Sugbloggen är landets roligaste blogg!

Eftersom Danne har tagit bild på ingenting så vill vi visa baksidan av bloggen. Det är så här det ser ut hos oss på Sugbloggen.

Hur ser det ut hos er? För facklan vidare de som känner sig manade…

Jag förstår inte vad snabba bilar, mach 3, 4 och 5, överljudsfart har med rakning att göra.

När man står i det kritiska läget att hugga bort hakhår en tidig morgon, inte fan vill man ha något som svischar förbi ansiktet. Kalla mig feg men jag vill helt enkelt inte snitta av mig halsen i överljudsspeed.

Och hur många sätt finns det att applicera vass metall mot haka på?

Och en annan sak…är det någon som har sett att Gilette för några år sedan proklamerade att 2 blad is the shit, sedan dök 3 bladsystemet upp… är det en galen gissning att det snart kommer 4 bladare och inom en inte allt för avlägsen framtid 5 bladare…och att det riktigt smutta i det att oavsett om de har ett blad eller 15 blad så räcker det med två rakningar så är bladen lika vassa som insidan på Dali Lama.

Ful marknadsföring som bäst!

Vid hur många till fällen har man sovit på svenska lektionen om man skriver samman satta ord sär skrivet? Vid minst ett till fälle i alla fall. Har man inte kollat på de andra vid hand upp räckningen? Om man nu är o säker på hur saker stavas kan man väl slå upp det i upp slags verk? Det skulle under tecknad göra. Sedan måste man låta människor ha sina underlig heter för sig. För vad ger det om alla vore lika dana?

Ett rätt så trist sam hälle.

Till ägnat Red Mosquito

Varför gör Sara Bull ett reportage om galna kosjukan på Aktuellt?

Varför är Johan Sohlberg väderprognos expert på teve 4.

Varför gör John Pohlman vädret?

Varför gör Love Benigh reportage om matinköp på Aktuellt?

Måste man ha rätt namn för att vara rätt man/kvinna på jobbet?

…vara ubercool mot Fugelsang på en fest och stolt proklamerar att jag minsann har varit i Asien, behöver Fugelsang inte säga något, bara peka uppåt och le lite nedlåtande…

…av den anledningen kommer Crippa att ha min respekt. För övrigt är han liksom inte den förste ut i rymden så haussen kring det hela är en smula märklig. Men å andra sidan är det väl alltid så i media med någon svensk som gör något lite extra. Ungefär som om något av “hjäteglorian” skulle stänka ned på dem…

Oh…btw Christer är oxå den ende som kan säga att “borrfan försvann i tomma rymden!” Och vad är grejjen med att media rapporterar att den solcell eller va fan det är som de monterar ” väger mer än 2 ton”. Den enda gången man verkligen INTE bheöver veta vad saker väger är väl i rymden, där vikt inte är av vikt. Känns som att några av journalisterna har en slips som är lite väl hårt åtdraget.

…förklara för mig hur man kan utsättas för grupptryck av en individ?

- Bärs?
- Jag pallar inte!
- Kom igen, en bira!
- Nä jag e sliten. Hårda dagar på jobbet nu.
- Ett chips?
- Nope!
- Pussy!
- Ja men va fan
- Whimp!
- Ok ok….en bira
- Så där ja!

- diklofenak is the shit, sade svärmor.
- ere så?
- slår ut allt. No pain!
- kan du hooka upp mig på lite?
- tyvärr har bara till mig själv, men ring din husläkare och var bara bestämd.

Ok tänkte jag och ringde genast upp pillerlangaren när jag kom hem. Här skulle hemkureras. Mina armar är fucked upp därav mina mesiga inlägg på sistone. Jag är inte mig själv längre. Vem jag e är till och med förvirrande för mig. Schitzo säger en del. Smärta säger jag.

Som vanlig funkar inte de skattebetalda tjänster som man kan förvänta sig med tanke på den höga jävla skatt man betalar och det gick givetvis inte heller att få tag på läkaren. Fick ett insidertips om att det bara var att glida ned på vc och suga tag i lallaren. Sagt och gjort.

Jag fick betala 140 kr och ett varsegodsitt. Efter 40 minuter bland hostande, kranka, ojande och nysande andra medborgare kommer såskoppen ut och mumlar upp mig. Jag lovar från att jag klev in på hans kontor och till att jag var ute igen tog inte mer än 3 minuter. Med ett “så där ja receptet finns på apoteket” tog vi farväl av varandra. När jag susar in på apoteket och ska hämta medicinen får jag höra av damen med ett överdimensionerat förkläde säga:

- läkaren tar 80 spänn i arvode!
- va? vadå arvode?
- ja det står här.

…och mycket riktigt. På receptet stod diklofinak 50 miligram och strax till höger arvode på 80 spänn?

wtf?

Varför betalade jag 140 kr? Är det en värmeavgift de tar, dvs sitta i ett varmt rum och vänta på att döddansarna ska behaga vårda oss? Och på kuppen smittas av allehanda jävla sjukdomar som de andra glatt sprider. Och vadå arvode? Han får väl lön? Av mina skattepengar. För att inte tala om sin jävla utbildning. Den har jag varit med och betalat. Ska han förutom det också brandskatta mig på 80 spänn? För vadå? Att lura på mig medicin som medicinbolagen säkert redan mutat läkaren att lägga överst på sin sälja lista? Sen kan man diskutera själva tariffen. 80 spänn för att trycka på send-knappen?

Eller ville han bara ha extra deg inför julen? Kanske samlar till ett nytt golfset? Raff-set? Man har ju hört om att läkare är lite skruvade.

Men jag måste säga att Diklofenak is the shit. Im back. In prima form, fint tuggandes piller parallellt med bloggandet. Från och med nu kan det bara gå uppåt. Sugbloggen på anabola liksom….

- how much for that sheep-skin purse?
- its 70 euro!
- what? thats to much!
- tell me your prise
- i pay 40 lire
- come on give me 65 euro
- 40 thats my prise and not euro, turkish lire
- but…

…och det här är enligt undertecknad marknadens riktiga ansikte. Varför ska priset på fula jävla handväskor i falsk läder vara beroende av hur mycket som försäljaren tror att jag är god för? Rik europe (välståndsmagen skvallar) kan betala 70 euro, medan den lokale lallaren får betala 20 ytl.

Och det värsta är att de vågar skylta med 50% rabatt på fönstret. Rabatt på vad? Jag vet ju inte priset. När jag frågar medelst:

- 70 euro menas 35, since you hav 50% off, får jag till svar
- 70 is the saleprise for you my friend.

Friend? Vill man pippa sina vänner ( eh…ja det finns ju iofs en puma jag har ett gott öga till i kretsen)? Stor chans att jag skulle tro på detta liksom. Far och bada! Idiot påfund med varierande dagsfärska priser. Tacka vet jag Sverige. Inte en chans att rucka på priset. Det är cementerat.

En annan fördel är att man slipper “socialisera ” med försäljaren för att komma “överens ” om ett pris som båda är nöjda med. Grejjen med marknader är att så fort du som turist köpt något och är nöjd så är du fortfarande i jämförelse med lokalbefolkningen så jävla rövknullad. Och inte fan spelar det någon roll att jag tjänar 8 ggr mer än den lokale bonden.

Usch!

Klämma tummen i hålslaget och få fula ärr…
Riva sig på tejpavskäraren…
För att inte tala om de svåra sår och trauman som uppstår vi hugg i handen med brevsprättaren…
Klämma fingrarna i kopieringsapparaten…
Eller känna hur långfingret mals ned i dokumentförströraren…
3 graders skärsår på asatunna A4 papper…

För att toppa dagen kan man med fördel, bita sig i tungan vid allt för hård koncentration eller skålla sig på kaffet.

Detta torde göra en allmänt ok dag till en av de sugigare…

….när man är den som måste skaka filen, och lyckas tappa den på golvet så att den träffar inte en mjukis utan en vass leksak och spricker upp, som får filen att stänka upp dels på dina tofflor och resten på mattan, och får höra din käresta gutturalt muttra ”bra jobbat lallare”, under tiden bränns de två sista skivorna bröd som finns i huset i brödrosten, och när du medelst mild skrapning försöker rädda de brända bitarna och ska kasta på smör finns det precis så mycket smör så att det räcker till en pyssling men inte till dina mackor, då du tänker att man kan rädda det med två ostskivor ser du till din fasa att osthyveln ligger i diskhon, fint indikerandes att de två sista skivorna ost ligger i din kärestas mage, “håhåjaja varför ska livet vara enkelt” tänker du och slår upp en kopp kaffe för det är det enda som kan rädda resten av morgonen och slår i mjölk som givetvis skär sig likt en förflugen ton från Eric Gadd, varpå du är tvungen att hälla ut skiten och diska muggen för det var den sista rena och när du häller upp den allra sista koppen kaffe misstar sig dina händer och du lyckas skaka ned 6 bitar suketter i kaffet som smälter med ett ” haha…det här blir nog sött!”…och klockan är bara 5.30…och du vet att hur du än gör kommer du att missa bussfan, och självklart regnar det och dina skor läcker likt Magnus Hedman, och på nästa buss får du givetvis ståplats bredvid en person som tycker att dusch är en lyxföreteelse, och idioten som skriver bloggen man vill ha till kaffet på jobbet vägrar förstå något som heter stycke, luft och punkt och avslutar texten genom att…