…jag har en liten fundering:

vet galna människor om att de är galna…?
och är det ett medvetet beslut de tar eller sker det gradvis…?

…om det är ett medvetet beslut, så är det inte alldeles osannolikt att jag en dag kliver över…bara för att liksom…

Fram för mer galna människor. Skulle göra världen en smula mer oberäknelig…

9 Replies to “To be galen or not to be galen…”

  1. Ja tänk vad kul det skulle vara om man har suttit bredvid en person på tåget i typ 45 minuter när denna person helt plötsligt utan förvarning snabbt vänder sig mot dig och skriker WHHAAAAA!!
    Sen vänder han sig tillbaka och låtsas som ingenting.

  2. om man nu skulle vara galen så tro jag inte att man bryr sig.

    Man gör bara saker och är den man är.

    Keeping it real och tokigt.

    Omgivningen tycker att man är galen men själv är man bara.

    definition på galet är att överraska och det är jag bra på ibland.

    fast galen vet jag inte?

  3. El_Pedro “keeping it real och tokigt” underbar mening. det är precis det jag talar om 😉

    Cliff Hanger med tanke på vad som poppar omkring här uppe skulle nog jag med vara en smula orolig

    Fransk Manikyr vete fan om jag vill ha ngt med henne att göra. olinda bara namnet…det är som ohej, ohoj, oboy…

    Lunatrixx mindre smakar mer

    suratanten fundera inte…bara glid över vi ses där. du känner igen mig på den stirriga blicken och naglacket i skärt rosa

  4. Jag är galen och jag är medveten om det. Det är bara det att jag inte har talat om det för de andra ännu. Lite som att gå med nyårsraketen under armen, rökandes en fet cigarr, utan att de andra fattar att man skall skjuta upp den genom fönstret på utedasset. Galenskapens och överraskingarnas tid väntar mina nära och kära, men det vet inte ett skit. Ännu.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *