Den första neandertalaren sa nog inte så mycket när han slog upp de blodsprängda och kollade rakt in i en apelsin. Förmodligen tänkte han “snygg färg ser god ut” och tog en tugga. Nöjd med detta berättade han det för alla i ligan att detta var något fantastiskt och de högg alla in med ett mangrant “ughburh“.

Sen kom homo sapiens och den första frågan han ställde var “hur ska man göra för att kontrollera allt detta så att livet blir uthärdligt?” med en svepande hand över horisonten, till sina polare som alla nickade medhållande. Men med all sannolikhet var nog egentligen den första tanken “Va i helvete är det här? Och hur kommer jag härifrån?“. Det är därför vi idag har fenomenet film och uppfinningen tunnelbana som är ett uttryck för människans inneboende längtan aka ta mig härifrån.

Jag fick för mig att jag skulle tillbaka till naturen och gled ned på Konsum och införskaffade apelsiner, bananer, äpplen och päron. “Friskt ska det va” sa jag när frugan surt muttrade “Ingen daim?“. “Dajm stavas med j och är för loosers” sa jag och då tror jag att jag hörde, jag är inte säker men något som lät misstänkt likt  “jag hoppas du inte använde det gemensamma kreditkortet för den här lågdykningen”. Jag måste erkänna att jag var förvånad. Frugan är den som är friskhurtan i klanen och att få detta i ansiktet av någon som okärvänligt brukar peta mig i midjehöjd med frasen “äre där go o gla kexchokla sloganet har gömt sig?” var högst oväntat.

Jag fnös min vana trogen och langade en apelsin i hennes riktning med “c-vitaminer, fint som snus i dessa mörka fra och ipred-tider“, som hon skickligt hoppade undan ifrån. Den dunsade med ett härligt dovt lovande duns i golvet. Jag tog upp den och gled iväg in i köket. Tog fram en vass kniv och skickade en tacksam tanke till den av våra förfäder som uppfann kniven så att man slipper evighetsprojekt som att skala en apelsin. Högg med några snabba snitt upp apelsinen i exakt lika många stora klyftor. Lade upp dem på ett snyggt fat och gled in i vardagsrummet för att smaska i mig c-vitaminer storstadstyle, dvs framför plattteve i schysst soffa, till skillnad från prehistorisk tid, hukandes i snålblåsten med en vaksam blick på naturen så att ingen jävla sabeltandad tiger hoppar upp och gör en till dagens lunch.

Ack ja!

Redan på väg till min mun så kände jag att det inte stod rätt till med denna apelsin. Den luktade fadd. Den var liksom inte tillräckligt inbjudande. Jag måste säga att den var en smula grå. En orange frukt som är grå? Tänk er en hunsad apelsin, som inte fått lika mycket sol som de andra i trädet. Undanskuffad av de större och coolare apelsinerna i grenen. A och O i sådana här sammanhang om man ska bli en framgångsrikt smakande apelsin är att man har stått långt fram i ljuset. Jag tog en tugga och det var precis som jag föreställer mig att det är att sitta i hemmets lugna härd, med varsin kopp te i näven, mysig filt över knäna, bläddra i en resekatalog, räkna lite på allt, det man kan spara in på, pedagogiskt förklara för barnen att “julklapparna ska ses som jul, namnsdag och födelsedagspresent så var aktsamma under resten av året”, surfa in på resesiten, beställa resan till Egypten, hålla varandra i handen, drömma om vädret, vad man ska hinna med, läsa in sig på pyramiderna, ladda kameran, packa väskan, landa i Kairo, glida upp på en kamelrygg som visar sig tillhöra en spattig jävla kamel som har svårt med passgången, trassla ihop benen och handlöst falla ned i backen, med resultatet att man med ett “va i helvete gör jag nu” faller med öppen mun och får i sig en munfull tugga av Sahara. Precis så smakade den. Som en bit öken. Torr, varm, grusig och tråkig.

Varför är det alltid så med frukt? De lovar mycket, ser sköna och inbjudande ut. Kom och ta en tugga. Bara det att faktumet (för självklart är det sant eftersom det står i bibeln) att Eva sög tag i ett äpple och resten av mänskligheten för evigt fördömdes borde lärt oss något. Från äpple till sur apelsin är steget inte långt. Nä nu får det vara nog med frukt för lång tid framöver.

Nä! Tacka vet jag Dajm – då vet man i alla fall vad man får. Alla delar är in i minsta delat kontrollerade. För att vi ska få en behaglig upplevelse. Lite det som den första homosapien efterfrågade. Inte fan kan man då falla tillbaka till neandertiden och ge sig i kast med lömska frukter som på utsidan lovar gott, men visar sig vara ena ruttna illasmakande jävlar på insidan. Glöm det.

Fuck frukt!

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

10 Replies to “Fuck frukt”

  1. Den klara minnesbilden från barndomens skidutflykter är: varm choklad och apelsin. Denna sura, svårskalade och dessutom vansinnigt kladdiga frukt känns inte som bäst lämpad för en 6-åring att ta sig an i 8 minusgrader. Kunde inte farsan slängt med en banan istället? Eller en smörgås.

    Och när vi ändå är inne på det ska vi ha klart för oss att frukt generellt är 100 gånger bättre än grönsaker.

  2. @ Gyrot – hahahah…apelsin i skidspåret?

    Fan nu inser jag hur soft min farsa var. Han langade fram färdigbredda limpmackor med ost och marmelad och färdigblandad oboj.

  3. Jag är allerigsk mot nästan all frukt av ren självbevarelsedrift… Finns inget som får upp mitt blodtryck som en svårskalad, slaffsig jädra apelsin.

    Apelsiner borde lära sig av mandariner. Bra size, lättskalade och klyftorna klänger inte ihop som om de var fjortisar på hångelfest.

  4. @ Nini – psis min åsikt. Apelsiner har mycket att lära av mandariner. Märk väl mandariner inte clementiner som är bastarder i sammanhanget 🙂

  5. Snälla rara, apelsiner går ju inte att äta, det vet ju alla, de ska ligga som skådebröd i fruktskålen bara. C-vitaminer skaffar du dig med lime. Skrubba under kranen, skär i lika många lika fina klyftor, kläm lite på några av dem över ett glas, släpp ner, häll en rejäl skvätt lagrad rom på, och så i med en liten kaffesked råsocker. Rör, drick, och kläm lite på limeklyftorna med skeden. Så ska frukt inmundigas. Fruktskål på kreolfranska – le ‘ti punch!

  6. @ karibien – shit! *slår mig för pannan* att jag inte tänkt på det sättet. Spinoffen är också att man blir glad ju mer c-vitamin man inmundigar på detta vis. Och är det dessutom en fredagskväll så vette fan om inte karaokemaskinen dras fram och så drar man igång en egen allsång…

    *sjunger*


    Jag har ett litet äpple som jag har fått av mor
    I äpplet finns ett kärnhus där tio fröbarn bor
    I vart och ett av rummen två förbarn sova får
    Där ligger de och drömmer om sol och ljus och vår

    Det var en gång apa som bara satt och gapa
    och när han inte gapa så skala han banan
    Skala banan Skala banan Skala Banan Skala Banan Skala Banan

    Äppel, Päppel, Piron, Paron
    Kråkan satt på tallegren.
    Hon sa ett, hon sa tu, ute ska du vara nu.

    🙂

  7. älskar din blogg!
    frukt däremot…ja, de finns ju allti ljuspunkter. den där ramsan om kärnhuset sjöng dom på sonens dagis som hette äppelbo 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *