när det är fint väder. seså raus!“. Kanske på sin plats att påpeka att det är solen som är svettig och dann, inte chefen – verkar som om syftningsfelsharry klampade in i föregående mening. Sist men inte minst så blev jag headhuntad till jobbet…eller ja ska sanningen fram så tackade en polare nej till jobbet, en annan polare bad mig korrekturläsa han CV och med några snabba copy och pejst så var den cv’n min och jobbet likaså.

Han brukar buttert muttra; “du snodde min cv, delar av min personlighet och lurade till dig ett jobb jag borde haft…man kan inte annat än gratulera dig och i det tysta hoppas att karman kommer ikapp dig. Njut medans du kan.”

Jag kallar honom Jante…

Andra bloggar om , , , , , ,

8 Comments April 2nd, 2008 | Posted in utmaning |

Förbudsivraren

Äntligen en utmaning med vettigt innehåll. Denna gång kommer den från Frk F (uttalas frukneff). Man ska tydligen kliva in i lagmansdräkten och lista upp saker som borde förbjudas. Nu kommer förmodligen den liberala delen av Sugblogholicarna att häpet sätta avecen i vrångstrupen när de blir att varse att undertecknad anser att det är alldeles för lite förbud i landet. Jag tycker att vi borde lära lite av bolsjevikerna och den fina forna staten Sovjetunionen om hur fint man kan förbjuda en massa saker. Inte gå omkring och lita blint till den allmäna rättskänslan.

Jag tror att det är förbjudet att välja mer än ett förbud men jag är av den starka åsikten att vissa förbud kan man vika åt sidan med ett fnys.

*FNYYYYYYYYYYYYYYS*

1. förbud mot att lukta svett på bussen
2. förbud för snygga rumpor i tajta jeans
3. förbud mot att parkera så att man tar upp en och en halv jävla billängd
4. förbud mot burkchampinjoner på pizzor
5. förbud mot liktår
6. förbud mot kall snö innanför skorna ( ja varm snö oxå)
7. förbud mot gå till jobbet om man
a) luktar vitlök
b) är bakfull
c) är klar med sina arbetsuppgifter och bara är där för att gnugga in det i fejset på oss andra som sliter som fan
8. förbud mot kommentarer likt “om jag vore du så skulle jag…”
9. förbud mot folk som ringer på mobilen och säger “hej ring mig” och lägger på
10. förbud mot ryggsäckande idioter på tunnelbanan
11. förbud mot akut jävla plötslig klibehov av röven när man är på stan

Jag orkar inte utmana fler. Känns som om måttet börjar bli rågat på utmaningssidan så jag lämnar detta med varm hand till alla de som känner att de vill dela med sig av sina förbud. Pingbacka så kommer jag över om det är tillåtet för att kolla upp:

fler
fina
förbud
för
fosterlandets
fortsatta
fruktsamma
framtid…

Andra bloggar om , , , , ,
9 Comments March 26th, 2008 | Posted in utmaning |

Den inre resan

Mymlan har kastat en utmaning efter mig. I och för sig är jag likt Josh en smula sur över att jag inte fått “vem skulle du välja att pippa av samma kön om du var tvungen” utmaningen eller liknade men jag får nöja mig med denna som tydligen har sitt ursprung hos Aku, som hade sitt ursprung i babu, som hade sitt ursprung i kaku…öh. Vem fan bryr sig? Utmaningen i alla fall lyder så här: Du är utmanad att välja något eller några ställen i film eller bokvärlden du skulle vilja åka till… Det spelar ingen roll om det är påhittat eller på riktigt.

Ah… En utmaning i min smak. Bara att låta fantasin fara fritt. Otyglad. Ohämmad. Inga jävla band som säger att det finns ett regelverk som måste följas. En del sugiga bloggare har alltid en massa jävla regler för sig när det gäller att skicka på en en utmaning. Så jävla hämmande på något vis. Grejjen med utmaningar är väl att de ska vara utmanade och inte fyllda med en massa regler som begränsar…öh..nu spårar jag ur känner jag…

Fokus! Fokus killen!

Så var(t) vill jag resa då? Rymden? Bah! Kanarieöarna? Bah! Las Vegas? Bah! Underlandet och leta upp Alice och taffligt sjunga “who the fuck is Alice“? Bah! Hälsa på hos Galahad på Blandings och sno en sugga? Bah! Fara tillbaka i tiden och irritera Descartes genom att påvisa tankefelet i “Cogito, ergo sum“? Bah! Ingen av ovannämda resor är värda besväret. Det kommer liksom inte att hända något skönt där, kanske kan Descartes få sin kopp bischoffen i vrångstrupen men det är ungefär det mest actionfyllda om jag skulle företa mig någon av dessa resor. Och som de flesta vet vid det här laget är jag en kille som inte nöjer med med meningslösa fega resor. Hence tunnelbana OCH buss. Livin on the edge som man säger. Ska det var så ska det vara.

Låt det bli känt att jag skulle vilja resa till mitt inre. Inte det där vanliga inret som vi alla till mans har. Ni vet strax innanför pannbenet. Dit behöver man knappaset en guide. Det är bara att blunda så är man där. Nä! Jag menar att jag skulle vilja resa till platser inom mig som jag inte anar finns. Undermedvetna grejjer.

*sätter mig i munkställning med armarna pararellt utmed sidan och börjar humma*

*PJJJJJJJJJJJOFFFF!!!!*

Fuck! Här var det mörkt!

Bäst att tända den mentala ficklampan och lysa upp lite här. Hey! Kolla en dörr! Vad står det på skylten? “Akta dig för att komma in hit, du blir dig aldrig lik och kommer inte att känna igen dig själv efter ett besök i Galenpannan“. Galenpannan? Coolt… har jag en galenpanna inom mig? Fett! Jag som trodde att jag var fullt normal. Men vad är det där för konstiga snören? Nämen det är ju inga snören det är ju band. Ahh… är det de som håller band på galenskaperna. De verkar vara en smula spända tror jag. Bäst att hasta vidare innan galningarna löper amok.

Och så flanerar jag iväg längs med en snårig förvirrad bana. Det är en massa skumma dörrar och överallt hör jag en massa vrål, stön, skrin och osaliga andars hesa väsanden. Jag identifierar dem som angermanagementrummet, våtasexdrömmar-dungeon, mitt i naturen rummet och spökrummet.

Jag kom fram till ett rum som var oskyltat. Det behövde ingen skylt. Det var beckmörkt och jag behövde bara kolla på dörren för att förstå att där var alla mina drömmar samlade. De krossade vill säga. Bara skärvor och sorgband överallt. Jag passade på att kasta in en rätt så färsk krossad sak. Illusionen om att man inte är John Holmes arvtagare i rakt nedstigande led. In med den bara. Vem fan vill ha en sådan krossad illusion att bära på? Jag knatade vidare. Jag tände en cigg som jag hade hittat i det gamla rökrummet och stannade upp mitt i ett halsbloss när jag hörde mitt inre dåna “hörru din lallare du vet ju att det är rökfritt här – dessutom så röker du ju för fan inte heller! Släck den för fan!“. Det är inte ofta jag är rädd för mig själv men är det någon som kan säga åt mig så att jag darrar så är det jag. Jag släckte ciggen darrandes.

Hittills hade jag inte sett något som förvånade mig. Undertecknad är ju som bekant en kille med oanade djup och sidor. Om det inte skulle anses alldels för pretantöst så skulle jag vilja kalla mig själv ett mänskligt prisma. Hur du än vrider och vänder på mig så har jag några sidor till som du aldrig kunde ana. Nu var ju tanken med resan att jag skulle förvåna mig själv. Hitta sidor jag inte visste att jag hade. Maskfobirummet var liksom inget nytt. Och det värsta var att där var alla mina mentala bilder på vidriga daggmaskar samlade. En av de värsta mardrömmarna var en mask på gott och väl tre meter som log lite pillimariskt åt mig. Jag log inte utan drog så fort jag kunde.

Jag svängde runt ett nytt hörn och döm om min förvåning när jag allting plötsligt sken upp. Det spelades skitskum musik eller så var det bara blodet som rusade runt i öronen efter den snabba sortin från maskryslandet. Jag stannade upp och tittade förvånat uppåt. Det var ljust som fan. Jag önskade intensivt att jag hade ett par solglasögon. Som om av en händelse råkade jag stoppa ned handen i höger framficka och där hittade jag ett par trista solglasögon. Jag tänkte “hade varit smutt om det varit ett par Raybans istället“. Med förvåning såg jag hur de metamorferades till ett par feta RayBans. Jag tittade förvånat på dem och tänkte “fan är det bara att önska så händer det?” . Jag önskade en Porsche och *toblaaam* liksom så gled det upp en Targa och mullrade förtroendeingivande åt mig. För fan! Det är inte sant. Halle berry önskade jag och kände en knackning på axeln och ett hest “Hello Stefan. How can I serve you?“. Fan! Va coolt! Nu ska jag bjuda in lite löst pack hit tänkte jag och önskade som en galning. In från flanken gled Michell Pfeiffer in med några Tequlia Sunrises i händerna.

– Pfft! Är man förvånad, hörde jag en röst säga.

Jag vände mig om och höll på att trilla baklänges. Där stod Nini, snett bakom henne BB med en virre i handen, Mymlan och DRF nickande nonchanlant, Cliffen och Emanuel diskuterade något, MikeBike smaskade på någon obskyr glass. Galatea stod och såg svår ut, Andreas och Jerk bollade en curlingkula med varandra och varsin innebandyklubba, Mr Blues stämde en Fender Precision och några till stod i en klunga. Jag hörde en bestämd stämma förkunna något om att “mitt internetjag kommer att virtulaisera sig självt i små inre rum, nya medier kommer att bestå av mentala små rum som vi alla bär inom oss, på så vis är vi ständigt uppkopplade“, det lät som något deep|ed skulle droppa.

Alla tittade på mig och skakade på huvudet. Samtidigt.

– Öh?
– Kunde du inte önskat några colla band istället, sade Mr Blues.
– Eller några snubbar oxå, muttrade Mymlan.
– Hade jag varit dig hade jag bjudit in Teflonlallarna och hängt dem upp och ned i knävecken, sade Drf.
– Vad är grejjen med dig och Halle Berry, sa Emanuel.
– Va fan…?
– Du kan önska dig världsdominans men näh hä…inte jag inte…jag önskar mig en halvnäck Halle Berry med sidekicken Michelle och en jävla Tequila Sunrise. Så boooring och förtusägbart, muttrade Nini. ” Och en Porshe Targa? Wake the fuckup! 80-talat försvann för ungefär…låt se en livstid sen. Förresten så har inte Halle en sådan där hes röst. Snacka om missvisande drömmar.
– Kanske ska jag önska mig dig i Catwomansui…
– Dröm på killen!

Jag vet inte hur hon gjorde det men fnyset som följde var ett av de mest förolämpade fnys jag någonsin fått. Att det inte skedde på riktigt förtog inte förolämpningens tryck.

I vanliga fall är det inte mycket som rubbar mina cirklar. Jag är en snubbe med bägge fötterna på jorden (hur skulle det annars se ut liksom) och förvånas av ytterst lite. Mest är det människors idioti som förundrar mig. Men att jag har ett rum ett inre måhända som är ockuperat av allsköns bloggare i mitt inre förvånade mig. Jag trodde att de alla var därute. Jag sa det till dem.

– Va fan! Ni ska inte vara här. Ni ska vara därute, sa jag och pekade helt meningslöst eftersom jag hade tappat orinteringen. Vem vet, jag kanske pekade åt njuren till. Fast jag hoppades att det var levern jag pekade till. Gick de dit så kunde jag spy galla över dem alla.
– Men nu är vi här.
– Hur fan går det här till, sa jag
– Bloggen börjar ta över mer och mer…
– Va?

Andreas trädde fram och förklarade långsamt med stora bokstäver “du har internaliserat din blogg coh ditt skrivande så att det är en del av dig. Du lever och andas bloggen. Men du missade en viktig sak vid internaliseringen, du skulle inte tagit med dig bloggrullen in. Alla vi följde med… ja vi och vi…den bilden av oss som du har följde med in. Jag har faktiskt inte trivselmage i verkligheten. Ja ja…det är din bild och inget jag kan stå till svars för. Det bästa är att jag fullkomligt kan negligera att jag går upp i vikt här. Ja och sedan letade vi upp ett rum som vi gillar och hänger numer här.

– Hur fan får jag ut er?
– Genom att sluta blogga.
– Och det tror du?
– Pja…då ere bara att gilla läget.

Ni är inte bara där ute utan även inom mig, i mina tankar, under mitt skinn, har ett eget jävla rum som ni ockuperat och dessutom så noterade jag att Mymlan rökte trots rökförbudet. Men nädå det är det ingen som påpekar. Speciellt inte jag. Rökförbudet gäller bara mig själv.

*Gnnnnnnnnnnnhhhhhhhhhhhhhhh*

Andra bloggarom , , , , , , , ,,

16 Comments March 25th, 2008 | Posted in Svamp, utmaning |

Vad är det…

smartaste respektive det dummaste du har sagt någonsin? Jag går först ut:

Det smartaste jag någonsin sagt:

Det smartaste jag någonsing sagt är när en idiot klampade rakt in i mig, stirrandes mig i ögonen när jag stod i en folkmassa och bara pöblade. När han sa:
– Va fan se dig för! Borde jag givetvis ha kontrat med en rak höger följt av en stadig uppercut med efterföljande bitchslap. Men det var precisi som om någon smartare och högre makt tog över min kropp precis när jag började knyta nävarna. Jag sa:
– Jag ber om ursäkt. Men min osynlighetsmedicin börjar inte verka föränn om tjugo minuter. Om du kommer tillbaka då så kan du gå rakt igenom mig.

Gapflabbet i folksamlingen fick den store burduse att krympa till en tvärhand liten skitmänniska.

Det dummaste jag någonsin sagt:

Ett ex dumpade mig för att hon började spela på den andra planhalvan om man säger så . Hö hö!

– Älskling jag är lesbisk. Vi måste göra slut.
– Åh fan!
– Har du inget mer att säga.
– Tråkigt sådant där.

Istället för att säga ” Soft! Ska vi gå ut och ragga upp någon puma tillsammans?” Så nära en menage a trois och man droppar “Tråkigt sådant där”. Kunde jag resa tillbaka i tiden och stämma möte med mig själv skulle den yngre Steffo fått sig en duktig lektion följt av några snabba bitchslappar..

Regler: Du får bara välja ett case i respektive kategori. Med tanke på att det finns en hel del idioter därute så är risken överhängade för att”dummaste jag sagt” kategorin ska spåra ur och bli en satans bekännelse som inte en käft egentligen bryr sig om. Fast regelverket säger inget om att du inte kan skapa tusentals poster. Har du inget bättre för dig so be it. Det här med smart är som sagt olika så det jag tycker är veckans brightaste kan någon annan tycka är veckans dum, dummare dummaste kommentar – men som vanligt så ska vi skita i sådant.

Länka tillbaka hit så kommer jag till din blogg och kommenterar. Man ska utmana 5 stycken jag väljer Fröken Sötsur , Tant Rasch , Fredo, Nef och sist men inte minst min öh…allas vår Nini.

15 Comments March 11th, 2008 | Posted in utmaning |

Vilken superkraft…

In my dreams va

…skulle du välja om du fick bara en. En! Man kan alltså inte välja att vara Superman utan måste välja en av hans krafter. Så inga tricks inte!

Med tanke på att det rasar utmaningar till höger och vänster om en och att man inte kan smyga ut på bloggsidan av Internet utan att snava över dem så tänkte undertecknad slunga iväg en egen här.

Så för att dra mitt strau till el stacko och göra livet surt för alla som skickat iväg utmaningar efter mig skickar jag nu en fatw…jag menar ju en utmaning efter er. En som räknas. En viktig som fan. Som sätter luppen på era innersta önskningar. Som klär av er nakna. Som blottlägger själen. Som…öh…you get the picture.

Och så ska det vara lite svårt också, man får inte ta en superkraft som är upptagen. Och för att förvissa mig om att ingen snor min önskekraft paxar jag härmed Röntgensyn™. Lätt! Jag skulle vilja ha Supermans röntgensyn™. Som får ge sig för värmesynen som jag också när en stark önskan att vara i besittning av. Men eftersom regelverket säger en och endast en superkraft får värmesynen ryka (haha) på foten. Detta trots att jag vet att jag skulle värmt upp rummet omärkligt med en het look och fått damerna att lätta en smula på blusen. Vem vet kanske till och med toplessa lite sådär. Men med tanke på att driften att inte vifta med mysarna för kreti och pleti är stark som fan och förmodligen starkare än den värmeutveckling som mina heta ögon skulle ha alstrat så väljer jag röntgensyn™. Inget tjafs med att värma upp rum där inte. Man kollar bara rakt igenom tygverket.

Dessutom ser jag ingen poäng med att värma upp ett rum så att alla får ta del av kakan. Bara för att man har en superkraft betyder det inte att man är en altrusisk jävel. Förmodligen tvärtom. Superego. Fast det är nog ingen superkraft. Bara ett state of inställning.

Och eftersom bly är det enda som inte röntgensynen™ tränger igenom är risken minimal för att inte säga helt jävla osannolik att damerna börjar gå med blybehån. Dessutom skulle jag knappast gå omkring och berätta för alla att jag ser rakt igenom liksom.

Nej jag skulle bara smyga omkring med ett outgrundligt litet leende.
Kanke drägla lite.
Och flämta.
Och fnittra i mjugg…

Nini, Studiomannen, BeerBelly, Jerk, Drf, Sandra, Mymlan, Cynism, Raggoparden, MikeBike (jaja…jag vet att du hatar utm. men denna borde vara i din smak) och så El_Pedro. Vilken superkraft förutom Röntgensyn™ skulle du välja. Glöm för fan inte att trackabacka hit och langa denna på andra stackare…

Bring it on!

UPPDATERING: Ni måste läsa BB´s superbekännelse. Dagens skönaste helt enkelt.

32 Comments March 5th, 2008 | Posted in utmaning |

PI – Den rebelliske pixeln

Pixeln

Jag satt och softade och kollade ut över staden. Ja…kollade och kollade, snarare stirrade med vansinnig blick över söders höjder. Klockan var 05.65. Jag vet att det ser konstigt ut, men det var så jävla tidigt så att klockan 6 ännu inte hade vaknat upp, så 5 fick jobba över. Vid den här tiden stirrar man med oseende ögon. Petade i mig en micrad kaffe från igår. Orka koka kaffe. Precis när jag ska till och bränna mig igen på det övermicrade javat poppade oväntat en liten skum sak upp från flanken och stannade upp hängandes i luften. Jag hörde en liten röst säga ”Shhhit vilken resa. Men vilka brudar det var på den där skumma sidan som försökte pixelnappa mig. Tur att man är…men va fan är det här för ett ställe. Och varför sitter det en snubbe med skenhelig blick och stirrar rakt fram?”.

Jag viftade naturligtvis bort den som jag gör med allt underligt och vände mig om för att fortsätta kickstarten av magen med ett nytt tjäranfall när prickjäveln gled fram och typ vinkade fast utan armar. Fråga mig inte hur det gick till. Vafan, tänkte jag, komma här och störa mitt morgonstå…öh..flyt.

– Hörru vad är du för en konstig prick, sa jag surt.
– Hrmf…jag e faktiskt en pixel!
– Åh fan…?
– Det är väl uppenbart!
– Mja…uppenbart och uppenbart. Säg vad skiljer en pixel ifrån en prick?
– En prick kan bestå av flera pixlar medan en pixel bara är en pixel.
– Åh fan…

Och där dog konversationen. För min del för att jag hade fått de svar jag behövde. Jag var klar med pixeln. Fuck pixeln tänkte jag och smuttade på kaffet och kollade på pixeln under lugg. Han försvann. Skönt tänkte jag. Har man sett en pixel har man sett dem alla liksom.

– Aaaaaauughhh!!!

Hör jag från nör…tekn…da…öh kontoret. Jag kastade mig dit, närapå snavandes på min morgonrocks jävla snöre som inte fattar konceptet hopknutet utan jämt ska knyta upp sig. Jävla Houdini imitatör. Sladdar in och möts av en upprörd darrande konstig prick.

– Vad har du gjort!
– Va?
– Här, sa han och pekade på min datorskärm.
– Öh…
– Är det jordnötssmör där och marmelad…och *sniff* men allvarligt… kaviar?
– Ja men…
– Hur skulle du tycka om att bli insmetad i pålägg?
– Som påläggskalv då hahaha…
– Jag skojar inte och det där var inte kul!
– Tycker jag, sa jag stridslystet.

Ingen jävla prick kommer hem till mig och dissar mig för min humor. Ok att få skit för att man skitar ned, men min humor är det bara jag som får dissa. Det goda humöret kallade in det dåliga humöret som stretchade på sig med ett ”gäääsap…ere inte lite tidigt…” . Det blev genast på dåligt humör. Det visar sig att dåliga humöret också likt mig har ett taskigt morgonhumör. Ser man på liksom.

– Nu tar du och torkar…ahhhhhhhgggg!!!
– Men va e de nu då? Hittade du en kråka eller, sa jag irriterat.

Kan man klandra mig? Jag satt och chillade i mitt eget hem, från ingenjävlastans poppade det upp en pixel och dissade mig och har attityd. Lägg till det även the dramaqueen attackerna med de höga gälla skriken. Om pixeln hade haft en behaglig baryton så hade jag inte klagat, men denna Gadd-lighta falsetten skar verkligen i mina öron.

– Åh…*snyft*
– Vadå snyft?
– Det är en död pixel. Du vet att vi alla är connectade till varandra?
– Alla?
– Alla!
– Även pixlarna på min mac, sa jag och pekade.
– Well macpixlarna är liiiite finare än oss andra normala pixlar, men visst även om en macpixel aldrig skulle erkänna det.

Jag fick en idé.

– Säg kan inte du hoppa in här och ersätta för den döda pixeln?
– Mja…
– Jag lovar att torka av skärmen och aldrig mer äta framför skärmen.
– Aldrig?
– Heders, sa jag och pax vobiskumade som aldrig förr med höger hand, vänster hand korsade fingrarna bakom ryggen.
– Jo men visst. Några timmar bara sedan tänkte jag dra vidare.
– Jasså och vart ska en sån som du ta vägen?
– Jag funderar på om man inte ska ta och hälsa på hos Mymlan?
Mymlan?
– Ja jag tror att hon har det lite finare hos sig än här.
– Hörru!
– Hörru på dig själv! Frågan är bara hur jag kommer dit? Hos Teflonminne så snubblade jag och hamnade här. Ska man snubbla kanske?
– Beats me. Jag snubblar som fan här men det enda som händer är att mitt goda humör försvinner. Vart vette fan. Men när det kommer tillbaka är det jävligt hemlighetsfullt. Jag tror faktiskt att det brukar dra till Nini, eller så hänger det hos Masjäveln. Ja någonstans roligare än här i alla fall. Vad säger du om att dra dit istället?
– Nä jag vill nog till Mymlan.
– Javisst. Men kan vi ta det lite senare. Jag skulle behöva din hjälp några timmar. Så kan jag fundera på lösningen på hur du ska dra vidare. Det kan inte vara så svårt. Det är ju bara lite elementär dimensionsförflyttning menar jag.
– Ja det borde inte vara så svårt. Ok. Vad ska jag göra?
– Kan du hoppa in där den döda pixeln är. Jag har en film jag behöver kolla på. Och det mest irriterande är att precis den detalj jag vill se är dold bakom den döda pixeln.
– Självklart sa han.
– Ok, sa jag och letade upp Vixenhookers Chocolate Jookers.

Ah…äntligen ska man få se den surt förvär…downloadade filmen, tänkte jag och klappade lovande på ballen, som sträckte lite på sig. Det är inte mycket jag och ballen är överens om på morgonen men vi är som en tanke och handling när det gäller lite morgonrunk som aldrig sitter fel. Knappt hade filmen kommit igång och jag lagt mig i en mycket tillbakalutad position med en stadig hand på den lille vapendragaren förrän jag hör:

– Hörru det här är ju porr!
– Porr och porr! Jag tycker nog mer att det är avancerat naket. Ganska fint faktiskt. Titta på den tjejen. Inte är det porr. Jävligt snyggt filmat. Nästan konstnärligt. Kolla hur ljuset faller.
– Visst tjena…
– Seså tyst nu. Jag vill se filmen!
– Glöm det, sa han och med ett ”pjooop” försvann bilden.
– Vafan har du gjort!
– Kom ihåg vi är alla connectade till varann.
– Sätt på skärmen för fan!
– Du skulle må då va! Pixlarna är avstängda. Även macen, din ipod, mobilen och den där handdatorn du försöker gömma…
– Men…
– Och nu drar vi alla till Mymlan, sa pixeln.

Det gruffades i leden och jag hörde några rösta på Nini, nej Mymlan sa pixeln, glöm det sa några ärrade pixlar. Det blev en hetsig diskussion där förslag kastades upp Mymlan, Deeped, Jerk, BeerBelly, Josh, Pixelmania, Blogge och Andreas var några som föreslogs. En snabb rösträkning och Nini vann med en pixels marignal. På god tvåa kom Mymlan.

– Ok Nini it is!
– Visst lycka till, sa jag. Aldrig att ni lyckas. Nini kommer att fnysa åt er! Hur då om jag får fråga? Hallå…hallå?
– …
– Öh…hallå! Vart tog du…eh…ni vägen…
– …
– Haaaaalåååååååå….

[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]

Vad jag vill, är att i det här fallet Sugbloggen Nini ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till Nini på Bad Girl Nini. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.

Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!

Så:

1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.

3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.

4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 Comments January 11th, 2008 | Posted in Svamp, utmaning |