Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Såld på hus

Jag och fru Sug höll på att sätte myspysteét i halsen då vi av en ödets nyck råkade trycka på fjärrkontrollen och hamnade på TV4+. Min spontana kommentar var “shit har vi teve fyra plus ?”. Och precis när frugan skulle zappa vidare dök programledaren upp och sa “nu ska vi se vad expertmäklarna säger om de här objekten”. Jag sa till fru Sug att vänta lite för det här kan vara intressant.

Jag varnar nu svenska folket: Det här programmet “Såld på hus” är på riktigt. Det sänds i en skitkanal som har + i kanten. Eftersom Aftonbladet har en obskyr + tjänst och Nordea likadant “nu är du +kund tjänst” borde jag dragit öronen åt mig och zappat vidare. Alla tjänster som har ett plus i kanten är per definition ett stort jävla minus. Vi råkade komma in i programmet “Såld på hus” och eftersom vi går i skaffa-hus-tankar allt enligt devisen åldra utfattig och ovärdigt så stannade vi kvar på kanalen. Jag minns att jag sa:

- Soft. Nu kan man få lite tips från vassa mäklare om prisbilder och sådant där som kan vara bra att kunna om man ska hooka upp sig på en stuga.
- Very soft, sa frugan och tog en munfull av det härliga kvällstet.
- Vilket gott te, du lagat sa jag.
- Bara det bästa är gott nog, sa hon och jag kramade ömt hennes hand. I sugets högborg är det värme mellan makarna.

I teven dök det upp  fyra hala mäklare samt en förvirrad programledare med en stirrig blick och en skrikig outfit. Min goda smak fick sig en obehaglig omedelbar upplevelse av något som borde har passerat någon form av censur. Jag håller nu TV 4 ansvariga för min nyvunna förmåga att klä mig omatchande. Jag blinkade häftigt för att mildra chocken. Precis när jag hade fått lite balans i livet igen så hör jag till min förvåning hur 2 av de hala mäklarna säger ” vi tror att priset för det här huset är 1.8 miljoner” och därefter vänder sig programledaren till de andra om möjligt ännu halare som säger ” vår gissning är 2.1 miljoner kronor”.

Jag tittar på frugan och säger

- Märklig approach. Borde inte mäklarna säga att det här huset är värt X antal kronor? Jag förstår inte varför de envisa med att säga gissning. Vadå gissar de priser på hus? Vafan handlar det här om?
- Äh vi slår över, sa frugan.
- Nä nä…det är en hund begraven här. Jag måste få se vad det här handlar om. Inte fan kan de bara gissa lite hipp som happ. Dessutom så gissar de med en marginal på 300 000 kalla.
- Meh..
- Min gut känsla säger att det här måste vara ett lågvattenmärke bland skitprogram.
- Och?
- Jag behöver bloggmaterial.
- Så det handlar om bloggen nu?
- Allt handlar om bloggen!

Och precis när vi skulle ge oss hän tisdagsfighten säger programledaren “Nu ska vi se om vilket av teamen som har gissat närmast utgångspriset på huset”. Jag gjorde timeoutgesten till frugan med ett “senare”. Vi lutade oss framåt för att se vad som skedde i teverutan. Kameran zoomade in ett fult schbrak till kåk och så fick man se de två mäklarteamen komma från varsitt håll och gå fram till programledaren som med ett allvar i rösten lät svenska folket få reda på att husets såldes för 2. 6 miljoner kronor och att team B hade gissat närmast och vunnit. Från ingenstans dyker det upp en kvinna och ger teamet en skabbig kvast blommor. Teamet som lyckades gissa mest fel såg lite slokörade ut och teamet som gissade minst fel såg ut som om de hade vunnit en miljon var.  Programledaren tittar in i kameran och säger “i nästa avsnitt ska vi låta nya mäklare gissa pris på det här huste” och så får man se ett skevt jävla hus i bild och därefter dyker slutvinjetten upp.

Jag kippade efter luft. Frugan kippade efter andan. Vi tittade på varandra.

- Chefen jag har en så jävla bra programidé!
- Shoot!
- Vi tar ett hus, kollar vad det gick för, ringer in 4 mäklare, låter dem gissa pris, filmar hela skiten och sänder det på teve. Vem vill inte se sådant?
- Öh…jag till exempel!
- Ja men vi gör det som en tävling. Delar upp mäklarna i två lag och så filmar vi dem medan de resonerar sig fram till ett pris.
- Jaha.. och?
- Ja någon kommer ju att gissa fel och förlorar tävlingen.
- Men vad vinner man?
- Lite blommor förslagsvis.
- Men varför skulle någon vilja ställa upp i skiten?
- Kom ihåg att vi snackar om mäklare. Yrkeskåren som gud har försökt förskjuta.
- Haha
- Och vem vill inte vara med i teve?
- Ja i och för sig…
- Jag tror på det här.
- Ok. Kör på. Men du får bara sända det på +kanalen.
- Jag tror i och för sig att det här är nya Robinson men visst kan vi köra på pluskanalen. Det är du som är chefen.
- Ja det är ju det…

Herregud!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

8 Comments August 12th, 2010 | Posted in Sugsaker |

Engelsk oförrätt

- NEXT!
- Öh… en tonfisk tack!
- Were out of tuna!
- Varför det?
- Because people ate it.
- Men va fan!
- Do you want turkey instead?
- Bläurgh…turky täste ju precis like kalko…

…och då slog det mig att vi inte snackade samma språk. Jag såg blodsockerfallsrött.

- Vait a minit häre! Vät just a goddäm minnit! Vy you spek inglish with me? Jag pratar faktiskt svenska. Faktum är att vi alla snackar svenska i det här landet, sa jag och svepte med armen i en förklarande gest, vilket resulterade i att en miljard tandpetare rasade ned i golvet. “What the fan hur kan man placera tandpetare här”, sa jag ilsket.

Ingen sa något. Jag sparkade surt efter en tandpetare som irriterade mig. Jag höjde rösten och fortsatte:

… varför är det alltid så här? Tonfiskjäveln slut, man erbjuds en kalkonmacka som tafflig substiut och till råga på eländet möts man av utrikiska. Fan ser jag ut som någon som inte kan snacka svenska? Låt det bli allmänt känt att jag har lagt ned många timmar på kasus, verb, pluskvamperfuktum och sist men inte minst flintframkallaren futrum conditionalis som jag kunde lagt på att mecka med moppe, tjuvkika i tjejernas omklädningsrum eller klämma finnar. Många timmar och för att vadå? Jo då…behöva stappla sig fram på dålig engelska tjuge år senare. Hell no! Jag kräver att få mötas med den respekt som jag förtjänar i egenskap av svensktalande person. Faktum är att googlar du på svenne med svennespråk får du upp min nuna. Och hur ska det gå med vårt kulturella arv om vi nedsänker oss till att tala andra sämre utvecklade språk i vårt fädernesland? Det var inte det här som Gustav Vasa åkte skidor för. Det var inte för detta som Leif Eriksson satte sitt liv i händerna på några bitar bark för. Smaka på det här “you ooold youuuu friiia you verii high noooorth“…funkar inte alls. Fy och fan! Det är dags att värna om vårt språk. Bort med all hemspråk, all jävla kulturell mångfald, språktesta varenda jävel ful som snygg. Pax för dom snygga. När jag ändå har ångan upp, vadå Subway? Vi har faktiskt svenska ord för det. Macka. Smörgås eller landgång!

Jag noterade att hon iskallt lät mig orera och svada på. Jag tolkade det som att hon skämdes och att devisen kunden har alltid rätt hade henne i sitt grepp. Och precis när jag gjorde en mikropaus för att inhalera den mängd luft som behövdes för att skicka ut fler arga ord i en hastighet av 300 km i sekunden flikade hon in:

- What makes you think I speak swedish?
- Öh…säg dat agin
- The reason I speak english is because I dont speak swedish.
- Oh…

NEXT!

Och sådant tar ju udden ur all oförrätt, speciellt om det visar sig att det inte alls är en oförrätt. Speciellt inte om det visar sig att allt handlar inte om mig…


Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

5 Comments April 16th, 2009 | Posted in Mutter |