Author: stefan

Häromdagen stod jag och väntade på bussen när min gamla polaren Kålle dök upp från ingenstans. Inte det där normala ingenstans som när folk kommer runt hörnet, utan mer som ett “fan var kom du ifrån?”-ingenstans. Nästan som om han hade stått under ett osynlighetslakan och bara bestämt sig för att materialisera sig precis där och då. – Tjena Steffe! High five!, skrek han och gjorde en hejdlöst komplicerad handhälsning som jag med mina motoriska begränsningar bara kunde besvara genom att fumla runt med min hand som en ål i krampanfall. – Tjabba Kålle! Läget? – Helvetes bra! Fan jag […]

Det började så oskyldigt. Som det mesta brukar göra. Jag satt och läste min hemförsäkring – inte för att jag brukar göra det, utan för att frugan hade ställt den ultimata frågan: “Vet du ens vad vi är försäkrade för?” Och eftersom jag inte är den som erkänner total okunnighet om saker jag borde ha koll på, plockade jag fram pappershögen om våra försäkringar som ligger och möglar i byrålådan. Där, på sida 47 av 832, upptäckte jag den. Drullefaktorn. Med stora bokstäver: “Vid aktivering av Drullefaktor erhålls 200% kompensation för stölder av fritidsartiklar under perioden 15 mars – 16 […]

Det började som alla hemska upptäckter börjar – med att man öppnar kylen för att leta efter något ätbart och istället möts av en doft som får en att ifrågasätta sina livsval. Längst ned i grönsaksfacket, bakom några tröstlösa morötter och en flaska ketchup som förmodligen är äldre än vissa av mina vänner, låg något som en gång i tiden varit ett salladshuvud. Nu var det mest en salig röra av mossighet, stadier av förruttelse och något som såg ut som om det hade egna evolutionära planer. – Va fan är det där?, muttrade jag och pekade anklagande mot katastrofen.– […]

Tandläkaren höjde det blinkande instrumentet och stirrade intensivt in i min vidöppna käft. – Mmm, muttrade han och skakade bekymrat på huvudet. Det här ser inte bra ut. – Va e de? frågade jag med tungan hängande utanför munnen som en trött hund. – Din vänstra visdomstand är deprimerad. Jag försökte säga “va fan” men det kom ut som “wa waan”. – Se här, fortsatte han och pekade med sitt metall-tortyrredskap. Ser du hur den har dragit sig undan från de andra tänderna? Klassiskt isolationsbeteende. – Men…wa waan… – Och titta på färgen. Den har helt tappat sin naturliga lyster. […]

Det började en helt vanlig tisdagskväll när jag skulle kolla mail. Wifi-symbolen blinkade ilsket röd och webbläsaren visade den där förbannade 404-sidan som dyker upp när internet inte fungerar. Som om en sifferkombination från hell skulle trösta mig för att jag inte kan komma åt mailen. Jag gjorde det man alltid gör – stängde av routern och satte på den igen. Men istället för det vanliga välkomstmeddelandet dök det upp något konstigt på skärmen: “Innan anslutning kan ske måste vi prata. Lösenord: Känslomässig_öppenhet_2025” – Vafan, muttrade jag och skrev in lösenordet. Plötsligt öppnades ett chattfönster: “Hej Steffo. Det är dags […]

Jag vaknade upp med den där särskilda känslan av att något var fel. Inte fel som i “jag har glömt betala hyran” utan fel som i “det luktar kaffe men jag har inte bryggt något kaffe och jag borde vara ensam nu eftersom frugan sovit över på kontoret. Jag smög ut i köket i bara kalsonger och stannade tvärt. Vid köksbordet satt en gammal gubbe och drack kaffe ur min favoritmugg. Han såg bekant ut på ett obehagligt sätt. Som att titta på sig själv i en förvrängd spegel från framtiden. – Tjena, sa han utan att ens titta upp […]

Häromdagen stod jag i duschen, värsta överklassiga duschkabinen, den med extrafunktioner som ingen människa någonsin använder. Frugan hade investerat i den med argumentet “det här är en långsiktig investering i vår hygieniska framtid”, och vem fan kan argumentera mot sådant? I alla fall inte jag och dessutom var det hon som hade plånboken i ett fast grepp. Där stod jag alltså, naken som en daggmask och tryckte på knappen (inga vrid-reglage här inte). Det kom ett mysigt ploppande ljud och strax därefter började det rinna ur munstycket. Jag stod där och väntade på den där sköna känslan när vatten träffar […]

Häromeftermiddagen när jag låg på soffan och sög själen ur en flottig, onyttig men fan så god påse ostbågar, såg jag en man gå förbi fönstret. Men inte vilken man som helst. Ett skelett. Ett vandrande skelett. Det vill säga, inte en tanig snubbe som ser ut som ett skelett i kostym, utan ett faktiskt skelett i kostym. Jag tänkte först att det var den där jävla whiskeyn från igår som spelade mig ett spratt. Så jag blundade tre sekunder, knep mig i armen vilket förresten är rätt så överskattat, och kollade igen. Skelettet var kvar och stod nu och […]

Häromdagen satt jag och betraktade en röd liten punkt som blinkade på min skärm. Det var dödshjälpen i form av en notis att “din dator kommer att uppdateras om 15 minuter”. Jag avfärdade meddelandet med ett nonchalant tryck och fortsatte med mitt fullständigt livsviktiga arbete – att titta på videoklipp av katter som blir rädda för gurkor. Plötsligt, med en byråkratisk obönhörlighet, svartnade skärmen och med ens befann jag mig i den långa mörka tunneln med det osäkra ljuset i slutet av den som alla uppdateringar egentligen är. “Var inte orolig, stäng inte av din dator” stod det med vänliga […]

Jag är trött på nuet. Som lovar guld och gröna skogar. Som får en att tro att man kan hinna med allt utan att behöva klona sig själv. Trött säger jag. Skittrött. Men inte trött nog att inte konfrontera skiten. Så jag tog tag i saken och med ett enkelt “pjopp” gled jag in i nästa vecka fullt vaken. De flesta vet att detta är kontradiktatoriskt utav bara helvete. Att man måste vänta tills nästa vecka kommer till en, inte tvärtom. Men har man bara gåvan att se glipan i tidsrymden så kan man omärkligt glida fram utan att behöva […]

Det började med att jag vaknade en morgon och hittade en snubbe sittandes på sängkanten. Han hade kostym, håret bakåtslickat och en iPad i handen där han febrilt knappade in saker. – Godmorgon, sa han utan att titta upp. Du sov 6 timmar och 42 minuter inatt. Det är 18 minuter under rekommenderad minimum för optimal prestationsförmåga! – Va fan, vem är du?, sa jag och drog täcket över min blottade bringa. – Presto, svarade han kort. Din prestationsångest.  – Min va? – Prestationsångest. Du vet, den där känslan som får dig att ligga vaken och oroa dig över om […]

Att sitta i ett möte med trycket av en kommande gasincident är inte olikt att balansera på en lina över Niagarafallen med en fyllerist på ryggen. Jag sitter här, inklämd mellan Andersson från ekonomi och den där nya konsulten vars namn jag aldrig kommer ihåg, och känner hur mage och själ långsamt vrider sig i ett järngrepp, likt en våt handduk i händerna på en aggressiv badvakt. Fan vad jag hatar chorizo. Eller rättare sagt, jag älskar chorizo. Men det är ett kärleksförhållande som bara är ensidigt positivt i ena riktningen – den där den glider ned för halsen, marinerad […]

Jag sitter här vid köksbänken och ångrar mitt nya liv. Inte hela livet, utan bara den delen som nån jävla träningsinfluencer har tvingat på mig genom mitt konstanta skrollande i telefonen. Hon med vattenmelonleggings, hon med vattenmelonstora biceps, hon med vattenmelonstora allt som jag inte har. Satans kvinna! Hon är skulden till att jag nu sitter och äter en rågmacka med tonfisk. Rågbröd! Vad hände med det där mjuka fina som knappt behövde tuggas? Som bara gled ned? Tuggar jag det här rågbrödet mer så blir det fan jord. Jag tuggar och blickar ut i köket. Där på köksbordet ligger […]

Häromdagen upptäckte jag att jag levt exakt samma dag i ungefär fem år. Samma jävla rutiner. Samma jävla klädkombination. Samma jävla frukost. Samma jävla fikapaus. Samma jävla lunkande steg till tunnelbanan. Som en stel själlös robot som någon glömt att slå av. – Jag tror jag fastnat i en loop, sa jag till fru Sug över frukostbordet. – Vadå loop? Du har inte rört dig på fem år. Du har inte ens bytt kalsonger, sa hon och tog en klunk te. – Det var ju inte bokstavligt, sa jag irriterat. – Men nästan. Fan, hon hade rätt. Var det verkligen […]

Något är definitivt fel när du vaknar och upptäcker att ditt morgonkaffe svävar runt i rummet i perfekta små klot. En annan man hade kanske blivit förvånad, en annan man hade kanske reagerat med förundran, men jag? Jag var bara irriterad. Inte för att kaffet svävade – nej, sådant hade jag varit med om förr – utan för att det var mitt sista kaffe. Eder undertecknade fine supe…sugbloggare stod där som ett jävla fån, försökte fånga de där bruna kloten med en mugg och tappade bort hälften till taket. “För i helvete”, muttrade jag och torkade bort lite kaffestänk från […]

Jag fick för mig häromdagen att jag skulle hitta å något. Något annorlunda. Jag fann mig själv stå vid vattenbrynet av en å med alldeles för lite självrespekt för att kalla sig flod och kolla blanka stenar på botten av den klara rinnande ån. Vad gör en vuxen man stående vid en å utan fiskespö? Kasta småsten? Plaska med fötterna? Urinera medan man kollar sig oroligt omkring? Fan, jag hade inte en endaste liten ursäkt att stå där, förutom att jag fick för mig att hitta å något. Medelålderspaniken var på cirka 7 av 9 skalan som jag använde på […]

Fan ta Lazlo och hans fina middagsbjudningar. Här står jag framför spegeln och försöker se ut som om jag tillhör överklassen, vilket är ungefär lika naturligt som att se en giraff på skridskor. Skjortan ser ut som om den har överlevt tredje världskriget (eller åtminstone ett par rundor i tvättmaskinen med frugans röda strumpor), och slipsen… ja, den hänger där som en död orm runt halsen. – Du ser fin ut, säger frugan uppmuntrande från dörröppningen.– Jag ser ut som en begravningsentreprenör som gått i pension, muttrar jag och drar i slipsen för femtioelfte gången.– En stilig sådan i så […]

Häromdagen satt jag och väntade på en taxi som inte dök upp. Tiden gick, livet gled förbi, och när klockan passerat den avtalade tiden med 12 minuter och 43 sekunder ringde jag bolaget. – Taxibolagsvädret, hur kan jag hjälpa er?– Taxibolagsvädret? Har ni expanderat verksamheten?– Eh, nej, Taxibolagsservice, sa rösten och harklade sig.– Jag väntar på min taxi som skulle ha varit här för 13 minuter sedan.– Jaha, ett ögonblick så ska jag kolla. När hon återkom i luren lät hon en smula konstig. Som om hon precis hade sett en sverigedemokrat kyssa en miljöpartist på munnen: förundrad, förvirrad och […]

Jag står framför kakfatet på jobbet. En jäkla kladdkaka mörk som synden själv stirrar på mig som om den ville säga “Ta mig… om du törs”. Sista biten. Den där som ingen vill ta. Den där som får folk att tro att man är en självcentrerad girig egoist som inte tänker på andra. Ja, den där jävla biten som skulle få mina morskare kollegor att harkla sig och förfärligt tyst mumla “typiskt Steffo” eller ännu värre “sååååå Steffo”. Fan också! Var det inte jag som var först med att bjuda på kladdkaka när min hund dog? Var det inte jag […]

Fan vad jag hatar att vara Någon. Den där jävla Någon som alla snackar om. Som alla skyller på. Som borde ha vetat bättre. Som borde ha fixat, åtgärdat, kontrollerat, säkrat. Jag satt och lyssnade på två skitnödiga chefer igår. Nånstans i ett konferensrum på tredje våningen, på ett företag där jag varken jobbar eller har några som helst intressen. Jag har bara den där förbannelsen – att när nån säger “Någon borde ha…” så materialiseras jag dit som en elak jävla ande i en flaska. “Någon borde ha kontrollerat rapporterna innan kvartalsredovisningen!”, tjöt den ena av dem, en rödhårig […]