När kontakt med tupé uppstår…

- Köp batterier till ficklampan när du ändå ska köpa snus, sade frugan.
- Hmrrghhh, muttrade jag och gled iväg på snusjakt.

Regnet låg tungt i luften. Huvudvärken stod gömd bakom hörnet. Men jag såg hans fötter sticka fram, och tog en annan väg. Min hy var flagig och torr. Jag såg den obskyra tobaksaffären redan på tvåhundra meters håll. Nikotinbegäret ropade någonstans i de inre regionerna ”men kom igen då, snabba på för fasen”. Butiken låg en halvtrappa ned. Skitskumt. Jag klev in och bländades av mörkret. Såg ingenting de första tre milisekunderna.

Plötsligt ser jag något läskigt uppenbara sig i ansiktshöjd.
- Hej, säger det.

Innan jag hinner reagera organiserar reflexerna organismen i en Chuck Norris position och med ett “hiyyaaaa“, langar jag iväg ett par snabba jabbs. I farans riktning. Jag hann tänka, shit kan jag karate?

- Men kompis va du fan försöka göra du?
- Du har något på huvudet, vrålar jag och langar iväg några Bruce Lee nävar. Nu var det inte reflexerna som styrde, utan de var belöningen för alla de timmar man studerat Brusans move i slowmotions och superslowmotion som payade back. Jag visste väl att jag någon gång skulle få chans att briljera med dem. Klart värt sextusen för den superhitecka videon i oöppnad kartong, jag köpte av snubben med butik i sin baklucka.
- Akta för helvetet! Försöker du mig döda va!
- Va!…nä jag försöker bara döda något som sitter på din skalle!
- Men för satan!
- Om du bara står still så…

…och då såg jag det. Tobakslangaren hade inte alls ett djur på huvudet. Han hade en peruk. Eller på män heter det ju tupé. Alltså vad är det med män i bara-några-år-till-pensions-åldern? Finns det ingen nej-sägare i deras omvärld?

Jag funderar på att skaffa mig en tjusig tupé…
Nej!
Ja men en snygg, som är tonad i rostbrunt…
Nej!
Ser hur äkta ut som helst…
Nej!
Inte en käft som kommer att ana något…
Jo!

Jag kände hur genpoolen bara hoppade upp och skrek. För fan Steffe! Gör en insats! Gör något! Och eftersom jag är en man som inte har speciellt långt från tanke till handling, knappt ett stenkast, så vad var naturligare än att jag hoppade på honom? I akt och mening att göra mänskligheten en tjänst. Jag trodde ju i min värld att det var en stor jävla utter. Hårig. I mörkret såg det ut som om den hade tänder också. Visade sig sedan att snubben hade halva Iraks oljereserver i håret. Det var det som blänkte. Min plan var att slita ned och ställa mig att stampa på tingesten. På stället.

Trodde att jag gjorde en insats för mänsklighetens bevarande och allt det där. Men nä hä då. Till saken hör att jag inte hade snusat på en halvtimme (och de vakna lirarna har redan i inledningen listat ut hela händelsorsaken). Kärnan. De som snusar vet. In vino veritas, in snus sinnesfrid.

Det allmänt kända fenomenet om droger är ju att hallucinationer, fladdrande elefanter och talande ormar oftast uppkommer när man drogar. Men de som snusar vet att om man I N T E snusar på ett par timmar, det är då de riktigt läskiga synerna uppenbarar sig. Från absolut ingenstans. Vi snackar flock med elefanter och ormar som reser sig på alla fyra och frågar om de får låna din mobil. Det är hallisar.

Grava.

Speciellt när du lånar ut mobilen.

Vad är det med män och peruker? Kvinnor som av en eller annan anledning känner att behovet är påkallat att langa upp en peruk på huvudet gör det. Men av en helt annan karaktär. De har den goda smaken att köpa någonting som ser ut som hår. Och sätta det ordentligt på huvudet och det är helt ok. Med riktigt skarpa ögon kan man se att det är fejk, att det förmodligen har suttit på en häst eller likande. Men när en man får för sig att här ska flinten döljas. Inte fan döljer han den. Tvärtom. Just den punkt han vill dölja snarare accentureras med det ohemula monster han får för sig att införskaffa hos närmaste perukgrossist. Någonting stort, hårigt, vilt spretandes och framförallt… verkar det vilja vara någon annanstans.

Och så sitter det alltid lite…inte mycket men… liiiite snett. Det är nästan som om peruken själv skruvar sig en smula som för att säga:
-Ja inte fan är det min idé att hänga här. Finge jag bestämma hade jag hellre suttit i en bar och chillat över en bira. Men vad ska man göra?

En tupé, för att dölja flinten genererar inte budskapet flint dold per automatik. Utan här går en livs levande kyrkogård. Här på mitt huvud ligger gamla rester av något som tillhört något annat levande djur. Misson så jävla okomplited som den bara kan bli.

Inte fan har Kojak en peruk? Och det är en cool man! Slickepinne till trots.

Andra bloggar om: peruk, tupé, humor