Här

Jag är här. Med här menar jag inte riktigt här utan där. Fast inte riktigt där utan mer där. Lite till. Ja just det där! Så vill du något vet du var jag är. Här fast inte riktigt här… ere inte en grupp som skrivit en låt om detta?

Morgonrockarn

Jag minns den tid då jag var en hårt attytydsburen hårdrockare. Med feta Kiss märken, Iron Maiden t-shirts, nitbälten, patronbälten, handklovar, pannband, snusnäsduk och givetvis full koll på alla coola poser. Gick till och med bredbent som värsta hårdrockargitarristen på stadens alla gator. Skrek “rock on” så fort jag tyckte att något var coolt. Och ett riff utan dist dissade jag rakt av. Ju mer tinnitusvarning desto läckrare liksom. Sedan gled jag in i punkrockarsvängen, med rutiga byxor, säkerhetsnålar, hatade allt och var allmänt svår. Punkig in i porerna. Stank faktiskt till och med. Anarkist javisst var en devis jag […]

800 meter…

“Godkväll! Det här är kapten lallare som talar. Vi har påbörjat vår inflygning till Arlanda och ber er släcka ned all elektronisk utrustning. Det är 800 meter fri sikt…” STOPP!!! VÄNTA!!! Vad i helvete ska jag med den informationen till? Att det är 800 jävla meters fri sikt? Känns det safe? Sittandes i en jumboliknade konservburk, med en pilot som förmodligen har lika snabb reaktionsförmåga som jag en hal dag i alperna halkandes på ett halt jävla bananskal… Vafan! Planet är minst 100 meter, blåser fram i sina modiga 800-900 km i timmen och piloten har mage att informera mig […]

Att blogga…

…eller inte blogga? Bra fråga. För min del så bloggar jag för att jag får en sjuk tillfredställande kick av att läsa delar av mina storisar. Helt ärligt tycker jag att en del saker jag skrivit är briljanta, geniala, generationsförvirrande och ibland på gränsen till magnifika. Jag vet att det är fett osvenskt att slicka upp sig själv i brygga men det skiter jag i. Med en konstant slirandes hjärna så är det skitsvårt att komma ihåg allt som poppar upp om det inte präntas ned. Och visst har jag en plikt gentemot eftervärlden? Det tycker i alla fall jag. […]

Vart tar ni vägen

Vid den första solstrålen lämmeltågar ni upp från alla håll. Fräscha, solbrända, tränade, cellulitfria, odallrande och singlar som relastionsstatus. Där står man blinkandes och kliandes sina ögon. Man är tagen på bar gärning varandes osnygg nog för en sekunda titt. Men… …i samma sekund som det första lövet färgas en nyans rött av höstens intrång försvinner ni. In i ja… vart tar ni vägen? Ni är inte på klubbarna, ej heller på gymmet, inte i solariet, ni hänger inte på den lokala pizzerian, inte heller på kvarterslooserkrogen, ni är framför allt inte min granne eller kollega…

Klo…

Här har du hummern! Jag och frugan höll på att sätta morgonfrallan med tillhörande ljummet kaffe i halsen, när den trendige morgonmarodören grattade en trisslottsvinnare i morgonteve med ovanstående fras. Man såg att han, den nyss blivne multimiljonären höll på att kissa på sig i byxorna av upphetsning över de kalla miljonerna, tevesändningen i allmänhet som addade pulsen med 200 slag per minut och nu till det förvåningen över att en fullvuxen människa i ett teveprogram langar fram frasen ”här har du hummern!” och kastar fram näven. På låtsatsstockholmska. – Hummern?, sa frugan, sa han verkligen hummern? – Hahaha. Ja […]

Piloter och väskor

Vad är anledningen till att de har väskor som är lika stora som lillemans spjälsäng? Vadå har de en liten minglob däri? Så att de inte flyger av planeten. Eller är det månne stora nycklar? Eftersom de flyger stora plan så måste de ju ha stora jävla nycklar? Eller är det måhända en liten minibar? Fast då borde väskan vara liten… Flyvärdinnorna har en lite chic dragväska och det fattar jag. Snygga snabba outfitsbyten är A-O om man ska vara en framgångsrik flygvärdinna. Men en pilot? Han har ta mig fan större väska än en medelmåttig läkare. Vad har han […]

Barndomsdumma mamma…

…och pappa! När man var liten var världen alldeles för stor och obegribar. De få gånger man responderade mot omvärlden fick man sina fiskar varma. Minns ni de stickiga halsdukarna som morsan virade stenhårt runt halsen och som kändes som om någon gjorde tusen nålar hela tiden? Om ni inte minns dem så har ni a) inte levat, b) haft en jävligt schysst morsa eller c) ingen hals. – mamma halsduken sticks – det gör den inte alls Hur vet morsan hur man känner. Hur vet morsan att den inte sticks. Ser ni återigen ett prov på ”vet bäst” anda […]

Världens…

… coolaste snubbe kliver…. [tillbakalutad så att tornet i Piza darrar till över detta fräcka oerhörda patentintrång. Röd ferrarikeps, kolsvarta rayban, fet ferrari t-shirt. Slick dator med ferrariloggan på under armen.] …ut ur en upphottad vw-golf. Allvarligt vem driver med vem?

Det här förklarar…

en hel del… En tanke som genast poppar upp är att mina föräldrar som är av den “klart man ska göra rätt för sig” generationen betalade dyra licenspengar för att jag som ungdom skulle fuckas upp för resten av mitt liv. En annan sak…vad är det för en soffa!?? Inte ens de fjolliga träsktrollen från 3:ans designkillerprogram skulle kunna drömma ihop något sådant. Och vad är grejjen med att ha ett skägg som verkar skämmas för sin uppenbarelse?

Hulk och skjortmysteriet…

Inte hulken. HULK! En sak jag funderat på genom åren är Hulk. Ni vet den stora gröna arge typen. Dr David Banner ( fast på riktigt hette han ju Bruce Banner, men så fort det blir teve så måste man göra om lite…jävla lallare) som när han blev riktigt pisst off växte och spräckte skjortan och blev en skitstark grön ilsk jävla jätte sursnubbe. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att när han var Hulk gick han omkring med bar överkropp, mosade tanks, flyttade på berg som störde honom och blåste bort jetplan. Men så fort ilskan runnit av […]

Tro på sig själv

– Jag tror på mig själv, sa jag packat – Bah det svåra är att tro på något annat än sig själv, sa han snusförnuftigt. Och precis. Spiken på kistlocket. Bam! Just like that! Det är ju det! Att tro på sig självt är enkelt. Banalt. För att inte säga larvigt enkelt. Men att tro på något annat. Till exempel en defekt Gud som verkar behöva hjälp med att skruva i glödlampan ( för vad annars förklarar denna fuckade upp värld vi lever i), att tro på honom och att ha faith i detta det är stort. Det är svårt. […]

Konsten att säga inget

Mängden offentliga skitkonversationer måste ha ökat kvadratiskt upphöjt till skitmånga sedan Comviq med flera har gjort det möjligt att snacka i mobil gratis med kompisabbonemangerna. Hade jag haft sådana kompisar hade vänskapen dött rätt så snabbt. Några axplock från den senaste tunnelbaneresan: – mm…jag gillar inte Anitas gardiner -…. – ja men gud. hur kunde hon? -…. – och så e de fluffiga ett annat. – tjena -… – a jag har varit på banken -…. – de var skitrevliga – -um hmmm -… – jovars -… – va? -… – du skojjar -… Utan att ställa någon form av […]

Lene Lennart

Man vet att man inte duschat på några dagar då man legat en stund i badkaret och vid ögonblicket då man ska dra ut proppen hör en guturall våt röst säga ” snälla häll inte ut mig” – Vem fan e du? – Jag e du – Va vadå du är jag? Jag är jag. Ingen annan är jag. – Mja… ska man vara petig så är jag den skitiga versionen av dig – På så sätt. Fan va skabbig du e – Det kostar på att vara skitig och vad tror du att din vedhuggning i förrigår gjorde med […]

Smask in i plank

Där sitter man. I soffan i all godans ro. Med en schysst dipp som matchar de tre olika sorter chips, en trevlig påse jordnötter, några sympatiska ostbågar och några sköna bira till. På teve är det en massa jon som hoppar, skuttar, springer, kastar sig eller kastar något och bara är allmänt svettiga. Det ser varmt ut. En koll på textteve visar att det är idrottsvm av något slag i varma Osaka. – Hörru de e ve em, ropar jag – Åh shit. Det måst vi kolla på – Pseis min tanke. Kan du ta med dig salta pinnar också […]