ring ring
– Ja hej, det är Akademibokhandeln.
– Tjena! Jag undrade om ni hade “Tusen år av ensamhet” inne på lager?
– Ha! Tusen år av ensamhet? Det har jag fan haft sedan 1987, sa rösten bittert.
– Öh… va?
– Bert-Inge här från Bitterhetsakademin. Och nej, vi har inga böcker. Vi har bara besvikelse, misslyckanden och krossade drömmar. Kan jag hjälpa dig med något av det?
– Men… jag ringde ju Akademibokhandeln?
– Akademibokhandeln! Pfft! Som om kunskap skulle göra någon lycklig. Jag har läst tusentals böcker och vad har det gett mig? Ett namn som låter som en pensionerad lokförare och ett arbete där jag får höra på folks klagomål hela dagarna.
– Men kan du inte bara koppla mig till rätt nummer?
– Koppla dig? Koppla dig! Precis som min mor kopplade mig till fosterhemet när jag var sju. Precis som SJ kopplade bort mig efter tjugotvå år som konduktör. Nej vännen, här kopplar vi inte. Här stannar vi och maler.
Jag hörde hur han suckade tungt i luren. Någonstans i bakgrunden lät det som om någon spelade ”Rönnerdal han skuttar” på dragspel i slow motion i moll.
– Men herregud, jag vill bara köpa en bok!
– Böcker! Fan ta böckerna! Vet du vad som stod i min horoskop idag? “Idag är en bra dag för nya början.” En bra dag! I min ålder! Jag är sextiofyra, har haft samma frisyr sedan 1983 och min enda vän är en kaktus som inte ens orkar blomma längre.
– Okej… men…
– Och mitt namn då! Bert-Inge! Vilken sadistisk förälder döper sitt barn till Bert-Inge? Det låter som något man skulle kalla en hamster som man inte gillar särskilt mycket. “Här har vi Bert-Inge, han tuggar bara och luktar konstigt.”
Jag försökte avbryta men han körde på.
– Vet du vad jag åt till lunch idag? En macka med leverpostej som gått ut för tre dagar sedan. Inte för att jag inte hade råd med något annat, utan för att det kändes passande. Gammal och bitter, precis som jag.
– Men snälla…
– Snälla! HA! Det sa min exfru också. “Snälla Bert-Inge, lägg inte godisbitarna i alfabetisk ordning.” “Snälla Bert-Inge, sluta rätta folks uttal av främmande ord.” “Snälla Bert-Inge, normal människor samlar inte på kvitton från 1990-talet.” Men vad visste hon? Hon stack med en tandtekniker som heter Ronny!
Jag började bli desperat.
– Bert-Inge…
– Och så det här jobbet! Bitterhetsakademin! Låter imponerande eller hur? Men det är bara jag här. Jag är hela fakulteten, hela administrationen och hela städpersonalen. Jag har till och med gjort våra visitkort själv. På baksidan står det “Vi gör dina drömmar besviket sedan 2003.”
– Kan du inte bara lägga på så jag kan ringa rätt nummer?
– Lägga på? Som alla andra har gjort i mitt liv? Mamma lade på när jag ringde och berättade att jag blivit antagen till universitetet. Pensionsmyndigheten lade på när jag frågade varför min pension är lägre än vad det kostar att köpa kattmat. Även telefonförsäljare lägger på när de hör min röst!
Nu hördes ljudet av något som föll i golvet.
– Fan! Nu tappade jag min kaffemugg. Den enda muggen jag hade kvar. Den var en present från min syster, hon dog 2018. På muggen stod det “Världens bästa bror”, men nu ligger den i tusen bitar på det här kalla linoleumgolvet tillsammans med resten av mitt liv.
– Bert-Inge, jag…
– Vet du vad som är det bittraste av allt? Jo, att jag faktiskt en gång var lycklig. 1985. Jag träffade en tjej på biblioteket, vi pratade om Strindberg, hon skrattade åt mina skämt. Men sedan visade det sig att hon bara ville låna min bibliotekskort för att hon var avstängd efter att ha spillt läsk på en första-upplaga av Selma Lagerlöf.
Jag försökte en sista gång:
– Bert-Inge, jag måste…
– Du måste ingenting! Vet du vad jag måste? Jag måste vakna varje morgon och se min reflex i badrumsspegeln som är sprucken sedan 2007. Jag måste äta frukost ensam medan grannen spelar ABBA för högt. Jag måste komma hit till Bitterhetsakademin och fingera att jag har ett meningsfullt jobb.
Plötsligt tystnade han.
– Men… du vet vad? Tack för att du lyssnade. Det är första gången på tre år som någon inte lagt på direkt. Du verkar schyst. Vad hette boken igen?
– “Tusen år av ensamhet.”
– Perfekt val, vännen. Perfekt val. Den finns nog på Akademibokhandeln. Här är numret: 08-613-61-00. Och… hej då.
klick
Jag satt kvar med luren i handen och insåg att jag precis hade haft det märkligaste samtalet i mitt liv. Och att jag faktiskt kände mig lite ledsen för Bert-Inge.