Det började som alla hemska upptäckter börjar – med att man öppnar kylen för att leta efter något ätbart och istället möts av en doft som får en att ifrågasätta sina livsval. Längst ned i grönsaksfacket, bakom några tröstlösa morötter och en flaska ketchup som förmodligen är äldre än vissa av mina vänner, låg något som en gång i tiden varit ett salladshuvud. Nu var det mest en salig röra av mossighet, stadier av förruttelse och något som såg ut som om det hade egna evolutionära planer. – Va fan är det där?, muttrade jag och pekade anklagande mot katastrofen.– […]

Jag sitter här vid köksbänken och ångrar mitt nya liv. Inte hela livet, utan bara den delen som nån jävla träningsinfluencer har tvingat på mig genom mitt konstanta skrollande i telefonen. Hon med vattenmelonleggings, hon med vattenmelonstora biceps, hon med vattenmelonstora allt som jag inte har. Satans kvinna! Hon är skulden till att jag nu sitter och äter en rågmacka med tonfisk. Rågbröd! Vad hände med det där mjuka fina som knappt behövde tuggas? Som bara gled ned? Tuggar jag det här rågbrödet mer så blir det fan jord. Jag tuggar och blickar ut i köket. Där på köksbordet ligger […]

Något är definitivt fel när du vaknar och upptäcker att ditt morgonkaffe svävar runt i rummet i perfekta små klot. En annan man hade kanske blivit förvånad, en annan man hade kanske reagerat med förundran, men jag? Jag var bara irriterad. Inte för att kaffet svävade – nej, sådant hade jag varit med om förr – utan för att det var mitt sista kaffe. Eder undertecknade fine supe…sugbloggare stod där som ett jävla fån, försökte fånga de där bruna kloten med en mugg och tappade bort hälften till taket. “För i helvete”, muttrade jag och torkade bort lite kaffestänk från […]

Jag fick för mig häromdagen att jag skulle hitta å något. Något annorlunda. Jag fann mig själv stå vid vattenbrynet av en å med alldeles för lite självrespekt för att kalla sig flod och kolla blanka stenar på botten av den klara rinnande ån. Vad gör en vuxen man stående vid en å utan fiskespö? Kasta småsten? Plaska med fötterna? Urinera medan man kollar sig oroligt omkring? Fan, jag hade inte en endaste liten ursäkt att stå där, förutom att jag fick för mig att hitta å något. Medelålderspaniken var på cirka 7 av 9 skalan som jag använde på […]

Det började en helt vanlig måndag. Eller ja, vanlig och vanlig. Det finns inga vanliga måndagar på ett kontor där folk springer omkring med powerpointpresentationer som om de vore heliga skrifter och där ordet “synergieffekter” används oftare än “god morgon”. Men ändå. Det var en sådan där måndag när man står och väntar på hissen och funderar på om man verkligen ska orka med ännu en vecka av meningslösa möten om mötena vi ska ha nästa vecka. Jag tryckte på knappen och väntade. När dörrarna öppnades möttes jag av något oväntat. En touch-display hade dykt upp där det tidigare bara […]

Jag stod framför spegeln och försökte pressa in min magnifika personlighet i den alldeles för trånga kroppen som ödet i sitt oändliga oförstånd hade tilldelat mig. Fan också! Hur ska en sådan makalös personlighet som min få plats i detta mediokra skal? Det är som att försöka trycka in en elefant i en punchpralin, eller en hel symfoniorkester i en tamburin. – Du ser ut att ha svårt att andas, muttrade frugan från dörröppningen.– Det är personligheten, väste jag mellan sammanbitna käkar. Den vägrar acceptera sina givna ramar.– Jaså, det är därför du står och gestikulerar framför spegeln som en […]

Fan vad jag hatar när naturupplevelser går åt helvete. Som den gången jag stod där på bergstoppen, tittade ut över den majestätiska dalen och fick för mig att jag skulle ropa ut ett eko. Som den urbana tvåbenting jag är hade jag aldrig testat ett riktigt bergseko. Det närmaste jag kommit var när jag ropade i sopnedkastet, men det räknas knappast eftersom grannen under alltid ropade tillbaka att jag skulle hålla käften. – Hallååååå!, vrålade jag ut över dalen med en röst som skulle få en operasångare att avundsjukt höja på ögonbrynen. Jag väntade spänt. En sekund. Två sekunder. Tre […]

– Hallå! Dags att ta det lite piano nu va?, sa jag till Tröttheten som hängde över mig som ett tungt, grått moln av uttråkning och allmän oföretagsamhet. – Piano? Pfft! Jag kör hellre heavy metal på högsta volym rakt in i din hjärnbark, sa Tröttheten och drog fram ett par högtalare stora som småländska ladugårdar. – Men för i helvete, jag har ju möte om en timme! – Tough shit! sa Tröttheten och satte sig demonstrativt på mitt bröst. Det kändes som om någon parkerat en överviktig elefant som precis ätit sig mätt på betong där. Jag försökte resa […]

Häromdagen fick jag besök av en ergonom. Inte för att jag hade bett om det. Inte för att jag ville ha det. Inte för att jag behövde det. Men tydligen så hade någon märkt att jag satt i en mindre optimal position vid skrivbordet. Mindre optimal position enligt vem? Ja enligt någon jävel som hade skvallrat till HR om att undertecknad satt och spottade fram projektplaner och processkartor med en hållning som skulle få en kringresande cirkusartist att höja på ögonbrynen. – Godmorgon!, kvittrade en alltför glad röst bakom mig. Jag vände mig om, eller ja roterade är väl ett […]

Jag satt där. På restaurangen. Längst ut på stolen, då delar av min rygg hade expanderat och skickat mig framåt. Skrangligt värre. Och kämpade. Kämpade för mitt liv med att få in den sista tuggan. Den där jävla sista tuggan som alltid finns kvar på tallriken och stirrar anklagande på en. Som om den skulle vara mindre värd än sina kompisar som redan åkt rutschkanan ned för matstrupen. – Du behöver inte, viskade den inre rösten. Den som brukar vara förnuftig.– Behöver jag visst!, muttrade köttätaren i mig dovt.– Men du är ju redan…– Käften! Den här biten ska ned! […]