Sugbloggen är landets roligaste blogg!

| Mobile | RSS

Bitter…Jag? Ähhh!!! del 86

November 1st, 2006 | 2 Comments | Posted in Bitter

KAPITEL 36 eller Brevet

Som tur var hade jag ett litet påhugg som webprogrammerare och hade ett jobb jag fått från en polare. Jag hade ett par veckor på mig att fixa det och skulle bli bra betald. Jag fick sjutusen netto för två månaders arbete. Det var inte riktigt dom pengarna jag hade räknat med och än en gång blev jag varse att skall du ha något fixat så skall du se till att du fixar det själv för att de flesta människor är sig själva närmast och ser i första hand om sitt hus.

Jag menar inte att jag är särskilt bitter. Ha! Men jag har fått den uppfostran att om någon gör ett jobb hundra procent så skall han ha hundra procent av betalningen. Visserligen kan jag se och tycka att det är okej att om jag fixar ett jobb åt någon så kan jag vilja ha ett par procent av cashen eftersom det var jag som styrde upp jobbet från början men då snackar vi tio eller tjugo procent. På sin höjd. Vad jag vet så drog mitt arbete som jag lade ned in ca fjortontusen kalla och av det ville uppstyraren ha hälften och det är coolt med mig, men detta innebär att jag inte kommer att göra mer jobb åt honom på denna nivå. Men man lär sig och jag har absolut inga problem med detta men som man säger ”Då vet vi!”

För att ta en parallell så skulle det innebära att av nästan alla gigg i bandet som jag fixade skulle jag ha fått hälften av varje bandmedlems gage eftersom det var jag som hade fixat jobbet. Liksom? Jag kan säga att det hade aldrig funkat med den teorin under de tio år som vi var mest aktiva. Men jag antar att jag inte är funtad som de flesta människor som skulle kunna ge bort sin stolthet bara det genererade some doleros. Pengar kommer och pengar går. Varför göra det till någonting som är den yttersta drivkraften i livet? Det finns andra saker som är viktigare tycker jag.

Sen är jag inte dummare än att jag fattar att det blir en ojämn kamp med hyresvärden om jag säger till honom att”… är det OK om vi hoppar över oktober och november hyran…för att jag anser att det är viktigare att jag mår bra i själen och kan vi lösa detta med din vetskap om att jag faktiskt skulle må bra om jag slapp betala hyran denna gång. Du skulle bli så mycket lyckligare om du hade samma sorts värderingar som jag hade och vi kanske kunde gå ut någon kväll över en soft whiskey så skulle jag glatt förklara för dig om saker och tings egentliga värde…” I dont think so!

Som sagt livet sög och jag satte mig ned och författade ett av dessa fantastiska mail till mitt lallande skivbolag att nu får det vara nog. Det löd som följer:

Till vem fan som helst som bryr sig!

Till att börja med kan jag väl säga att jag är väldigt besviken på Solna Skivbolag. Det har varit en del ljusa stunder under denna period och det skall jag inte sticka under stol med. Ett par gigg som jag har gjort med Solna Skivbolag har varit fantastiska. Tex. Vattenfestivalen 1997. Plus ett par Radio Match happenings har också varit fantastiskt kul att vara med på. Men när det kommer till marknadsföring och informationsbiten finns det en hel del övrigt att önska. Jag har varit och är en tålmodig människa. Det har jag lärt mig genom mina många år i denna bransch. Jag har spelat i diverse band och konstellationer sen jag var 14 år. Det sätter sina spår. Vad jag har som är min stora styrka utan att det för den skull skall låta som skryt är en otroligt stor tilltro till människor. När någon säger till mig att jag skall fixa det eller detta så tror jag på den personen. Jag kräver det av den personen pga av att jag själv aldrig i hela mitt liv skulle lova någon någonting utan att ha täckning för det. I min något enfaldiga värld är detta någonting som jag kräver av mina medmänniskor. Nu vill inte jag påstå att någon på Solna Skivbolag har lovat mig guld och gröna skogar och att jag därför ligger här i min säng och deppar ihjäl mig. Det är jag alldeles för gammal för och jag har gått på alldeles för många nitar genom åren för att det skall ske igen. Vad jag har svårt för att förstå är följande:

Varför spelades det inte in en video på min första singel? Varför släpptes “Kanske är det du” som andra singel när jag och mina producenter från Lätta Produktioner uttryckligen flera gånger sa att vi inte trodde på den som en singel. Jag har också fått veta att NRJ sagt att dom inte skulle spela låten utan de ville istället ha “Skaka på skallen” eller ” Samma jävla historia ” som andra singel och då skulle de spela låten. Jag tror att det var där som min karriär dog. Visserligen är det ingenting som säger att NRJ skulle ha spelat de låtar de ville ha fastän de hade fått som de ville, fast varför inte göra dem till viljes?

Kommer albumet att någonsin släppas? Och om det inte släpps, vad kan man göra för att försöka reparera den skada som redan uppkommit? Är det någonting som är intressant för Solna Skivbolag? Vill Solna Skivbolag ha tillbaka pengarna som det har kostat att spela in albumet? Är det någon ide för mig att sitta ytterligare ett halvår eller år så på att ni skall bestämma er för hur/vad ni skall göra? Tycker Solna Skivbolag att det funkar med att ha en A&R sittandes på en annan arbetsplats?

Jag kan väl tillägga att jag har spelat under sommaren som har varit över hela Sverige och vart jag än har kommit så har jag dragit fullt hus. Denna sk sommarturné, 21 spelningar, har jag själv tillsammans med John Roberts suttit och ringt ihop och varenda gigg har vi fått när bokarna fått en demokassett med låtarna som de känner igen och de undrar alla vad som händer med Luther. Jag har tryckt upp egna affischer utan sponsorer. “Hetta upp mig ” ,”Skaka på skallen” och “Saknar dig” är mycket större än vad jag själv trodde. Trots motsatsen som sägs på listorna. Jag har spelat på Globen inför sextusen ungar som skrek, jag spelade uppe i Östersund utan en singel på radion och drog sexhundra personer, jag spelade i Södertälje en torsdag och fick dit åttahundrafemtio personer… Jag menar bara det att man skall kanske inte stirra sig blind på en massa listor och vara rädd för att folk kanske inte köper albumet.

Vad jag har som många så kallade listettor inte har är en genuin kärlek till musiken och ett par års erfarenhet av scenvana vilket gör mig till en bra artist. Jag är inte heller beroende av några låtskrivare eller textförfattare vilket gör att jag inte hamnar i “vi-kan-ge-honom-den-här-låten” fällan som jag vet att många artister sitter i idag. Med dom musiker jag har i mitt band så vet jag att vi spelar skiten av det mesta som finns idag i Sverige och jag tror att kvaliteten i det långa loppet gör mig till en artist som inte faller bort efter en hit. Det finns otaliga bevis på artister som sålde max ett par tusen av debuten men idag är firade superstjärnor, Per Gessle, Eric Gadd, Dylan etc… Solna Skivbolag sitter på ett guldägg…tappa inte bort chansen för jag har börjat tappa lusten…

Luther

P.S. Jag är medveten om den företagsekonomiska aspekten men jag vet också att utan input ingen som helst output. Man måste våga satsa lite för att kunna komma i position för att få igen det tusenfalt. Vad händer med min karriär? D.S.

Är det någon mer än jag som hatar kursiv jävla text? Man måste luta på huvudet för att läsa skiten. Skulle vilja träffa puckot som kom på det. Skulle slå till honom så att han raknade!

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…

Follow Discussion

2 Responses to “Bitter…Jag? Ähhh!!! del 86”

  1. Sir Realistic Says:

    Det där webjobbet var ingen höjdare. Hur fan har någon mage att ta så mycket proffe för att förmedla kneget?
    Dina tankar runt gager för gig är intressanta, skulle vara snyggt om man som upphov till ett gig viggade en större del av kakan än vad de andra får. Det är väl en sak om man har gjort utlägg för att få till giget men annars är det givetvis att dela rakt av.
    Bra skrivet till skivbolaget. Har också haft en del med dessa att göra och det är ena jäkla tomtar en del av deras medarbetare.
    Kanske vi setts i något musikaliskt asammanhang? Skicka en rad till min adress i profilen och berätta lite mer om ditt musicerande.

  2. Stefan Says:

    Sir Realistic tackar. stockholms musikscen är inte större än finnen jag har på ryggslutet så vi har med all säkerhet setts eller hört talas om varandras orkestrar.

    Jag mailar dig

Leave a Reply