Det började så oskyldigt. Som det mesta brukar göra. Jag satt och läste min hemförsäkring – inte för att jag brukar göra det, utan för att frugan hade ställt den ultimata frågan: “Vet du ens vad vi är försäkrade för?” Och eftersom jag inte är den som erkänner total okunnighet om saker jag borde ha koll på, plockade jag fram pappershögen om våra försäkringar som ligger och möglar i byrålådan.

Där, på sida 47 av 832, upptäckte jag den. Drullefaktorn. Med stora bokstäver: “Vid aktivering av Drullefaktor erhålls 200% kompensation för stölder av fritidsartiklar under perioden 15 mars – 16 februari.”

Drullefaktor! Vilket fantastiskt ord! Och vilken fantastisk grej! Och vilket stort generöst anmälningsfönster. Dubbel ersättning för stölder! Jag googlade omedelbart vad “fritidsartiklar” innebar och fann till min glädje att definitionen var bred som Vänern. Allt från fiskespön till grillkol räknades tydligen.

Så jag aktiverade den. Klart som korvspad! Ett snabbt mejl till försäkringsbolaget: “Hej, jag vill aktivera Drullefaktorn på min försäkring. Tjingeling/Steffo.”

Tre dagar senare kom svaret: “Drullefaktor aktiverad. Gäller från dagens datum.”

Perfekt! Och då började mitt miss…öh bruk av systemet. För vad definieras egentligen som “stöld”? Om min grillkol försvinner från balkongen – är inte det stöld? Om mitt fiskespö “blir stulet” från källaren – dubbelersättning direkt! Om frugan råkar slänga min favoritstrumpa – teknisk sett stöld av fritidsartikel!

På sex månader hade jag gjort åtta anmälningar. Allt från “stulen” dartpil (200 kr ersättning) till “försvunnet” campingkök (2 400 kr). Jag blev expert på att formulera anmälningar: “Under mystiska omständigheter har ovannämnda fritidsartikel försvunnit från hemmet, förmodligen genom stöld.”

Livet kunde inte vara bättre. Drullefaktorn var min guldgruva.

Tills den där torsdagen när telefonen ringde.

– Stefan? Det är Gunnar Fnöske från Trygg & Säker Försäkringar.

Rösten var så torr att jag fick ont i halsen bara av att lyssna på den. Som om någon hade mixat sandpapper med byråkrati och pressat ut det genom telefonluren.

– Tjena Gunnar! Vad kan jag göra för dig?

– Vi behöver diskutera din… användning av Drullefaktorn.

– Jaså? Vad finns det att diskutera? Jag har varit rånad åtta gånger. Tyvärr bara fritidsartiklar, men ändå.

– Rånad åtta gånger på sex månader i ditt eget hem?

– Ja, det är ju det som är så konstigt. Jag menar, vem stjäl en enda strumpa?

Här uppstod en paus så lång att jag började undra om Gunnar hade torkat ihop helt och hållet.

– Stefan, är du medveten om att Drullefaktorn ursprungligen var avsedd för sommarstugor?

– Nähä? Det stod inte i avtalet.

– Det stod på sida 247, stycke 18, underavsnitt C, fotnot 12.

– Vem fan läser fotnot 12?

– Människor som inte vill att deras premie höjs med 4 700 procent.

Nu var det min tur att tysta. 4 700 procent? Det var ju… ja fan, vad var det? Jag är inte bra på matte, men det lät mycket.

– Vadå höjs?

– Din nya premie är 18 500 kronor per månad.

Jag höll på att tappa telefonen.

– Arton tusen femhundra? Per månad?

– Drullefaktorn är en experimentell tilläggstjänst för högriskkunder. Du har kvalificerat dig som extremhögrisk genom ditt användningsmönster.

– Men vafan! En strumpa! En jävla strumpa värd 40 kronor!

– Nio strumpor, Stefan. Du har anmält nio stulna strumpor på två månader.

– Det var åtta!

– Nej, du glömmer den randiga från förra veckan.

Helvete. Han hade rätt.

– Gunnar, kom igen. Kan vi inte komma överens? Jag slutar med Drullefaktorn, jag kan skicka tillbaka de extra pengarna jag fått, och vi kör på den vanliga premien?

– Tyvärr. Du är nu klassad som “drullemissbrukare” i vårt system. Det är irreversibelt.

– Irreversibelt? Vad fan betyder det?

– Att det inte går att ändra. Ha en fortsatt trevlig dag, Stefan.

* klick *

Där satt jag. Med en månadsräkning på 18 500 kronor för att bo i min egen lägenhet. Frugan kom hem och frågade varför jag satt och stirrade på telefonen.

– Jag har blivit klassad som drullemissbrukare, mumlade jag.

– Vad är en drullemissbrukare?

– Jag vet inte, men det kostar arton lax i månaden att vara en.

Moralen? Läs alltid fotnot 12. Och aldrig – ALDRIG – aktivera något som heter Drullefaktor utan att fråga vad fan det egentligen betyder.