Tandläkaren höjde det blinkande instrumentet och stirrade intensivt in i min vidöppna käft.
– Mmm, muttrade han och skakade bekymrat på huvudet. Det här ser inte bra ut.
– Va e de? frågade jag med tungan hängande utanför munnen som en trött hund.
– Din vänstra visdomstand är deprimerad.
Jag försökte säga “va fan” men det kom ut som “wa waan”.
– Se här, fortsatte han och pekade med sitt metall-tortyrredskap. Ser du hur den har dragit sig undan från de andra tänderna? Klassiskt isolationsbeteende.
– Men…wa waan…
– Och titta på färgen. Den har helt tappat sin naturliga lyster. Det är en tand i djup existentiell kris.
Han satte sig tillbaka i sin läkarstol och tog av sig plasthandskarna med den högtidlighet som vanligtvis reserveras för begravningar.
– Stefan, jag måste ställa en viktig fråga. Har du ägnat din visdomstand tillräckligt med uppmärksamhet på sistone?
– Ehh…va?
– När borstade du tänderna senast?
– Imorse.
– Nej Stefan. När borstade du visdomstanden senast? Specifikt hon.
– Hon?
– Alla tänder har kön Stefan. Det här är grundläggande tandpsykologi. Din visdomstand är definitivt en hon. Och hon mår dåligt.
Tandläkaren reste sig och gick fram till en väggkarta som visade en jättestor mun med alla tänder utritade.
– Se här. Kindtänderna, de är arbetarklass. Käftar på från morgon till kväll, maler sönder mat, inga klagomål. Men visdomständerna? De är konstnärssjälar Stefan. Känsliga. Reflekterande. De behöver mer än bara mekanisk tandborstning.
– Men vad vill du att jag ska göra?
– Vi börjar med samtalsterapi.
Han drog fram en liten mikrofon kopplad till en högtalare.
– Nu vill jag att du pratar direkt till din visdomstand. Säg hej.
– Det här är ju helt…
– Stefan! Din tand lider! Säg hej till henne.
Jag suckade.
– Hej…tand.
– För mjukt! Hon behöver känna att du menar allvar. Projicera din röst mot vänstra bakre käken.
Jag harklade mig.
– HEJ DÄR VISDOMSTAND!
Tandläkaren lyssnade intensivt i hörlurarna.
– Mmm…hon svarar. Väldigt svagt men…ja. Hon säger att hon känner sig bortglömd.
– Vafan kan du höra vad mina tänder säger?
– Stefan, jag har studerat tandpsykologi i tjugo år. Jag talar flytande “Dental”. Din visdomstand är arg för att du alltid tuggar på höger sida.
– Men det gör jag väl inte?
– Jo det gör du. Och hon känner sig diskriminerad. Säg att du är ledsen.
Jag tittade på honom som om han hade förklarat att han kommunicerade med utomjordingar.
– Ursäkta mig…visdomstand?
– Mer känslomässigt engagemang Stefan!
Han pekade på väggen där han hade satt upp motivationsaffischer med slogans som “En lycklig tand är en frisk tand” och “Tandkänslohantering för nybörjare”.
– FÖRLÅT MIG VISDOMSTAND! vrålade jag. Jag visste inte att du mådde dåligt!
Tandläkaren nickade nöjt.
– Bra Stefan. Nu vill jag att du lovar henne att du ska tugga mer på vänster sida.
– Men…
– Stefan! Hennes självkänsla hänger på en tråd. En tand som känner sig oviktig kan utveckla karies av ren sorg.
– Okej, okej. Jag lovar att tugga mer på vänster sida.
Han lyssnade igen i hörlurarna.
– Hon säger tack. Men hon vill också ha en ursäkt till de andra tänderna för att hon varit så sur på sistone.
– En ursäkt…till alla mina tänder?
– Ja. När en tand mår dåligt påverkar det hela munmiljön Stefan. Det uppstår spänningar. Konflikter. Ibland till och med mobbning.
– Mobbning?
– Dina framtänder har klagat på att visdomstanden har dålig andedräkt när hon är deprimerad.
Jag stirrade på honom.
– Nu tycker jag att det här börjar bli…
– Stefan, vill du ha friska tänder eller inte? Detta är revolutionerande behandling. Om sex månader kommer alla tandläkare att jobba såhär.
Han gick fram till sin instrumentbricka och plockade upp något som såg ut som en liten massageapparat.
– Nu ska vi ge din visdomstand en välbehövlig massage. Det kommer att hjälpa henne att slappna av.
– En tandmassage?
– Aromaterapi också. Jag har specialgjord mentololja för deprimerade visdomständer.
Han började föra det vibrerande instrumentet mot min mun.
– Vänta lite, sa jag och knuffade undan hans hand. Vad kostar det här egentligen?
– Tandpsykologi är naturligtvis dyrare än traditionell tandvård Stefan. Men kan du sätta ett pris på din visdomstands mentala hälsa?
– Ja. Hundra kronor max.
– Stefan! Din tand behöver minst sex sessioner à tvåtusen kronor styck.
– TOLV TUSEN KRONOR FÖR ATT PRATA MED MINA TÄNDER?
Plötsligt hördes ett svagt gnisslande ljud från min mun.
– Hör du det Stefan? Nu är hon upprörd igen. Du skrek precis åt henne.
– Jag skrek åt DIG!
– Hon kan inte skilja på oss Stefan. För henne är vi bara röster från yttervärlden.
Jag reste mig från tandläkarstolen.
– Det här räcker. Jag går till en riktig tandläkare.
– Stefan! Du kan inte bara lämna henne så här! Hon är sårbar nu!
– Hej då visdomstand, sa jag och vinkade super konstigt åt min käft. Vi hörs.
När jag gick mot dörren hörde jag tandläkaren ropa:
– Stefan! Din visdomstand frågar om hon och jag kan vara vänner på Facebook!
Jag smällde igen dörren och gick hem för att borsta tänderna. Normalt.