Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Åk till en flygplats. Gärna Arlanda eftersom den flygplatsen suger…

Leta upp en snubbe i 40-års åldern som sitter och chillar på en stol. Väntandes på att få kliva ombord. Läsandes en dagstidning och utstrålar en aura “nothing kan rubba min cirklar“. Ställ dig precis framför honom. Skym gärna ljuset. Stirra på honom med en stirrig blick. Andas lugnt. Vänta på att han ska kolla upp på dig. När han så till slut irriterat blänger på dig med ett:

- Vafan vill du!?

lutar du dig lätt framåt och väser:

- Om jag vore dig skulle jag inte kliva på planet.

sedan går du bara därifrån…

Ursprung: Ståupparen Dane Cook

Läs även andra bloggares åsikter om praktical joke, arlanda, flyplats, streber, jidder, flygplan

Allmän varning utfärdas: Dont mess with me på COOP!

Häromdagen när jag trött, blodsockerlåg och bara en felaktig blick från ilska sladdade in på Coop med familjens avbetalningstyngda krockskadade Volvo hände  det som inte får hända. Någon hal jävel snodde parkeringsplatsen jag hade siktat in mig på och rätteligen paxat. När jag med ett “hörru jag hade mentalpaxat den där parkeringsfickan“, vrålade genom fönstret fick jag bara ett finger tillbaka med stöddig “det man inte har i huvudet får man ha på gaspedalsfoten“.

Jaså, tänkte jag. Jaså! Då vet vi! Jag letade upp en annan lucka och parkerade bilen surt. Jag noterade registreringsnumret på bilen som hade snott min plats och gled in. I mitt inre hörde jag “Ding dång, mors mannen, det var verkligen inte igår“. Hämndens timme var här. Vi hajfivade och kramade om varandra.

- Vem och vad ska vi jiddra med, frågande han.

Jag pekade.

- Han ser ut att behöva ett riksjidder!
– Eller hur?
– Lömsk blick!
– Kunde inte sagt det bättre själv!
– Fjollig gång!

Jag log.

Vi smög efter lallaren medan Hämndens Timme viskade strategier i mitt öra. Vi noterade att han likt mig kör med egen pistolhandling. Ah…det artar sig tänkte jag. Han gled från disk till disk och langade in matvaror och blippade dem intet anades att vi smög efter ränksmidandes som fan. När han var längst in i butiken hastade jag till infodisken och viskade enligt instruktioner från Hämndens Timme fram till damen bakom disken. HT skulle distrahera honom genom att kalla in blodsbrodern Lagen om Alltings Jävlighet och de skulle gemensamt se till att hans varuvagn fastnade bakom en barnfamilj.

Några sekunder senare dånade högtalaranläggningen:
Ägaren till bil med registreringsnummer xyz123 ombedes omedelbart gå till parkeringen. Bilen brinner!

Min parkeringsfickeantagonist frös till is och kasade sig ut från butiken.  “Ahh…nu fick han eld i baken” tänkte jag och gled fram till hans varuvagn. Snabbt som en iller plockade jag ut några varor och la tillbaka dem i hyllan, trippelblippade mjölken, och toppade det med att lägga in oblippade varor i vagnen. Jag hann också med att gömma en fläskfile längst ned i hans Coopkasse med ett elakt “Mohihihi…försök ljuga dig ur det här“. Chillade sen. HT gav mig tummen upp.

Ägaren till bilen kom några minuter senare med en mörk blick in i butiken igen och upptäckte mig. För att förvirra honom la jag av ett garv med ett “got you lallare, nu e vi kvitt“. Han fnös och gled förnärmat iväg med ett “moget!“. Jag smög efter och gjorde mig ingen brådska.

När vi gått varvet runt var det dags att gå till kassan för att betala. Jag lät honom vinna med en noslängd och muttrade stratgiskt “hörru jag var före”, varpå han skadeglatt fyrade av “skulle inte tro det va, mr steget efter“. Ah det artade sig. Härska genom att förvirra. Låt honom tro att han är vinnaren av de små kamperna. Vad han inte visste var att jag hade upperhanden.

Kassörskan frågade om allt hade gått bra.

- Ja visst, sa han.
– Inga problem med att skanna in varor?
– Nejdå, däremot problem med en del kunder, fnös han och gav mig en blick.

Jag log tillbaka som en Jesus på ovanligt god dagsform.

- Vad ler du åt, bräkte han.
– Åh…inget. Livet är fint bara och snart blir det liiiite finare.

Han gav mig en blick och sköt fram vagnen så att den kom i höjd med larmsystemet och som på beställning, började lamporna blinka, larmet tjöt och en spotlight tändes och lyste upp honom. Kassörskan ryckte till och sa “oj då…här verkar det finnas lite att kontrollera. Varsegod och langa upp allt på disken”.

Till mig sa hon du kan gå till den kassan och och pekade mig förbi honom. Min vagn pep ingenting och jag fick till och med några lotter för lång och trogen tjänst. Jag sög tag i dom med ett:

- Skönt att vi hederliga kunder premieras på detta vis. Coop är bäst!

Det sista jag hörde var ” Jag har inte lagt in någon jävla fläskfilé. Jag är vegetarian! Det är han som precis fick lotter som gjort detta. Va? Vadå varför? Inte fan vet jag! Ser jag ut som någon som går in på Coop och snor kött! Varför skulle jag trippelblippa 3 paket mjölk? Jag har aldrig sett de där skorna. Vad är detta? 48 paket ägg! Seriöst vem fan käkar så mycket ägg? Jag vill ha en ursäkt!

Jag smög ut skrapandes lotter…

Aandra bloggar om coop, parkeringplats, jidder, hämndens timme, rättvisa, fläskfilé, lotter, lagens om alltings jävlighet, volvo, storhandla

Fan! Fan! Fan!

Jag hatar när jag har fel! Riksfel. Och ändå vidhåller min ståndpunkt. Trots att jorden är rund ändå framhärda att den är platt. Jorden är plattfel. Gnnn….! Trots att jag kan skylla på lågt hukande blod och inget socker i systemet och den sena-på-väg-hem-från-jobbet-timmen hjälper det inte mig. Jag har fortfarande fel.

Häng med:
Igår så smällde busschaffisen igen dörren precis framför min näsa. Bakom stod en annan buss. Tom som fan. Med motorn igång. Det hjälpte inte. Jag lackade ur och svor en ed som innehöll ord som ”skott i pannan”, ”dumhuve”, ”satana“, “idiot” och slamkryparen ”snygg kundservice!”. En trafikvärd som stod bredvid och dirigerade alla till nästa buss kommenterade mitt utbrott med den korrekta frasen “man säger inte så om andra människor“. Istället för att säga ”du har helt rätt broder trafikvärd, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för dissningen av din kollega” och hoppa in i bussen som kört fram, klev jag in i konfliktmode. Driven av ilska, trötthet, mer ilska, trängsel, en aning kom-inte-här-och-kom och en massa andra variabler som jag inte orkar lista upp.

Höga röster, en och en annan hyttning med fingret, barska blickar och åsikter om opassande och passande beteende utväxlades mellan mig och trafikvärden. Jag noterade att någon plockade fram en liten chipspåse och njöt av showen. Jag lyckades till och med droppa idiotkommentaren ”det är ett fritt land och jag säger vad jag vill om vem jag vill och hör sen!” med en pinsamt gäll röst dessutom, som han skickligt parerade med “de må va, men att du har rätten betyder inte att det är passande“, som jag givetvis taffligt bemötte med “tycker du ja…“.

Nu tar vi och begrundar detta:
Nio år i grundskola, tre på gymnasium därefter häng i två år på Universitetet i hus F kraftigt filosoferandes med tillhörande accessoarer såsom handrullade cigg, svår blick och trasiga kavajer för att toppa det med två års högskolestudier för att få ut en titel som gör att sugholicarna har mat på bordet. Allt bekostat med ett par hundratusen i skuld till CSN.

Allt detta för att droppa: ”tycker du ja”… Herre du milde och jösses amailia fan och alla mostrar! OMG! Kan ingen kölhala mig! Jag fixar båt, rep och kallt vatten. Allt du behöver är göra är att dyka upp. Vi kan nog komma överens om skälig betalning.

Jag avslutade allt med ett ”lägg av ditt pucko” och klev in i bussen. Tur att CSN inte har infört straffökning av lånebeloppet vid bevisligen bortkastade pengar på före detta studenter. Hela bussen vek undan blicken. Tur för mig. Jag satte mig längst bak, arg som fan. I början på trafikvärden, därefter på alla idioter i världen och en hållplats senare på mig själv.

Han har helt rätt. JAG är den som hade kunnat droppa alla hans fraser om något annat pucko hade agerat som jag. För att strö både salt och peppar i egots sårade självkänsla så var trafikvärden lugnet själv under hela jiddret. Jag var den som var arg, hade hög röst och förmodligen en rätt så osund färg i ansiktet. Clint Eastwood skulle kunnat gå en lektion hos trafikvärden för att få tips på hur man behåller sitt cool.

Det enda jag måste göra för att jag ska kunna leva med mig själv och räta upp den krökta ryggraden är att be om ursäkt. Att det är det enda rätta gör det fan inte enklare…

Andra bloggar om bråk, jidder, sl, buss, kollektivtrafik, trafikvärd, clint eastwood, pinsam, ilska, blodsocker, skäms, ursäkt, csn, studier, pucko, vet hut

Jag gillar Facebook. Det vet de som har mig på sin *host* kamratlista i “Fejjan” som vi initierade kallar nätverket. Men jag känner att det saknas en dimension.

Visst man kan kasta getter på varandra, bjuda in till diverse obskyra grupper, skapa fanclubs, kolla på folks fotoalbum and what not. Johan Ronnestam efterlyser i sin taffliga artikel “värme” i de sociala nätverken och har en galen tes om att uteliggaren och pensionären utesluts från dessa nätverk eftersom man måste bli inbjuden. Döh…

Men de digitala relationerna saknar dock något som den verkligen levererar på ett oslagbart sätt – värme.

Jag tycker inte att problemet med tex fejsbooken är avsaknad av värme. Fan en del gånger så är det riktigt hett inne i Fejjan. Speciellt om man går in i nakedmode. Snarare skulle man vilja ha in lite kyla. Frostbildning typ. Kalla-handen-känslan förmedlas inte så tydligt som man kan önska. I livet bortom datorernas värld så kan man höja med ögonbrynen, fnysa föraktfullt och på så vis påskinna sin ovilja gentemot den som kommer med en framsträckt hand. I fejjen så är det idag enbart genom att vägra adda den andre som påvisar att polaren man trodde var polare är värsta opolaren. Men eftersom faktorn “han är säkert inte inloggad” kan få en att tro att det handlar om tid – så skulle fejjan nu behöva funktionen “fuck off“, eller det mer politiskt korrekta – “not on a speaking term“. I fejjan då “not in my friendlist“. Kom nu inte och säg att alla som inte är dina vänner är på denna lista. Jag vill ha en lista som definerar vem som jag är ovän med.

Du har 252 vänner
Du har 17 ovänner

Kan det bli tydligare?

Förstå grejen med att en dag logga in och leta upp DRF och välja knappen “make osams” – inte för att broder Drf och jag är osams utan för att det går. Lite som back in the day då man ringde upp datapolaren och mumlade “öh…jag råkade dra hårdiskikonen till papperskorgen och trycka på töm papperskorgen“. “Varför i helvete då?“, så var ju svaret det oundvikliga “För att det går” följt av ett inställsamt “Vad gör jag nu?“. “Raderar mitt telenummer” och *klick* så var man på den kalla sidan av den polarens vänlista.  Sidostory: den polaren har fortfarande inte addat mig i Fejjan. Snacka om långsint eller så kan det vara att han inte varit inloggad på länge…

Var var jag nu? Jo fejjan och jiddret med Drf. Plötsligt skulle alla andra se tex mymlan, deep|ed, joshua tree, studiomannen, cliff hanger m.fl. att Mr Sug himself är värsa obundisen med Drf.

Det skulle innebära att reprisen på den där berömda bloggölen blir en smula svår att ordna, då Studiomannen måste ta hänsyn till först och främst bundisskapet mellan honom och undertecknad som är karvad i sten, men också mellan honom och Drf som förmodligen är huggen i sten. Eventuellt en annan bergart. Hårdare eller mjukare låter inte Facebook oss förstå. Vilket också borde vara en funktion i Facebook. Och vad ska Josh göra då? Vilken sida ska han ställa sig på. Mymlan? Deep|Ed? Cliff Hanger? Dricka bira utan oss båda? Eller välja polare? Låt det bli känt att om undertecknad får info om att blogbira drickes  där jag i kraft av min osamshet med Drf väljs bort kommer osamsknappen att tryckas frenetiskt med alla kniv-i-ryggen polare i Facebook. Att konflikten kanske inte är reel spelar ingen roll. Om fejjan definerar att jag och drf är osams, så är vi det. Vilket sätter alla andra facebooksbuddies i bryderier.

Sen att jag och Drf  i alla fall går ut och tar en öl irl, får ses som ett programmeringsfel från programmerarna på Facebook.

Kolla bara detta: Du är nu ovän med “Kenny”.

Statusen som alla andra får se blir då “Stefan är nu osams med Kenny”.

På så vis får folk i kretsen reda på att Kenny och Steffe ska man inte bjuda in på en gemesam middag. Mer sådana funktioner önskas! Fan de har ju lagt till en “I like” funktion med en ful tumme upp, varför inte en “Blä… I dont like” med en tumme ned?

Ska sociala medier blir sociala på riktigt måste hela spannet i det sociala samspelet tas med. Webb 3.0?

Andra bloggar om deep|ed, mymlan, facebook, josh, cliff hanger, studiomannen, polare, bloggbira, bloggöl, vänskap, sociala medier, osams, jidder, humor, webb 3.0

Jag måste verkligen börja skärpa mig. Häromdagen gick jag förbi en butik som hetta Femman. Allt därinne kostade fem spänn. Varken mer eller mindre.

Jag klev in som slagen av en tanke att här borde man kunna kliva in och jiddra en smula. Jag kollade runt och såg att de inte hade några prislappar på några varor alls. Och det var ju inte så konstigt eftersom allt hade ett enhetligt pris. Man tycker ju som vanlig människa att detta hade de fått grepp om. Kostnadseffektivitet av rang. Jag sög tag i en ful vas, vände mig om till första bästa expedit som såg ut som om blodsockerfallet var ett par dumma frågor bort.

- Hörru vad kostar den här vasen?
- Fem kronor!
- Jaha, sa jag och la tillbaka den.

Kollade runt i butiken lite ostentativt sådär. Ungefär som om jag inte hade bråttom och det hade jag ju inte. Sög tag i en ljusstake och frågade på nytt:

- Den här då?
- Den kostar också fem kronor.

Jag såg att hon började få något jagat över blicken. ”Ah det artar sig” tänkte jag och sög tag i en ful kudde.

- Den här då?
- Gnnn….fem kronor.
- Åh fan. Kostar allt här fem kronor?
- Ja det är därför butiken heter Femman.
- Ahhh…
- Precis!
- Så den här kostar också fem kronor sa jag och pekade på en karaff.
- Grrrr….ja…ursäkta mig, LENITA!!! Kan du ta över här?

Och från butikens innanmäte dök Lenita upp. En dam med så mycket skinn på näsan så att det hade räckt till minst två personer till. Plötsligt blev det förenat med direkt livsfara att försöka driva med denna dam. Tillräckligt många dumma frågor och hon skulle dra av sig ett lager skinn och kväva mig med den.

- Ja vad vill du, sade hon med så mycket grus i rösten så att ett medelvägbygge hade hickat till av avundsjuka.
- Öh…
- Kom igen din räka, sa hon och gned sig över näsryggen.
- Eh…

Och jag vill vara skapt som en efterbliven FRA anställd innan jag tillåter mig bli kvävd av en kvinnas avlagda skinn på näsan i en butik där allt kostar fem spänn. Jag vet att jag är en svår jävel när det kommer till kritan. Men kan någon klandra mig för att inte anstränga mig för att jag gör livet surt för folk bara för att jag kan? Jag menar det är ju det som gör livet värt att leva. Varenda jävla morgon när jag kliver upp så är motorn och drivkraften som med ett elakt ”pjopp” kastar ut mig ur den sköna sänghalmen denna: hur ska jag jävlas idag då….

Fram tills jag möter den som kastats ut ur sin säng med ett: nåde den jävel som vågar jiddra med mig idag…
What goes around comes around va?

Andra bloggar om fra, humor, practical joke, jidder, butik, fem kronor

- Vi är här nu, sa vi och fnittrade högt i porttelefonen
- Öh…va?
- Jepp, bag in the box och dipp som överenskommet.
- Dipp?

Jepp. Så har vi till slut gjort det. Slag i saken att driva med några bekanta som i två år tid försökt med allehanda tricks för att bjuda in oss på grillning, brunch, middag och tvångssocialiserat umgänge. Jag har alltid, först tagit av mig tofflan, kollat att inget hårt lego legat för nära för att därefter barskt sätta ned foten i parketten med ett “fan det enda vi har gemensamt är att vi har ungar på dagis bredvid varandra, varför ska jag behöva uthärda en kväll med dem. Dessutom är jag inte så säker på att Lilleman är förtjust i deras knodd“. Och allt som behövdes var några klunkar rosevin i systemet.

Frugan har muttrat surt att fick jag bestämma skulle vi inte umgås med några överhuvudtaget. Vilket faktiskt är sant. Men denna dag så hade jag och frugan suttit i parken, solen sken, vi picknickade utan barnen som vi skickat på bortskämdsläger hos generationen innan oss, och fyllnade så sakteliga ihop. När vi efter två tomma pavor vin var på väg att bege oss hemåt så sa frugan ska vi inte droppa förbi bolaget och fylla på lagret. Why not sa jag och vi hastade iväg till vinnasarbutiken och köpte in oss på en bagvinare. Medan vi stod där förklarade frugan att hon på nytt mött … Len…öh…vi kan kalla henne Astrid som för 20:e gången försökt att bjuda in oss till hennes mosters koloniträdgård.

- Bor inte de här i närheten, sa jag.
- Jo.
- Ja men låt oss dra dit!
- Men vi kan ju inte komma oinbjudna!
- De har ju för fan inte gjort annat än bjudit in oss i två års tid!
- Ja men…
- Seså…det här blir kul!
- Men.
- Kom igen!
- Hmmm…du kanske har rätt…
- Det vet du.
- Men ska vi inte ta med oss något?
- Vi sticker in på Konsum o köper dipp!
- Dipp?
- Dipp it is!
- Chips då?
- De borde de stå med!
- Men om de inte har det hemma då?
- Desto roligare.
- He he oh the stress liksom.
- Sådär ja nu känner igen dig…

Och så gled vi in på Konsum och köpte dipp och dess vapenbroder gräddfil. Jag var tvungen att sätta foten i backen när frugan ville köra lätt creme fraiche istället med argumentet “inte lika mycket fett”. Därefter gled vi hem till polarna och ringde på deras porttelefon.

Det blev på det hela taget en soft kväll men fan va de var stressade precis när vi kom in. Det dröjjer nog tills de bjuder in oss igen. Inte så mycket för att vi var otrevliga men rosevin har en förmåga destabilisera min fattningsförmåga vilket innebar att deras fina vita matta också fick sig några klunkar rose när jag för andra gången inom en kvart tappade vinglaset…

Andra boggar om gäster, sugbloggen, picknick, jidder, vin, grannskap, vänner

Jag vaknade upp och visste direkt att allt var annorlunda. Men inte annorlunda på ett konstigt sätt utan mer annorlunda med twist. Som en drink med en citron i. Trevligt typ. Skitnice helt enkelt.

- Godmorgon kära hustru, sa jag glatt och tog några snabba moves med fötterna.
- Gmrg…
- Vilken härlig natt!
- Mrnghh…
- Och vilken härlig morgon!
- Jahddc…
- Ahh…livet är fint!
- Grrr…
- Tra la laaaaaa ååååå vilken härliiig daaaag…

Den vakne läsaren fattar direkt att något inte står rätt till i hushållet som befolkas av mr steffo och mrs steffo samt några till. Den neanderthalaktige brukar vara den manlige och den kvittrande fina personligheten brukar vara den kvinnlige medlemmen. Speciellt vid ohemula klockslag som till exempel en vanlig vardagsmorgon vid pass 05.53. Men något fruktansvärt hade hänt under natten.

Någon hade bovat och stulit Steffos väl inarbetade sura morgonversion. Faktum var att inte bara morgonversionen var gone. För fan hela dagens personlighet hade stulits. Och defaultinställningarna hade skridit in och försökte göra det bästa de kunde. Men problemet är att defaulten har det inneboende felet, ett bugg om man så vill, att drivas av glättighet. Jag tror att det är för att enkla och glada människor inte direkt hamnar i skarpt fiendeläge medelst sorglös gladhet. Däremot letade den surt förvärvade sura jäveln efter fiender och brydde sig inte. Med devisen “fuck” och “fuck them alla” kickstartade jag förr dagen med mutter och avslutade med mutter.

Jag visste att gladlyntheten var fel men kunde inte hitta den sura jäveln någonstans. Om han inte blivit stulen vilket alla tecken pekade på (fotspår) satt han säker i något hörn och surade. Well fuck him tänkte default…eller ja det finns inte i defaultens vokabulär utan ett mer “nä men vad trevligt att få styra skutan steffo idag. Vi ska sprida glädje och lycka i världen idag. Undrar om chefen skulle tycka om en blomsterkrans idag? Och att par fina personligt uppgogglade poem till kollgorna. Givetvis printade med ett vänligt och fint typsnitt.”

- Ahhh…kaffe får verkligen igång mig.
- Visst är kaffet idag lite extra gott, kvittrade jag då frugan hade klätt på sig den vanliga fina sköna personligheten som fick mig att en solig dag för några år sedan med tårar i ögonen med darrande röst utmynna i ett ” det kan du fethajja prällen!” på frågan “tager du…”
- Värst vad du verkar glad idag då?
- Jag vet! Vänta lite, sa jag och reciterade en fin dikt som pockade på att bli reciterad…

“Månen är en nagel som flög iväg

himlen är svart te,

stjärnorna sockerbitar.“

- Vad fint!
- Eller hur!
- Du är så … så annorlunda idag.
- Fast det känns fint.
- Till skillnad ifrån i vanliga fall
- Hur menar du?
- Du är så tvär, sur, arg, läxande och mästrande.
- Menar du det? Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
- Ja. Jag gillar den här versionen mycket bättre.
- Jag förstår det. Men var det inte den här du föll för egentligen?
- Mja…den något tvärhuggna hade sin charm han med. Men så här är det bara mysigt och trevligt. Speciellt på morgonen.
- Ja. För en gångs skull är det du som verkar vara den som dragit det kortaste strået vid morgonhumörsappliceringen.
- Wtf? Va men…det hade jag inte tänkt på!
- Du skulle hört dig själv nyss…grmm mgha..jagd…det är ingen lisa på morgonen kan jag be att få upplysa damen om!
- Vänta lite här! Väntaaaaa lite graannannaaa! Kommer du och dissar mig för morgonhumör?!! Nu går det för långt!
- Kan du bara hålla den där tanken ett tag, sa jag och gick fram till Lilleman och gav honom en kram.
- Men va fa…
- Shh…tänk på språket!
- Varför kramar du honom sådär spontant och gulligt?
- Han måste få lite faderlig kärlek också, sa jag.
- Men…
- Jepp nu får du dela med dig.
- Dela med mig?
- Jag behöver också få lite trevlighetspoäng i huset!
- Nä nu får det vara nog! Jag vill ha tillbaka min sure stiffe steffe!
- Visst! Anytime. Varsegod och leta. Jag tror att sursteffo är stulen. Du får nöja dig med solskenssteffe. Nä hur trevligt detta än är så måste jag faktiskt hasta till jobbet. Jag tror att jag ska införa en krama din kollega dag idag. Och att vi ska läsa poem till varandra vid tre fikat.
- Men för sata…
- Ajaj! Språket! Hej hej!, sa jag och gled snabbt ut ut huset. Jag kände att surot var på väg tillbaka och skulle hoppat in om jag fortsatte att jiddra vidare med frugan. Men eftersom jag var så nöjd … eller ja egentligen inte jag utan defautlsteffe var nöjd så tänkte jag låta saken bero och bara följa med på denna resa i trevlighetens tecken. Vem vet jag kanske skulle lära mig ett och ett annat idag.

Jag började med att säga “godmorgon” till busschauffören. Coffeouse by George tjejjen fick några trevliga komplimanger om hur gott kaffe hon gör. Receptionisten vid entrén fick några snabba roliga uppbyggliga historier. Hon skrattade gott när jag klev in i hissen. Jag hoppade av en våning innan för att gå in till företaget under oss och önska dem en trevlig dag. På det hela taget var jag idel glättighet och en fin människa. Jag måste säga att det var lärorikt.

Visste ni att man bemöts som man förtjänar? Det är till exempel jättedumt att ringa till någon helpdesk och vara arg och ilsken. Jag fick fantastisk support bara genom att anlägga en trevlig ton. Och bara på lunchen fick jag extra mycket ris till sushin genom att säga “ni har så god ris här”. Sursteffe hade sagt “Nitti jävla spänn och ni ger mig nitti korn! Sluta snåla på riset för fan!” Och man behöver inte vara en raketbyggare för att förstå att sådant inte går hem. Och att datorer förstår om man vill dem väl hade jag ingen aning om. Både macen och pecen fungerade utan att knorra. Hela dagen gick förvånansvärt snabbt och smidigt.

Men även solen har sina fläckar.

När jag stod tätt sammanpressad med andra översvettiga daglönarna på väg hem i tunnelbanan efter en dag i det breda leendets land, den vänliga blickens grannskap, det snar till glättiga skrattets högkvarter, det pilimariska skojsandet med kollegorna, de fina hålla varandra i handen och recitera vackra drypande poem till varandra vid trefikat på inrådan av mig och det frivilliga åtagandet att gå till brevlådan med alla kollegors utgående post gjorde att den fina defaulten vid 17.10, på tramp på foten av en medresenär exploderade i ett svavelosande:

- Flytta på dina feta fötter!
- Men vad du var trevlig då!
- Inte nu längre!
- Haft en dålig dag va…?
- Nä en fantastisk!

Vi hemkomst stod frugan och såg sur ut. Armarna i kors som Selma i lilla Fridolf.

- Hörru jag var inte klar när du stack!
- Som om jag bryr mig, muttrade jag dovt.
- Ah….du är tillbaka!
- …

Läs även andra bloggares åsikter om morgonhumör, switch, jidder, gnabb, poesi, kärlek, lilla fridolf, selma, tunnelbana, kaffe, buss, kollektivtrafik