FAKTA

Jag bloggar inte för att skriva av mig och dela av mig mina tankar med folk jag knappast känner. Fan en del av er tycker jag inte ens om. Det som skrivs här är sådant som bubblar lite på ytan. Jag bloggar ungefär lika djupt som ditt underhudsfett...

KATEGORIER

Kuken vinner alltid…

Jag väcktes upp ur en orolig slummer av att något pockade på min uppmärksamhet.

“Wtf nudå” tänkte jag och med ett resolut rusk på huvudet skakade jag loss resterna av en aldrig mer återkommande dröm. Jag slog upp de bruna med strängt rynkade ögonbryn och insåg det meningslösa eftersom hela rummer låg i mörker. Jag tände lampan och höll på att studsa till av förskräckelse när jag blev medveten om att någon hård, stiff sak blängde på mig. Med ett öga. I det sömndruckna tillstånd jag befann mig i trodde jag att det var en nattlig rånare utan armar och en sjörövarlapp som våldgästade mitt hem.

- Åh…är det bara du, mumlade jag.
- Hörru! Vi behöver prata du och jag!
- Men ser du inte att jag sover?
- Det skiter jag i! Jag behöver rastas!
- Nu?
- Nä i nästa vecka. På tisdag. Döhh! Va fan tror du?, sa han och hade han haft armar hade han sträckt sig fram och knäppt mig på näsan. Bara för att irritera honom sträckte jag mig fram och knäppte till honom.

- Aje! Va fan görru?

Jag knäppte till några gånger igen. Det spelar ingen roll vem som stör mig i min sömn. Jag lackar direkt. Att han är kött och blod ursäktar inte. Han borde ta mig fan veta bättre. Han försökte ducka undan och om det inte vore för det helt inkonsekventa med en liknelse lite längre ned i texten skulle jag vilja säga att han såg ut som en spattig jävla dansande kobra som försökte värja sig. Jag hade lätt kunnat sälja ett par armar till honom för att par mille.

- Vad tror du, sa jag. Fint knäppandes.
- Lägg av! Annars jävlar skaru få se!
- Ohh va rädd jag blir. Vad ska du göra? Falla platt ner eller…
- Dont even go there, jag behöver bara ta sats så…
- Uhoh…ok. Sorry! Vad kan jag hjälpa dig med, sade jag plötsligt förbindlig som fan.

Man ville ju inte ha en nattlig ejukalation i medvetet tillstånd splattlandandes på magen. Vis av erfarenhet visste jag att det inte var läge för att kliva in i en konflikt. Jag förlorade alltid den kampen, vilket många gånger har varit förklaringen till en del träsktroll som passerat revy genom åren. Jag minns starkt den gången han inte vek ned sig på flera timmar då jag och mina händer strejkade bara för att liksom. Jag är smärtsamt medveten om vad begreppet “blå ballar” till fullo innebär.

- Jo, jag har funderat lite och kommit fram till att jag är rätt överflödig som det är nu. Jag har skills som fått mången dam att darra av tillfredställelse. En del moves och lirkningar är föremål för patentansökan och så funderar jag på om vi borde varumärkeskydda “inåut”. Men på senare tid har jag funnit mig själv lite hängig, seg, inge geist, blodfattig och rätt överflödig.
- Ja du. Det låter ju tråkigt. Jag tycker precis tvärtom. Att det är rätt så soft att du e rätt så soft nuförtiden. Ingen jakt. Ingen hets. Vi har det bra nu. Du e mjuk och soft när du inte är så stiff liksom.
- Haha va kul du va då, sade han darrande.

Det var den ena av oss i boxningsringen. 80 pannor lättja klädd i en matchande boxardess i den becha färgen bekvämlighet. Gäspandes som fan. I den andra har vi liten (bildligt som fan) men naggande god (enligt säkra källor. Jag skulle vilja säga opartiska men eftersom de åsikterna framfördes i relationer så hade de nog en uns av självbevarande lögn i sig) – den lille vapendragaren. Ja lille och lille liksom. Föreställ er en något småväxt stabbig boaconstriktor med attityd så får ni en vag bild.

- Nej. Jag skojjar inte. Allvarligt när du är så där tillbakalutad behöver jag inte känna en press på att jaga damer. Jag kan nu fokusera på jobbet, den där databasen från hell, skriva i bloggen, hänga på gymmet, ta långsamma promenader och förundras över hur fin den här planeten är och kanske skriva några dikter om det. Det är som om jag har blod och ork för andra värden i livet. Klart jag förstår att du känner dig överflödig men för vad det är värt så är du min allra bästaste polare. Det vet du, och om min sinnesro är något värd för dig kan du inte bara krypa tillbaka in i kalsipperna så kan vi ta den här diskussionen en annan gång.
- Ja när du lägger upp det på det viset så…
- Jag visste att du skulle förstå mig! Jag behöver verkligen sova nu.
- Visst visst! Självklart men….kan du inte bara hålla om mig en stund?
- Självklart. Så här?
- Uh..ah..Lite hårdare.
- Är det här bra?
- Mmmm ah…lite upp där.
- Typ så här?
- Och så ner…ahhahhhh…aaAAaAGGHHHHH
- Öh..hörr…

*splatt*

- Men för fan!

*splatt*

- Va gö…

*splatt*

- För i helvete!
- Ha! Där fick du!
- Men!
- Komma här och komma! Vadå databas? Vadå skriva fjolliga poem? Vadå såsa omkring promenerandes? Menar du att det är viktigare än mina behov?
- Yeoww! På magen också! Fy vad gross!
- Jag siktade på håret och tapeten. Men som jag sa har jag ingen geist kvar.
- Jävla kukhuve!
- Fuck you too, sa han och rullade ihop sig i en våt liten hög.

Han vinner varenda jävla gång.

Andra bloggar om , , , , , , ,

28 comments to Kuken vinner alltid…

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>