Sugbloggen är landets roligaste blogg!

loopia is the shit om man ska ha webbhotel. ALLA andra lallare kan gräva ned sig i en bunker med varsin joltcola.

Loopia it is.

…och svalka min kropp, sjöng hon. Frugan. Menandes.

Jag fattade. Steffo är de subtila signalernas man. Behövs inte skrivas på näsan på mig för att jag ska fatta. I och för sig har detta sitt ursprung i gårdagens samtalsämne på Intersport då hela flocken Sug hade en heldag i köpkvarteret.

- Men kolla!
- Vadå?
- 120 spänn för 10 pack strumpor. Fan va billigt. Jag behöver nya.
- Det behöver du inte alls.
- Jodå. Skitskumt serru, jag har tappat bort skitmånga par på sistone.
- Um..hm…
- Så ett nytt nästan dussinet strumpor är precis vad ortopeden rekommenderar. Och för det här tjuvpriset vette fan om man inte skulle svulla på och tjacka in sig på 20 sockor.
- Näj du, sa hon
- Vadå är du norrländsk nu sa jag, och vaddå nej. Jag köper väl mina sockor om jag vill.
- När du sa “shur why not” på prästens “tager du...” upphörde också din rätt att ludda loss i lyan.
- Va! Vadå ludda!
- Ja de där ohemula strumporna som du envisas med att bära luddar ju loss. Det är ta mig tusan ludd överallt i lägenheten. Ser du inte att Lilleman tuggar i sig dem.
- Bara nyttigt. Och så mycket ludd är det inte.
- Jag kommer knappt ned i sängen för allt ludd som samlats.
- Jaja… men det är på min sida, och förresten de värmer.
- Visst precis vad man behöver under högsommaren. Och nej du luddet bryr sig inte om gränser, och jag finner det olustigt att bli smekt på benen av ditt gamla tåludd.
- Ah ha!, sa jag sherlockigt som fan.
- Vaddå?
- Det är du som hivar mina strumpor. Jag visste väl att något inte låg rätt till när strumpa efter strumpa försvann. Speciellt inte sedan jag köpte in mig på tvättpåsen för att säkerställa att sockorna inte smög iväg vid tvätten. Fy fan!
- Oj…du kom på mig. Lika bra att erkänna. Ja jag har hivat dem pö om pö…och du ska inte tro att det arbete har varit förgäves. Inga luddiga intersportsockor släpps in i huset.
- Men…
- Punkt!
- Ja men va…
- Dubbelpunkt!
- Fan!
- Ha ha…jag dubbelpunktade dig.

Och ja. Vi har en grej som tar död på all vidare konversation i hushållet. Den förste som säger dubbelpunkt, vinner kampen. Och jag fann mig själv en kvart senare på Åhlens köpandes tunna jävla luddfria strumpor. Nu måste jag skaffa inlägg till skorna, för grejjen med luddet i Intersports strumpor är ju att de fungerar som en inbyggd luddig matta. Det är som att konstant gå på heltäckande matta. Att de luddar lite mellan tårna och i sänghalmen finner jag vara ett litet pris för mina fötters välbefinnande.

Jag saknar mitt ludd…

- snälla kan du inte lägga den halva löken i plastfolie
- glöm det. jag kör inte med plastfolie
- nähä och varför inte det då
- jag hatar plastfolie
- och detta hemlighöll du vid altaret

Och innan någon tror att herr och fru Sug drog igång ett herrans liv om plastfolie, äktenskapslögner, halva lökar vill jag förtydliga för publiken att Steffo avskyr plastfolie.

Ja… inte plastfolien i sig. Den är rätt så harmlös och genomskinlig. Men förpackningarna de ligger i. Vad för utvecklings(störd) chef kom på idén att man ska karva ut vassa kanter i pappersförpackningen för att riva av plasten? För fan! Jag är vassare i käften död än någon av dessa låtsasknivar. inte nog med att man aldrig får den där decimetern plast man behöver utan det går alltid åt en och en halv jävla meter innan man får loss en osymetrisk plastbit, med lika mycket egen vilja som trotsig treårings, dessutom skär den gärna upp handen men inte plasten. Whats the fuckin up with that?

Att försöka plasta in en gurka kräver lika mycket sinnesnärvaro och touch of the moment som att balansera på en tunn lina 30 meter upp i luften. Och den där kniven är lika vass som (tom hanks i filmen med den efterblivna killens namn som jag aldrig kommer att lära mig)

kan man döma mig då för att jag kör en tyst domestik protest och vägrar beblanda mig med kökslådan där denna ohemula past från helvetet ligger i? Att den där kökslådan är en blind fläck i undertecknads synfält? Är det inte fullkomligt rimligt att all annan mat får ta smak av löken och att det är ursäktligt.

kan man inte begära av resten av hushållets medlemmar ska stå ut med varm mjölk med varma mackor och en uns ton av rödlök för att säkerställa min sinnesfrid? borde jag ha outat min hemliga kamp emot plastfolien?

I nöd och lust, javisst! Självklart! Inge snack om saken…men gäller det verkligen plastfolie?

- man kan inte göra varma mackor i ett våffeljärn!
- varför inte?
- för att man inte kan!
- men jag är uppväxt så!

Vad säger man på sådant?

All kritik blir indirekt sågning emot svärfaromorföräldrarna och deras val av uppfostran samt metod. Och vem är jag att komma och dissa? I vått och torrt va? Men visst är det något fundamentalt fel med att äta en macka som smakar och ser ut som en våffla? Och med all säkerhet kommer nästa våffla att smaka varm macka…och våffeldagarna som är runt hörnet.

oh…the panic in sugets högborg…

Igår på eftermiddagen när jag knatade hemvart så såg jag månen titta ned lite snett på mig. Då slog det mig att vi alla är aliens för alla andra i Universum.

Tänka sig att JUST DU kan skrämma skiten ur Alien oväntat dykandes upp runt hörnet va…

…tjena, inte fan visste jag det. Att jag sörjer.

Ok, innan någon hoppar på mig för att vara en känslokall jävel – ja visst är det tragiskt med dödskjutningarna i Virignia. Ja jag tycker det. Men att därifrån få det till att bloggosfären sörjer är  sjukt hybriskt. Och att försöka få oss bloggare att hålla käften en hel dag är så rubbat så att jag som oftast inte har problem med att finna ord plötsligt befinner mig i den oangenäma situationen ordlös “öh…ägr..va..ögar..aö?”

Det dör tusentals ungar varje dag i världen i enkla botbara sjukdomar…
HIV sprider sig lavinartat…
Irakierna bombas till döds…
Djur utrotas…
Skogar huggs ned…
…listan goes on forever på saker som verkligen suger.

några skjuts till döds i ett land där man inte riktigt har fattat kopplingen mellan tillgång till vapen och mord och då vill någon jävel att jag ska tysta ned min blogg för att…vadå?

Pleeeeze för fan. Usa är inte världen.

…står det att maten smakar aska.

Jag viker upp sista sidan i DN och hittar till min glädje ett recept som jag inte visste fanns. Med tanke på att frugan och jag nu ätit oss rätt mätta på korv med bröd, spaghetti i så långa banor så att Pluto häpet skulle få mindervärdigetskomplex så är det inte så konstigt att vi börjar se oss om efter nya rätter att idissla fram på de allt mer svenssonfamiljelika vardagarna.

- Hörru, vad säger du om detta, sade jag och kastade tidningen till frugan så att hon skulle få en chans att lägga in en protest eller liknande.
- Ser smutt ut som fan, sa hon
- Hörru vad säger du om att vi gör det ikväll
- Det var det bästa jag hört dig säga på länge din pajsare
- Pajsare … haha
- Haha…

Ja som den uppmärksamme läsaren kanske förstår har vi högt i tak hemma, men lågt i vokabulären. Vi är inte så långt ifrån våra förfäder neanderna som vissa andra vill påskinna. Vi är coola med aporna och släktskapet. Faktum är att skulle en chimpans knacka på skulle vi lätt erbjuda den ett mål mat, en filt och en egen fjärrkontroll till gästteven.

Var var jag nu. Jo beslutet godtogs med bred marginal att vi skulle experimentera med dagens mattips från DN. Jag hastade ned till vår lokala Konsum och köpte de nödvändiga ingredienserna. Väl hemma tog frugan över då jag fortfarande är bannlyst från köket efter episoden med ” vi äter alldeles för mycket salt och peppar här i livet”. Jag fick snällt titta på när hon skivade upp choritzon, tärnade zuchinin, skivade en liten röd lök, pressade ned en färsk vitlök, sköljde av cannellinin (vita jävla bönor), öppnade burken med små pomodorini ( för de med taskigt koll på växtvärlden – små tomater).

Det luktade fantastiskt. Spisen såg ut att stormtrivas. Grytan ingav förtroende att här ska det inte fuskas med uppkoket. Snålvattnet forsade och jag stod och hoppade upp och ned och frågade när maten skulle vara klar.

- Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sade hon kajsavargigt.

Jag gav henne varggrin.

- Gå och kolla på teve så länge, sade hon.

Slog på femman och hamnade mitt i ett avsnitt av Outsiders. Till slut efter en enon av väntan med en mage som vrålade ” när fan blir det krubb?”, säger mitt vått och torrt.

- Maten är serverad, kom och ät.

Jag gjorde nytt personbästa in till köket. Ni har aldrig varit hemma hos mig och trust me ni kommer heller inte att bjudas in, men jag kan säga som så att från ryggläge i soffan till insladdning och grepp av kniv och gaffel vid köksbordet tog 0.3 nanosekunder.

- Var är din skugga, sade frugan
- Den kommer snart, seg i starten bara.
- Hungriga va?
- Rapar en bäver?
- Hugg in, sa hon
- Luktar himmelskt, sa jag
- Eller hur, sade hon
- Jag älskar dig, sa jag
- Jag älskar dig också sade hon, men nu är det för mycket snack igen. Hugg in, vettja!
- Att jag ska, sa jag.

Den första tuggan hann smita ned innan smakcentret kastade sig baklänges och åt sidan med ett ” va i helvet är det här!”

Och det är här min kritik kommer in. Varför kan inte idioten som har skrivit ihop det här receptet köra en disclamier typ: “Obs! Detta kanske inte kommer att falla alla i smaken” eller något liknade. Kanske att kombinationen stora bönor, choritzo inte är det maka paret man förväntar sig. Att de konserverade coctailtomaterna har lika mycket party i sig som en femårings kalas. Vad är det för fel på chefsredaktören på DN? Vafan smakar inte han av alla jävla recept innan de publiceras med snygga bilder, soft dimljus och glada människor som smörjer kråset så att Cesars festmåltider verkar vara närmare asketiska i jämförelse?

Och hur kul är det att mysa framför teven med varsin knäckemacka och en rätt utspädd varm choklad ( då vi bara hade en ögonblicksportionspaket snodd från ett fik tidigare på dagen) att dela på. Nä från och med nu är det fan i mig Gorbys som gäller!

…presenterar unik intervju med Luther den Osynlige.

Grand Hotel, Stockhom. Jag möts av ett massivt pressuppbåd.Bakom ett litet bord sitter vad som måste vara en pressekreterare, om inte det syns på hennes välsittande dräkt som går i en så mörkblå ton så att både mörk och blått funderar på hur de ska dra hennes kostym inför rätta, så syns det på hennes effektiva blick. Jag visar presslegget som hon länge synar. Jag tänker “hoppas att detta inte betyder att jag inte missar presskonferensen”.

- du jobbar alltså för SsB?
- visst. (shit är det någe fel nu)
- ok. du får 10 minuter med Luther den Osynlige
- va!
- exkluisivt
- …

Fan någon måste gilla mig däruppe tänker jag och ger drevet en dryg blick. De hade alla hört vårt samtal. Några försöktet till och med muta mig. En timme senare leds jag in i ett mörkt rum, så när som på två stolar mitt i rummet. Jag instrueras att inte ställa frågor om Lejonet Luther eller historien om lammet.

Efter att jag suttit och väntat i 9 minuter utbrister jag ofrivilligt i ett “va fan är han”, och höll på att hoppa ur skinnet när jag hör “jag är här” i rummet. Jag blir helt kall. Så kall så att kallsvettens hår på armarna reser sig.

- men va fan
- jepp osynlige luther syns ju inte
- och hur fan ska jag veta det
- det kan du inte. det är det som är själva poängen med osynlighet
- men du kunde väl sagt något
- ja det kunde jag men skulle du ha gjort det
- öh…
- precis
- ja ja…då börjar vi då
- du har 38 sekunder kvar
- men
- jepp
- men jag har massor med frågor
- som du inte kommer att hinna med. kör igång nu.
- öh…vad hände med Lejonet?

Jag kände hur ett par bastanta händer sög tag i mig bakifrån och resolut drog mig ut ur rummet. Det sista jag hörde var “va fan har jag inte sagt att ingen får fråga om Lejonet…”

När fisförnämna butiker eller boutiqer som de heter på östermalmnska får för sig att de är bara för högdjuren efter en artikel eller liknande i en fiiiin tidning, så snabbar jag mig dit i min bästa svenssonkit för att slå ur deras håg att denna butik inte är för alla.

Jag clasolssonar den. Gör den vanlig bara genom att kliva in och störa deras trendkänslighetsfaktor. Jag ser hur biträdena dör en mindre död när jag klliver in med mina graningekängor, lantmännens riksförbundskeps käckt på sniskan, en omisskänslig doft av natur och dagen till ära tilllagd dialekt a la värmland

- heejsan hääjsan! säaaljer ni kläädeer?
- hrmf
- va kåååstar en kosym härinne
- hrmf
- 12 000 kroner fure en kavajj? bevare mäj väääl.

Jag hänger kvar, hårt trotsandes hrmfar, himlingar med ögon och glider ut först när det sista högfärdstrollet gett upp. .

Jag e Steffo aka Supersvennen, den vanlige medborgarens siste hjälte.Det enda som kan få mina superkrafter att försvinna är ett färskt exemplar av adelskalendern…

Jaghatartextersomskavarasådärkonstnärligaochsvåra
somgörattmanfattaringetvadärdetförkonstmeddetdet
ärbarakonstigtochnärblevdetnågotatthängaijulgranen
detfinnsenanledningtillvarförviharpunktermellanrum
ochkommateckenDetsägsattenbrahistoriakanberättas
påettdasspappersrullemenvissttjenalenasägerjagbara
attordenärviktigareattformenintespelarnågonroll
därförgörnusugbloggenettexperimentdärvivillvetaom
detärformansomärviktigellerinnehålletKlockanärsexpå
morgonenochjagsittermedenkoppmicradjävlakaffefrån
igårihandenochkollarutöverettmorgontröttsöder
lillemansitterbredvidochlekermedsinaleksakerjag
haringetattberättajustnuannatänattvindlingarnai
hjärnanundernattenmåstehaväntsutochinjaghittar
inteordenellerideernamendetharjualdrighindratmig
förråhnejskadetbliensådandagdåmindatorvägrar
användasigavkommatecknenpunkternaellermellan
slagenshitjagskulleintedissatdenigårdenverkarfort
farandevarasurdengilladeinteattkalldödasmedelst
roundkickjagbersåmycketomursäktochåterkommer
senarenärjagärisamklangmedvissateckenpåburken
tillsdesssoftaochärdetenkäftsomorkarläsadettasåär
niantingengalnaharingetlivellersitterinnemedbra
mycketmertålamodänjaghar
NedanföljerallapunkterkommateckenutropsteckenochmellanrumVarsågodaochpetaindemdärni finnerattdeskavara
. , ., . ,. ,! ., . ,.,.,. .,.,., .,.,.,., ! !…. !.,,,, ,,,, ! ?,,,?…..,,,,,. , ,., ! , !… ?!,, ,., ,. .,., ,., .