Bla bla bla…

bla bla bla bla…data is important…bla bla bla…improvement is essential … bla bla bla bla…research distance … bla bla bla bla… networking… bla bla bla…virtual community… bla bla bla adress global dimensions… bla bla in europe in africa in… bla bla bla… …zzzzzz… *snark* – Pst Steffe! – Gagdrr… låmejavainnanduåkepåenprop..zzzz… – Va fan du kan inte snarka här i EU! Ok att du slaggar men sluta snarka. Vi representerar ju! – Snarkade jag? – Att du gjorde. En mellanstatlig fientlig snarkning. – Soft! Då kanske Bildt får jobba för degen… Fuck! En del tal och presentationer borde aldrig någonsin dras. […]

Biran Leffe

Om man beställer in en bira som heter “Leffe” för att vara local och down med lokallallarna får man ta mig fan skylla sig själv! Maken till illasmakande bira får man leta länge efter. Frågan jag och kollegan ställer oss nu några timmar senar då “leffe” hunnit bekanta sig och kommit i konflikt med magen och den friterade fisk med attityd är hur mycket av en riktig leffe de malt ned i blandningen? Fuck! Öl med så mycket kropp var det länge sedan jag drack…

De dem du dum

Ja gbli rgale np åf ol k so mi ntek ans kriv akorrek tskriftspråk. Hu rjävl asvårts kad etv araa tta nvända “dem” och “de” pår ätts ätt? Det här med att det är fel på skolan är bara båg. Fram med privata skolor hit och dit. Som om det skulle hjälpa. Det är ta mig fan fel på ungarna som inte kan ta till sig enkel elementär kunskap om personliga pronomen. “Mig såg de på klubben imorgon. Dem dansade som om det var sista natten på igår. Dem såg ut att ha tråkroligt. Anita hade på sig dem där […]

Zebra

Man skulle ju vilja att jag hade en rolig liten historia om en zebra eftersom titeln anspelar på detta randiga, något uppstressade savannlevande fyrbenting. Men faktum är att jag inte kan finna något roligt eller zevärt att skriva om denna varelse. De är inte så roliga när allt kommer till kritan. Äter gräs och springer som fan. Inge kul alls. Stressade, låter konstigt och alla ser exakt likadana ut. Förmodligen har naturen en plan med detta. För att förvirra lejonen. Men vad naturen inte riktigt hade räknat med är att en normal hungrigt lejon fullkomligt skiter i om det är […]

Brrr…

– Tjena Steffo! Läget? – Mors. Fan va kallt! – Tycker du? – Svinkallt! – Bah. Det är bara 2 minus. – Och? – Det är inte kallt innan minus 30. – Öh… – Kom och snacka då. Va fan säger man? Kyla är kyla. Det är som graderna i hell. Vem bryr sig om dem? Dessutom är vädret i sig inte en sakfråga att diskutera utan mer än fråga om socialt bullshittande. Inte fan vill man ha en friskusdåre som med rosiga kinder roat fnyser åt en för att man tycker att minus två är i paritet med istiden…

Shake it right…

…eller skit i det. Vad är det för fel med människor som ska hälsa med vänster hand? Vafan! Det är väl därför vi har konventioner? För att underlätta samspelet mellan oss obundna variabler? Häromdagen träffade jag en gammal bekant på stan som jag inte sett på typ tie år och gled fram med ett leende. Han var alltid cool och tillbakalutad och en som jag gillade. Med ett: – Kenny! Det var ta mig fan inte igår, gled jag fram och langade fram näven för att hälsa. Döm om min förvåning när han langade fram vänsterhanden med ett: – Steffe! […]

Medvind

Jag knatade upp för en backe häromdagen och pustade och stånkade som om jag hade betalt för det. Med tanke på att man börjar bli till åren och tillika även en smygskämmandes ägare av en mage som frossat i lite för många pizzor och öl är det inte så märkligt. Stånkandet vill säga. Adda därtill en elak vind som försökte mota mig nedför backen igen. Som om jag var värsta Sisyfos. Den stackaren hade i och för sig stenar att rulla fram och tillbaka medan en annan hade en konsumkasse med några Gorbys i, så i termer av fysik har […]

Stick.com

Arrrrrghh!!!! Under någon galen vaneföreställning fick jag för mig att vi skulle värna om planeten jorden och sluta med post-it lappar. Grejjen är att jag och frugan har en fablesse eller om man så vill fetish för de små (stora, små och mikroskopiska) gula (rosa, gröna, vanilla etc) lapparna. Mycket av vår interna kommunikation sker medelst dessa lappar. En dag förra veckan fick jag för mig att nu får det vara nog. Vi måste tänka på träden och barnen och framtiden och pensionen och surfade in på en site som tillhandahåller funktionen digitalt. – Kolla här!, sa jag glatt – […]

Ostadig planet

Snacka om att vissa saker och ting gör allt för att motverka en. Ta ödet eller nej…jag menar ju gravitationen eller menar jag rotationen? Hur som helst så stod jag och väntade på en buss fridfullt lyssnades på min ipod rökandes en soft cigarett lungt tillbakalutad mot en av dessa lyktstolpar som nattetid lyser upp så fint i Stockholm. Jag kanske ska påpeka att det inte var nattetid utan mitt på ljusa dagen. Nåväl, så stod jag där, relativt tillfredställd med livet, utan ett endaste litet moln som fördunklade mitt liv. Man kan utan att göra sig överdriftig lungt påstå […]

Festliga lekar är inte…

…ämnat för dödansare med trist attiyd. Jag fattar inte träskallar som går till en fest med syfte att inte festa, glamma och bara ha en trevlig stund i glada vänners lag. Som värdpar har man stått på Coop och haft hetsiga konferenser huruvida man ska erbjuda onyttigheter som chips eller bara vara grön och bjuda på morötter med dipp, den därpå tryckande tystnaden i familevolvon hem, stressa som fan i duschen, hastigt inse att man inte hunnit ladda ned roliga låter och lekar från nätet, vilket innebär att webbläsaren som normalt surfar i 8 sidor i timmen nu tvingas pressa […]

Stay friends

Va fan! Facebook, Stayfriends, msn, icq, skype… Är ju bara en massa jävla frågeställareapplikationer. Vemfaneduprogram. Man blir addad till höger och vänster av folk som man aldrig har hört talas om. Än mindre är vänner med. Värst är nu Stay Friends som dagligen meddelar mig att Ossian Hucklebert, Finn Ströbergirdottir, Herbert Framtstam har lagt till mig i sin kontaktlista. Vem fan är Ossian? Jag var en liten tönt i skolan. Garvades åt. Fnös åts av de snygga tjejjerna. När det var kull var jag den som snabbt insåg att det inte var kul, eftersom ingen jävel jagade mig för att […]

Vilka fyra middagsgäster (bloggstaffetten)

Till Stefan skickar jag “Vilka fyra middagsgäster (levande eller döda) skulle du bjuda till bords – och varför?”. Detta uppdrag gav Snowracer mig. När jag läste det tänkte jag ” Bah! Christian! Har du inget mer mat(haha)nyttigt att komma med?”. Det fick jag nästan äta upp… En soft men yet en hård nöt. Först var jag inne på Jesus, Mohammed, Buddah och Bono. Det tog tre sekunder innan jag insåg att ingen av dessa döddansare har något vettigt att säga på en fyrapersoners middag. Budda skulle bara tända rökelser och sätta sig i en cirkel med sig själv och mumla […]

Bussstuds

att sitta på en buss vars fjädringar har ansökt och fått semester hem från en hård stressig dag på jobbet, med en klump-in-klump-ut  inkastad extra stor enchilada grande till lunch och sju superstarka koppar kaffe rullandes runt i systemet är spännande… skitspännande oh the pain… oh the kramp… oh the längtan till en wc… hur mycket kan en buss studsa egentligen…och varför studsar det mest längst bak…och varför sitter jag längst bak…och varför bor jag vid änd(hahaha)hållsplatsen…

Vilka fyra middags…

…gäster (levande eller döda) skulle du bjuda till bords – och varför? Är mitt uppdrag i bloggstaffetten. Smutt case. Nu ska jag bara fundera i fyra öh…i några timmar och sedan återkommer jag med en liten pamflett… To be continued…