Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Hej!

Jag är en blogg. Jag är en tråkig blogg. Det finns roligare bloggar.

Hejdå!

Jag är medveten om att bloggen är skitful för närvarande. Men jag har inte ork att leta upp en snyggare layout. Har någon ett bra tips på snygg wp-template så kanske jag orkar suga tag i det. Men kom ihåg att yta inte är allt. Det inre är minst lika viktigt. Om ni kunde se in i bloggen så skulle ni se hur jävla snygg den är….

Den som har rätten på sin sida har inget att frukta…

Inte för att vara konspiratorisk men är det inte en konstig omständighet att ephone´s torsk och piratdomarens vinst dyker upp samma dag…några timmar innan landet går i allmän sommarkoma?

Andra bloggar om korruption, skandal, jäv, köpta lagar, tpb, piratebay, piratpartiet 2010

Många kanske tror att det enda som behövs för att driva en sugande blogg bara är taskigt ölsinne, tangentbord, uppkoppling och en torr syn på verkligheten och dess brister utan en tillstymmelse till en humoristisk ansats. Många tror fel.

Man måste också vara frisk har det visat sig. Frisk på ett medicinskt godtagbart sätt, det där med att jag anses sjuk i huvudet får hänvisas till lekmäns behov av att spela viktiga pettrar.

Undertecknad har nu i dagarna många legat smygdeckad med grava tonsillssymptom som började i halsflussträsket och slutade i penicilinhelvetet, som yttrat sig på så vis att när jag ska bärsarka vilket händer minst tre gånger om dagen så har det bara resulterat i en mild viskning, utan bas eller attityd. Vilket den vakne Sugblogoholicen™ förstår är förenat med hot utan substans. En anomali. De som känner mig vet att jag är en man som tar saker för vad det är och med ett “åh…fan mina tonsiller och mandlar chillar och den här höga kroppsvärmen är feber och alltså inget tecken på att undertecknad är på väg att förvandlas till finne med inbyggd sauna, soft då har jag gott om tid att blogga som fan mellan knaprandet av de viktiga medicinerna“, stapplade jag yrt fram till datorn, tuggandes en ipren, loggade in och skrev en rubrik:

Mitt möte med mördarmarssviner

För de oinvigda så börjar jag alltid med en rubrik, känns den bra så brukar storyn skriva sig självt. Den här kändes bra. Allt jag behöver göra är att sitta med och ljuda skiten… och det var just det. Varje sak jag skrivit har jag ljudat jag fram. Men med kokta mandlar kan jag säga att försöka ljuda ord som  (intellectual property, tillsynsmyndigheten eller vänsterprasseltrubbel) gör man inte i en handvändning.

- grööam…h(hkjbc…esjwabbblööö…gaaauarghhh….blööööeee…

Frugan galopperade in från den enkla lyans bakre regioner och frågade om jag behövde assistans och elchocker, eftersom det lät som om jag gurglade mig med sura uppstötningar. När jag med dov blåvalston buttert muttrade att jag försökte blogga utbrast hon:

- Ah…det förklarar saker och ting. Jag trodde på allvar att du snackade med ditt skinn, och vi ska inte snacka om storyn med skuggan, eller alla dina jags i hissen. Är du medveten om att när du ljudar alla konstigheter så har du olika röster.
- Jupp, metodakting i dess ljudligaste form. Audioacting.  Jag och DeNiro.
- Umhum…DeNiro är ju liiiiite mer berömd!
- Bah det som skiljer mig och DeNiro är några fler nollor på bankkontot, men jag skulle kunna göra taxidriver imorgon.
- Ja du skulle ju det.
- Menar du det? Äääälsliiiing…
- Ja driva taxis till vansinnes.
- Hörru!
- Hörru på dig själv!

Jag gav henne en blick. Hon gav mig två blickar. Jag insåg att jag behövde hennes hjälp. Om jag inte är i skick att ljuda, vem är av en svindyr vigselring och inneboende plikt om inte annat tvungen att hjälpa till. Jag spörade mitt prekära bloggläge och förväntade mig en lång övertalningskampanj eftersom det har kommit till min kännedom att fru sug har en något ansträngd relation till denna eminenta blogg. Döm om min förvåning när jag såg en lyster blick tändas i hennes ögon och ett illmarigt leende säga:

- Klart jag hjälper dig att ljuda!
- Va?
- Ja i vått och torrt och allt det där!
- Öh…
- Du brukar ju alltid säga att jag inte är intresserad av din blogg
- Eh
- På det här viset får jag vara med. Jag känner mig hedrad.
- Hedrad?
- Som fan might i add…

Och med den frasen knuffade hon undan mig, satte sig ned framför datorn, mumlade något som jag uppfattade som “mitt möte med mördarmasrviner vilken jävla kalkonrubrik” dator erase, viskade något till datorn och började ljuda loss.

“Det här med bloggande, allvarligt har man inget vettigare att göra. Ni som hänger här kom igen det måste finnas något annat att göra. Seså stick iväg, dra åt helvete din sugbloggare, vi vill inte ha er här…”

Jag frös till is. “Men vad gör du“, skrek jag när jag tinat upp tillräckligt för att kunna öppna käften utan grava skador.

- Ber lallarna som hänger här att fara och flyga.
- Men varför?
- Jag gör dem en tjänst.
- Hur kan “dra åt helvete din sugbloggare“, vara en tjänst?
- Jo du. I dessa fina tider…
- Fina! Med fra, ipred, acta
- Kan du släppa det där. Fina tider kan vara vädermässigt
- Ahhh…du menar att solen och allt det där.
- Precis, och så är det värst vin-vin för alla
- Jag slipper blogga
- Första win
- De slipper hänga här och bli skärmblekta
- Dubbel-win
- Du och jag kan chilla mer med varandra nu när bloggen och bloggarna inte är emellan oss. Dessutom är det påsklov…
- Trippel-win!
- Öh…har du hängt något mer på Victoria Secrets?
- Thihi…
- Ja men då så!
- Eller hur, ska vi ta det unisont?
- På tre!
- ok eeeet…tvåååå …treeeee
- Far åt helvete!

Glad påsk

Andra bloggar om ledighet, påsklov, feber, bloggande, liv, irl, koppla ned, fuck fra, påsk, humor

till: Beatrice med följe!

Lycka till i jakten på medborgarna…det lär du/ni behöva!

Läs även andra bloggares åsikter om ipred, ipredator, diktaturstat, nya moderaterna, fildelning, piratebay, fra, acta, biobankslagen, aprilskämt, telekompaket

…står det att maten smakar aska.

Jag viker upp sista sidan i DN och hittar till min glädje ett recept som jag inte visste fanns. Med tanke på att frugan och jag nu ätit oss rätt mätta på korv med bröd, spaghetti i så långa banor så att Pluto häpet skulle få mindervärdigetskomplex så är det inte så konstigt att vi börjar se oss om efter nya rätter att idissla fram på de allt mer svenssonfamiljelika vardagarna.

- Hörru, vad säger du om detta, sade jag och kastade tidningen till frugan så att hon skulle få en chans att lägga in en protest eller liknande.
- Ser smutt ut som fan, sa hon
- Hörru vad säger du om att vi gör det ikväll
- Det var det bästa jag hört dig säga på länge din pajsare
- Pajsare … haha
- Haha…

Ja som den uppmärksamme läsaren kanske förstår har vi högt i tak hemma, men lågt i vokabulären. Vi är inte så långt ifrån våra förfäder neanderna som vissa andra vill påskinna. Vi är coola med aporna och släktskapet. Faktum är att skulle en chimpans knacka på skulle vi lätt erbjuda den ett mål mat, en filt och en egen fjärrkontroll till gästteven.

Var var jag nu. Jo beslutet godtogs med bred marginal att vi skulle experimentera med dagens mattips från DN. Jag hastade ned till vår lokala Konsum och köpte de nödvändiga ingredienserna. Väl hemma tog frugan över då jag fortfarande är bannlyst från köket efter episoden med ” vi äter alldeles för mycket salt och peppar här i livet”. Jag fick snällt titta på när hon skivade upp choritzon, tärnade zuchinin, skivade en liten röd lök, pressade ned en färsk vitlök, sköljde av cannellinin (vita jävla bönor), öppnade burken med små pomodorini ( för de med taskigt koll på växtvärlden – små tomater).

Det luktade fantastiskt. Spisen såg ut att stormtrivas. Grytan ingav förtroende att här ska det inte fuskas med uppkoket. Snålvattnet forsade och jag stod och hoppade upp och ned och frågade när maten skulle vara klar.

- Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sade hon kajsavargigt.

Jag gav henne varggrin.

- Gå och kolla på teve så länge, sade hon.

Slog på femman och hamnade mitt i ett avsnitt av Outsiders. Till slut efter en enon av väntan med en mage som vrålade ” när fan blir det krubb?”, säger mitt vått och torrt.

- Maten är serverad, kom och ät.

Jag gjorde nytt personbästa in till köket. Ni har aldrig varit hemma hos mig och trust me ni kommer heller inte att bjudas in, men jag kan säga som så att från ryggläge i soffan till insladdning och grepp av kniv och gaffel vid köksbordet tog 0.3 nanosekunder.

- Var är din skugga, sade frugan
- Den kommer snart, seg i starten bara.
- Hungriga va?
- Rapar en bäver?
- Hugg in, sa hon
- Luktar himmelskt, sa jag
- Eller hur, sade hon
- Jag älskar dig, sa jag
- Jag älskar dig också sade hon, men nu är det för mycket snack igen. Hugg in, vettja!
- Att jag ska, sa jag.

Den första tuggan hann smita ned innan smakcentret kastade sig baklänges och åt sidan med ett ” va i helvet är det här!”

Och det är här min kritik kommer in. Varför kan inte idioten som har skrivit ihop det här receptet köra en disclamier typ: “Obs! Detta kanske inte kommer att falla alla i smaken” eller något liknade. Kanske att kombinationen stora bönor, choritzo inte är det maka paret man förväntar sig. Att de konserverade coctailtomaterna har lika mycket party i sig som en femårings kalas. Vad är det för fel på chefsredaktören på DN? Vafan smakar inte han av alla jävla recept innan de publiceras med snygga bilder, soft dimljus och glada människor som smörjer kråset så att Cesars festmåltider verkar vara närmare asketiska i jämförelse?

Och hur kul är det att mysa framför teven med varsin knäckemacka och en rätt utspädd varm choklad ( då vi bara hade en ögonblicksportionspaket snodd från ett fik tidigare på dagen) att dela på. Nä från och med nu är det fan i mig Gorbys som gäller!

när jag är ute och promenixar räknar den steg 1 o 2 o 3 o 4 o 5 o 6… och när man kommer fram är givetvis allt glömt. Totalt jävla meningslöst.

Vid sängläge ja då kickar den in “skulle sagt det där istället till idioten i helpdesken” , “shit va mycket jag har nu”, “undrar vad hon på posten vill egentligen”, “triceps imorgon får inte glömma gymbagen…”

Vid bussåkning räknar den fönster. Och multiplicerar det med antalet glas. 2-glasfönster eller 3-glasfönster ger alltid olika resultat. Totalt meningslöst.

Vid rollerblade räknar den gruskorn jag spottar i mina 30 km i timmen.

Vid läsning repeterar den samma satans mening om och om igen – tills jag river ut sidan. Vilket givetvis inte hjälper eftersom meningen nu är inristad i huvudet för all evighet.
Det var en mörk och regnig natt…
Det var en mörk och regnig natt…
Det var en mörk och regnig natt…
Det var en mörk och regnig natt…
Det var en mörk och regnig natt…

Men när man ska precis somna in, sliten av dagens gympass, sliten av mötena med andra livsutrymme krävande fanskap, sliten för att man bara får 3 timmars effektiv sömn per natt, sliten för att det är mycket nu…ja då. Ja då jävlar kickar den in överväxelen med nya blogginlägg, nya världsrevolutionerade uppfinningar och grejjer som borde skrivas ned och bevaras åt eftervärlden…men jag säger bara fuck eftervärlden. Lös skiten själva!

…  på människor som inte kan säga till mig att jag har på mig mössan bakofram inocutvänd, och att gylfen är lika öppet som ett öppet sinneslag och att kråkan i näsan sticker ut och vill ha djurens rättigheter tillgodosedda?

fan jag vill inte se ut om en dåre, men om ingen upplyser mig om min uppenbarelse crearad klockan 06.07 en måndagsmorgon får de skylla sig själva…

Men va fan!

dagens WV

huuuuur ska jag tolka det???

http://www.netdisaster.com/go.php?mode=tomato&url=http://www.lindaskugge.se