Du uppfattar inte ens min takt…

…sa hon och studsade i skum takt på ett, två och sju. Galet stammandes och det smärtar mig att behöva låta boggvärlden få reda på detta; med ticks som avlägset påminner om squaredans våldföra sig på “banankontakt är min takt min takt är din kontakt”. När jag påpekade att i princip allting är fel har hon mage och nerv nog att till en före detta rockstjärna säga: du kan inte rytm. Jag som under forna glansdagar fick min dators klocka att be om ursäkt för att den tappade takten. Förstår ni under vilket ok jag lever!

Inte nog med att drömmarna för lääääänge sedan är krossade för att hånas, sen förolämpas, därefter begravas och sist kastas in i ni vet den där förrådet där allt som endar upp där, glöms. Nähä då! Undertecknad ska få uppkört i ansiktet av en i princip atonal varelse att jag inte uppfattar takt.  Hade jag bara vetat vid:

– Tager du denna..
– Hit me with your love stick!
– Va?
– Men åh…sure thing brosan!
– Ska jag tolka det som ett “Ja” alltså?
– Varför inte?
– Öhh okej…
– Seså prällen! Sätt lite fart nu va för…
– Jag är inte präst. Du är medveten om att det är en borgelig vigsel va?
– Visst fan…aj jag menar ju visst attans filibomsans!
– Vi är heller inte i kyrkan.
– Ja men då så! Visst fan! Och hans moster och hela jävla släkten! Det svärs för lite i det här landet. Och ändå heter det svärje…höhöhö!
– Kan vi återgå till dagordningen kanske?
– Självklart. Var var vi?
– Tager du denna..
– Ja ja ja…kom igen nu! Jag har roligare saker att tänka på, som till exempel den stundande bröllopsnatten…

att min halva hälft hade lika mycket ton och takt i sig som en bilkrash i närheten av A-moll så vette fan om jag inte hade gått hem singel ifrån den skumma eftermiddagen anno 2005 vid Stadshuset. Inser ju självklart att som brudgum ensam avvika från ett bröllop kanske inte är så koscher men va fan!