Min första bil var en SAAB. Den var brun med klädsamma ljusa och brunare partier. Lite som pigmentsförändringar. Lukten den hade var som det luktar hos äldre människors hem. Malkulor. Hur mycket jag än tvättade och putsade den så blev hon aldrig riktigt fin.
Nu när jag tänker på det så var den aldrig en hon. Inte en han eller. Könsneutral. Har nog egentligen alla mina bilar varit. Jag kände mig stor och vuxen som hade en egen bil. Åkte till Örebro en gång för att fika. Sätet var skönt som jag minns det. Inte insjunket som en del andra bilar.
Oljelukt väldigt länge när jag glömt dra åt oljeluckan och var tvungen att stanna på Essingeleden. Känslan av seger när jag hittade en bra parkering utanför min port. Inlåsningsmekanismen när samma parkering omöjliggjorde att man stack iväg för att man lyckats ordna en bra plats.
Vänskapen som upphörde när polaren som köpte bilen av mig fick den att skära femhundra meter efter att vi bytt bil mot pengar. Lukten av gör det själv verkstaden och känslan av mekanikerskit under naglarna. Att inte kunna höra skillnaden när bilen fick på två cylindrar. Det var farsan som hörde det. Minnena av bensinmacken …
Detta är en del av ett projekt där jag skriver i precis 10 minuter om ett objekt. När klockan slutar ticka slutar jag där jag befinner mig. Syftet är att skriva och beskriva objektet med alla sinnen. Under sex veckor ska jag göra detta. Ska bli spännande att se hur skrivandet förändras.