Engelsk oförrätt

– NEXT!
– Öh… en tonfisk tack!
– Were out of tuna!
– Varför det?
– Because people ate it.
– Men va fan!
– Do you want turkey instead?
– Bläurgh…turky täste ju precis like kalko…

…och då slog det mig att vi inte snackade samma språk. Jag såg blodsockerfallsrött.

– Vait a minit häre! Vät just a goddäm minnit! Vy you spek inglish with me? Jag pratar faktiskt svenska. Faktum är att vi alla snackar svenska i det här landet, sa jag och svepte med armen i en förklarande gest, vilket resulterade i att en miljard tandpetare rasade ned i golvet. “What the fan hur kan man placera tandpetare här”, sa jag ilsket.

Ingen sa något. Jag sparkade surt efter en tandpetare som irriterade mig. Jag höjde rösten och fortsatte:

… varför är det alltid så här? Tonfiskjäveln slut, man erbjuds en kalkonmacka som tafflig substiut och till råga på eländet möts man av utrikiska. Fan ser jag ut som någon som inte kan snacka svenska? Låt det bli allmänt känt att jag har lagt ned många timmar på kasus, verb, pluskvamperfuktum och sist men inte minst flintframkallaren futrum conditionalis som jag kunde lagt på att mecka med moppe, tjuvkika i tjejernas omklädningsrum eller klämma finnar. Många timmar och för att vadå? Jo då…behöva stappla sig fram på dålig engelska tjuge år senare. Hell no! Jag kräver att få mötas med den respekt som jag förtjänar i egenskap av svensktalande person. Faktum är att googlar du på svenne med svennespråk får du upp min nuna. Och hur ska det gå med vårt kulturella arv om vi nedsänker oss till att tala andra sämre utvecklade språk i vårt fädernesland? Det var inte det här som Gustav Vasa åkte skidor för. Det var inte för detta som Leif Eriksson satte sitt liv i händerna på några bitar bark för. Smaka på det här “you ooold youuuu friiia you verii high noooorth“…funkar inte alls. Fy och fan! Det är dags att värna om vårt språk. Bort med all hemspråk, all jävla kulturell mångfald, språktesta varenda jävel ful som snygg. Pax för dom snygga. När jag ändå har ångan upp, vadå Subway? Vi har faktiskt svenska ord för det. Macka. Smörgås eller landgång!

Jag noterade att hon iskallt lät mig orera och svada på. Jag tolkade det som att hon skämdes och att devisen kunden har alltid rätt hade henne i sitt grepp. Och precis när jag gjorde en mikropaus för att inhalera den mängd luft som behövdes för att skicka ut fler arga ord i en hastighet av 300 km i sekunden flikade hon in:

– What makes you think I speak swedish?
– Öh…säg dat agin
– The reason I speak english is because I dont speak swedish.
– Oh…

NEXT!

Och sådant tar ju udden ur all oförrätt, speciellt om det visar sig att det inte alls är en oförrätt. Speciellt inte om det visar sig att allt handlar inte om mig…

Andra bloggar om subway, missförstånd, språk, engelska, du gamla du fria, svenne, multikulturell, ilska, macka, tonfisk, blodsocker, gustav vasa, leif eriksson, språktest, kalkon, sandwich