Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Med risk för att dra igång en helig fatwa mellan eder vänlige kvarterssugbloggare och metrobloggarna i gemen ställer jag nu en fråga. Vad är grejjen med att svara på en kommentar i frågeställarens blogg?

Jag har nu ett par gånger sett det fenomenet. Första gången var hos Andreas ( som för övrigt antog den störda utmaningen på ett stoiskt sätt) då ett tvärkorkat sluthuvve kastade in en pamflett i Andreas blogg, givetvis helt ovidkommande till posten han lämnade kommentaren på. Med ett “wtf handlar det där om” så var man ju tvungen att klicka på idiotens länk och sedan gick halva kvällen åt att lokalisera den post som Andreas hade lämnat en kommentar hos tv.sluthuve´s blog för att överhuvudtaget förstå sammanhanget. Jag vägrar givetvis lämna länk till denna idiots blogg men fenomenet har jag sett nu några gånger hos andra metrobloggare.

Därmed inte sagt att alla metrobloggare gör så eller är korkade. Fan en av mina nya bloggidoler(Masjäveln) kör metro, så tro inte att detta är diss av metrobloggare per se. Ni hittar fler i länklistan som jag läser med behållning.

Grejjen är ju att om man lämnat en kommentar och förväntar sig ett svar så kommer man ju att återkomma till just den specifika post man lämnat kommentar på. Annars är det ju ingen som helst idé att överhuvudtaget lämna kommentar. Dessutom förvirrar man andra läsare. Ovanpå det stökar man till i själva kontexten och bloggvärlden och vi vet ju alla att jag vill ha den ordnad och fin. Helst i bokstavsordning.

Låt mig exemplifiera: Jag skriver en kommentar i en bloggpost. Som handlar om miljö till exempel. Min kommentar är av det retoriska slaget vilket innebär att jag förväntar mig ett svar (under förutsättning att bloggägaren bryr sig).
Stefan säger: Ja så kan man ju resonera men tycker inte du att alla kineser ska ha samma rättigheter att äga bilar som vi har i Sverige?

Sedan skriver jag i min egen blogg en post som handlar om att “kattägare borde skärpa sig och lära sina katter att inte kissa i lekparkernas sandlådor”. Jag får en massa kommentarer som alla handlar om katter, sandlådor, parklekar eller att hundar är coolare. Man fattar som inglidande läsare att alla snackar om ungefär samma sak. Men! Plötsligt som en katt bland hermelinerna (oh…I crank myself up) dyker en kommentar upp som svarar på miljökommentaren i en helt annan del av blogguniversum.
Metrobloggare muttrar: Ditt pucko. Om alla kineser körde bilar skulle ju världens syreförråd….bla bla bla…

Liksom. Hallåååå?

Jag fattar inte grejjen…

Poliser som stannar upp hela gatan. Är inte det bara en show för galleriet? För att visa att skattepengen går till brottsbekämpning och inte som vissa rykten förtäljer att mumsa kråset på sockrade donutar?

Vi på Sugbloggen® gillar egentligen polisen. Folk som valt att se till att regelverket följs är sugbloggen approvade så att säga. Så att man som ett medelålders presumtivt brottsoffer kan flanera på gatan i lugn förvisning att om en dum jävel kommer då kan man alltid lita på farbror blå. Ett kort gällt rop på hjälp och han kommer ur det blå och frågar vad som står på.

Fast i dessa genuskänsliga tider ser vi egentligen hellre att snygga sexiga polisinnor kommer och räddar oss. Vi skulle heller inte vara helt främmande för en mjuk tillrättavisning medelst smisk av batong över stuss, då det tillhör en av de våtare drömmarna…Det är det skattedegen ska gå till.

Och visst är vi även de första att erkänna behovet av coolt skyltade, snabba bilar, med airkonditoin och skinnsäten. Inga problem där inte.  Faktum är att man ibland funderat att göra något som föranleder påtvingad färd i målad bil. Tyvärr är konsekvenserna för svåra att hantera. Och det pinsamma i att förklara för familjen har hindrat oss från att till exempel “panga en ruta” eller dylikt. Som ni förstår är vi noviser på brottets bana. Till och med när vi stal en cykel i ungdomligt oförstånd lyckades vi med bragdmanövern att stjäla grannens två trappor neds nyinköpta cykel. Gud straffade oss direkt den gången.

Vi tycker också att det är märkligt att lidingösnutarna har en flådig jeep. Vi är å de bestämdaste övertygade om och tror att de fnyser åt svenssonpolisen i Volvon.

Men vi tycker att det är en smula överdrivet (snygga bilar till trots, de snygga uniformerna, rätten att göra lite som man vill) när de stoppar en hel jävla gata bara för att kolla någons körkort eller frånvaron av skattemärke. Ställer bilen på tvären över en och en halv körbana, på med siren, blåljus och sirener. Allt detta skapar enligt en ovanligt enad sugbloggare bara en massa ondiga gloköer.

Vi skulle vilja se lite mer “ursäkta att vi måste stoppa en misstänkt stulen bil men vi ska flytta oss åt sidan så fort som möjligt. Med hopp om att ni överser med detta. Vänligen kvartersplitarna” anda. Och skulle de droppa frasen “får vi erbjuda en donut medan ni sitter i kön?” skulle vi å det bestämdaste ge tummen upp.

Man har ju sett bad boys på zteve och förstår vikten av att kunna närma sig samhällets kufa typer så visst har vi förståelse för vissa saker. Men allvarligt måste man verkligen stoppa hela Valhallavägen för en misstänkt bilskattfuskare under rusningstrafik…?

Jag säger bara Paul di Anno på sång! Den nye bleke är trist men Paul vilken atttityd i rösten! Och så var de hungriga på den här tiden. Det hörs bland annat i Steve Harris frentiska basgång. För övrigt är Harris en av de coolare basisterna och underskattad som få.

Clive Burr var inte heller en trist trummis. Har ni inte lyssnat på låten Killers så gör det…så…så grym…

Hej hej i stugorna!

Nu utmanar jag alla som har alldeles för lite att göra på dagarna på en rätt så idiotisk och onödig utmaning. Passar bra sådär i slutet på veckan då arbetsveckans måsten har pileat upp sig i en liten oöverkomlig hög. Vad är då bättre sysselsättning än nedanstående? Kommer chefen på dig desto bättre för tro mig du kommer att ordineras på akut ledighet med omedelbums verkan. Och är du en chef borde du beodra staben till att göra denna uppgift.

1. skriv ditt namn med lillfingret:
stefan

2. skriv ditt namn med armbågen:
stgefan

3. skriv ditt namn med pannan:
w56342qwj

4. skriv ditt namn med hälen:
sdt5ergftrasnmhj

5. skriv ditt namn med näsan:
swt6e3fraqjn

6. skriv ditt namn med örat:
evtnfs

7. skriv ditt namn med munnen:
stefan

8. skriv ditt namn med ballen/muttan :
ENORMUS

- va! Stefan heter jag ju!
- du ja!
- vadå enormus?
- ja det eller gigantus rexus enormus!
- men lägg av!
- lägg av själv!

Nu utmanar jag Nini, Mymlan, DiscoBoll,BeerBelly, Drf, Raggoparden, Trams o Gnäll och Blue Ola. Ni ska i er tur utmana Nin..öh jag menar ju vem ni vill. Den vakne ser att det är åtta punkter och åtta utmanade…do the math liksom. Och så vill jag ha rapport här så att jag kan kolla upp era svar.

Jag vill inte veta av någe fusk! Just punkt nummer åtta (8) är skitviktig att den verkligen utförs med könet. Kan man använda kollegans dator får man stilpoäng och kollegan får ett ollat eller muttat tangentbord. Detta är för övrigt skrivet på kollegans dator som gör stor sak av att äta med all lunch med fingrarna …om hon bara visste….

- Stefan vad gör du med min dator?
- Öh…hej. Tjena…jag ville bara kolla en grej
- *sniff* luktar lite funky här va
- *sniffar* gör det? *svettas*
- Ja…så bekant…men…
- Hörru! Det är lunch nu!
- Va! Shit! Cool. Idag ska jag äta kycklingklubba. Finns det någe mer fingerätarvänlig mat? Kan jag bara kolla mina mail?
- Öh…det är ju din dator. Du behöver inte fråga. Varsegod…
- Tack

*knattrar på datorn*

Själv glider jag mohiihiandes iväg in till lunchrummet och drar upp gylfen…

utmaningens ursprung: baramatilda.blogg.se

UPPDATERAD: De som gjort utmaningen
Andreas
Mymlan
BeerBelly
Teflonminne
Raggoparden
Finns det fler som gjort den och vill vara med på denna störda lista så lämna komment eller maila till “sugbloggen elfantsnabela gmail punkt com”

wordpress!

lite svett, nagelbandsbitande och man är i full gång igen…

se upp världen jag och wordpress är tillbaka…!!!

UPPDATERAD: GRRRR sedan att min fina handkodade varumärkesbärande design sa “fuck you wp 2.3.1″ och jag måste leva med denna öken design till jag får liiiite mer tid att handledsnärta till den gamla sugiga designen är sådant man (ni) får leva med…

just nu…

krashar skiten lägger jag ned. det är inget hot utan ett heligt löfte…

…just nu.

1. Folk som frågar vad klockan är och gestaltar frågan med en pekning på handleden. Jävla pucko, jag vet väl var jag har min klocka! Vadå står det idiot på min panna och att jag behöver all hjälp som rimligen kan ges i en social kontext eller? Bara därför har jag numer börjat sätta fast klockan runt vaden.

En fråga som genast poppar upp är om det är ok då att jag vid fråga var muggen är greppar mig om ballen, så att man fattar att det är det verktyg jag använder när jag kissar…

2. När man springer efter hissen och ser hur den stängs igen och på andra sidan står en förlorare med ett stifft fejs som ska signalera “nej jag hör eller ser inget”. Hur kan man inte höra ett desperat vrål ” HÅLL HISSEN! JAG SKA MED! ”

Den där knappen med öppna dörrar på har en funktion …

3. När en kollega kommer in och slår sig ned precis när du sitter och skriver en bloggpo…öh..ett viktigt mail med frågan “hoppas jag inte stör men kan du kolla på det här?” och kastar fram ett dokument utan att vänta på svaret.

4. Den andre kollegan som lagar till en mindre kulinarisk explosion till varenda jävla lunch. Det skulle inte störa så mycket om det stank apröv men det är just det det inte gör. Värst är det de dagar då jag har förra veckans medhavda rester att roa mig med under lunchen…

5. Att sakersomsuger.blogspot.com ligger före sugbloggen när man googlar på sugbloggen. Vad handlar det om?

och viktigpettrar som talar alla programdialekter fram och baklänges som “hmmm..det verkar som om du inte sökoptimerar sugbloggen…vänta så ska jag kolla koden…ahh….där har vi en grej…hmm och där en annan…du vet väl att man inte skriver taggar med stora bokstäver längre va… ojdå…ligger alla bilder i rotkalogen och inte i en egen mapp…tsk tsk…hmm…med tanke på att bloggen verkar vara kodad med armbågarna är det ett under att någon hittat hit överhuvudaget…

6. Folk som skriver j*vlar, h*lv*te, s*tan eller liknande. Vad är grejjen med det? Om du inte vågar skriva ut det ska du väl inte ens visa att du tänker ordet. Jag fattar inte. Jag tror alltid att det är ett dolt budskap, en rebus eller liknade och det tog många läsningar innan jag fattade att f*tta inte är fatta utan fitta. Fatta chocken när jag insåg att k*k inte är kök…

UPPDATERAD
7. Folk som inte kan räkna.

Jag hatar att sitta framför datorn med en miljon ogjorda saker som ska göras innan hemgång och känna den där smygande känslan av koma inglidandes från flanken. Ni vet vilken jag menar.

Man gäspar.
Man sträcker på sig.
Man kollar ut genom fönstret.
Man drar igång iTunes och börjar radera sugande låtar.
Man börjar goggla.
Man börjar faceboka som fan.
Man gäspar.
Man kollar bloggar.
Man reser på sig och konstaterar att kaffebryggaren är tom.
Man muttrar.
Man diskar matlådan.
Man går in på toaletten och kollar pormaskar.
Man börjar sortera gem.
Man kollar nagelbanden.
Man kollar inboxen i mobilen.
Man kastar gamla sms.
Man rensar bland gamla visitkort.
Man gäspar igen.
Man kollar klockan och inser att det är dags att glida hemåt.

Man har lyckats lura koman den sista arbetstimmen. Man vet att imorgon börjar dusten redan vid klockan 09.00. Men det är en annan historia…

Jag väcktes upp ur en orolig slummer av att något pockade på min uppmärksamhet.

“Wtf nudå” tänkte jag och med ett resolut rusk på huvudet skakade jag loss resterna av en aldrig mer återkommande dröm. Jag slog upp de bruna med strängt rynkade ögonbryn och insåg det meningslösa eftersom hela rummer låg i mörker. Jag tände lampan och höll på att studsa till av förskräckelse när jag blev medveten om att någon hård, stiff sak blängde på mig. Med ett öga. I det sömndruckna tillstånd jag befann mig i trodde jag att det var en nattlig rånare utan armar och en sjörövarlapp som våldgästade mitt hem.

- Åh…är det bara du, mumlade jag.
- Hörru! Vi behöver prata du och jag!
- Men ser du inte att jag sover?
- Det skiter jag i! Jag behöver rastas!
- Nu?
- Nä i nästa vecka. På tisdag. Döhh! Va fan tror du?, sa han och hade han haft armar hade han sträckt sig fram och knäppt mig på näsan. Bara för att irritera honom sträckte jag mig fram och knäppte till honom.

- Aje! Va fan görru?

Jag knäppte till några gånger igen. Det spelar ingen roll vem som stör mig i min sömn. Jag lackar direkt. Att han är kött och blod ursäktar inte. Han borde ta mig fan veta bättre. Han försökte ducka undan och om det inte vore för det helt inkonsekventa med en liknelse lite längre ned i texten skulle jag vilja säga att han såg ut som en spattig jävla dansande kobra som försökte värja sig. Jag hade lätt kunnat sälja ett par armar till honom för att par mille.

- Vad tror du, sa jag. Fint knäppandes.
- Lägg av! Annars jävlar skaru få se!
- Ohh va rädd jag blir. Vad ska du göra? Falla platt ner eller…
- Dont even go there, jag behöver bara ta sats så…
- Uhoh…ok. Sorry! Vad kan jag hjälpa dig med, sade jag plötsligt förbindlig som fan.

Man ville ju inte ha en nattlig ejukalation i medvetet tillstånd splattlandandes på magen. Vis av erfarenhet visste jag att det inte var läge för att kliva in i en konflikt. Jag förlorade alltid den kampen, vilket många gånger har varit förklaringen till en del träsktroll som passerat revy genom åren. Jag minns starkt den gången han inte vek ned sig på flera timmar då jag och mina händer strejkade bara för att liksom. Jag är smärtsamt medveten om vad begreppet “blå ballar” till fullo innebär.

- Jo, jag har funderat lite och kommit fram till att jag är rätt överflödig som det är nu. Jag har skills som fått mången dam att darra av tillfredställelse. En del moves och lirkningar är föremål för patentansökan och så funderar jag på om vi borde varumärkeskydda “inåut”. Men på senare tid har jag funnit mig själv lite hängig, seg, inge geist, blodfattig och rätt överflödig.
- Ja du. Det låter ju tråkigt. Jag tycker precis tvärtom. Att det är rätt så soft att du e rätt så soft nuförtiden. Ingen jakt. Ingen hets. Vi har det bra nu. Du e mjuk och soft när du inte är så stiff liksom.
- Haha va kul du va då, sade han darrande.

Det var den ena av oss i boxningsringen. 80 pannor lättja klädd i en matchande boxardess i den becha färgen bekvämlighet. Gäspandes som fan. I den andra har vi liten (bildligt som fan) men naggande god (enligt säkra källor. Jag skulle vilja säga opartiska men eftersom de åsikterna framfördes i relationer så hade de nog en uns av självbevarande lögn i sig) – den lille vapendragaren. Ja lille och lille liksom. Föreställ er en något småväxt stabbig boaconstriktor med attityd så får ni en vag bild.

- Nej. Jag skojjar inte. Allvarligt när du är så där tillbakalutad behöver jag inte känna en press på att jaga damer. Jag kan nu fokusera på jobbet, den där databasen från hell, skriva i bloggen, hänga på gymmet, ta långsamma promenader och förundras över hur fin den här planeten är och kanske skriva några dikter om det. Det är som om jag har blod och ork för andra värden i livet. Klart jag förstår att du känner dig överflödig men för vad det är värt så är du min allra bästaste polare. Det vet du, och om min sinnesro är något värd för dig kan du inte bara krypa tillbaka in i kalsipperna så kan vi ta den här diskussionen en annan gång.
- Ja när du lägger upp det på det viset så…
- Jag visste att du skulle förstå mig! Jag behöver verkligen sova nu.
- Visst visst! Självklart men….kan du inte bara hålla om mig en stund?
- Självklart. Så här?
- Uh..ah..Lite hårdare.
- Är det här bra?
- Mmmm ah…lite upp där.
- Typ så här?
- Och så ner…ahhahhhh…aaAAaAGGHHHHH
- Öh..hörr…

*splatt*

- Men för fan!

*splatt*

- Va gö…

*splatt*

- För i helvete!
- Ha! Där fick du!
- Men!
- Komma här och komma! Vadå databas? Vadå skriva fjolliga poem? Vadå såsa omkring promenerandes? Menar du att det är viktigare än mina behov?
- Yeoww! På magen också! Fy vad gross!
- Jag siktade på håret och tapeten. Men som jag sa har jag ingen geist kvar.
- Jävla kukhuve!
- Fuck you too, sa han och rullade ihop sig i en våt liten hög.

Han vinner varenda jävla gång.

Andra bloggar om kuk, onani, sex, gnabb, ejukalation, boa constrictor, drömmar, kobra

Det är skönt att svenska folket fortfarande har någon form av tonkänsla. Ifos kan man passa på att dissa de 49 % tondöva idioterna som röstade på spöket som slaktade Elvis men hoppet finns…

Sen det extrabonusiga i det hela är att idoljuryfreaksen återigen fick fel…

…bara så att du vet Amanda, det är fler som spelat i Globen och så jävla stort är det inte. Kom och snacka när du horat på Balders i Sollentuna…

[tags] idol 2007, idolfinal, marie picasso (skoja att hon kommer att klättra på tags- och sökhimlen nu),  amanda jenssen, idoljury, globen [/tags]