Varje morgon sen ett år tillbaka dricker jag ett glas rödbetsjuice. Smakar rikt och sött men inte fuktsockersött eller så. Utan har en egen sötma. Det består av 98 % rödbeta och 2 % äpplekoncentrat men jag känner inget äpple whatsoever. Min kompis sen 30 år sedan som tipsade mig om detta. Enligt forskning ska detta förhindra bland annat förtjockning av blodkärl och minska risken för demens och ha en massa andra goda egenskaper.
Jag tycker verkligen att det är supergott. Familjen gillar det inte alls så jag får min BiB helt för mig själv. Den måste vara kylskåpskall för att kännas frisk. En sak jag kollar noggrant är att inte en endaste droppe hamnar utanför eftersom rödbetsfärgen är så galet starkt. Undrar om jag nu inte när jag tänker efter tycker att den färgen egentligen är vackrast. Jag har ju alltid känt en stark dragning åt rött och lila. Men om man kombinerar dem landar man inte på rödbetans djupa mörkvinröda färg? Det är något mustigt i den färgen som tilltalar mig.
En kokt rödbeta är supergod tillsammas med en sallad till. Och ingen pyttipanna funkar ju utan den syrliga smaken av skivade rödbetor till. Man kan säga att jag är en vän av rödbetor. Jag tror också att den kommer att …
Detta är en del av ett projekt där jag skriver i precis 10 minuter om ett objekt. När klockan slutar ticka slutar jag där jag befinner mig. Syftet är att skriva och beskriva objektet med alla sinnen. Under sex veckor ska jag göra detta. Ska bli spännande att se hur skrivandet förändras.