Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Gary Moore spelar nu med hjältarna i himlen. Rest in peace!
Lyssna på den här tonen i videon. Få lyckades få fram denna känsla!

Läs mer på Afttonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om musik, gary morre, död, blues, gitarr

Nyduschad, nydeoderantad, nyvaken, nyknul…öh jag menar nykramad och allmänt nyfiken på livet ger man sig iväg till arbetet. Ytterligare dollars måste dras in till hushållet. Solen skiner, medkollektivåkarna är hyfsat uppfostrade och det trampas inte på tår eller gruffas i leden. Kort sagt allt är bra. Man får till och med en jävligt bra plats på bussen. iPhonen (som man har gått tillbaka till efter en månads irrfärder i andoridträsket) spelar upp bra låtar från eran då man fortfarande hade delar av framtiden framför sig samt en koll på rytm. Kort sagt igen allt är bra…men så kommer en oroande känsla smygandes över ens kropp när man sitter på busen och lever livets glada glada dagar.

Först är känslan av en övergående art. Den typ swischar förbi när bussen svänger höger ut på Katarinavägen. Med ett “Wtf  är jag  allergisk mot högersvängar nu” fipplar man vidare på sin iphone och kollar mail. Nästa gång känslan hugger till är när bussen svänger vänster ut på Katarinaberget “Men va fan! Vad är det för fel på mig. Nu vänstersvängar?”. Man känner en svettdroppe på pannan, och sedan hugger det till i magen. Som tusen vassa knivar samtidigt hugger mot alla delar av tarmarna. “Gnh…va fan nu då? Och så försöker man vika sig lite diskret ihop i fosterställning i sittande ställning i bussen som galloperar nerför mot Slussen. När bussen sladdar in ramlar man dubbelvikt ut ur bussen.

Man får blickar och man försöker att stirra tillbaka men det är en smula svårt då man som sagt mer eller mindre stirrar ned i backen. Tänk er omöjligheten att ringaren i Nôtre Dame skulle stirra upp på er frankt. En anomali. Lite så. Man inser det futila i att slösa med kraft på att ge förbipasserande idioter blickar. Kroppen kräver ens omedelbara uppslutning. Alla celler skriker till varandra.

- Kom igen nu för fan! Vi måste alla hjälpas åt att få den här idiotiska kroppen till en toalett så fort som möjligt! Kom ihåg att skiter idioten på sig så drabbas vi alla kollektivt! Seså kom igen och knip ihop nu! På tre…ett tvååå och treeeeee….

Med ett gemensamt “GNHHH!!!” från en miljard celler klarar man sig hela vägen till kontoret med stapplande steg, vansinnig blick, en deo som jobbar för högtryck för att med ett dovt otåligt “gmrgh…unghhh” till den övriga personalen som sitter och fikar, hasta in på muggen och slita av sig kläderna, kasta sig på ringen, krampaktigt knipa tag i porslinet, be en stilla bön till högre makter om så lite ljud som möjligt och stålsätta sig för en kaskad av sällan skådat slag och så ploppar det ut en korv som i form och storlek påminner om en Mars. Och inte en hel bit utan en halv jävla Marsbar.

Så mycket kamp och ångest för en sådan liten jävla skit! Om det inte vore för att det är rätt så fruktlöst så skulle jag ställa mig och stampa skiten ur den.

Läs även andra bloggares åsikter om skit, bajsnödig, magknip, tarmvred, nyduschad, nyknullad buss, kollektiv färdmedel, musik, iphone, andriod, mars, falskt alarm, toalett

Ibland finns det inga ord som är tillräckliga för att beskriva det du ser och hör. Njut!

P.s paya attention vid 04:50. Jag har aldrig hör en bas tvärnita så tight!

Andra bloggar om bootsy, bas, funk, sväng, musik, fredagsmys, hjälte, party

Undrar om han är glad nu? Dave med orkestern.

Som faktiskt har “förlorat” pengar (dvs ett uteblivet köp) – men inte på grund av illegal nedladdning UTAN på grund av att hans musik INTE går att ladda ned lagligt OM man inte bor i USA. I alla fall i Norge. I Sverige och Itunes kan man köpa en låt för 9 spänn. Men norrmännen kan det tydligen inte i alla fall inte enligt artikelförfattaren som kallas för skitunge och pirat när han surt twittrade att han inte fick KÖPA låten. Representanten för Warner kommenterade via twitter att han då kunde ladda ned låten illegalt och skriva om det på sin skitblogg.

Aj aj!

När en artist säger “jag satsar på att slå internationellt” så är det högst påkallat att också ta den diskussionen med skivbolaget, dvs om artisten är tillåten att slå internationellt och tillåten att ha fans som vill betala i världen? Fråga Spotify varför de rensar ut en massa låtar.

“Musiktjänsten Spotify tvingas ta bort låtar från sitt arkiv. Skivbolagen kräver dessutom att vissa låtar bara kan avlyssnas i utvalda länder.”

Snacka om livegen. Till och med efter sin död. Jag försökte lyssna på en Otis Redding låt i Spotify idag. Tjenare liksom. Otis dog 1967. Låten (Love Man) släpptes 1969(!?). 2009 får inte jag lyssna på låten i radio. 2009 röstade man även för att förlänga skyddstiden på inspelat material med ytterligare 20 år. …Stackars fattiga artist va?

GLÖM INTE: Till branschen (speciellt Warner) INTERNET GLÖMMER ALDRIG (printa gärna ut och sätt upp det på väggen) – inte ens om du försöker radera beviset! Det finns ALLTID någon jävel som sparar på information. Information har en tendens att sprida sig. Inte speciellt smart att hoppa på era kunder-speciellt inte när de faktiskt har en möjlighet att göra sin röst hörd. Så frågan är om ursäkten accepteras eller inte är helt beroende på hur ni fortsätter att bete er.Sen är det här stor humor:

Det er ingen i musikkbransjen som er motstandere av ny teknologi, ei heller fildelingsteknologien. Man må huske på at det ikke var Warner som oppfant fonografen eller kassettspilleren, men at vi kun har vært et mellomledd som finner talent, utvikler talent, spiller inn musikk, markedsfører, distribuerer og selger musikk. Og vi vil gjerne selge musikken vår på alle mulige slags plattformer, avspillere eller enheter som kan spille musikk. Men vi ønsker at folk skal betale for den musikken vi har produsert.

Ja eller hur?

Vi glömmer inte att det är Warner som tystar YouTube.

Vi glömmer inte…

Andra bloggar om dissa kunder, warner, twitter, information, fildelning, youtube, otis redding, dave matthews band, skivbolag, spotify, itunes, musik

…ja eller hur?

Apropå på skivbranschens desperata försök att förlänga skyddstiden på inspelningar till 95 år – där ett av argumenten är ” increase the welfare of performers and session musicians“. Visst tjena! När 90 % går till skivbolaget och 9% till de största stjärnorna är det svårt att se att sessionmusiker och majoriteten av artister får många buck per år “The majority (80%) of recording artists will receive between €0.50 – €26 a year.”

Mellan 5 kronor till 260 spänn!
Per år!
Majoriteten!

Om jag tillhör bottenskrapet snackar vi 5*45 år till= 225 spänn på fyrtiofem år!
Tillhör jag toppenskrapet av majoriteten snackar vi 260*45 år till =11700 spänn på fyrtiofem år!
Visserligen får Elvis lite mer…visst fan Elvis är ju död. Ah… en av hans tidigare trummis då….ojdå. Beklagar sorgen.

Är det inget som stinker här?

“Förstaklassiskt mygel om förlängd upphovsrätt”, som Fjellner skriver. Håller inte med dom att det är förstaklassiskt. Det är bara gnidet!

Kan det bli tydligare? Ledande europeiska intellektuella rättighetsinstitut som inte är några duvungar på området copyright och upphovsrätt som :

Max Planck Institute i Munchen
University for Information Law in Amsterdam
Centre for Intellectuall Property and Information Law in Cambridge
Centre for Intellectual Property Policy Management i Bournemouth

har ALLA unisont förkastat förslaget om att utöka skyddstiden för inspelningar från 50 år till 95 år, som idag röstas i EU-parlamentet.

“…a deliberate attempt to mislead the European Parliament.”
källa: Öppet Brev till EU´s President Jose Manuel Barisso (pdf )

Vi får hoppas att våra EU politiker inte går på denna specialskrivna lag för skivbranschen och röstar NEJ till förslaget idag. Förlängningen av skyddstiden kommer INTE att hjälpa det stackars fattiga musikerna.

Europe’s leading IP research centres have clearly shown the proposal does not do what it purports to do – help the poorest performers. It is simply a windfall for the owners of large back catalogues and the top earning performers.

En stilla undran: Finns det en anledning till varför skivbranschen försöker finta politiker att förlänga skyddstiden för inspelad musik ytterligare 45 år? Jag är övertygad om att det har med Internet och alla möjligheter som finns. En del ser det positivt. Andra mindre positivt.  Eftersom de inte kan tjäna pengar längre på mekanisk försäljning försöker man vända på varenda sten för att krama ut pengar från livegna artisters verk i ytterligare 45 år till.

Går detta förslag igenom har skivbolag existensberättigande i ytterligare 45 år i kraft av upphovsrättsägare – inte i kraft av skivinspelningsindustri. De kan chilla ett tag till och håva in deg på gammalt skit. Vad garanterar att skivindustrin inte kommer att försöka förlänga skyddstiden om 40 år?

Är det bara jag som anar detta: Chuck Berry´s första låtar är snart fria för mig att spela in. Likaså med Elvis första alster. Snart är det även dags för Beatles tidigare inspelningar. Mardrömmen för skivbranschen är att jag som musiker kan spela in låten i min egen studio, till ingen kostnad och släppa den på nätet. Fritt för alla att ladda ned!

- Men Steffo du tjänar inget på det.
- Näe jag gör ju inte det. Det kan ju vara som så att jag gör det för att det är kul… och för att det är min rättighet att förvalta och lajja runt med vårt kulturarv…

Sist men inte minst. Hittar jag på botemedel mot AIDS skyddas min idé av patent i 20 år. Spelar jag in en låt om AIDS skyddas den inspelningen i 95 år enligt förslaget!

Kom igen!

UPPDATERAT: Via Twitter läser jag att ändringsförlsaget om skyddstiden klubbades igenom i EU. Det kompromissades till 70 års skyddstid som förslag. Nu går hoppet till regeringen och de har ju inte gjort sig speciellt kända för att bry sig nämnvärt! Nu är det dags att börja lysa upp i detta träsk.

Kampen fortsätter!

Andra bloggar om skivbolag, elvis, beatles, upphovsrätt, skyddstid, eu, musik, artister, lobby, chuck berry

Fyfan!!!!

Spotify är det nya heta. Jag har en musikalisk journey just nu och kunde jag dela med mig av funktåget jag sitter på as we speak, skulle världen börja självsvänga. Alla skulle förbrödras och försystras. Robotdans, the twist, ryckande moves alá the jackson family skulle spridas från axel till axel.

Kollegorna på kontoret sitter och knappar på sina tangentbord synkront med ettan i varje beat.

Spotify!!!!

Hit

me

on

the

Ooooooooooone!!!!

UPPDATERING: Micke i kommentarsfältet nedan har inbjudningar att dela ut. Maila honom. Glöm nu för fan inte att tacka oxå, så att vi på Sugbloggen inte får skämmas för er. Nä nu har jag inte tid. Måste ta mig igenom 80-talet *sjunger* “laaaaaaaaast chrrristmaz…I gaaaaav yoooooooooo maaaa haaart….”

Bloggar om spotify, funk, musik, on the one, jackson

Fan!

För en gångs skull hittar man av en slump en radiokanal som spelar sköna låtar utan en massa snick och skitsnack. Under hela sommaren och även tidig höst har jag haft sällskap av Frank Zappa, Kiss, Duran Duran och en och en annan tillbakalutad Madonna låt till frukostsessionerna med kidsen. Kanalen har till och med fått våra trötta morgonhuvuden att digga synkroniserat och i takt med musiken vissa morgonar och då har det visat sig uteslutande bli bra dagar.

Även fru Sug har vid något arla tillfälle moonwalkat in i köket, snurrat på stället och med den så karaktäristiska Michael Jacksonnknycken på nacken morgonguturalt utbrustit i “youuuu know Im baaaad“, för att därefter mellan tuggorna av gröten mustigt sagt “ fet kanal det där“.

Så har vi suttit sugarna och sugit i oss tillbakalutade hits som inte suger från den svunna tid då vi fortfarande hade allt vi har idag framför oss. Nöjda. Och här skulle man som kreatör av denna fina saga i svennekostym vilja sluta med och så levde de lyckliga som fan i alla sina dagar. Lyssnades på toner för miljoner år sen…

Men som i all berättelser finns det en varg med en massa smolk i sin bägare som letar efter en torr plats att spilla på. Fan, jag hatar vargar med dolda agendor! Att man aldrig kan få ha det soft! Jag rattade in kanalen imorse för att få i mig en livsbejakande dos av The Cardigans och möts av några senildementa jävla lallare som snackar om någon gala. Först tänkte jag att det måste vara reklam och började fixa kaffet. Efter att mer än tretti sekunder hade passerat insåg jag att någon av barnen måste kommit åt kanalväljaren. Muttrande började jag ratta på den (och ja… vi har en analog radio så när man har fått in kanalen rör man den inte) för att hitta tillbaka till kanalen. Jag rattade runt i en kvart och hittade bara en massa struntsnackskanaler. Till slut tröttnade jag och knyckte irriterat till på kanalväljaren och hamnade som av ödets nyck återigen på kanalen där en talfelssluddrande brud och en däst manlig röst diskuterade någon jävla guldbaggerockbjörnrosabandetgala.

Plötsligt hör jag mannen gurgla fram “ni lyssnar på 101,9 med fahlen och härtan“.

Jag frös till is. Sakta sjönk det in. Min radiokanal hade blivit kidnappad av två dårar. Någon jävla konsult måste ha fått för sig att hotta upp kanalen och rattat runt i etern och kommit på den briljanta iden att copycutta alla andra jävla skitkanalers koncept. Formeln: Två celldelningsmisslyckandes jävla idioter, en manlig och en kvinnlig, rappakaljandes strunprat i en hastighet av 400 ord per minut, gärna avbrytandes varandra. Ju flamsigare desto mer äkta, måste vara det vinnande konceptet eftersom alla andra kanaler har det.

Gahhhhhhhhh!!!

Jag är inte intresserad av att på nytt höra en blekfet 45 årings bekännelser om vilka 3 teveserier han toppar på sin lista. Jag är inte intresserad av en flamsig bruds jävla snack om kärleksrelationer på jobbet. Jag är inte intresserad av att försöka hitta vettighet i en lavinartad monolog av 400 tusen “ba, ja, åh, hahaha, absolut, thihi, viba, jaba, åba…”

Jag vill bara lyssna på musik! Vafan konceptet var ju 30 minuter utan snack! Det var ju det som gjorde er unika! Alla andra jävla kanalers brist är ju precis det ni var ensamma om, dvs frånvaron av babblande idioter i etern.  Men nähädå…vi ska vara som alla andra. Varför det? För att lyckas lura över de efterblivna halvdöva ickelyssnades lallarna från andra kanaler då? Ja ni lyckas inte med det med era pseudotalkshowshostloosers och gör ni det så innebär det bara att ni medelst sänka er till de andra kanalernas nivå egentligen bara bidragit till, förutom trängsel i etern med ytterligare två ointressanta jävlars andefattiga händelsehorisont.

Det vore en sak om det var djupa filosofiska reflekterande, lärande teser och insikter som spreds från programledarna, så att man som lyssnare häpet drog in luft och med ett “nice aspekt man” tankfullt svepte en tankfull mun kopp kaffe. Men efter 3 lyssningar har jag insett att jag får lika mycket livsnyttigt i mig som jag får av att lägga mig strax under ett avgasrör och hyperventilera…

Gnhhhhhhhhhhhh!!!!

Det mest irriterande är att progamledarna tror att de har något av intresse att delge världen. Ok om det är på p1 eller den mindre svåra kanalen p2 – där manus, långsamma ord och eftertänksamhet är honnörsord. Och att lyssnarkravet är  att man som åhörare ska ha koll på sin Saol eller synonymfunktionen i Word. Men i dessa flamsande dårars värld där allt bara är adhocit taget ur luften on the fly krävs det en inre mental spärr av oerhörda mått som hindrar en från att efter det tretusende å ja ba- förhindra en från att leta upp första bästa vapenbutik och ge sig ut på en deatwishstreak. .

och vad är det för ett jävla namn…hertan?

Gnhhhhhhhhhhhhhh

Andra bloggar om 101komm9, radio, radiopratare, reklamradio, sugbloggen, musik, madonna, duran duran, kiss, morgon, fahlen och hertan