Det finns folk som jobbar med att uppfylla drömmar. Sen finns vi andra. Vi som ser till att folks besvikelser blir precis så stora och omfattande som de förtjänar att vara. Låt mig ge er några exempel från min vardag som besvikelsekonsult.

Scenario 1: Familjedramat

– Välkomna, sa jag och log mot den lilla familjen som klev in på mitt kontor. Far, mor och en tonårsson med en min som om någon hade pissat i hans flingpaket.

– Tack, sa mamman. Vi behöver hjälp.

– Berätta.

– Jo, började pappan. Junior här ska få välja present till sin födelsedag nästa vecka.

– Jag vill ha en PS5, muttrade grabben.

– Och det ska han få, sa mamman. Vi har sparat.

– Stopp! Sa jag och höjde handen. Här ser jag en enorm potential till besvikelse som ni håller på att sabotera.

Jag vände mig mot föräldrarna:

– Ni förstår väl att om ni ger honom exakt vad han vill ha så missar ni en gyllene chans att forma hans framtida besvikelser?

– Men vi vill ju att han ska bli glad, sa mamman.

– Glad? Är det därför ni kom till en besvikelsekonsult? För att göra honom glad?

– Öh… nej, sa pappan. Vi vill göra rätt.

– Precis! Och rätt i det här fallet är att köpa något som NÄSTAN är vad han vill ha, men ändå helt fel.

– Som vadå?

– En begagnad PS4. Med ett trasigt kontrolleruttag och tre sportspel från 2018.

– Men… började mamman.

– ELLER! Ännu bättre! En Nintendo Switch. Men bara konsolen. Inga spel. Och säg att ni trodde att hans kompisars spel skulle funka i den.

Jag såg hur grabben började få panik i blicken. Perfekt.

– Ni är ett geni, sa pappan.

– Jag vet. Det blir 2500 kronor. Och glöm inte att filma när han öppnar paketet.

Scenario 2: Kärlekskrisen

– Nästa!

In klev en ung kvinna med en grabb i släptåg. Han såg ut som om han var på väg att fria.

– Jag vill göra slut, sa tjejen.

– Öh, va? Sa grabben.

– Perfekt timing! Sa jag. Berätta mer.

– Vi har varit ihop i fem år. Han är snäll och fin och…

– Stopp där. “Snäll och fin” är kodord för “tråkig som en död sill i januari”, eller hur?

– Ja! Utbrast hon. Exakt!

– Men älskling, sa grabben. Jag hade ju tänkt…

– Vänta! Sa jag. Har du en ring i fickan?

– Öh… ja.

– PERFEKT! Vet du vad som är bättre än att göra slut? Att låta honom fria först, och SEDAN göra slut.

Tjejen fick något drömskt i blicken:

– Kan man verkligen vara så elak?

– Det är därför jag får betalt. Men timing är allt. Låt honom gå ned på knä. Låt honom få fram hela meningen. Sen säger du “Nej tack, förresten jag har träffat någon annan. Din kusin.”

– Men jag har ju inte träffat någon annan…

– Än. Du har inte träffat någon annan ÄN. Men efter detta kommer du vilja träffa vem som helst bara för att cementera besvikelsen.

Grabben började gråta. Tjejen log. Jag fakturerade.

Scenario 3: Arbetslinjens förbannelse

Den sista besökaren för dagen var en medelålders man i kostym. Han såg ut som någon som var van att få som han ville.

– Jag ska befordra någon, sa han.

– Och?

– Jag har tre kandidater. Alla tror att de ska få jobbet.

– Fortsätt, sa jag och kände hur dagens bästa case höll på att utvecklas.

– En har jobbat över varje kväll i två år. En har flyttat sin bröllopsresa för företagets skull. Den tredje har döpt sitt barn efter företagets grundare.

– Låt mig gissa – du tänker ge jobbet till någon utifrån?

– Precis! Men jag vill maximera besvikelsen.

– Då har jag upplägget. Du kallar alla tre till ett möte. Säger att det var ett svårt val men att den som visat mest lojalitet får jobbet. Låt dem marinera i det ett tag. Sen presenterar du nya regionchefen – din systerson Pontus, 23 år, precis hemkommen från en två år lång backpackingresa i Asien.

– Men jag har ingen systerson.

– Ännu bättre! Då kan du hyra in någon. Jag har kontakter. Någon med dreadlocks och en “Yolo” tatuering på halsen. Som kan prata om sin vision att göra kontoret mer “flowy” och “chakra-alignat”.

Mannen i kostym grät av lycka. Hans anställda skulle gråta av helt andra anledningar.

– En sak till, sa jag. Se till att “Pontus” första beslut blir att införa obligatorisk morgonyoga. Klockan 6. I företagets nya lokaler – i andra änden av stan.

När han gått lutade jag mig tillbaka i stolen och log. En lyckad dag på jobbet. Eller rättare sagt – en besvikelsefylld dag på jobbet. Precis som det ska vara.