Category: Sugsaker

Min första bil var en SAAB. Den var brun med klädsamma ljusa och brunare partier. Lite som pigmentsförändringar. Lukten den hade var som det luktar hos äldre människors hem. Malkulor. Hur mycket jag än tvättade och putsade den så blev hon aldrig riktigt fin. Nu när jag tänker på det så var den aldrig en hon. Inte en han eller. Könsneutral. Har nog egentligen alla mina bilar varit. Jag kände mig stor och vuxen som hade en egen bil. Åkte till Örebro en gång för att fika. Sätet var skönt som jag minns det. Inte insjunket som en del andra […]

Ibland hatar jag den. För det mesta älskar jag den. Den surar till och från och när den är på sitt sämsta humör ger den ifrån sig i princip stumma toner. Det kan gå veckor utan att vi leker tillsammans. Den är snygg att se och känna på. Dess glatta och lackerade sidor ger en lyxig känsla när mina händer stryker över den. Sen har vi också tyvärr den sträva och vassa sidan som kan fläka upp mina fingertoppar. Ingen skön känsla alls. Funderar på om den har en lukt men inser att den lukten jag förnimmer med gitarrer är […]

Brun. Mörkbrun. Trodde det var äkta skinn, tills den började flagna i kanterna. Spelar ingen roll egentligen då den fortfarande är supersnygg. Fick den från jobbet och fick med mig två stycken. Hård men ändå mjukt stoppad. Hittar alltid en ställning som är skön. Men när jag sitter och spelar gitarr i den så domnar alltid mina ben. Weird. Luktar inget nu när jag vet att det är fuskläder men jag har alltid ändå tyckt att den luktar skinn och äkthet. Säger kanske mer om min fantasi och relation till stolen än dess äkta väsen. Upphov och sällskap till en […]

Varm och ståtlig. Samtidigt medioker i relation till andra solar i universum. Livsavgörande för allt som jag håller viktigt. Stöttat mig från den sekund jag blev till. Och även precis alla andra som jag delar livsresan med. Får min kropp att komma till ro på en sandstrand. Får mina fötter rycka till när de rör väldigt varm sand på väg ned när jag vill kyla ned kroppen. Ger mig färgen jag älskar på min hud som andra avskyr. Ger dem också färgen på deras hud som inte rör mig i ryggen. Näringen som jag får i mig är olika former […]

Dagarna på sjön med pappas segelbåt minns jag som fyllda med oändlig tid och glädje. Öppet hav och en stark känsla av trygghet med pappas starka hand på ratten. Fuktiga kvällar kändes det råa in i märgen men då tände pappa värmaren som jag fortfarande minns namnet på, Ebersprecher. Som vuxen inser jag att det måste bero på att varför namnet har präglats in så hårt beror på att värmaren var den som räddade mig från det värsta jag vet som är att frysa. Doften av teak får mig att flyttas tillbaka till min barndom. Lekarna på öar med de […]

Varje morgon står de redo vid min sida av sängen. Beredda att ge mig det stöd jag haft så långt bak jag kan minnas. Känslan av deras ovärdeliga betydelse minskas inte av att de inte är de första och originella paret. Foten glider mjukt in och kudden som stöttar undersidan av foten välkomnar den likt ett vattenyta som bereder plats för en anka. Mjukt och ger det utrymme jag behöver. Dess sträva yta kan kännas obehaglig men det hanters genom att jag med jämna mellanrum smörjer in fötterna med mjukgörande lotion. Ovansidan valv spänner åt kring lästen och ger trygghet […]

Datorn som jag sitter med i knät och skriver på är fin och har gett mig många minnen för livet. När jag känner att jag är kall så kan jag värma mig på den. Dels som värmekälla rent fysiskt, men också emotionellt. De minnen som väcks upp i mitt inre av vilken glädje den har gett mig värmer mitt inre. Jag blir alldeles var inombords av de stycken jag skapat som är historiska. Musikstycken jag lyckats fånga in i tidskapsel i form av av en ljudpalett som är en form av manifestation av mig oc mitt uttryck fruset i tid. […]

En dag som denna i allt mörker är det skönt med sol. Varför jag fortfarande är kvar på dessa breddgrader i denna kalla värld är höljt i dunkel! Men undertecknad är i alla fall frisk o god. Och har en god lunch också!

By Stefan Woldekidan Har börjat inse att insikten om meningen med livet ibland kommer smygandes vid en skön fika på söder.

Seriöst! Hur kan man tycka att de är coola? Alla borde hata dem! De tror att de är smartare än dig. – Oh… titta, jag lurade dig med mitt magiska trick! Hur magiskt är det egentligen? De har suttit i en källare i åratal besatta av att fumla med kort så snabbt så att en ordinär lirare med rätt perspektiv på vad som är väsentligt i livet inte hinner med. Magiskt my ass! De har ju i alla situationer enbart gömt kortet i skjortärmen. Visa mig den magiker som flyttat ett kort in till nästa dimension och jag ska visa […]

Jag hade glömt den här bloggen! Och dyr är den ska ni veta. Närmare en lax per år i underhåll och för vad liksom… Är det inte det ena så är det det andra <- gravt meningslös mening. Häpp!