Den lögn jag hade dragit upp för bartendern var nog en av de bästa jag producerat under min karriär som lögnare. Inte ett sant ord andan från gymnasietiden behärskade jag tydligen fortfarande. Bara sådär. Kom ihåg att allt detta levererades av en otränad snubbe som de sista åren inte gjort annat än levererat tunga sanningar. Och därtill nu på en smula ostabil fyllefot. Om det inte vore för verkligheten och dess begränsningar samt vissa fysikaliska hinder hade jag slickat upp mig själv i brygga. Och förmodligen gått igång ordentligt allt enligt devisen själv är bäste dräng.
– Jag bara ljög, såg du inte att kyparen under din osmidiga monolog om hans hjärnas vara eller ickevara, började visa tendens att kalla på dörrvakten.
– Dörrvakt? Här? Vilken jävla dörrvakt?, sade Denny som ogillade frågetecken.
– Ja en mycket tråkig individ som inte brydde sig ett smack om min upplysning om hur många kullerstenar det är härifrån till tunnelbanan.
– Det fanns ingen dörrvakt vid någon jävla dörr när jag kom, sade Denny buttert.
– Se så. Klart att det fanns. Skäggig snubbe vid dörren. Missade du honom?
– Noway!
– Jo way då!
– Nehej då!
Plötsligt insåg jag att vi betedde oss som ett par småungar som kivas om vems tur det är att gå ut med hunden eller liknande. Med en lätt rodnad på mina kinder försökte jag att avsluta detta banala trams så snabbt som möjligt.
– Ja ja! Dörrvakt hit eller dörrvakt dit. Skäggig eller oskäggig. Vem bryr sig egentligen? Huvudsaken är att vi får kröka gratis hela kvällen, sa jag.
– Där sa du någe! Jag visste väl att det var något jag vill ha klarhet i men du förvirrade mig bara med din meningslösa historia om dörrvakter. Hur? Vadan vi? Varför? Hur kommer det sig att och allt det där. Kort sagt varför då?, sade Denny med ett snabbt återfall i det gamla nonsens-trams-snackandet.
– Jo serru. Mitt tjejen, bilen, lyan, pluskan och sparken nonsens rörde nog en öm sträng i kyparens hjärta, som inte sett ifrån var jag stod i alla fall såg ut att ha jävligt blanka ögon. Faktum är att jag för ett ögonblick fruktade att han skulle brista ut i gråt. Hur som helst, kontentan är att han blev rörd över ditt tragiska liv, så för gottgöra lite bjuder han oss på fri kröka resten av kvällen, sade jag, lutade mig tillbaka och svalde en försvarlig klunk.
Inget gör öl så gott som kryddan gratis.
– Genialt!, utbrast vännen när denna vision av öl uppenbarade sig i hans något omtöcknade hjärna.
– Ja…du. Jag är faktiskt ganska nöjd över denna oväntade händelseutveckling, sade jag och tände nöjt en Marlboro.
– Suveränt Luther!, skrattade Denny.
– Inte så dumt va, skrockade jag och blåste ut en snygg rökring.
– Faktum är, sade Denny och tog en mun öl, att du är det genialaste geni som någonsin irriterat mig. Einsteins relativitetsteori som alla obildade jävlar åhh:ar om och som man gör ett sådant jävla väsen av skulle vid en jämförelse med denna bragd te sig en smula löjlig. Lite kindergarten matematik liksom. Attila, Alexander, Cesar för att ta några exempel, skulle om de hade fått höra om detta, lyft på hatten och frågat om de möjligtvis kunde få autografen till sina syskonbarn.
– Kanske det, kanske det, vem vet och vem bryr sig? Men skål ta mig tusan, gamle vän. Nu ska vi kröka mer och snacka mindre eller?, sade jag förvånad över dessa berömmande ord.
Jag menar, de flesta av mina vänner när de ser mig komma i närheten skulle med en resignerad suck bara säga ” Ah…Luther! Läget?” och inte som Denny nyss, bli alldeles till sig och skrika ”Luther! Gamla vän! Klippornas klippa! Geniernas Geni”. Då kanske min förvåning inte ter sig så malplacerad.
– Precis, skål och allt det där, sade Denny samtidigt som han svepte det sista av ölet.
Man vill ju inte vara sämre så jag lyfte glaset, log mot Denny och med ett ”in i dimman” lutade jag huvudet bakåt samtidigt som jag gav kyparen ett avancerat tecken med två fingrar som om det tolkades en aning fel kunde leda till att vi fick in varsin plankstek. Som vegetarian är det kast med pärlor för svin.
Samtidigt som kyparen ställde de nya birorna på bordet, slog mig tanken att vart blev det av räkbruden egentligen? Ödet är ta mig fan bra konstigt. Jag menar, där satt man mittemot en kvinna som tydligen ansåg att räkor var en av livets goda ting. Medan man själv är helt oberörd, för att inte säga likgiltig om dessa räkors placering på mackan i fråga. Man finner sig själv då frågandes: vad har jag gjort för fel? Man finner att man är orättvisst behandlad av ödet och man vill bara bort därifrån. Är man en grottmänniska är det ganska lätt gjort. En välriktad klubbning med knölpåken och bekymret är ute ur ens värld. Men är man olyckligtvis född in i en tid då det är civiliserat shit som gäller, så anses det vara föga rumsrent att sträcka sig över bordet och ge bruden den raka höger hon förtjänar. En gentleman ut i fingertopparna skulle inte ens kunna tänka denna hemska tanke fullt ut. Eftersom jag bara är gentleman ut till knogarna hade jag inga problem med tankeexperimentet.
Det är här ödet kommer in. Ena stunden ens fiende och i nästa ens allra förtrognaste bästis. Där sitter jag och vill bara bort från räkfrosserskan, vad gör ödet den gamle vännen? Sitter med armarna i kors och bara avvaktar för att se hur jag klarar bort-ifrån-bruden-utan-att-såra-hennes-känslor situation? Otänkbart! Ödet, den gamle hedersproblemlösaren skickar istället fram Denny, som i nyktert tillstånd är den oklanderlige gentlemannen. Men ge honom några bira, en eller två flaskor av något vitt i prisklass 60 spänn plus en whiskey och hans grottsida träder fram. Pannan sjunker, likaså hans känsla för det passande och omdöme. Många äro damerna som kan vittna om hur de degraderas till ett par bröst när också hans blick sjunker. Lustigt va? Alltså inte brösten utan ödets trixande.
Det är bara att fint gillandes låta händelserna ha sin gilla gång och man finner att ödet ställer allting till rätta. En liten nätt summering och jag finner att jag är en irriterande brud mindre, men en gammal vän och fri bira rikare. Man kan knappast klaga.
– Förresten, vem var den där bruden? Kom du med henne, sade Denny plötsligt.
Läs den rafflande upplösningen imorgon…