Jag avskyr den där blicken. Det där snabba ögonkastet.
Som jag får.
På tunnelbanan. I bussen. I matkön. Krogkön. På McDonald’s när man frågar om stolen bredvid är ledig. Blicken som förmedlar avsky utan ett enda ord. Som sårar mer än tusen verbala nålar i hjärtat, som gör ondare än tusen fall nedför hårda cementtrappor.
Som bara jag får.
Den där blicken som jag alltid får av andra som inte ser ut som jag gör. Som visar att vi är olika och att den person som avlossar blicken anser sig vara bättre, finare, ädlare, renare, ståtligare, förmer, värdefullare, viktigare, har större rätt till tillvaron, mer rätt till en plats i gräddfilen. Jag har inga lyten, inga men, inga psykiska störningar. Inga mentala eller kroppsliga defekter.
Ändå får jag den blicken.
Ibland är det inte bara en blick, det kan vara en krökning på läppen, lite subtilt sådär, men ändå fortfarande så pass tydlig så att innebörden inte går att missta sig på. Det kan vara en kroppsrörelse, till exempel när man sätter sig på den tomma innerplatsen på bussen eller tunnelbanan, så får alltid personen en ryckning i kroppen och sätter sig så långt ut på sin sits som det är möjligt.
Vad är det, luktar min hudfärg illa?
Tror du att du blir smittad av färgen på min hud? Är jag mindre värd som människa än du är, på grund av att ljuset bryts annorlunda mot mina pigment? Varför solar du då solarium eller på stranden? Tro mig, om du skalar av huden på dig själv och därefter mitt skinn så lovar jag dig att blodet innanför är lika rött, att mjälten har samma färg, muskelvävnaden ser i princip likadan ut och har samma funktion. Sätt en kniv i magen på dig själv och en i min mage och vi lider lika mycket, går igenom samma ångest, behöver lika mycket läkarhjälp, lika lång rehabilitering. Våra nära och kära oroar sig lika mycket. Jag blir lika blöt som du när jag badar, mina fingrar skrumpnar på exakt samma sätt efter tre timmar i badet. Solens strålar strålar exakt lika mycket över dig som över mig, den gör ingen åtskillnad på över vem den strålar även om min hudfärg måhända kan hantera vissa av strålarnas egenskaper på ett annorlunda sätt. Det behöver inte betyda att min hud hanterar solen bättre eller sämre. Det beror på vilken syn man har på vetenskapen och medicinska konsekvenser av för mycket eller för lite sol. På det hela taget svettats jag lika mycket som du om jag svettats, jag fryser lika mycket som du fryser när jag väl fryser. Jag ogillar iskalla ishavsvindar på precis samma sätt som du gör.
Jag ogillar din blick, jag ogillar ditt sätt att rynka på näsan när jag sätter mig bredvid dig på den lediga platsen i restaurangen, i tunnelbanan eller på bussen. Din plastpåse har inte ett större behov av att sitta ner efter en lång dag på arbetet som jag har. Din plastpåse betalar inte skatt till vår gemensamma välfärd. Skattemyndigheterna i detta land gör ingen åtskillnad på hur mycket skatt som ska betalas baserat på hudfärg. De skall ha sina procent oavsett om jag är grön, svart eller vit. Kronofogdemyndigheten hanterar inte människor olika baserat på färgen på skinnet. En Volvo som kör på mig kör inte på mig hårdare eller med mer hat bara för att jag har en annan nyans på mitt skinn.
Däremot kanske föraren gör det.
Så varför ger du mig den blicken? Vad har jag gjort dig?
Vad i helvete har färgen på ett skinn gjort dig?
Läs även andra bloggares åsikter om nyanser, skinn, hud, fördom, hets, rasism, sol, pigment, blickar, skattemyndigheten, förnuftfrämlingsfientlighet, invandring, sjumilakliv, veckans bloggtema, bloggvärldsbloggen ,
Det finns några tråkiga individer som påstår att undertecknad är en tråkig figur som letar upp tråkiga ämnen och skriver om dem på ett tråkigt sätt. Tråkigt att en del tråkmånsar känner så men att undertecknad skulle be om ursäkt för det får man se sig om i månen efter...det är ju inte på så sätt att det inte finns andra tråkigare bloggar att hänga på.