*(oL
>:->
;
>:(
}=)
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
*(oL
>:->
;
>:(
}=)
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
…äktenskap uppfanns av människor som inte blev äldre än 35 år, sa han och tryckte aggressivt på den röda knappen på mobilen.
*tjuvlyssnat och tjuvtittat på någon som hade en dålig start på dagen*
Redan på åtta meter såg jag att hon var en paragrafryttare av magnitud. Ingen man lirkade sig förbi med ett vinnande leende.
- Ja hej! Jag skulle vilja boka tid med min husdoktor, sa jag och langade fram ett slappt leende. Givetvis totalt bortkastat på henne.
- Vi öppnar inskrivningen kl 9.15. Du får återkomma då, sade hon så frostigt så att årstidernas växlare tänkte “wtf har jag missat vintern nu igen”
- Jaha? Hur fungerar det?
- Du tar en nummerlapp och därefter ropar vi upp numren.
- Nummerlapp?
- Ja där du kommer in.
- Åh shit! Hmm…kan inte jag ta en nummerlapp nu redan?
- Öh..
- Ja och komma in igen klockan 9.15, då ni ropar upp numren
- Öh…
- Ja det finns väl inget som hindrar att jag suger tag i lappen redan nu, går och fikar i en timme, bläddrar lite i dn, kollar bostadsannonser…
- Men han som sitter där har ju redan suttit i en kvart. Menar du att du ska glida förbi honom?
- Ja men! Då gör vi så här. Jag hämtar två nummerlappar och så ger jag honom en.
- Öh…
- Bra! Vi säger så! Vi ses om en och en halv timme, sa jag och gled fram till nummerlappsmaskinen, rev av två lappar och gick fram till den snörvlande dreglande sjuklingen som tydligen suttit längre än jag i väntrummet och gav honom en kölapp.
Va? Vilket nummer han fick?
Givetvis nummer 2…
[tags] kö, sjukkö, glidare, nummerlapp[/tags]
Facebook är passé…
Va fan! Senast idag fick jag en inbjudan och kände mig som Viktige Viktor och facebookade bort hela förmiddagen. Pokandes och lockandes och sökandes en massa lirare. Fick faktiskt till och med bekräfatat av Facebook att jag och…öh …vi kan kan alla kalla honom Stellan… är kompisar. Alltid bra att få det bekräftat menar jag. Jag menar det att jag tycker att jag och Stellan är kompisar betyder ju inte att Stellan tycker det, men nu när Facebook är så att säga digitalt bekräftat kittet vänskap oss emellan måste vi om inte vara blodsbundisar i alla fall jävligt tajta.
Sen fick jag reda på att en annan blodssyster jag trodde jag var ler och långhalm med inte alls var så jävla nära. Hon reagerade inte på mins as-skämtsamma pokes eller addade mig som sin kompis. Jag kanske läser in lite väl mycket här…hon kan ju faktiskt ha varit ouppkopplade under hela förmiddagen…vilket jag betvivlar för varför skaffar man sig Internet om man inte har för avsikt att hänga på google, facebook och bloggar? Beats me. Jag tror att hon egentligen inte gillar mig.
Och nu läser man att Facebook är ute. Att det är passe. Till och med lite analogt nästan. Nittonhundratal. En del är till och med för fina för att vara med i Facebbook och har redan raderat sina konton. De är så att säga redan förbi eran Facebook. Och själv sitter man med tummarna i hängslerna och känner sig som den mest centrale figuren på hela Internet…
Fuck Facebook alltså?
[tags] facebook, internet, community [/tags]
UPPDATERING 1:
Mattias and Stefan are now friends. 12:48pm
UPPDATERING 2:
Kära vänner…eller öh…kära besökare…eller…kära och kära…be…öh ni där! Jag är i tagen att montera ned bloggen nu. Facebook ist the fucking shit!!! Jag har bara på en förmiddag idag blivit kompisar med massor med nya trevliga lirare. Och tja bloggandet är ju lite…hur ska jag säga det lite anonymt. Men facebookandet är så personligt…
Facit: 5 nya kompisar, 3 som pokat mig, jag har gett bort en virituell fälg , jag letar efter piratpengar, jag kollar på skitmajsiga semesteralbum…och…tja har helt enkelt inte tid med bloggandet…
den ene letar efter småbrudar att pippa
den andre är tondöv och kallar sig coach
den tredje kallar sig producent…och har producerat ja talanglösa skitlåtar till stackare som vunnit idol. Och hur bra har det gått för vinnarna…?
oj…vart det personangrepp nu?
[tags] idol, peter swartling, daniel breitholtz, kishti tomita [/tags]
…som Försvarsminister!
Endast i de NYA moderaternas värld!
ur led är tiden….
våndan av att gå ut med sin chef en fredagskväll och supa
Efter 10 bira var kommer givetvis stunden då man är oense och som alla vet: in vino veritas. Hårda ord fälls. Onda blickar ges. Muttranden hörs.
- jag hoppash jag har schamma lön på måndag som idag
- vi får shcee… vi får scheee…
en hel del…
En tanke som genast poppar upp är att mina föräldrar som är av den “klart man ska göra rätt för sig” generationen betalade dyra licenspengar för att jag som ungdom skulle fuckas upp för resten av mitt liv.
En annan sak…vad är det för en soffa!?? Inte ens de fjolliga träsktrollen från 3:ans designkillerprogram skulle kunna drömma ihop något sådant. Och vad är grejjen med att ha ett skägg som verkar skämmas för sin uppenbarelse?
Jag hatade verkligen min prao back in the day. Bägge gångerna. I det ena idiotfallet fick jag slå in böcker nedpetad i en källare till förbannelse eftersom det var dagarna innan jul. Jag fick endast se dagsljus (dagsljus och dagsljus… i december liksom) på vägen till jobbet och i koman på vägen hem på SL´s gröna förlorarlinje. Att jag fortfarande idag vid pocketreor kliver in i butiken med ett leende och köper böcker istället för att begå massmord är ett mystikum tycker jag själv.
Det andra muntra mentalcaset jag praktiserade hos var en understimulerad ( i verkliga livet i alla fall) och överstimulerad i fantasins värld vad gäller sex. Han sålde teve-apparater och det här var på den tiden då video var det nya svarta. Faktum var att beta hade precis fått stryka på foten i kampen mot vhs. Och sådant förpliktade liksom tycke nog min handledare och gjorde inget annat än kollade på porr dagarna i ända. Och jag? Jag var som vanlig nedkommenderad till källarplanet för att flytta på teveaparater från den ena långsidan till den andra. En trappa upp hörde jag de ystra stönandena och “ahh” och ” more…more”. Delar av mig var blåa av nyfikenhet.
Det enda sätt jag kunde hämnas på var genom att sno batterier som fan till min Luxor freestyle. Men han brydde sig inte. Varje morgon beodrade han ned mig till källaren och sa “flytta nu alla 30 tummare till kortväggen“. Jag bidade min tid. Och vid ett obevakat ögonblick stoppade jag ned Debbie Does Dallas i en oöppnad videospelarkartong. På fodralet skrev jag med skabbiga bokstäver …öh vi kan kalla honom för Lenny…tillhör Lenny och stämplade med butikens fina stämpel.
Hade han bara broderligt erbjudit mig att kolla på porr med honom så hade det aldrig behövt hända…
Är det bara jag som upplever denna blogg som SEGbloggen nuförtiden. Jösses det tar 30 sekunder innan mittenframen med allt det majiga innehållet laddas in.
Eller?