Month: September 2025

Idag bestämde jag mig för att bli en av dem. Ni vet vilka jag pratar om. De där kollegorna som alltid hittar något att klaga på. Som går omkring och suckar över allt från väderprognosen till hur luftkonditioneringen låter. Som muttrande konstaterar att godiset i receptionen inte bara har blivit hårdare utan också tappat både färg och smak. De där som anser att glaset alltid är halvtomt, helst med något äckligt i botten också. Jag vaknade upp denna morgon och tänkte: “Fan, varför ska jag gå omkring och vara positiv hela tiden? Varför ska jag vara den som alltid säger […]

Häromdagen vaknade jag upp och kände direkt att något var fel. Inte fel på det där vanliga sättet när man har druckit för mycket billigt rödvin och försökt övertala frugan om att man definitivt kan laga en trerätters middag klockan halv två på natten. Nej, detta var något helt annat. Jag låg i sängen och försökte sätta fötterna på golvet, men de bara… studsa tillbaka. Som om golvet hade förvandlats till en jävla studsmatta. Jag försökte igen. Samma sak. Mina fötter vägrade helt enkelt ta kontakt med underlaget. – Men va fan, muttrade jag och kände hur jag började sväva […]

Inget i livet förbereder en för när Kronologin får en hjärnsläpp och börjar sortera saker och ting som en förvirrad praktikant på valfri postterminal. Det hela började oskyldigt nog när jag vaknade på min födelsedag och upptäckte att jag plötsligt var 36 år igen. Inte så att jag klagade direkt – att hoppa tillbaka från 52 till 36 är som att få en gratis resa med tidsmaskin, fast utan den jobbiga vetenskapen. – Grattis på 36-årsdagen!, ropade frugan från köket. – Men jag var ju 52 igår, muttrade jag och kollade mig i spegeln. Men va fan!, där var håret […]

Möt Anita, som inte låter sina lagstadgade kafferaster, om inte i lag så skrivet i väggarna, påverka hennes flinka knapptryckningar på den extremt högljudda kaffemaskinen i det stora talarrummet. Dessutom är det så finurligt så att just de frekvenser som kaffemaskinen jobbar på förstärks med en faktor av nu gissar jag bara men ungefär kring 4 (kan vara 5) , då det visar sig att just Teams tar upp dessa frekvenser jävligt bra. Med resultatet att 100 åhörare online får akut tinnitus, och att drygt fyrtio pers i rummet ger henne blickar som dödar, rör henne verkligen inte i ryggen. […]

Jag har en polare som heter Arne som har gjort matematik till sin religion. Men inte vilken matematik som helst – statistik. Han lever, andas och drömmer normalfördelningskurvor. Och det märks på allt han gör. – Tjena Arne! Läget? – Standardavvikelsen för min humörsvariabel ligger idag på 1,2 enheter över medelvärdet, svarade han och justerade sina glasögon. – Va? – Jag mår bra med andra ord. Med 94% konfidensintervall. Att träffa Arne är som att delta i ett pågående vetenskapligt experiment där du själv är försökspersonen utan att veta det. Han har nämligen beräknat sannolikheten för allt. ALLT. Inklusive hur […]

Det finns inget mer förvirande än att bli mobbad av någon som samtidigt påstår sig kämpa för dina rättigheter. Beata, vår fackliga representant, är en mästerlig utövare av denna paradoxala konst. Hon kan i samma andetag förklara för chefen att vi har rätt till fler raster och sedan meddela mig att min andedräkt luktar som om jag ätit död fisk till lunch. – Stefan, sa hon häromdagen och klappad mig medlidsamt på axeln, du vet att jag alltid står på arbetarnas sida, men måste du verkligen andas så där högt när du koncentrerar dig? Det distraherar oss andra. – Va? […]

Det började helt oskyldigt. En vanlig tisdag när jag skulle boka “Konferensrum Blå” för torsdagens veckomöte. Jag klickade på torsdag klockan 14:00, valde rummet, tryckte “skicka förfrågan” och väntade på den sedvanliga automatiska bekräftelsen. Istället fick jag ett meddelande som fick mig att blinka flera gånger för att försäkra mig om att jag läst rätt: “Tack för din förfrågan. Tyvärr kan jag inte acceptera detta möte eftersom jag den dagen planerar att fundera över meningen med min existens som mötesrum. Vänligen välj ett annat rum eller en annan tid. Mvh, Konferensrum Blå” Va fan? Hade rummet precis tackat nej och […]

Häromdagen ringde chefen och undrade när jag tänkte jobba igen. Inte på det där sättet som när han undrar om man vill ha kaffe, utan mer på det där sättet som när polisen undrar om man verkligen körde 90 i centrala Stockholm. Med andra ord, retoriskt men hotfullt. – Stefan, sa han med den där rösten som får en att vilja gömma sig bakom datorn. Du har varit borta i tre veckor nu. Vad händer egentligen? Jag förklarade lugnt att jag är fullt upptagen med närståendevård enligt paragraf 47 i kollektivavtalet. Det där med närstående har jag tolkat lite brett, […]

Där satt jag i förarsätet bredvid min snart körkortsklare son, med händerna krampaktigt knutna kring ratten och en känsla av att jag precis hade fått en direkt inblick i hur generation gap ser ut när det kläs i tonårsarrogans och serveras med extraportioner av “pappa fattar ingenting”. – Så hur var festen förra helgen då? frågade jag i ett försök att vara den coola, intresserade pappan som håller kommunikationslinjerna öppna. – Bra, muttrade han och kollade ut genom sidorutan som om Stockholms förorter plötsligt blivit Marrakech. – Jaha. Drack ni något då? – Fyra enheter, svarade han utan att blinka. […]

Häromdagen stod jag och väntade på tunnelbanan när det började regna inombords. I min jacka. Inte utifrån, utan faktiskt inombords i fickan. Som om någon jävla skyfall hade bestämt sig för att slå läger i mitt vänstra bröstfack. Jag kände hur det pärlande ljud som normalt hör hemma på utsidan av klädesplagget nu kom från insidan. – Men vafan, muttrade jag och stoppade ned handen för att undersöka katastrofen. Till min förvåning möttes fingerspetsarna inte av vatten utan av en liten snubbe i kostym som precis hade fällt upp ett väldigt litet paraply. – Ursäkta störningen, sa han med en […]