Det går inte fort på den här bloggen för närvarande – men så är det när AFK kräver min närvaro. Misströsta inte. Tänk på lallarna som följde med Moses ut i en jävla öken och svettades. Inte för att undertecknad vill göra någon jämförelse med Moses eftersom en annan aldrig skulle komma på tanken att glida ut mer eller mindre barfota i ett ökenlandskap utan en massa vatten och isblock med sig men i alla fall. Misströsta inte. Och för de som söker tröst så har ni kommit fel. Här finns ingen tröst att hämta. Inte heller räcker det med att du viftar med ett kreditkort. Jag är inte intresserad av att tjäna pengar på andra människors olycka. Sådetså. Hur som helst misströsta icke.
Är vi överens om detta? Misströsta inte.
Frågan är om vi inte ska dra igång en årlig tävling där man kan bli årets Miss Tröst.Catwalken:
– Ja jag tycker att världsfred, stopp för fattigdom och att alla ska ha bredbandsuppkoppling är viktiga frågor. Och så får vi inte glömma valarna heller. De är ju så söta. På fritiden brukar jag skriva poesi och ibland så spelar jag akustisk gitarr på ålderdomshem för vi får inte glömma bort att våra gamla människor också tycker om musik.
– Men varför skulle du bli miss Tröst?
– För att mina bröst är trygga tröstkuddar. Är någon ledsen så kan han luta sig emot mitt bröst och jag lovar att jojka lugnande.
– Men du har ju hår på bröstet
– Vad manschauvinistisk du är. Kan inte en man bli miss Tröst?
– Kan en man trösta med en hårig bringa?
– Ja jag vill tro det. Känn här…
– Oh… vilka mjuka hårstrån
– Balsam
– Ahhhh
– Balsam på håret är som balsam för själen. Luta dig emot mig nu får du se
– Mmm…
-...hejjo loona lalaonlaa kallkoa…