Ibland när jag åker på en smal snäv gata och ser hur det rasar på en massa bilar i backspegeln med unga män i förarsätet som alla har det där omisskännliga över sig att ha lite för bråttom, spritter den lille gubben i mig till och vill ut. Då brukar jag sträcka mig fram till handskfacket och lirka ut min gubbkeps, läsglasögon och toviga halsduk. Applicera kittet och sjunka in i rollen som värsta Robert DeNiro.
Hastigheten krymper i paritet med den förställda åldern jag intar. Det finns tillfällen då jag vinglar fram på gatan så långsamt så att tiden (som borde ha all tid i världen och inte vara föremål för stress) bryskt knuffar till mig med ett “herre jösses kan man göra saker så här långsamt”.
Bildens källa: http://watchmojo.com/blogs/images/elderly-man-driving.jpg
Skynda långsamt typ…
Läs även andra bloggares åsikter om bil, gubbe, vardagsjidder, irritation, keps, humor